Dagens citat: Bo Nylén, Villaägarna

Det här citatet är verkligen inget att skratta åt, men jag kan bara inte låta bli.

”invandrarna blir svenska medborgare och sedan nämndemän lätt som en plätt. Sen inför de sharialagar”

Det slår mig att det finns dom som verkligen, verkligen, tror på och/eller är rädda för att det skall bli sharialagar i Sverige! Att det skall rusa omkring talibaner i deras villaträdgårdar och vifta med kalashnikovs, förbjuda villaägarnas döttrar att läsa aftonbladet puls och stänga ner alla krogar på stureplan. Tvinga deras fruar att gå i Burkha och dem själva att avstå från baconburgare. Begreppet sharialagar har blivit ett invandrarfientligt buzzword som ingen egentligen vet någonting om förutom att man har sett suddiga tv-bilder på halshuggningar från Saudi-arabien. Ta er samman kära villaägare! Ni kommer inte bli stenade i morgon.

Uppdatering: Hanna Löfqvist på bloggen Vänster har publicerat ett utdrag ur konversationen.

Det slår mig också att den nya tekniken skapar ett nytt ”folkligt” lager i bodström-samhället där avlyssning/inspelning kommer inte bara från staten utan också medborgarna själva.

Andra bloggar om: , ,

Folkpartiet och populismen

Såg dokument inifråns dokumentär om Folkpartiet i går på nätet och jag måste säga att det gav en mycket intressant bild av partiets dramatiska förändring. I dokumentären står det klart att man bestämt sig redan på ett tidigt stadium att driva ett populistiskt spel, bland annat genom att spela ”invandringskortet“ för att ta väljare från moderaterna och försöka bli det största borgerliga partiet. Leijonborg skruvar på sig obehagligt när frågan kommer upp. Frågan om den eventuella samverkan med Danska Venstre får både Lasse och hans partisekreterar Jan Björklund att tveka och mumla. Det intressanta är att Folkpartiet agerar precis som Brittiska Labour gjorde under nittiotalet, nämligen snarare som en PR-byrå eller ett företag än som ett traditionellt politiskt parti. I vanliga fall brukar man kalla det populism. Den underliggande frågan i dokumentären är: är Folkpartiet ett parti som inte har en ideologisk bas utan driver en politik som är baserad på att vinna väljarstöd i vissa frågor? Bör vi vara oroliga för en sådan utveckling eller är det bara ett steg på vägen mot en ny form av demokrati där paralmentarismen och de politiska partierna egentligen upplöses till förmån för en politik som baseras på väljarundersökningar och fokusgrupper? Jag har tidigare skrivit om hur Tony Blair tog hjälp av fokusgrupper för att vinna de osäkra väljarnas röster, utmärkt beskrivet av Adam Curtis i hans dokumentär ”the century of the self”. Folkpartiet verkar vara ute i samma grumliga vatten och fiska röster.

Detta sätt att närma sig väljarna visar visserligen hur komplext spelet mellan väljargrupper och partierna blivit och hur politiken närmar sig företagsvärldens sätt att se på konsumenter. Det är en insikt som kan hanteras på flera sätt. Problemet som jag ser det är att konsumentpolitik bryter ut vissa delar av politiken och behandlar dom som nyckelfrågor trots att de inte nödvändigtvis spelar en roll i längden. I dokumentären upprepas att folk i gemen är ”oroliga” för invandringen och brottsligheten och att folkpartiet vågar tala klarspråk om frågorna. Vad man egentligen gör är att leverera ytterst förenklade lösningar på komplexa globala problem och i längden riskerar man i stället en backlash som snarare förstärker problemen och ökar polariseringen.

Läs också motvallsbloggen om liberalism och fascism

Uppdatering: och läs Jinge om Jakobssons senaste utspel som kanske föranleder en ny slogan för folkpartiet: ”Främlingsfientlighet, men med förnuft!” för att travestera sossarnas kärnkraftsomröstningsslogan från 80-talet

Andra bloggar om: , , ,

Noterat om Israel, antisemitism och det tredje världskriget

Göran Rosenberg har skrivit en av de mest klarsynta kolumner som jag läst på länge i DN: ”Rapport från det tredje världskriget”, där han uttrycker en djup förvåning, och bestörtning, över det faktum att många i Israel ser det tredje världskriget som pågående, här och nu. Hans sammanfattar en känsla som nästan på pricken motsvarar den jag själv har inför föreställningen om ett pågående civilisationskrig.

”Vad som likväl förundrar mig är att så många runt konferensbordet tycks dela uppfattningen att Israels krig också har blivit hela västvärldens krig, eftersom den islamistiska fundamentalismen numera har blivit allas vår gemensamma fiende i ett ändlöst tredje världskrig som redan har börjat.

Jag förundrar mig, eftersom något sådant krig inte existerar i min värld. Vad som existerar i min värld är tills vidare ett huvudsakligen politiskt och socialt fenomen (religiös fundamentalism) och ett huvudsakligen polisiärt och legalt problem (terrorism). Ingetdera kan bekämpas med krig, bådadera tenderar att underblåsas av krig.

Av Israels föreställningar om ändlöst krig har västvärlden därvid ingenting att lära.”

I dag har också Forum för levande historia kommit ut med en rapport om antisemitism i Sverige. Rapporten visar att 41% av deltagarna i enkäten visar upp en negativ eller djupt negativ bild av judar, och att 5% visar upp en helt negativ bild. Det är förstås ett skrämmande resultat, som bekräftar min misstanke om att rasismen går djupare än vad man tror i det här landet. Under året kommer Forum för levande historia att genomföra två undersökningar om islamofobi respektive homofobi. Det skall bli mycket intressant att se vad resultatet blir.

Från terrorism till rasism

När snart fem och ett halvt år gått sedan kriget mot terrorismen började och tre år gått sedan invasionen av Irak, så kan man fråga sig vad kampen mellan USA och dess allierade och deras motståndare i den muslimska världen egentligen har hamnat. Retoriken från USA och dess allierade handlar numera mycket om vilka länder som är demokratiska, snarare än om terrorism. Samtidigt har rasismen återigen slagit igenom i Europa på politisk nivå, med fremskrittspartiets framgångar i Norge som exempel. Den konkreta hotbild i form av terrorister med ”smutsiga bomber”, som lyftes fram tidigare, har nu avlösts av en mer diffus hotbild som inte längre bara omfattar terrorgrupper utan i princip inbegriper hela den muslimska världen. Symptomatiskt är att Samuel Huntingtons bok ”Civilisationernas Kamp” kommer på Svenska i vår.

Det är svårt att veta hur utbredd rasismen är i det här landet men min känsla är att ett högerpopulistiskt parti skulle kunna ta många röster om det vore val i dag och det är kanske läge att höja ett varnande finger för till exempel SD i höstens val.

Är rasismen ett uttryck för en rädsla för att västvärlden är i upplösning? Inte ens Bush fick igenom sin hamndeal med Dubai, och en kongressledamot menade att anledningen var att den amerikanska allmänheten inte kan skilja mellan de muslimska länder som är USA:s vänner eller fiender. Samma distinktionsproblem verkar råda här i Europa. Långsamt börjar begreppet muslimsk fundamentalism omfatta fler och fler muslimska grupper, ja för vissa troligen alla muslimer. Utsuddandet blir på sätt och vis förstärkt av att ilskan mot USA och Europa växer i den muslimska världen.

Den som inte vill omfamna det multikulturella samhället, kan om den vill stödja sig på demografiska argument. Den ”vita” världen, om man får kalla den så, krymper på grund av minskade födelsetal och för att hålla produktiviteten uppe krävs antingen invandring eller massiv outsourcing. I längden innebär det naturligtvis att Europa kommer att förändras i grunden, och möjligen att Europa kommer att förlora sin nuvarande makt. Nya allianser kommer att bildas. Just nu ser det ut som om våldet är på väg att vinna, men jag är övertygad om att situationen kommer att normaliseras. Att vissa debattörer sedan pratar om att Europa är på väg att bli kolonialiserat av mellanöstern är rena fantasier. Det är bara ytterligare ett sätt att förneka att det fortfarande är vi som är priviligerade i världen. Tvärtom är det multikulturella Europa delvis en frukt av Europas kolonialisering av världen.

Själv tycker jag att det är inspirerande att sverige håller på att bli en smältdegel, och det finns många positiva företeelser att peka på. Jag noterade i höstas med glädje att man numera kan ta kvällskurser i arabiska, bara för att ta ett exempel.

För övrigt rekommenderas ett besök i den Iranska engelskspråkiga blogosfären om man vill ha lite perspektiv på propagandan. En utmärkt startsida är blogs by iranian