Blockaden av G8-mötet i tyska Heiligendamm utanför Rostock som tvingade deltagarna att anlända till mötet i båtar och helikoptrar verkar i mina ögon som den första riktigt lyckade insatsen av den globala rättviserörelsen (eller vad man nu skall kalla den) sedan Seattle 1999, inte minst därför att arrangörernas hot att avbryta blockaden om våld användes och tydliga avståndstagande från våldsmedel verkar ha brutit igenom i mediarapporteringen.
För den som vill följa blockadens utveckling ’inifrån’ så rekommenderas besök på motkraft.se eller zaramis.nu som bland annat har postat det här utmärkta inlägget. ”Rostock Anti-G8-Alliance” har också en hemsida med hela programmet för manifestationen mot G8-mötet.
Andra medier om blockaden:
Der Spiegel, DN, DN2
Andra bloggar om: politik, g8, heiligendamm, globalisering, ekonomi, motstånd
Bra skrivet. Jag tror att vi ska kalal rörlsen ”Globala rättviserörelsen”. Globaliseringsrörelsen låter fel. Det kan tolkas som att vi stöder kapitaets globalisering. Anti-globaliseringsröreslen är ännu mer fel. Vi är inte mot globalisering i sig. Vi är emot kapitalismens globalisering (samma som imperialism?) och konsekvenserna av denna.
”Vi är emot kapitalismens globalisering (samma som imperialism?) och konsekvenserna av denna.”
Som att flera hundra miljoner människor i Indien och Kina tagit sig upp till medelklassen?
Och att ytterligare en eller två miljarder är på väg?!
Är du bara en misantrop eller kan du peka på alternativa lösningar som fungerat? (He he, jag är lite tjatig.)
bernt: ”(He he, jag är lite tjatig.)” tja, lite som ”dessutom anser jag att Kartago bör förstöras” 😉
anders: tack för klargörandet. din senaste postning om polisinfiltratören var förresten mycket upplysande.
Att kunna genomföra aktioner som blockader utan att provokatörer och infiltratörer lyckas uppmana till våld för att misskreditera alla dom som har en underbyggd kritik mot den världsordning som G8 länderna står för, är en stor seger.
Hmm… Mr Brown, du är ju uppenbart inläst och verkar rätt ärlig — men du kan helt enkelt inte svara på frågor om dina teorier egentligen stämmer!
Lite som att fråga en religiös som diskuterar exakt vad de tror — ”ok, dina analyser av testamentenas bakomliggande källor (Q, right?) och vad som är egentlig kristendom är intressant — men hur vet du att det egentligen existerar en gud för din religion?!”
(Sen, vänstersväng, de flesta v-demonstranter jag känt har varit rätt intresserade av saker som att stoppa skydd mot batonger i ärmar för när de slåss mot polis, etc… men det kanske inte är ett representativt urval.)
Jag förstår att det måste vara frustrerande, Bernt 😉 Jag antar att du syftar på vår långa debatt senast?
Ibland blir vissa blogg-diskussioner så skruvade att det känns meningslöst att svara därför att man bara pratar bredvid varandra, och så var det väl delvis sist.
Men ok. Du hävdar att jag har förslag som inte kan bevisas empiriskt att de fungerar, och det har du till viss del rätt i. Just nu finns det en vilja bland väldigt många att göra upp med fattigdomsproblemet för de som är mest drabbade, men åsikterna går i sär hur det skall göras. Ingen vet vad som är empiriskt rätt att göra, man kan bara ha åsikter om vad som borde göras och man kan bara titta tillbaka på de misstag som gjorts i historien och försöka lära sig av dom.
Och det är väl vad man gör i många länder. Världsbanken har omvärderat sitt tidigare program, länder gör skuldeftergifter (nu senast kanada gentemot liberia), G8 utlovar aids-bekämpning nu senast (även om det är kanske bara är tomma fraser), fattiga och skuldtyngda länder försöker att ta tag i problemet med korruption (som t.ex. uganda).
Kommer det att fungera? det verkar lovande, men ingen kan veta.
jag menar att det ändå inte är tillräckligt. det räcker inte att man bara slänger pengar på problemet. det måste också finnas ett engagemang för att verkligen få saker att hända.
Jag har argumenterat så jag blivit blå om fingrarna att all erfarenhet, som gäller för miljarder människor, visar en sak. Du säger en annan sak — ”Ingen vet vad som är empiriskt rätt att göra, man kan bara ha åsikter om vad som borde göras och man kan bara titta tillbaka på de misstag som gjorts i historien och försöka lära sig av dom.”. Men inga exempel.
Lennart Regebro hade ett diagram som sammanfattar bra.
Bernt, som vanligt får jag tolka dina åsikter. men jag gör ett försök: så du tror alltså på den fria marknadens utopi? den osynliga handens förträfflighet? att bara vi låter marknaden styra så kommer alla människor att dras upp i välfärdens skimmer? en utopisk nyliberal vision som aldrig har förverkligats och i princip bara kan göra det under ett diktatoriskt välde. för all del: du trodde inte på en ”ren” nyliberal version hävdade du tidigare. hur ”oren” måste den då vara för att den skall vara till gagn för mänskligheten? och vad skall det ”orena” bestå av?
Det har aldrig slagit dig att den fria marknaden aldrig existerat? att stater alltid begränsat marknadskrafterna till förfång för de styrande eller folket beroende på styresskick. det slår dig inte att den konkurrens som är inbyggd i det som du kallar en ”fri” ekonomi bygger på att vissa skall förlora och förbli ”ofria” och att konkurrenssamhället därmed på ett obehagligt sätt närmar sig fascismens retorik?
det har inte slagit dig att vi i väst nu kan proklamera frihetens lov eftersom vi redan etablerat en dominans med hjälp av protektionism och tullar? och det stör dig inte att vår uppmaning till andra att anamma den frihet vi aldrig haft, bara riskerar att skapa nya förlorare?
att proklamera kapitalism som en mirakelmedicin för alla åkommor är att stoppa huvudet i en utopisk box med fyra hårda hörn. världen är mycket mycket mer komplicerad än så och den åtgärderna kräver att vi slutar hemfalla åt ”plakat-retorik” och kvacksalveri.
Jag har svårt att ta det på allvar när du fortfarande skriver: ”så du tror alltså på den fria marknadens utopi?”
Som jag skrivit upprepat:
Och igen — jag har bett om referenser f.a. visa att [alternativa metoder] haft ngn som helt influens relativt sett det som fungerat i Asien (och i Väst, tidigare):
Kapitalism, internationalisering, good governance.
Jag påpekade att vad jag vet har inget annat fungerat — någonsin. Och bad om exempel där dina ”alternativa” lösningar hjälpt.
(Som jag också skrivit förut… Indien är ett belysande exempel om man jämför med grannländerna som var rätt liknande. Sen öppnade Indien ekonomin mot omvärlden.)
”Det har aldrig slagit dig att den fria marknaden aldrig existerat?”
Att en perfekt fri marknad aldrig funnits är ett argument?! Det var roligt.
Det är teoretiskt omöjligt att kyla ner något till exakt 0 Kelvin. Det gör inte skillnader i temperatur ointressant…
Jag bryr mig inte om idealistiska argument om vad som är ”äkta” frihet — jag bara noterade det enda som fungerat för att ge människor ett värdigt liv historiskt. Du vill inte ta i det för det passar inte din ideologi.
”det har inte slagit dig att vi i väst nu kan proklamera frihetens lov eftersom vi redan etablerat en dominans med hjälp av protektionism och tullar?”
Tja, jag gav Krugmans klassiska artikel med mera som referenser.
Många länder klättrar upp från fattigdomen just nu. Du är mer intresserad av konspirationsteorier än hitta vad som fungerar och hjälpa människor i kvarvarande länder?
För antagligen tjugonde gången — du har inget mer än önsketänkande att någon alternativ väg skulle fungera? Jag har frågat säkert tjugo gånger efter exempel.
Historiskt sett kan man ju konstatera att en blandning av privat och kollektivt ägande under demokratiska former varit oerhört framgångsrikt som modell för välstånd för oss i väst (läs: kapitalistisk socialism). kapitalism utan socialism har aldrig hjälpt en majoritet i något land till välstånd vad jag vet. men du kanske har exempel?
om man skall prata om ”alternativa vägar” så måste man först se var vi har varit och vart vi är på väg och vad man skulle kunna åstadkomma.
historiskt sett går vi mot en ökad demokratisering i världen och med det menar jag att makten förskjuts från fåtalet till flertalet. den här processen går långsamt och med många omvägar och hack. både liberaler och socialister har spelat en viktig roll i den processen.
som jag ser det är vi nu i en fas i historien där vi tar ytterligare steg till i en sådan demokratiseringsprocess, fast på en global nivå. den processen sker på en massa olika plan och inte som ”ett alternativ”. jag anser faktiskt att marknadsliberaler har en del av den utvecklingen å ena sidan även om deras alternativ är alltför extremt för att fungera i praktiken, sociala rörelser och ngo:er driver utvecklingen å andra sidan med mänskliga rättigheter, fred och rättvisa på agendan (som du säkert har förstått så finns jag i det här lägret).
Så när du pratar om ”alternativ” så ser jag en utveckling mot en demokratisering som är oerhört viktig i samtiden och som är allt annat än alternativ.
skillnaden i dag jämfört med för trettio år sedan är att demokratiseringsprocessen drivs inifrån systemen, eller parallellt med dem. skillnaden är att också att den verkar på en global nivå över nationsgränserna.
naturligtvis finns det problem och bara för att nämna två stycken:
– i många länder tillåts inte människorättsaktivister eller regimkritiker att verka och demokratiseringsprocessen går därför oerhört långsamt
– i många länder sätter väpnade konflikter en hämsko på all form av demokratisk utveckling
Jag har argumenterat så jag blivit blå om fingrarna att välstånd byggs med industrialisering — kapitalism, internationalisering och good governance.
Bl.a. demokratisering ingår i good governance. (Icke-demokratier är bl.a. instabila, icke-flexibla och får lätt korruption.)
Du sitter och anklagar mig för irrelevanta punkter jag inte argumenterat, som förenklad extrem nyliberalism.
Jag bara noterar vad som fungerar idag — och vad som fungerat i historien — för att bygga välstånd. (Sverige var t.ex. (relativt) ett lågskatteland till Gunnar Sträng).
Sen noterar jag att du verkar argumentera för något annat utan exempel där det fungerat — när den vanliga metoden fungerar i en massa länder sista decennierna.
(Du argumenterade t.ex. först att good governance var lite överreklamerad — men den enda lista på alternativ var till minst hälften saker som krävde good governance?!)
(Sen har jag cirka ett dussin gånger frågat om dina påståenden om ”ansvar för situationen i Syd” — speciellt som du själv nämner väpnade konflikter. Libyen var (är?) en av de starkt destabiliserande faktorerna i hela Västafrika. Arabländerna är en stoppkloss i FN för Sudan. Eritrea är aktivt i Somalia. Etc. Vill man komma åt konflikter och misslyckade stater verkar man idag bli tvungen att stoppa kvarvarande diktaturer, för de verkar underblåsa alla sådana.)
Jag får uppenbarligen inte ett svar, bara mer irrelevanta straw men tillbaka.
”Jag får uppenbarligen inte ett svar, bara mer irrelevanta straw men tillbaka.”
Bernt, det verkar som om du inte ser skogen för alla träd. läs mig lite noggrannare! om du inte får de svar du vill ha så kanske det beror på att du argumenterar med fel person 😉
”(Du argumenterade t.ex. först att good governance var lite överreklamerad — men den enda lista på alternativ var till minst hälften saker som krävde good governance?!)”
Släpp det. jag reagerade med ryggmärgen. jag har redan förklarat detta tidigare.
”Du sitter och anklagar mig för irrelevanta punkter jag inte argumenterat, som förenklad extrem nyliberalism.”
jag var osäker på din ståndpunkt och slängde fram ett påstående! nu vet jag bättre.
”Sen noterar jag att du verkar argumentera för något annat utan exempel där det fungerat — när den vanliga metoden fungerar i en massa länder sista decennierna.”
Återigen, läs noggrannare.
Min poäng är för det första att den ”vanliga metoden” inte alls så säkert är vanlig (se t.ex. kina), och att de sociala rörelserna skall ha credit för de framgångar som du nämner. när du skriver att ”industrialisering — kapitalism, internationalisering och good governance” är receptet, så håller jag inte med. socialism eller starka sociala rörelser kan lika gärna vara med i mixen (som i sveriges exempel). Fred likaså.
För det andra finns en massa länder som är förlorare i det nuvarande systemet, som inte alls drar fördel av den globalserade ekonomn, snarare tvärtom. I ett antal länder i subsahariska afrika har utvecklingen gått bakåt sedan 1980-talet. Vissa länder har till och med negativ tillväxt. det är de här länderna jag framför allt pratar om när det gäller åtgärder som skuldlättnader m.m. som jag nämnt tidigare.
”socialism eller starka sociala rörelser kan lika gärna vara med i mixen (som i sveriges exempel). Fred likaså.”
Som jag skrivit:
När sveriges ekonomi växte snabbt hade vi ett lågskatte-samhälle, närmast ett U-land — och icke-bombad industri.
Efter att skatterna gick upp efter 60-talet sjönk tillväxten. (Det är en ryckig parameter så argumentera inte med mindre än ett decennies mätning.)
Knappast det undantag jag efterlyst.
Men jag håller med om att det finns andra faktorer. De är dock mindre.
– T.ex. är EU ett ”frikort”, dels för handelsmöjligheter och dels för tvånget att rensa upp lagar etc. (Kan bara utökas med några länder/decennie.)
– De rikaste oljeländerna behöver inte bry sig om verkligheten heller.
– Kina gör allt på min lista — utom att demokratisera. Men de började från nästan noll — får se hur det går framöver.
”I ett antal länder i subsahariska afrika har utvecklingen gått bakåt sedan 1980-talet.”
Och de följer inte receptet.
Tanzania försökte t.ex. med socialism i decennier och gick bara bakåt, trots miljarder i bistånd och byggande av industrier etc.
Västafrika har jag berört. Övriga inbördeskrig är mer katastrofbistånd.
Det spelar inte någon roll vad man gör om regimen är tjuvar som försvinner med biståndspengar. Snarare hålls befolkningen lidande så mer bistånd kommer in som i sin tur kan stjälas…
Skuldlättnader kan användas för att ta nya lån — och de pengarna går till Schweiz.
(Typexempel här är Bangladesh. Googla efter ”Enemy Property Act” för att se en till orsak varför de inte borde få bistånd.)
Där är argumenterbart bistånd och skuldavskrivningar t.o.m. dåliga för de befäster de egentliga orsakerna till problemen.
Jag såg å andra sidan oppositionen i Uganda argumentera att så fort biståndet stoppas gör presidenten en Mugabe… men jag vet inte om jag tror på att betala för att länder håller sin egen befolkning som gisslan!
(Jag har gett referenser till ett par artiklar om ämnet, dels från en afrikansk ekonom och dels Krugmans klassiker.)
”Som jag skrivit: När sveriges ekonomi växte snabbt hade vi ett lågskatte-samhälle, närmast ett U-land — och icke-bombad industri. Efter att skatterna gick upp efter 60-talet sjönk tillväxten.”
Och man brukar räkna den den s.k. saltsjöbadsandan som en viktig anledning till skapandet av välfärdsstaten. Knappast en ”mindre viktig” anledning heller.
—
när det gäller skuld- och biståndsfrågan är det alltför enkelt att lägga all skuld på ledarna i mottagarländerna (vilket jag upplever att du gör hela tiden), men kritiken mot världsbanken och IMF:s agerande har varit stor i många läger, till och med inom institutionerna.
Den mest namnkunniga kritikern är till och med en f.d. världsbankschef: Joseph Stiglitz.
när man läser hstorierna om utlåningspolitiken så låter det ibland helt galet. som om en bank skulle låna ut mycket mer pengar än man någonsin skulle kunna få in (så mycket att det skulle kunna stjälpa hela världsekonomin) till en fattig playboy, utan säkerhet men med ibland helt vansinniga krav. i vissa fall har man krävt prvatiseringar av i princip alla offentliga funktioner i samhället.
Om du vill veta mer så rekommenderar jag ekonomen Kenneth Hermeles överskådliga och höginformativa bok ”Världens oordning”.
”Och man brukar räkna den den s.k. saltsjöbadsandan som en viktig anledning till skapandet av välfärdsstaten. Knappast en ”mindre viktig” anledning heller.”
Samma för t.ex. Irland. Det är definitivt kritiskt och ”good governance” att få många (/de flesta) större grupper i landet att dra åt samma håll med en vision om hur landet ska byggas!
Men notera — alla länder som inte är vidriga skithål blev det genom internationalisering, kapitalism och good governance (sätta klara regler, stoppa korruption, etc).
Inget annat har fungerat. Någonsin. Du har inte motexempel men skulle gärna vilja ha…
Jag kan inte ha en annan ståndpunkt att du inte kan motivera dina ”alternativa modeller” — allt du presenterat har hamnat under good governance eller har varit marginella (där några ynka miljoner människor har fått det marginellt bättre).
Resurser är ändliga och bör användas där de kan göra skillnad.
(Utan att vara en historiker… svenskar har varit mycket för samarbete och kompromisser sen långt innan Saltjsöbaden etc byggdes. Jag gissar att det är något i kulturen från småbyar och/eller den historiska militariseringen.)
”när det gäller skuld- och biståndsfrågan är det alltför enkelt att lägga all skuld på ledarna i mottagarländerna (vilket jag upplever att du gör hela tiden), men kritiken mot världsbanken och IMF:s agerande har varit stor i många läger, till och med inom institutionerna.”
Det är en ny situation för ekonomerna i IMF och de lärde sig under tiden. Inget konstigt i det. (En del förändringar antar jag är PK för att slippa kritik.)
Angående bistånd, etc…
Jag kritiserar att man inte prioriterar ned till 0 skurkregimer som bryter mot mänskliga rättigheter konsekvent — resurser är ändliga.
Bygger man upp ett land som kan växa så slutar de vara fattiga snabbare. Ger man resurser till Kuba eller något så bara förlängs pinan.
(Katastrofbistånd diskuteras inte här.)
Se även t.ex. Zarembas sista DN-serie. Det stämmer med beskrivningen jag hört om svenskt bistånd av infödda i Bangladesh (utan att ens tala om den otroliga skandalen med arsenik-förgiftningar).
Titta på allt bistånd till Vietnam på 70/80-talen. Det var bara sk-t där ändå — tills de började med kapitalism.
”allt du presenterat har hamnat under good governance”
ja, och det är väl bra? jag förstår allvarligt talat inte varför du blir upprörd av att vi kommer till samma slutsats. 😉
”Bygger man upp ett land som kan växa så slutar de vara fattiga snabbare. Ger man resurser till Kuba eller något så bara förlängs pinan.”
så du är beredd att förlåta IMF och VB för att de ”håller på och lär sig”, men inte ge mottagarländer som anstränger sig en chans att komma tillrätta med sina problem, genom att ändra regelverken för utlåningspolitiken på olika sätt, eller vad som nu kan krävas.
men det är klart, det kanske förklaras av att du verkar se alla länder som inte lyckats få till det som ”vidriga skithål”.
”ja, och det är väl bra? jag förstår allvarligt talat inte varför du blir upprörd av att vi kommer till samma slutsats. 😉”
Du argumenterade för alternativa metoder — och har inte presenterat några seriösa som skulle betyda mer än marginell förändring. Jordbruksprodukter och tullar kan jag hålla med om. Frankrike/EU är stora boven här.)
”men det är klart, det kanske förklaras av att du verkar se alla länder som inte lyckats få till det som ”vidriga skithål”.”
Gör du en medveten eller omedveten straw man här? Jag beskrev länder som är outvecklade och förtryckta med det. Målet är att få dem därifrån. Det finns bara en metod som fungerat någonsin:
Internationalisering, kapitalism och good governance.
Du har ingen alternativ metod, trots att du påstått det.
Bernt och MR broen nr borde läsa en bok av rita abrahamsen – displining democracy. speciellt bernt borde läsa den här boken. GOOD governance är inget annat än en en diskursiv transformation som endast rättfärdigar västs att fortsätta sin hegemoni över ex Afrika. med andra ord good governance är ingen humanitär intervention utan utvecklings diskurs som fungerar i samband med en bredare politik i vilken den globala makten utövas!!!! se på uganda, pakistan, vietnam som misslyckade exempel av gg exprerimentet Bernt!!! Även en annan bok som tåls att rekomenderas är: beyond neoliberalism av Craig porter.
ha det
tack för tipset ”anon”. jag hittade några recensioner av abrahamsens bok på nätet och den verkar sannerligen mycket intressant.