Jag gillar Dan Jönsson. Han uttrycker något slags buttert driv i sina försöka ta reda på de underliggande drivkrafterna till människors val här i livet och hur de valen förhåller sig till helheten. Jag uppskattar verkligen den intentionen. I gårdagens DN försöker han i ett reportage att få en bild av vad som egentligen hände i Landskrona när SD fick sina uppmärksammade 22 procent i kommunalvalet och artikelns rubrik är upplysande: Skånes uppror mot eliterna. I slutet mot artikeln intervjuar han forskaren Göran Adamsson som levererar en intressant förklaring till SD:s framgångar.
Aje Carlbom och Göran Adamson är överens om att Sverigedemokraternas framgångar främst måste förstås just som ”ett uppror mot eliterna”. Adamson, som forskat på Sverigedemokraternas österrikiska systerparti FPÖ, jämför med övriga Europa och ser hur vänstern – framför allt – har övergett idén om likhet för en postmodern diskurs om ”olikhet”. Mångkulturalismen, säger han, har urartat i en välment spegelbild av kolonialismens gamla världsbild, en ”rasism med mänskligt ansikte” som under toleransens täckmantel tycks lika envist upptagen med att dra gränser, göra skillnad. Tanken om etnisk och kulturell identitet har ersatt solidariteten som princip. Högerpopulismens frammarsch måste därför ses som ”konsekvensen av ett demokratiskt misslyckande”.
Man skulle kort sagt säga att det inte bara är ett demokratiskt misslyckande utan ett misslyckande för en postmodern politisk hållning, uttryckt genom det multikulturella paradigmet. Kanske kan man också förklara det som ett misslyckande för en politisk anpassning till globaliseringen. Som jag ser det finns det en diskrepans mellan den globala marknaden och den nationella politiken, en skillnad som jag antar att många politiker anser måste överbryggas. Det har egentligen inget med postmodernitet att göra utan med hårda politiska frågor. Hur hanterar man en ekonomi som tenderar att helt springa förbi den nationella sfären? Som slutar att bidra till samhällets gemensamma resurser? Kanske har multikulturalismen varit ett räddhågset sätt att försöka ta ett grepp på den frågan utan att beröra det som man egentligen behöver hantera: den globala ekonomin. Nu riskerar den att slå tillbaka och driva in nationalstaterna ännu längre in i den nationella fållan genom isolationistiska partier som till exempel SD.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, samhälle, sverigedemokraterna, invandring, migration
Andra bloggar om: intressant?
Jakob: Det är nog mer att jag inte vill bli indragen i en strid som inte har med mig att göra. Hur jag än skulle svara vore det ett val av sida.
Jag vill också påpeka att jag inte är politiker i den meningen (även om det undflyende svaret här skulle kunna peka på motsatsen ;-), men att jag arbetar aktivt med att realisera mina politiska ideal på flera andra sätt, i vardag, i arbetsliv, i frivilliga engagemang – och i bloggdebatter. De åsikter jag gett uttryck för här borde väl för övrigt ställa det utom tvivel att jag inte kan vara särskilt hemmastadd i det nuvarande svenska politiska etablissemanget…
Jakob är som jag ser det ett fascinerande exempel på homosocialt inriktad och elitistisk intellektuell popkultur. Men att försöka dra in Marcus i sin egen narcissistiska vendetta här var förstås dömt att misslyckas. Oavsett hur korkad Marcus må tycka att jag är i den här diskussionen.:-)
Jo, jag förstod det, Marcus, det var lite därför ju skrev att vi nog har olika perspektiv på det här, och sedan la till att det hela var mer en kommentar till debatten och än ärlig undran om värdet av en viss typ av samtal över nätet, än ett försök att få dig ”indragen”.
Min kommentar, även om den var påverkad av något externt, ska nog därför inte reduceras till någon specifik ”strid” Jag har tvekat över det här förut. Jag skrev faktisk ett inlägg om det för något år sedan:
http://tennisspionen.blogspot.com/2006/05/tennisspionen-i-sandldan-det-finns-en.html
Men det gick ju över den gången.
Inte för att jag vill påstå att den här debatten var Så illa, men det präglades ändå av en viss brist på kommunikation som jag kände igen.
Och sen vet jag inte riktigt varifrån jag fick att du skulle vara politiker. Men du borde kanske bli – just för att du inte passar.
Med anledning av inläggen efter mitt senaste: Det är ju dessvärre så att bloggen egentligen inte är speciellt bra för djupare och öppna diskussioner. Man talar förbi varandra, man övertolkar, man misstolkar och man uttrycker sig förenklat.
Verkligheten är inte enkel, det anser inte jag heller förstås. Någonstans bortom alla dess missförstånd kanske vi alla ändå är överens om ganska mycket, och om det viktigaste – tror och hoppas jag.
PS till Charlotte:
Jag menar att begreppet ”kultur” används i två olika betydelser:
1: konst,musik, litteratur etc. Det är här man brukar tala om finkultur etc. och diskutera vad det innebär
och
2: Levnadsmönster och sociala normer.
Jag uppfattade från början att det var den andra betydelsen vi diskuterade här, men att den andra betydelsen kom in glida in och då blev det lite rörigt.
Minus ditt p.s. där, Kerstin, så var det en mycket värdig avslutning på – i alla fall min del av – den här tråden.