Jag vet inte om jag tycker att det är speciellt lämpligt att försöka vinna politiska ideologiska poänger på en så fruktansvärd händelse som skolmassakern i Jokela, men å andra sidan är det just sådana poänger vi är vana vid att göra när det gäller liknande händelser långt borta. Nå, anden är redan ur flaskan och nu tävlar alla om att peka finger mot vad man anser vara den ideologiska avart som kan ha drivit Pekka-Eric Auvinen att avrätta nio människor. Anden släpptes ut av Leif Cyrillus på tidningen Dagen som skriver om geovetaren och biologen Mats Molén som menar att Auvinen var influerad av evolutionsteorin. Henrik Alexanderson anklagar i sin tur den unge finländaren för att ha varit en ekofascist-terrorist.
Själv tänker jag nu sälla mig till denna kör genom att i min tur vända min anklagelse åt ett helt annat håll: mot den extrema individualism – vi skulle kunna kalla den för ”ego-fascismen” – som medger rätt för var och en att ta livet av vem som helst baserat på idén om den egna individens överhöghet.
också läsvärt om detta: Svensson och Utsikt från höjden
Länkar till bloggen (technorati)
Andra bloggar om: politik, samhälle, ideologi, skolmassaker, skolmassakern i finland, jokela, auvinen
Hej Mr Brown!
Faktiskt talas det en del om det som du kallar egofascism här i Finland nu också. Ganska lite, men jag lyssnade på en man, diakon var han faktiskt, som pratade om vilken inverkan det årskurslösa gymnasiet kan ha på elever (jag vet inte hur ni har det i Sverige, men i Finland påminner gymnasiet idag lite grann om universitet – man väljer kurser här och där själv, så man har olika gruppsammansättningar inför varje kurs). Alla vill ju höra till en grupp och vårt system kan leda till att man aldrig får den känslan.
Jag vet inte om detta har något värde i debatten, men jag tror mera på din teori än den om ekofascismens eller (ännu mindre)evolutionens roll i det hela!
det var länge sedan jag själv gick på gymnasiet, men jag tror att det är ungefär som du beskriver.
och visst finns det en poäng i det du skriver. jokela-mördaren ger uttryck för en extrem individualism som inte bara ger honom den (i sina ögon) moraliska rätten att döda utan det alternativet framstår bara som ett av alla andra alternativ. jag har inga svar på vilken väg man måste gå men jag är inte säker på att jag gillar ett samhälle där alla måste gå beväpnade för att kunna överleva.