Efter viss tvekan så antog jag Marcus utmaning om ideologier som startades av syrran för någon månad sedan. Nåväl, här är resultatet. Jag skickar vidare utmaningen till tennisspionen, rgr och yabosid. D.v.s en lite blandad kompott av bloggare som jag är nyfiken på vad de har att säga i frågan.
1) Politisk ideologi du förespråkar?
Jag vill ogärna förespråka den ena eller andra ideologiska modellen och i stället framhålla den politiska praktiken som det viktiga i ett samhällsbygge. Den praktik som genererar minst förtryck är också den ideala som jag ser det. Om det villkoret är uppfyllt så skulle jag troligen förespråka ett system med platt hierarki baserat på en holistisk modell (anarkism eller libertarianism kanske). Utopism som politisk metod/praktik bör inte heller underskattas.
2) Politisk ideologi du föraktar mest?
De ideologier som baseras på övermänniskoideal (”Herrschaftsideologien” som tyskarna skulle säga) och de som genererar våld och förtryck.
3) Materialist eller idealist?
Jag skulle säga materialist hur märkligt det än kan låta.
4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Ingen eller båda beroende på resultatet (vilket ju på sätt och vis är konsekvensialistiskt?).
5) Politiskt uppvaknande?
I tidiga tonåren.
6) Politisk detour?
Ingen, snarare en längre apolitisk sådan
7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
De finns några personer i mitt liv som har haft mer betydelse än andra, men jag avstår att nämna några namn.
8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Om jag måste nämna en så får det bli John Steinbecks ”Vredens druvor”. Sedan tänker jag föra in film, teater, musik och bildkonst i sammanhanget också: Film: journalfilm om Anne Frank, Teater: Nigel Williams ”Klassfiende”, Musik: Dead Kennedys album ”Fresh Fruit for Rotten Vegetables”, Konst: Edward Kienholz ”The State Hospital”.
9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Alla de stora ideologiernas största brist är deras tendenser till universalism, ja det är en brist i ideologismen i sig.
10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Frågor som rör makt- och resursfördelning på global nivå.
Andra bloggar om: bloggutmaningen, politik, ideologi
Jag tackar och bockar för svaren. Det är faktiskt oerhört intressant att läsa sånt här…
Jag fastnar särskilt för din anarkistiska ådra och din välfunna kritik av ideologismen (ouch! Touché…). Jag tycker faktiskt att pragmatik är fullt repektabelt, och ser mitt eget abstrakta ideologiserande mest som en något pikant böjelse. Så länge man håller sig till ideal och inte anlägger utopier funkar det (ett ideal är ett mått på varje enskild handling, en utopi är det ändmål som alldeles för ofta får helga varje medel).
”Minsta möjliga förtryck” är ett gott ideal, för övrigt!
Och det är intressant att försöka formulera för sig själv vilken ideologi man representerar. Det blir nästan som ett slags varudeklaration vilket kräver lite eftertanke.
Sen måste jag också tillägga att det aldrig fel att ”ideologisera” som du uttrycker det eller att dissikera ideologier. Det är framför allt det dogmatiska och ortodoxa användandet av ideologin som jag ser som ett problem.
Återigen mycket intressant. Mycket. Det ÄR svårt att sätta ner foten, och jag tror att man kan ha svårt med det för att man är omogen och valpig, men också för att man varit med om ganska mycket. Pragmatism tycks ofta bli en effekt av det senare. Känner sympati för det.
Intressant det du skrev om konst – skulle jag nämna en film så skulle det bli ”Danton” av Wajda samt ”2001” av Kubrick. De filmerna bär jag nog alltid med mig.
Ja, det var väldigt roligt att herr Brown tog in film & andra uttrycksformer i det här, och att Stranden spinner vidare på det. Har funderat på att skapa en utmaning som bara skulle handla om film, vilka filmer som betytt mest för en tanke- resp. känslomässigt, vilka man lever med osv, men får se om jag gör det, det cirkulerar ju redan så många utmaningar. En film som haft politisk effekt på mig är Mario Camus Den heliga oskulden (visats på tv flera gånger). Men det finns många fler.
Och ja, Dead Kennedys är en fin inspirationskälla.
Hmm..min egen kommentar försvann. Som sagt detta är betaversionen av nya blogger så det kan uppstå konstigheter.
Litteraturen har ju ett slags ”självutnämnd” särställning bland konstarterna men andra uttryck kan ju vara minst lika betydelsefulla för en politisk medvetandegörandeprocess. Och det gäller ju i högsta grad filmen, vilket t.ex. den unga Sovjetrepubliken snabbt insåg.
För min egen del är det kanske till och med är så att de ohyggliga dokumentärfilmer från andra världskriget och förintelsen som jag fick se i högstadiet påverkade mig politiskt bra mycket mer än vilken litteratur som helst.