Ahmadinejad i New York

Om man kan hålla sin fiende borta från sin egen innergård så blir det också så mycket lättare att demonisera denne. Om fienden får möjligheten att lägga fram sin sak inför ens folk finns alltid risken att denne vinner poäng på att framstå som kämpande för en rättvis sak. Detta är uppenbarligen fallet med Irans president Ahmadinejad som tycks ha gett sig den på att använda förra veckans New York besök till att framställa sig själv, Iran och dess regim i bästa möjliga dager. Jag är övertygad om att han har lyckats, om än i begränsad omfattning. Inte för att jag tror att det amerikanska folket i grunden kommer att ändra uppfattning om Irans regim som en ondskefull diktatur, men kan i alla fall så tvivel om regimens avsikter och förhandlingsvilja. Bara det att Ahmadinejad och Khatami besökt USA vid ungefär samma tidpunkt kan ses som en framgång för regimen i Teheran. Att den första Iranskan åkte upp i rymden samma vecka gör inte saken sämre.

Det verkar dessutom som om den Iranske presidenten har lärt sig den internationella diplomatins spelregler. I den intervju som Times Magazine gjort med Ahmadinejad så försöker han med sina säreget poetiska formuleringar och anspelningar framställa sig som en duva som strävar mot världsfred. Och när nu Iran fortsätter att förhandla med Javier Solana och EU så anlägger han delvis samma ton. Iran är beredda att förhandla, men under ”rättvisa förhållanden” (”We have said that under fair conditions and just conditions, we will negotiate about it — under fair and just conditions, I repeat.”) .

Så inte nog med att USA har en militärt avancerad fiende emot sig, man har också en fiende som kan konsten att förhandla och som vill uppnå speciella mål med denna förhandling, vilket USA och EU verkar ha mycket stora problem med att tackla. Man har erbjudit Iran det ena och det andra för att få dem att stoppa anrikningen, men vad Iran vill ha för att göra eftergifter är uppenbarligen en attitydförändring. ”I recommended to President Bush that he can change his behavior, then everything will change.” säger Ahmadinejad bland annat i intervjun med Times. Budskapet är tydligt. Respektera vår suveränitet och sluta spela översittare så kan vi börja snacka. Frågan är om Washington och Bryssel har förmåga att ens börja tänka i sådana banor.

Andra bloggar om: , , , , ,

3 reaktioner till “Ahmadinejad i New York”

  1. Det blir nog en svår omställning att börja tänka i sådana banor.
    Ahmadinejad bekämpar sin fiende med vänlighet där motståndaren vill ta till bombangrepp. Ahmadinejads metod är naturligtvis, på sikt, överlägsen och vi får hoppas att åtminstånde tanken och viljan kan överleva denne man.
    Jag kan inte finna att Iran någon gång i historisk tid (>5000 år) gått till angrepp mot något annat land.
    När jag ser tillbaka på USAs ”historia” så gäller imperialism och anfallskrig från första stund. I 500 års tid har USA mördat och i stort sett utrotat ursprungsbefolkningen, stulit deras land, naturresurser och möjlighet till fortlevnad.
    USA har över denna tid mördat mer än 18 000 000 (18 miljoner) ursprungsinnevånare.
    Historiska fakta visar vad vi kan förvänta av framtiden.

  2. Jag har svårt att hylla Ahmadinejad som en diplomatins hjälte efter de grova klavertramp han gjorde i början av sin karriär som president, misstag som kommer att förfölja honom för alltid, men jag hoppas för Iraniernas skull att han har lärt sig något och kan reparera dom inom sin tid.

    Irans historia borde jag lära mig mer om innan jag uttalar mig men att USA:s historia är mörk är uppenbart. Dock bör din siffra om 18 miljoner inte bli oemotsagd och i ärlighetens namn borde den inte tillskrivas enbart USA utan ”de vita kolonisatörerna”, britter, fransmän och holländare m.fl.

    Jag antar att du baserar din siffra på Henry Dobyns forskning från 1983, där han hävdar att 18 miljoner indianer levde på den nordamerikanska kontinenten när columbus kom 1492? Enligt ”kolonialismens svarta bok” verkar forskare i dag vara ense om att siffran är 6 till 8 miljoner. År 1900 var denna siffra nere i 375 000 (250 000 i USA). Frågan är dock på långa vägar inte fördigdiskuterad.

Kommentarer är stängda.