RGR har samlat ihop och kommenterat ett antal bloggartiklar rörande Pariskravallerna, bland andra den jag skrev i går, och påstår att jag har spårat ur. Jag tänker förstås inte låta hans inlägg gå okommenterat förbi.
Om man aldrig försöker hitta orsakssammanhang i historien så kommer man inte heller att kunna hitta några hållbara lösningar på de problem som Europa nu står inför och som kravallerna i Frankrike är ett uttryck för. Man kan ropa på fler polisiära insatser för att skydda egendom, men det löser bara problemet kortsiktigt. Problemet kan bli större i ett värsta scenario än vad polisen mäktar med och om militären tar över kan vi plötsligt få ett nytt inbördeskrig på halsen i Europa.
Globaliseringen drivs av samma mekanismer som kolonialiseringen och därför är det högst relevant att koppla ihop de två i en orsakskedja. Det är bara mindre accepterat att använda våld när man gör business i dag. Så vad har Pariskravallerna med detta att göra?
De ekonomiska och politiska flyktingar som kommer till Europa i dag grupperar sig ganska generellt efter vilket land som kolonialiserade deras hemland på 1800 talet. Västindier, Pakistanier och Indier vill till England, Västafrikaner till Frankrike, Turkar till Tyskland. Det har inte bara med språket att göra. Genom det underkuvandet har kolonisatörerna arbetat in en bild hos de dominerade av sitt land som en ideal plats. Jag menar att den plundring som kolonisatörerna genomförde för över hundra år senare nu dragit med sig de kolonialiserades ättlingarna till våra gränser. Det är först genom globaliseringen, i den mer generella term som jag använder den, som till exempel afrikaner söder om Sahara har fått möjlighet att ta sig hit. De som önskar välstånd följer efter välståndet dit det färdas, om de kan och även om det tar tre generationer.
I den andra änden av balansräkningen har globaliseringen tillåtit företag i väst att outsourca produktion och bedriva global handel. Likheten är slående: företagen väljer precis som väst- och nordafrikanerna att flytta dit välståndet är som störst, där de förväntade vinsterna kan maximeras. Likheten slutar inte där även om den blir något mer långsökt. Kom ihåg att företag med internationella intressen ofta sett till att få väpnad backning hemifrån när deras tillgångar hotats. På samma sätt tenderar den ökade marginaliseringen att utlösa kriminalitet och våld bland invandrargrupper för att försvara de få tillgångar som finns. För att uppfylla de egna förväntningarna på vinst, för att tala marknadsspråk.
Frågan är vad man skall göra? Det som hänt de senaste åren, med ökade flyktingströmmar i samband med byggandet av fästning Europa har redan nu skapat en rad ohållbara situationer varav den mest omskrivna är det dagliga stormandet av Ceutaenklaven. Nu har vi en landsomfattande kravall på halsen. Tidigare i somras bombattentaten i London.
Jag tror att kostnaderna för att bevara fästning Europa riskerar att bli astronomiska inom den närmsta tioårsperioden, och moraliskt ohållbara. Marknaden vill ha stabilitet, inte social oro. Det skulle vara politiskt och moraliskt ohållbart se enorma flyktingläger växa upp i norra Afrika.
Det finns bättre sätt som balanserar företagens ”nya” globaliserade vinster, med större välstånd för de fattigaste länderna vilket i sin tur minskar statsmaktens ökade utgifter på hemmafronten för flyktingproblemet och därmed minskar skatteintaget som drabbar företagen. Slopandet av jordbrukssubventioneringar är inget universalmedel. I stället borde man stimulera de lokala ekonomierna för de minst gynnade länderna i till exempel västafrika till produktion, skapa investeringsprogram om än på mikronivå för att minimera riskerna för västliga företag, att börja samarbeta politiskt med de utsatta länderna för att minska deras korruption och bidra till stabilitet. Att skapa hopp för de som inte ser någon annan utväg än att komma hit, så att de kan känna stolthet för sina länder och kunna göra något åt situationen i dem.
Vad är alternativet? Att få en konfliktzon i hela västeuropa med rasande marknader och minskad frihet som följd?
Du skriver:
”Frågan är vad man skall göra?”
Det är en bra fråga, men frågan är som alltid svaret. Begripa det är inte lätt eftersom det inte går att begripa. Du måste sätta dig på ändan och meditera för att hajja att allt är ett – det är inte bara du som andas. Du är andad. Och då blir du glad och förstår att du lever! Och du kan sitta ner tillsammans med andra och lyssna till tystnaden och ni hajjar att ni alla är i livet… Kanske sjunga en truddelutt tillsammans efter att ha fattat det!
Säkert – jag förstår att det är inte det här du vill höra – men du använder ord, skapar meningar och du fattar inte att dessa ord/begrepp är mer eller mindre innehållslösa – och sen läser någon annan vad du skrivit och vänder på dina ord. Där står ni sen och hetsar upp er. Och någon lite smartare kille kan styra er… härska genom att splittra… Ljuga er fulla… precis som Leo Strauss lärt PNAC – skapa ett nytt Pearl Harbor och ni kan styra resten av gänget.
Hoppas det börjar klarna? Jag har föreslagit att vi alla ska skaffa oss de tre knapparna – JA, NEJ, AVSTÅR – för att tillsammans sex miljarder styra vår planets vidare öden. Visst – verkar helknäppt tycker de flesta – men har du något bättre alternativ? Vem ska styra? Med vilka ord/begrepp – värderingar?
Ditt alternativ verkar vara det här:
I stället borde man stimulera de lokala ekonomierna för de minst gynnade länderna i till exempel västafrika till produktion, skapa investeringsprogram om än på mikronivå för att minimera riskerna för västliga företag, att börja samarbeta politiskt med de utsatta länderna för att minska deras korruption och bidra till stabilitet. Att skapa hopp för de som inte ser någon annan utväg än att komma hit, så att de kan känna stolthet för sina länder och kunna göra något åt situationen i dem.
Visst det låter bra – men låter det göras? Vi måste förstå att allting är ett – praktisera det genom att sätta oss på våra rumpor varje dag en stund – sen blir det svårare för de flickor och pojkar som vill styra oss att splittra oss. Sen behöver vi ha de tre knapparna så att vi kan styra inte överlåta styrandet till en elit av politiker, journalister, bankirer…
Vad sägs om det? Helknäppt eller du kanske har fattat det fina i kråksången?
Mr Brown skriver:
”Man kan ropa på fler polisiära insatser för att skydda egendom, men det löser bara problemet kortsiktigt.”
Och det handlar om enligt Mr Brown:
”De ekonomiska och politiska flyktingar som kommer till Europa i dag grupperar sig ganska generellt efter vilket land som kolonialiserade deras hemland på 1800 talet.”
Och sen handlar det om marknaden:
”Vad är alternativet? Att få en konfliktzon i hela västeuropa med rasande marknader och minskad frihet som följd?”
Men inte ett ord om demokrati. Varför, Mr Brown?
Det gäller ju att förstå att vad vi har är inte demokrati. Demokrati betyder folkstyre, alltså att alla människor har lika rösträtt i beslutande val som återkommer regelbundet.
Bensinbomber är inbyggda i vårt system i och med att alla inte behandlas lika, alla får inte vara med och besluta.
Representativ demokrati är en våldtäkt på språket. Demokrati kan inte vara representativ då är det inte längre demokrati. Då är det elitokrati eller kalla det något annat representativism eller odemokrati, icke-demokrati.
Svenska folket har fått beslutande rösträtt i Melodifestivalen tidigare fanns en jury – ett slag musikriksdagsledamöter – med som de själva tyckte bättre smak. Vi måste skaffa oss de tre beslutande knapparna – JA, NEJ, AVSTÅR – inte bara när det gäller Melodifestivalen. Vi behöver få besluta i inrikes- och utrikespolitiska frågor. För den diktatur som nu råder – elitokratin – bygger på att härska genom att splittra – inte erkänna alla människor som likvärdiga – och stiger spänningarna tillräckligt mycket så kan det bli som i Frankrike och det tjänar eliten mest på. De får några våldsverkare att slå ner – folk tyr sig till dem – för eliten kan skydda dem.
Det ska gå att föra en civiliserad diskussion. Det ska inte behövas vare sig bensinbomber eller vattenkanoner. För att kunna diskutera civiliserat måste alla få vara med och besluta annars ställs några utanför och då blir det bara elände. Det är mobbarna som är de skyldiga – de som i Sverige utgör 0,04 promille av befolkningen – de 349 riksdagsledamöterna – det är de som framkallar våldet genom att stänga dörrarna om sig. Eller som i Frankrike låta de maktlösa leva i förorter med skyhöga priser för att ta sig in till centrum.
Det är dags att kräva demokrati helt enkelt – inte låta någon grundlagsutredning förhala frågan – de har ju inte ens fått direktiv för att utreda frågan om införande av demokrati i Sverige, alltså regelbundet återkommande beslutande folkomröstningar.
Eller vad säger Mr Brown? Demokrati är inte lösningen?
Det går att gå till svenska Wikipedia och läsa vad det som somliga kallar demokrati kom till – det var helt enkelt frågan om att ge bort en liten bit av beslutanderätten.
Allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes först sedan den ryska revolutionen inträffat och påverkat stämningen i Sverige. Rädslan för en revolution också här ledde till att de konservativa i första kammaren 1918 gick med på en rösträttsreform där bland annat den graderade rösträtten avskaffades och kvinnor fick rösträtt och var valbara i kommunalvalen.
Eliten gjorde sig till boskapsskötare åt valboskapen. Om man betraktar andara som djur och sig själv som djurskötare – då blir det som det blir.
Nickname…
du har en tendens att avvika från ämnet vilket gör det svårt att kommentera. I grund och botten är väl kravallerna i frankrike en fråga om demokrati, men kanske ännu mer en fråga om deltagande. Vad betyder folkomröstningar om 25% av innevånarna i ett land är uteslutna från samtalet? Inklusion torde vara vår tids stora utmaning.
Du fattar nog inte riktigt vad jag säger eller så uttrycker jag mig illa…
För att inte utesluta andra så måste vi uppleva att vi har något gemensamt. Med språk-ord så splittrar vi upp verkligheten. Det är till att sätta sig på ändan och meditera en stund vi hittar fram till en gemensam verklighet bortom det uppsplittrande språket. Det är bara till att testa själv! Och se om det funkar. Tjugo minuter med bena i kors borde räcka.
Vad gäller demokrati=folkstyre= regelbundet återkommande beslutande folkomröstningar så är man idé att vi alla sex miljarder här nu på vår sol-sattelit skulle vara med så då blir det 100 procent.
Vad vi nu har som kallas demokrati är i själva verket elitokrati. I Sverige har vi 349 riksdagsledamöter. De utgör 0,04 promille av befolkningen. Endast dessa 0,04 promille har röster som kan fatta beslut, så då enligt min definition på demokrati så är 99,996 procent uteslutna från demokratin. Det är alltså ganska nära diktaturen.
När tre personer gjorde den så kallade novemberrevolutionen-kuppen förändrade riksbankesn mål och mening så var det rätt nära envälde. Då var vår så kallade demokrati mest ett triumvirat. Det är väl några promille av några promille av några promille ungefär… som då beslutade utan att fråga oss andra om lov.
Det kanske inte är så konstigt att en del blir sura när de ställs så utanför alla beslut. Nu har vi en miljon ställda utanför arbetsmarknaden.
Kravaller är en djävligt dålig form av demokrati – styra med hjälp av våld det är aldrig bra – vare sig bensinbomber eller vattenkanoner – är någon bra metod – det måste vara bättre att var och en har tre knappar JA, NEJ, AVSTÅR – som de kan få välja mellan säg ungefär varje kvartal – för att ta beslut som rör hela landet och när alla har mobiltelefoner kunna rösta om hela jordens mål för den fortsatta färden.
MELODIFESTIVALEN där finns det demokrati i form av regelbundet återkommande beslutande folkomröstningar – vi får lov att se till att i nästa omgång av Melodifestivalen även få rösta i några inrikes- och utrikespolitiska frågor.
Det är det här luriga ordet demokrati vi måste titta närmare på – tror jag – för att inte bli lurade att använda det för att lura oss själva. Vi lever i en elitokrati. Eliten ser sig som boskapsskötare och vi är valboskap. Det vill inte jag kalla för demokrati.
Vad menar Mr Brown är demokrati? Duger det med att bara ha representanter man väljer vart fjärde år och ibland ha rådgivande folkomröstningar. Ska det verkligen få kallas demokrati?
”Likheten är slående: företagen väljer precis som väst- och nordafrikanerna att flytta dit välståndet är som störst, där de förväntade vinsterna kan maximeras.” Helt rätt fast med en stor skillnad. Företag som flyttar till ett land tillför tillväxt i landet medan flycktingar tenderar att vara en ekonomisk belastning för landet. Hur utpräglad denna belastning blir beror till stor del på hur bra motagarlandet är att integrera och flycktingens vilja att bli integrerad. Ett av problemen i Sverige är att man kan leva här utan att vara integrerad på grund ut av den allt för generösa välfärdspolitiken. Insittamenten till integration är av social natur och inte av ekonomisk i Sverige. Detta kan aldrig fungera när det fortfarande finns utbredd diskriminering som motverkar sociala integrations försök. Svaret är kraft tag mot diskriminering och nedskärningar i trygghetssystemen för icke medborgare.
Jag får väl skylla mig själv som anlade ett ekonomiskt perspektiv på flyktingfrågan. Den humanistiska tanken med flyktingpolitiken är ju att vi skall kunna erbjuda immigranter samma rättigheter som vi själva har. Att göra nedskärningar i trygghetssystemen för flyktingar är ju att be om trubbel förutom den rent moraliska biten. Skall folk komma hit, ansöka om asyl och sedan ge sig ut och tigga?