Det senaste krigsutbrottet i Libanon och Israel har fått vissa bloggar att formligen explodera av aktivitet. Jag tänkte bara kort och i all hast ta upp Louise P’s rant mot de som vill bojkotta Israel, en avklädning som hon visserligen gör med sedvanlig bitskhet, samtidigt som jag anar en lätt uppgivenhet inför kritiken mot Israel. Det är som om hon frågar sig hur man skall tackla alla dessa vänsterfånar som vägrar ta reson. Till Louise:
”Det ska först sägas, att Israel bryter inte mot några folkrättsliga principer. Det ska sedan sägas, att Israel är fördömt hur de än gör … , upprördheten mot Israel är inte att de agerar, utan att de är. Och för det tredje, det finns en assymetri i Israels ageranden; den slår hårdare tillbaka . Men sedan när var försvar en fråga om att inte döda den angripande om det innebär att man själv överlever? Det tycks på ett ytligt plan som om Israel kritiseras för att de är starkare, och slår tillbaka med eftertryck. Det är orättvist. Det är som om Israel måste tolerera angrepp, för att de angrips av svagare parter. Som om sympatin måste ligga i att ta ställning till en svag grupp, inte värden.”
Israel ”är”. Jag vänder på ordet: Israel ”existerar”. Ilskan mot nationen Israel skall alltså vara mot dess existens snarare än handlingar? Ett hat mot existensen i sig? Naturligtvis inte. Problemet är att Israel förlorade mycket stöd när man bestämde sig för att skapa en etniskt ren stat och tog till våld för att driva igenom den. Palestina kunde ha byggts på ett annat sätt, man kunde ha inkluderat araberna i stället för att köra iväg dem och exproprierat deras mark. Man var traumatiserad av förintelsen. Det är förståeligt på sitt sätt. Men om bokens folk lyckats skapa en stat i gemenskap i stället för separation, kan man inte förmoda att fler hade stöttat ett sådant Palestina? Alla vet vad israel ”är”, eller möjligen vad det ”kunde ha varit” men inte vad det ”kan bli”.
När det gäller Louise tredje punkt kan jag bara svara för mig själv. Du har rätt. Jag struntar fullständigt i värden. Inte heller bryr jag mig mycket om Israel har rätten på sin sida. Det som spelar roll är att en nation med backning av världens största militärmakt gång på gång går in för att med överväldigande kraft förstöra så mycket som möjligt. Det gör mig upprörd. Jag lovar, om Hezbollah hade varit i Israels skor hade jag varit lika upprörd. Det finns för övrigt inget som gör mig mer upprörd än förintelsen, som jag ser som det enskilt största brottet i historien. Det finns ingen motsättning mellan sådana ställningstaganden.
Värden är trots allt bara ett sätt att hålla samman en maktsfär eller gemenskap. Visst är jag emot värdesystem som förespråkar våld som det dominerande sättet att lösa konflikter. Min värdegrund är baserad på icke-våldstänkande. Men när den som har den största destruktionskraften väljer att utlösa den fullt ut mot en svagare fiende, och mot oskyldiga, så tar jag automatiskt den senares parti. Om inte någon gjorde det så skulle vi troligen förintat varandra många gånger om redan. Det kanske till och med är vi som ser till att mänskligheten överlever (överdrev jag lite där?).
intressant Andra bloggar om: politik, israel, libanon, hezbollah
Du skriver:
”Man var traumatiserad av förintelsen. Det är förståeligt på sitt sätt.”
Varför låta israelerna gömma sig bakom förintelsen? De skapar ett koncentrationsläger vid namn Gaza för palestinierna. De förintar själva människor. De dödar avsiktligt FN-trupper. De gömmer sig bakom ett förflutet som de som sionister själva skapade! Alla judar är inte sionister. De som inte är sionister kan aldrig förlåta vad sionisterna gjorde!
http://www.jewsnotzionists.org/opposed.html
Here are two replies given by leaders of the Zionists during World War II, when they were asked for money to help ransom Jews from the Nazis.
Greenbaum said ”One cow in Palestine is worth more than all the Jews in Poland.” (G-d Forbid).
Weitzman said, The most important part of the Jewish people is already in the land (of Israel) and those who are left, are unimportant (May we be spared).
Varför inte ta del av vad Norman Finkelstein har att säga om förintelseindustrin?
http://www.normanfinkelstein.com/index.php
http://www.normanfinkelstein.com/content.php?pg=3
THE HOLOCAUST INDUSTRY: REFLECTIONS ON THE EXPLOITATION OF JEWISH SUFFERING (Second Edition)
Raul Hilberg, most distinguished historian on the Nazi holocaust and member of the American Academy of Arts and Sciences, comments on the first edition of The Holocaust Industry:
”When I read Finkelstein’s book, The Holocaust Industry , at the time of its appearance, I was in the middle of my own investigations of these matters, and I came to the conclusion that he was on the right track. I refer now to the part of the book that deals with the claims against the Swiss banks, and the other claims pertaining to forced labor. I would now say in retrospect that he was actually conservative, moderate and that his conclusions are trustworthy. He is a well-trained political scientist, has the ability to do the research, did it carefully, and has come up with the right results. I am by no means the only one who, in the coming months or years, will totally agree with Finkelstein’s breakthrough.”
AMAZON:
I am an American Jew, and no, I don’t ”hate myself” or hate my ethnic heritage. I am proud of my Jewish heritage. I feel all Jews should read this book and give serious thought to it. Contary to what his critics say, Finkelstein does not deny and never has denied that European Jews suffered one of the most terrible atrocities in human history under the Nazi holocaust. (He does, however, argue persuasively that Jews are not the only people in history to have suffered genocide. This is NOT the same as holocaust denial.) What Finkelstein argues, and the critics of this book refuse to consider, is that many Jews unfortunately feel that this tremendous suffering confers upon them some kind of moral blank-check for whatever political or financial purposes they see fit–kicking Palestinians out of their homes, for example.