När snart fem och ett halvt år gått sedan kriget mot terrorismen började och tre år gått sedan invasionen av Irak, så kan man fråga sig vad kampen mellan USA och dess allierade och deras motståndare i den muslimska världen egentligen har hamnat. Retoriken från USA och dess allierade handlar numera mycket om vilka länder som är demokratiska, snarare än om terrorism. Samtidigt har rasismen återigen slagit igenom i Europa på politisk nivå, med fremskrittspartiets framgångar i Norge som exempel. Den konkreta hotbild i form av terrorister med ”smutsiga bomber”, som lyftes fram tidigare, har nu avlösts av en mer diffus hotbild som inte längre bara omfattar terrorgrupper utan i princip inbegriper hela den muslimska världen. Symptomatiskt är att Samuel Huntingtons bok ”Civilisationernas Kamp” kommer på Svenska i vår.
Det är svårt att veta hur utbredd rasismen är i det här landet men min känsla är att ett högerpopulistiskt parti skulle kunna ta många röster om det vore val i dag och det är kanske läge att höja ett varnande finger för till exempel SD i höstens val.
Är rasismen ett uttryck för en rädsla för att västvärlden är i upplösning? Inte ens Bush fick igenom sin hamndeal med Dubai, och en kongressledamot menade att anledningen var att den amerikanska allmänheten inte kan skilja mellan de muslimska länder som är USA:s vänner eller fiender. Samma distinktionsproblem verkar råda här i Europa. Långsamt börjar begreppet muslimsk fundamentalism omfatta fler och fler muslimska grupper, ja för vissa troligen alla muslimer. Utsuddandet blir på sätt och vis förstärkt av att ilskan mot USA och Europa växer i den muslimska världen.
Den som inte vill omfamna det multikulturella samhället, kan om den vill stödja sig på demografiska argument. Den ”vita” världen, om man får kalla den så, krymper på grund av minskade födelsetal och för att hålla produktiviteten uppe krävs antingen invandring eller massiv outsourcing. I längden innebär det naturligtvis att Europa kommer att förändras i grunden, och möjligen att Europa kommer att förlora sin nuvarande makt. Nya allianser kommer att bildas. Just nu ser det ut som om våldet är på väg att vinna, men jag är övertygad om att situationen kommer att normaliseras. Att vissa debattörer sedan pratar om att Europa är på väg att bli kolonialiserat av mellanöstern är rena fantasier. Det är bara ytterligare ett sätt att förneka att det fortfarande är vi som är priviligerade i världen. Tvärtom är det multikulturella Europa delvis en frukt av Europas kolonialisering av världen.
Själv tycker jag att det är inspirerande att sverige håller på att bli en smältdegel, och det finns många positiva företeelser att peka på. Jag noterade i höstas med glädje att man numera kan ta kvällskurser i arabiska, bara för att ta ett exempel.
För övrigt rekommenderas ett besök i den Iranska engelskspråkiga blogosfären om man vill ha lite perspektiv på propagandan. En utmärkt startsida är blogs by iranian
”Själv tycker jag att det är inspirerande att sverige håller på att bli en smältdegel”
Ja det är häftigt! Det känns ett sätt som vi är på väg att komma bort från ett ”Åsa-Nisse”-Sverige men samtidigt sticker diverse Åsa-Nissepartier upp sina fula trynen.
Tänk bara så eländigt det blivit i lilla liberala Danmark..
Nu vet jag inte exakt var Åsa-Nissepartierna (bra uttryck!) har sina stora fästen, men jag antar att det är i små orter i typ Östergötland och Småland som inte har mycket till invandrarkultur. Man kan undra hur de kommer att anpassa sig framöver. kom ihåg brandbombmingarna av flyktingförläggningarna för en tio år sen.
Intressant ämne men jag har jag en hel del invändningar.
USA ledning har inte beskrivit ett krig mot muslimer i allmänhet utan mot dess radikala element. Det är inte så enkelt att det endast är några rötägg här och där i den muslimska världen utan det finns en extrem ideologi, en sorts dödskult, som sprids runtom i världen där terrorismen är ett sorts symptom. Kalla anhängarna vad du vill, jihadister, islamister, islamofascister. Till viss del kan de nog ses som en sorts motreaktion mot den omvälvning som kommer då omvärlden förändrar det traditionella levnadsätten i de muslimska länderna. De traditionellt mäktiga religiösa figurerna riskerar tappa makt.
Jag tror du har rätt i att högerpopulistiska partier kunnat få många röster i Sverige med. Men jag tror inte att det blir så med sverigedemokraterna eftersom folk tycker inte att det är rumsrent att rösta på dem. Vi kan ju fråga oss om stämningarna i Sverige skulle vara så annorlunda än i danmark eller norge egentligen där stora populistpartier fått framgångar. Ett nytt part med personer som folk uppfattar som mer vanliga svenssons hade nog haft större chanser.
Men jag tycker det för enkelt att avfärda fenomenet som rasism. Jag tror ärligt talat inte det har så mycket med att en ras tror att individer med annan ras är mindre värda. Istället har du faktorer om förändring av kulturen i landet, identiteten, graden av visat religiösitet i det offentliga livet, publicitet av överrepresentation vid brott för vissa sorts invandrare, terrorism som den i London och Madrid, reaktioner efter muhammedteckningarna osv.
Ingen verkar väl veta hur stort problem fundamentalismen är. Men när representanter för muslimer i sverige försvarar stening, säger att kvinnor ska rådfråga sina män innan de kan gå ut så spär det på fördomarna som går ut över vanliga människor. Medierna är snabba på att kritisera människor som Runar, Åke green och company med liten betydelse för kristendomen men för muslimska ledare verkar inte kritiken vara lika hård. Internationellt så kallas extremister som förespråkar mord på judar, som försvarar självmordsbombningar i Israel och som manar till vrede och hämnd för teckningarna för moderata och i islamistiska huvudfåran av respekterade svenska religionsvetare. Inte konstigt att folk blir misstänksamma mot vanliga muslimer då.
Det där med det multikulturella samhället är väldigt vagt. Vad som är kultur är svårt att sätta fingret på. Det har väl att göra med traditioner, känsla av historien, stämningen i landet, firande och högtider, samtalston och allt möjligt. I ett multikulturellt samhälle så skulle allt detta bli mer fragmenterat? Som invandrare får man inte bara hålla fast vid sina egna traditioner utan också anamma de som finns i landet man kommer till. Och så sker säkert ofta med.
Att väst håller bli koloniserat tror jag inte heller. De flesta som kommer hit gör det nog genom familjen, flykt från fattigdom och oroligheter. Att muslimska imamer skickar ut personer för att omvända europa till islam tror jag inte på. Däremot kan utvecklingen gå åt hållet att islam blir en viktigare del av europa än idag ändå men allt vad det innebär.
”USA ledning har inte beskrivit ett krig mot muslimer i allmänhet utan mot dess radikala element.”
Jag är medveten om det. Bush var snabb med att förklara det (men lyckades också av misstag (?) säga något om korståg). Vad jag menar är att det som på sätt och vis var ett postmodernt krig, nu har eskalerat till att bli någonting mer allvarligt, där rasismen och våldet kommer mer i dagen.
Inte desto mindre tror jag att rasism påverkar också de politiska besluten. Ibland spricker fasaden, som hos Jose Maria Aznar, men för det mesta hålls fasaden uppe. Det är inte konstigt. Media matar ju oss med de bilder av muslimer som du beskriver: Imamer som förespråkar stenkastning.
Ideologin du beskriver har också förändrats och troligen breddats. De i mellanöstern som ser väpnad kamp som ett medel för befrielse har fått argument i och med att det visat sig att det går att skaka om världens militärt starkaste nation. Visst, ideologin bakom dessa rörelser är religiöst färgad, men också nationalistisk, något som jag tror är gravt förbisett.
För övrig visar en undersökning beställd av Forum för levande historia att hela 41% av enkätgruppen har en ”helt eller delvis negativ syn på judar” och att 5% har en alltigenom negativ syn, vilket jag tycker är ett skrämmande resultat. Forum för levande historia skall göra liknande undersökningar om islamofobi och homofobi senare i år och det skall bli spännande att se resultatet av dom.
Ursäkta det spretiga svaret 🙂
Mr Brown skriver:
Nu vet jag inte exakt var Åsa-Nissepartierna (bra uttryck!) har sina stora fästen, men jag antar att det är i små orter i typ Östergötland och Småland som inte har mycket till invandrarkultur.
Här måste jag protestera. Det är nog inte alls i de små samhällena som den värsta invandrarfientligheten och misstron mot invandrare finns eller där det inte finns insikter i olika invandrarkulturer.
När jag flyttade till ett litet samhälle i Västergörland, för mer än 30 år sedan, blev jag mycket förvånad över den totala frånvaron av fientlighet eller fördomar gentemot invandrare. Så småningom fick jag klart för mig varför det var värre i de stora städerna. På landet, där vi också har ganska mycket invandrare, kan man inte lika lätt luras av fördomar, för där känner alla alla och man vet att invandrarna sköter sig lika bra som svenskar, man arbetar tillsammans med dem, man lär känna dem i deras olika roller i samhället. Anonymiteten finns inte som i de större städerna.
Så det där var faktiskt fördomsfullt om landsorten.
Kerstin..
jag måste medge att jag inte har mycket på fötterna när det gäller landsbygdens intolerans, även om jag vet att de höerextrema har sina fästen i Skåne och Småland (Klippan, Nybro etc..). Forum för levande historias intoleransundersökning verkar till viss del bekräfta min ståndpunkt (landsbyd i södra och östra götaland har högst intoleransindex), däremot inte deras undersökning om antisemitism där skillnaden inte är större.
Mr Brown: Det där med korståg var något som slank ur just efter 9-11 och som jag ser det av mindre betydelse. Det som planerades var ju knappast ett korståg i den betydelse som ordet har utan det är snarare något som folk har hängt upp sig på bara. Det där med rasism och Aznar har jag missat.
Frågan i sammanhanget tycker jag också är vad rasism och islamofobi är. Rasism tycker jag rör hudfärg och ras främst och när det gäller islamofobi så skulle det vara rädsla för islam eller är det för muslimer. Kritik mot utövning av religion måste väl alltid vara rimligt. Rädsla, om det ska kallas rädsla överhuvudtaget, för muslimer tror jag inte är rädsla för en enskild människor som sådana utan mer oro för konsekvenserna av stor invandring av människor med rätt så annorlunda kultur än den i Norden.
När det gäller antisemtismen i landet tror jag det är en konsekvens av både oroligheterna i MellanÖstern mellan palestinierna och Israel och hur rapporteringen, som jag uppfattar det, vinklas mot israelerna till palestiniernas fördel. Jag var hemma i Sverige en stund då Sharon just drabbats av hjärnblödning. Jag slog på TVn flera dagar i sträck för att få höra hur folk i Israel kände sig nu då en ledare som de haft länge gått bort som politisk kraft. Man kunde förvänta sig en viss oro och att folk var känslosamma. Men det jag fick se istället var reportage endast från de palestinska områdena om hur palestinier tyckte det var bra att Sharon var borta med tanke på vilka övergrepp han varit inblandade i osv. Jag tyckte det hela var rätt obalanserat.
I all hast, rgr:
för att förtydliga: jag använder begreppet rasism för att fånga in ett brett spektrum av grupper, men du har rätt, i den här diskussionen vore det kanske bättre att prata om islamofobi även om de två går hand i hand.
Mr. Brown:
Kanske handlar det om olika villkor. I den del av Västsvenska landsorden som jag hamnade i, ett typiskt låglöneområde med textilindustri, fanns många invandrare, och där kunde fördomarna inte slå rot.
I vissa andra områden har man inte haft en lika stor grupp invandrare under de goda åren, som i vissa delar av Skåne ex. så där har kanske invandrarfientligheten haft lättare att slå rot, en tanke bara. Jag bara vet att invandrarfientligheten inte är speciellt utbredd i de trakter jag bebodde tills för några år sedan.
Sedan är det faktum att det uppkommer isolerade extrema grupper i vissa småsamhällen troligen mer av en slump än beroende på en generell trend att sådana lättare utvecklas på landsorten.
Det kan vara så som du säger med invandrartätheten, men det verkar ju inte stämma för hela landet. Norrland verkar ju till exempel inte vara speciellt drabbat. Har det med regionala fenomen och traditioner att göra? Och i så fall varför? Ett långskott: det slår mig att både Småland och Skåne historiskt sett varit motståndsfästen (Dackefejeden, fria skånerörelsen etc..) mot en svealändsk centralmakt. Både Norrland och västra götaland är å andra sidan starka arbetarrörelsefästen, vilket troligen inte gör det lätt för högerextremister att verka fritt.
Annars tror jag att du har rätt att trender och slump kan styra främlingsfientligheten. Om en ledare etablerar en bas i en stad så drar det till sig anhängare. Sen undrar jag varför man väljer de städer man väljer.
Mr Brown:
Ja, några unga rasister samlas någonstans, bildar ett gäng tar kontakter med andra rasistiska organisationer via nätet och lär sig hur de ska värva medlemmar och är de effektiva, så vips har du ett fäste på en plats.
Det är detta jag föreställer mig kanske händer lite här och där, och som orsak till att dessa ”fästen” uppstår lite slumpmässigt över landet.
Så småningom kanske vissa grupper blir stora och uppnår en ”kritisk massa” och börjar då dra andra till sig från andra delar av landet eller från större omgivande områden.