Wannsee är en högst välmående Berlinförort som väl kan jämföras med Saltsjöbaden, Djursholm eller liknande. Det är också det enda större vattendrag som finns i närheten av de centrala delarna av Berlin och är därför kantat av marinor och strandbad. Mitt i denna luxuösa inramning hölls den så kallade Wannsee-konferensen den 20 januari 1942 där förintelsen koordinerades mellan de olika delarna av Nazistpartiet och SS. Ibland brukar det stå i historieböckerna att man beslutade om ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan” här, men i själva verket var förintelsen redan förberedd på hög nivå och hade redan inletts med avrättningar av judar i de ”östra områdena”, bl.a Polen, Litauen, Estland, Lettland och Vitryssland. ”Den fysisika förintelsen av europas judar” torde ha varit en order direkt från Hitler, och för att kunna genomföra hans beslut behövdes mötet för att samordna insatserna från statsmaktens olika delar och stadfästa den hierakiska ordningen, vilket behövdes inte minst därför att olika avdelningarna inom Nazi-apparaten bisarrt nog tävlade om att få ”lösa judefrågan”.
Om detta och mycket mer berättar Hanna Arendt i sin bok ”Eichmann in Jerusalem: Ein bericht von der Banalität des Bösens” (ung. Eichmann i Jerusalem: en berättelse om ondskans banalitet) som jag passande nog håller på och läser. Trots min skrangliga tyska går det hyggligt bra med ett ok lexikon tillhanda. Berättelsen handlar om rättsprocessen mot Adolf Eichmann, som var Rikssäkerhetstjänstens (RSHA) specialist i deportations- och utvandringsfrågor och som sådan en av deltagarna i Wannsee-konferensen. Hans chef inom RSHA, Hans Heydrich, var den som blev den högst ansvarige för förintelsens genomförande. Eichmann själv, lyckades fly till Argentina efter kriget, men kidnappades av Israeliska agenter 1960, och smugglades till Jerusalem för att ställas inför rätta där för sina brott under nazitiden.
Arendt följde rättsprocessen under den tid den varade som korrespondent för the New Yorker och boken baseras på till stor del på det omfattande materialet från processen, såsom förhörsprotokoll, rättens utskrifter, m.m. Den är ett fascinerande försök att dissikera psyket bakom den man som av många setts som hjärnan bakom förintelsens logistik, och därmed dess onda genius. Den bild som framträder av denne byråkrat är verkligen mer banal än så. Det är en berättelse om en egocentrerad människa med dålig självbild men med törst efter en karriär. Eichmanns relativa framgång inom Nazirörelsen bestod i hans lydighet och organisationsförmåga. Arendt uppehåller sig länge kring frågan om Eichmanns samvete och medverkan. Hans karriärism och tillkortakommanden. Kort sagt kring de frågor som så många ställt sig kring frågan om vem som visste vad, och varför inget gjordes. I hennes bok blir det olustiga svaret, som jag tolkar det, att vem som helst kan genomföra ett massmord bara de rätta förutsättningarna finns. Hennes svar på frågan varför, verkar vara att de flesta tyskar trodde på Hitler, och var beredda att göra mycket för hans tusenårsrike.
Under min lilla resa i förintelsens fotspår så frågar jag mig också hur jag själv skulle förhållit mig om jag hade varit tysk 1942? Vad hade jag gjort för att förhindra Nazismen eller förintelsen? Om jag hade varit jude, hade jag då emigrerat, gått under jorden eller flytt? Hade jag gått med i någon av de få judiska partisankommandona? Eller, hade jag fogsamt inställt mig för att fraktas bort till en säker död?
Bild 1: utsikt över Wannsee
Bild 2: Haus der Wannsee-Konferenz, sett fran sjösidan
Bild 3: Rummet där konferensen hölls. Husets nedre plan är numera en permanent utställning.
Andra bloggar om: intressant, politik, israel, förintelsen, tyskland, nazism
Länge frågade jag mig hur det som hände i Tyskland kunde hända. Idag har jag inga svårigheter att förstå den saken.
Vi ser just nu en process som är mycket och obehagligt lik den som förelåg under tjugotalets Tyskland, och med ett fantastiskt krypande, från politiker runtom i Europa och Världen, för den amerikanska regim, och för dess fullkomligt okritiska stöd för Israels politik, som blir alltmer lik Hitlers.
Har just sett en TV-film (TV2) om Guantanamo och Abu Ghraib, och vad hör jag, jo amerikanska soldater som ekar samma försvar för sina omänskliga ageranden som tyskar ursäktade sig med – ”Vi lyder ju bara order! Vi försvarar bara den amerikanska demokratin”. Den gången försvarade soldater och nazister det tyska rikets/folkets heder och stod för den sanna civilisationen. Demokrati hade ännu inte blivit ett hedersbegrepp som man kunde ursäkta allt med. Men omtanken om nationen fyllde samma funktion den gången.
Lägg därtill en otroligt skev propaganda, och den ruskigt effektiva effekt som grupptryck har på oss, så är det inte svårt att förstå, varken vad som hände då eller vad som händer nu.
Hitlers förintelseprojekt var på intet sätt en engångshändelse, det är precis samma härskarmentalitet som ligger bakom dagens konflikter. Jag tror ändå att förintelsens skala och effektivitet, i kombination med de otroliga förlusterna av människoliv p.g.a terrorbombningar och i fält (ca 50 miljoner människoliv sammanlagt) har förändrat den ”Europeiska mentaliteten”, om man nu kan tala om något sådant. Frankrikes och Tysklands vägran att delta i de ”villigas koalition” skulle jag säga är en indikation på det. Tysk debatt har också varit livilig på den här punkten. Jag bodde här i Berlin när Irak-kriget bröt ut och
Schröder-regeringen hade väldigt starkt stöd i opinionen för sin politik gentemot USA. Fransmännen fortsätter att bråka. Den svenska regeringen är däremot oerhört vag i sina omdömen och opportunism. Vad är man rädd för? Muslimsk invasion? På den punkten börjar det också bli obehagligt likt 1933 års situation.
Roksdagshusbranden 1933 gav Hitler tillfälle att gripa makten – stifta nya lagar – precis som Bush efter 11 september 2001 drev igenom sin Patriot Act med hjälp av anthrax – som media sen glömde bort när det visade sig att anthraxen var tillverkad i USA vid Fort Detricks och inte av Saddam som det först sas.
Sen fick vi London förra året och iår. Det handlar inte om bara ett en riksdaghusbrand – det handlar om fler – och nu påstås det att det ska komma en ny inför ett angrepp mot Iran. Och människor får inget veta – media förtiger och förvränger.
Vi lever som det tyska folket efter Rikdaghusbranden 1933 – men nu är det inte kommunister som pekas ut – utan islamister enligt Huntingtons recept i Clash of Civilisations:
en.wikipedia.org/wiki/Clash_of_Civilizations
Huntington’s predictions: analysis and retrospect
After the September 11, 2001 attacks, Huntington was increasingly regarded as having been prescient as the United States invasion of Afghanistan, 2003 Invasion of Iraq, and the 2006 cartoon crisis fueled the perception that Huntington’s Clash was well underway.
Likheterna med 1933 är inte gripna ur luften. I Arendts bok om Eichmann i Jerusalem använder Eichmann i förhören ständigt begreppet ”motståndare”, när det kommer till Judarna, som om de vore en politisk kraft i motsättning mot Naziregimen (vilket säkert också var fallet). På samma sätt försöker Huntingdon, m.fl. utmåla den muslimska världen i dag som ett hot mot väst. Skilnaden är att den muslimska världen inte bara har pengar utan också starka armeer.
Har den muslimska världen starka arméer?
Är det inte så att språeet är abstraktioner? Vi i själva verkat ingenting vet. För att veta något – så mäste vi ta reda på ingenting – medvetandegöra ingenting inför oss själva – det enda sättet är att meditera! Inte snacka sk-t!
Vad säter Gershom Scholem?
http://en.wikipedia.org/wiki/Gershom_Scholem
The historiographical approach of Scholem involved a linguistic theory too. In contrast to Buber, Scholem believed in the power of the language to invoke supernatural pheonomena. In contrast to Walter Benjamin, he put the Hebrew language in a privileged position with respect to other languages, as the only language capable of revealing the divine truth. Scholem considered the Kabbalists as interpreters of a pre-existent linguistic revelation.
Vad spelar det för roll med arméer?
Det handlar väl om att behärska människors medvetanden för denne. Men vad han missar är att han inte bryr sig – sätter sig inte på sitt egen rumpa – för att uppleva ingenting. Iställe så snackar han! Skapar en myt! Ska vi tro på hans myt? NEJ! Vilken myt ska vi då tro på? INGEN MYT naturligtvis. Det handlar om att våga sätta sig ner och lyssna! för att förstå att varat/blivat är tystnad/stillhet – alla tankar/kämslor är…
Visst vi kan alla göra som Gershom Scholem skapa myter men är det inte billigt… har vi inte då missat vad vi ville… det han gör är helt enkelt för enkelt… Walter Benjamin – vad han gjorde – sa – skrev – var också för enkelt! – det enkla finns inte – gär inte att uttrycka – vi måste alla sätta oss på rumpan för att fatta att språket inte kan uttrycka det vi vill säga… de här judiska grabbarna missade poängen.., vi måste själva hitta den… ordet är bara ett påhitt.. vi måste ta oss bakom orden… för att kunna använda orden…
Walter Benjamin är poppis bland västerländska intellektuella… men det spelar ingen roll… västerlandet och dess myter är genomskådande… de västerländska intellektuella kan gå och lägga sig eller rättare sagt de borde sätta sig och meditera… lära sig lite av asiatisk kultur… inte tro sig om att vara förmer…
http://atimes.com/atimes/Global_Economy/FL15Dj01.html
OBS! Det finns fyra delar av storyn – så missa ingen av dem – västerlandet och dess modernism är bara en myt – hajja – blavatsky och penningen – vi lever i modernismens myt – en falsk saga – naturvetenskapens korta saga – 400 år:
http://www.atimes.com/atimes/Global_Economy/GA08Dj02.html
Har vi fattat det så hjälper oss inte Walter Benjamin… vi västerländska barbarer är tvungna att själva ta till oss det asiatiska tänkandet/kännandet!
Sätta oss själva på rumpan för att förstå… sluta att tro att vi kan skapa nya myter… Cheney och Wolfowitz är slut i huvudet!
Huntington används endast som avskräckande exempel i seriösa sammanhang. Walter Benjamins tre-bands-arbete om civiliseringens historia är inte applicerbar på en enskild händelse.
Det är inte sant att historien upprepar sig. Historien är ingen utom-individuell kraft. Vi gör våra egna misstag, men vi kan låta bli att göra liknande misstag som våra förfäder genom att lära oss något om de principer som ledde dem fel. Jag delar inte Arendts analys att ondskan är banal (och många har f ö invänt mot den) och kan ”drabba” vem som helst om omständigheterna är de lämpliga. Vissa egenskaper underlättar att göra andra människor illa, auktoritetstro är en av dem. Stanley Milgrams berömda experiment är härvidlag en källa till reflektion. Att ifrågasätta, tänka själv och värdera eget och andras beteenden i relation till en traditionell moralisk/etisk norm är ett första steg bort från ondska.
Vänstra stranden:
Jag är inte säker på att du har rätt när du skriver att historien inte upprepar sig. Det är klart att den inte går i exakt repris, men ju äldre jag blir, ju mer av upprepningar, i ett slags övergripande perspektiv, ser jag.
Den mänskliga naturen tycks trots allt bestämma en hel del, och den har inte ändrats på många tusen år. Vi människor är, generellt sett och även om det alltid finns undantag, för det första väldigt lättpåverkade, för det andra för det mesta beredda att försvara oss om vi känner oss hotade och för det tredje väldigt lätta att förleda till onda handlingar mot dem som faktskt eller som vi tror hotar oss.
Alltså använder sig makthavare idag, som i alla tider, av metoden att måla upp en farlig fiende för oss, som vi måste försvara oss mot, och i värsta fall offra våra liv för att fördriva eller oskadliggöra. Detta ser vi gång på gång, och inte minst i vår egen tid.
Propaganda tycks bita på omkring 80% av vilken befolkning som helst. Drygt 80% stödde Bush när han angrep Irak och vad gäller ”kriget mot terrorismen”, en ungefär lika stor del av Israels befolking stödde bombningarna i Libanon. En stor mängd människor gick på den kristna propagandan i Rowanda och medverkade till ett bestialiskt folkmord. En stor del stödde Hitler pga propagandan. I fd Jugoslavien fick man människor som varit grannar och vänner att avliva varandra, med hjälp av propaganda.
Sedan hjälper det föga att omkring 20% inte går på och inte köper propaganda. Dessa körs över utan prut, de tvingas till slut till tystnad om de vill behålla livet, och vad värre, en stor del av alldeles vanliga människor kan, med hjälp av propaganda och under vissa omständigheter, sådana som propaganda ofta och lätt framkallar, fås att begås de mest fasansfulla illdåd. Man vet inte ens själv vad man skulle kunna vara kapabel att göra om det knep, och många är de som förvandlats från vanliga anständiga människor till rena monster, när de ”rätta” förutsättningarna föreligger, dem som propagandan serverar dem. Milgrams experiment visade väl egentligen just detta.
Det är en dyster insikt och en som jag önskar att jag hade sluppit komma till, en tanke som jag aldrig tänkte när jag var ung och optimistisk. Ibland brukar jag säga att om jag någon gång skulle skriva min memoarer (vilket jag aldrig ska göra) så skulle titeln vara ”Från filantropi till misantropi”.
Hanna Ahrendt har jag läst, men det var så länge sedan jag läste hennes bok om den banala ondskan att jag inte minns vad hon skrev. Dags att läsa om den kanske.
Det går ju alltid att Googla!
Hannah Arendt:
Den banala ondskan.
Eichmann i Jerusalem
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hannah_Arendt
Hannah Arendt, judinna, var arton år, när hon förälskade hon sig i den sjutton år äldre och gifte Martin Heidegger – tysk filosof och hennes lärare. Året var 1924 och Tyskland var ännu inte nazistiskt. Heidegger anslöt sig till nazisterna 1933 och han hyllade Hitlers ideologi när han höll sitt installationstal som rektor vid universitetet i Freiburg.
Efter kriget år 1950 återupptog Hanna Arendt kontakten med Heidegger. Med glädje blir hon välkommen av Heidegger som tillbakavisar alla beskyllningar om hans påstådda antisemitism och nazism. Han anser att det är rent förtal. Hanna Arndt älskade fortfarande Heidigger och hon mottog detta besked med glädje.
Han behöver nu hennes förlåtelse och fick den. Arendt kunde bli hans försvararare inför den akademiska och övriga världen mot vad hon trodde var grundlösa beskyllningar. Hanna Arendts man som beundrade Heideggers filosofi uppmuntrade henne att besöka Heidegger så ofta hon kunde. De båda tyckte om samma litteratur och musik och Heidegger skrev dikter till henne och 1974, ett år före Heideggers död, skrev Arendt beundrade brev till honom. Hon ägnade stor möda att försöka upprätta honom i USA och sprida hans filosofi. Heidegger tog aldrig avstånd från sitt medlemskap i nazistpartiet. Kärlekens vägar är outgrundliga
Hannah Arendt and Leo Strauss: German Émigrés and American Political Thought after World War II
This book explores the influence of Hannah Arendt’s and Leo Strauss’ background in pre-World War II Germany on their perception of American democracy. The contributors analyze how their émigré experience both influenced their American work and also impacted on the formation of the discipline of political science in postwar Germany. Arendt’s and Strauss’ experiences thus aptly illustrate the transfer and transformation of political ideas in the World War II era.
Kerstin…måste nog säga att jag tyvärr också blir allt mer misantropisk och jag tänker ibland på Freud som drog sig tillbaka i ensamhet i ett slags förtvivlan över ”massornas irrationalitet”. Han tyckte sig ha utvecklat en vetenskaplig metod för individens frigörelse men fick i stället uppleva folkens totala uppslutning bakom krigspolitiken i första världskriget. 8 miljoner människor dog. 90% av dem soldater.
Samtidigt så hoppas jag i förlängningen att vänstra stranden har rätt. Att det sker en utveckling inom den ”mjuka upplysningen”, och att det som individualismen faktiskt kan bidra med till samhällsutvecklingen är ett ökat civilkurage, även om jag tvivlar ofta. Freuds arbete var förhoppningsvis inte förgäves.
Arendt verkar ha fått en hel del kritik, vilket inte gör boken mindre intressant, snarare tvärtom.
Scholem believed in the power of the language to invoke supernatural pheonomena. In contrast to Walter Benjamin, he put the Hebrew language in a privileged position with respect to other languages, as the only language.
Vad sägs om detta? Det enda gudomliga språket… Snacka om mytbildning…
Och vad sägs om den här politiske filosofen – Wolfowitz läromästare – upphovsmannen till Rebuilding America´s Defenses med dess tal om ”a catastrophic and catalysing event like a New Pearl Harbor skriven i september 2000 – ett år före det hände”?
Leo Strauss’ Philosophy of Deception
Many neoconservatives like Paul Wolfowitz are disciples of a philosopher who believed that the elite should use deception, religious fervor and perpetual war to control the ignorant masses.
Och människor får inte veta – inte ens de 20 procenten som påstås reagera känner till hur det gock till – planerats för ett världsherravälde!
Deä denne Wolfowitz vill ha vapen som dödar människor med en viss genkod – värre än Hitler! Han gör ju hela världen till ett utrotningslöger!
Varför känner inte människor till det här utdraget ur Rebuilding America´s Defenses? Jo, eftersom media tiger! Media är med andra ord brottsliga!
”Although it may take several decades for the process of transformation to unfold, in time, the art of warfare on air, land, and sea will be vastly different than it is today, and ’combat’ likely will take place in new dimensions: in space, ’cyber-space,’ and perhaps the world of microbes. Air warfare may no longer be fought by pilots manning tactical fighter aircraft sweeping the skies of opposing fighters, but a regime dominated by long-range, stealthy unmanned craft. On land, the clash of massive, combined-arms armored forces may be replaced by the dashes of much lighter, stealthier and information-intensive forces, augmented by fleets of robots, some small enough to fit in soldiers’ pockets. Control of the sea could be largely determined not by fleets of surface combatants and aircraft carriers, but from land- and space-based systems, forcing navies to maneuver and fight underwater. Space itself will become a theater of war, as nations gain access to space capabilities and come to rely on them; further, the distinction between military and commercial space systems – combatants and noncombatants – will become blurred. Information systems will become an important focus of attack, particularly for U.S. enemies seeking to short-circuit sophisticated American forces. And advanced forms of biological warfare that can target specific genotypes may transform biological warfare from the realm of terror to a politically useful tool” (p. 60).
Nu bygger man ett nytt biolabb utanför Washington!
The Secretive Fight Against Bioterror
The government is building a highly classified facility to research biological weapons, but its closed-door approach has raised concerns.
By Joby Warrick
Washington Post Staff Writer
Sunday, July 30, 2006;
Varför känner inte människor till den kille som i högsta grad är misstänkt för att ha skickat mjältbrandsbreven till politiker som ville stoppa Patriot Act?
Mjältbrandsbrevenär helt birtglömda idag – eftersom det inte var Saddan som stod bakom utan Fort Detricks som hade tillverkat mjältbranden! Media är brottsliga!
In this story, it is reported that Dr. Zack was caught on a security tape making an unauthorized entry into the Anthrax storage area.
Media är brottsliga! Eller kontakterna är brutna mellan de nu av Internet sex miljarder sammankopplade människor som nu finns på vår jord. Hur många känner var och en av oss? Vi kanske kan på sin höjd räkna upp hundra kompisar. Vi har inte tid att prata oss samman… Istället bestämmer media vad vi ska tycka! Och media tiger och förvränger…
Hur återfå optimismen?
Tidigare sen 10 000 år sedan var vi bönder… kunde odla själva… nu är vi helt beroende… löntagare och låntagare… vi behöver kunna stärka de små sammanhangen… göra oss fria från oljan som skapar global diktatur… endast gör det möjligt för de internationella bankerna att agera… vi behöver kunna skaffa oss energi själva… bränsleceller? Och vi skulle väga se verkligheten i ögonen… inte blunda för det som nu pågår!
Tordas ta reda på att Federal Reserve och Bank of England är privatägda! Att Sveriges Riksbank såldes ut 1998! Att Europeiska Centralbanken har monetarismen som ledstjärna – sätter penningvärdet före människovärdet.
Vi lever i en hierarki – dör de flesta av oss aldrig är tillfrågade – och ändå kallas det demokrati .- snacka om hjärntvätt! mytbildning! svenska är det enda gudomliga språket? Vem tillverkar våra myter – det är frågan – tänkte på det.