”Jag kommer alltså envetet att fortsätta att hävda att Bushregimen är det farligaste som drabbat vår kultursfär sedan – ja, faktiskt! – trettiotalet. Eftersom den kroniskt freudianskt felsägande George W Bush kan hävda att man måste upprepa saker många gånger för att ”få sanningen att sjunka in”, då gäller det motsvarande att man gång på gång måste upprepa fakta som avslöjar lögnerna och propagandan”, skriver Thomas Lindström i sin senaste post på ”Krigskrönikan”.
Är Bush så pass farlig som Thomas hävdar? Ja på sätt och vis. GWB har i den nykonservativa ideologins fotspår tagit väldigt stora risker. Man skulle med visst fog kunna hävda att han, och framför allt hans ministrar, försökt sig på att genomföra en palatsrevolution för att tillskansa sig extraordinära befogenheter. Jag pratar om Patriot Act, Powell- och Bushdoktrinerna, försöken att underminera CIA, söndertrasandet av förtroendet för de internationella rätten, unilateralismen och saboterandet av FN. Man skulle kunna hävda att de nykonservativa egentligen är revolutionära och som sådana egentligen inte konservativa i strikt mening, vilket Thomas också är inne på.
Om man skall jämföra Bush-admin med andra berömda revolutionärer så ligger Hitler närmre till hands än Stalin. En yttre, religiöst formerad, fiende finns där, den expansiva krigspolitiken finns där, den Göbbelsinspirerade nationalistiska retoriken likaså. Ok, ok, jag vet! Hitler dödade 6 miljoner Judar, Stalin tog kål på 20 miljoner bönder och meningsmotståndare. Detta är också den stora skillnaden. Vi lever i dag i en tid där folkmord av den magnituden svårligen kan äga rum ostraffat i någon del av världen, utom möjligen i Afrika. Efter andra världskriget har regelverken varit extremt tighta för att förhindra ett nytt världskrig och nya folkmord. Är dessa skyddsmekanismer på väg att brytas upp? Om så är fallet står vi i värsta fall inför en mörk tidsålder.
En utmärkt bok som handlar om dessa saker är Seymour Hershs ”Chain of Command” (På Given Order på svenska). Den handlar inte bara om kriget i Irak utan också om hela det skeende som ledde fram till kriget. Seymour Hersh förmedlar genom ett imponerande nätverk av anonyma och namngivna källor inom flertalet underättelsetjänster och regeringsadministrationer en bild av en administration som sett som sin uppgift att föra sitt totala krig på ett flertal samtidiga fronter med hjälp av bristfälliga och i bland falsifierade underrättelser och orealistisk planering.
Den Australiensiske författaren och journalisten John Pilger skrev angående en intervju ha gjorde med Bush-rådgivaren Richard Perle en gång:
”I interviewed Perle when he was advising Reagan, and when he spoke about ‘total war,’ I mistakenly dismissed him as mad. He recently used the term again in describing America’s ‘war on terror.’ ‘No stages,’ he said. ‘This is total war. We are fighting a variety of enemies. There are lots of them out there. All this talk about first we are going to do Afghanistan, then we will do Iraq … This is entirely the wrong way to go about it. If we just let our vision of the world go forth, and … just wage a total war … our children will sing great songs about us years from now.’”
Besattheten av totalt krig är inte ny. Den som vill hitta analogier kan gå till 1943. Nazisternas propagandaminister Joseph Göbbels håller tal i Berlins Sportpalats:
Engelsmännen tror att det tyska folket vänder sig mot sin regerings krigshandlingar. Att de inte vill ha ett totalt krig, utan kapitulation. Jag frågar er. Vill ni ha ett totalt krig? Vill ni ha det, om nödvändigt, totalt och radikalt på ett sätt som vi i dag inte kan föreställa oss?
Jag kommer ihåg att dokumentärfilmen sände en isande kylning längsmed min ryggrad när tusen välregisserade åhörare skriker ett rungande JA! på Goebbels fråga.
Tror Du att det kan finnas fler skillnader mellan Bush och ena sidan, och Stalin/Hitler å andra sidan?
Målsättning? Kontext? Bakgrund? Ideologi?
Det finns massor av skillnader. Det går givetvis inte att jämföra de tre i grunden därför att vi lever i en annan tid där vi vet vad som kan hända om man för totala krig på flera fronter som man gjorde under andra världskriget.
F.ö skall sägas att det framför allt inte är Bush som framstår som den största höken, utan framför allt Cheney, Powell och Rumsfeld. De vann Bush öra först efter 911.
Eftersom vi efter Nürnberg mest har ägnat oss åt förnekelse och demonisering av personen Schickelbruber, har vi ”glömt” hur allmänt accepterad nazismens världsbild var.
Och att en hel del av ideologin (raslärorna) kom från Sverige. Och att de svenska raslagarna var v ä r r e än de tyska – och tillämpades in på 1970-talet.
Vi har oxå glömt hur poppis Tredje Riket var i USA långt efter Pearl Harbour.
T.ex. hade farfar Bush ett bulvanföretag för tyske vapentillverkaren Thyssen ihop med svärfar och senare utrikesministern J Foster Dulles och en bror till senare utrikesministern Averell Harriman (på senheten gift med Sir Winston Churchills svärdotter).
Det gick så långt att Kongressen beslagtog detta bulvanföretag.
Så tro inte att dåtidens föreställningar om auktoritärt styre för de besuttna har försvunnit. Det var ett annat USA som gick in i både 1:a och 2:a Världskriget, återupprättade FN och internationell rätt, än det som nu regerar i Washington.
Så enkelt är det.
Göran…
Intressant det där om Thyssen. Visste jag inte. Bush-klanen skulle väl iofs inte tveka en sekund att göra affärer med hin-håle själv. Såg f.ö. ett intressant amerikanskt journalfilmsklipp för en tid sedan som uppmuntrande beskrev kristallnattens bokbål som bränning av osedlig litteratur. Inte ett ord om att det handlade om progromer.
”Så tro inte att dåtidens föreställningar om auktoritärt styre för de besuttna har försvunnit. Det var ett annat USA som gick in i både 1:a och 2:a Världskriget, återupprättade FN och internationell rätt, än det som nu regerar i Washington”.
Jag tycker också att det verkar som om det gäng som sitter i Vita Huset nu är exceptionellt i USA:s historia i ideologiskt hänseende. Det är en märklig tid. Man kan bara hoppas att det vi bevittnar är den religiösa fundamentalismens peak.
”I interviewed Perle when he was advising Reagan, and when he spoke about ‘total war,’ I mistakenly dismissed him as mad.”
Vet du vem Perle är?
Long-time Washington cold warrior Richard N. Perle is a man of many hats: Pentagon policy adviser (resigned February 2004), former Likud policy adviser, media manager, international investor, op-ed writer, talk show guest, think tank expert, and ardent supporter of the war in Iraq.
Sourceforg sök på Pearl:
Known in Washington circles as ”The Prince of Darkness,” Perle is associated with the American Enterprise Institute and the Project for the New American Century, both of which have been prominent behind-the-scenes architects of the Bush administration’s foreign policy, in particular its push for war with Iraq.
He is closely allied with former Deputy Secretary of Defense Paul Dundes Wolfowitz, another Iraq hawk. Perle is also a vocal supporter of Israel and a critic of Saudi Arabia. Perle is on the Advisory Board of the Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA), and is a former chairman of the Defense Policy Board, a Defense Department advisory group composed primarily of former government officials, retired military officers, and academics.
Alltså PNAC- Wolfowitz – Israel – JINSA
Vad nästan ingen törs säga för att inte bli anklagad som anti-semit är att Israel är inblandat i 11 september.
De ville naturligtvis bli av med Saddam. Israel vill också skeppa ut den Irakiska oljan, ta den genom Syrien. Kan vi inte prata ärligt om Israel så kommer aldrig 11 september att bli uppklarat – en bluff som hotar oss alla – så börja tala öppet om Israel – israeler är som alla människor på gott och ont – vi måste kunna tala om dessa människors bägge sidor – svärare är det inte. Red ut hur staten Israel uppkom och du kommer att förstå! Israel är det Rotschildts sätt att se till att oljan strömmar? Eller är det fel?
Så länge vi inte kan tala om Isreael öppet så är de som stödjer Israel ett hot mot världssamhället. Låt oss inte vara fega – judar är goda människor – somliga av dem är onda – precis som alla andra folkslag – precis som svenskar – det finns goda svenskar och det finns onda svenskar – konstigare är det inte – skillnaden är att Israel befinner sig i en geografisk position där det finns mycket olja – Norge har också en hel del olja – men Irak, Saudi och Iran har mer.
Så säg att Perle är Israel vän – och vi har kommit en bit på väg i förståelsen av 11 september och Irak kriget. Miljoner judar mördadades av Hitler och hans gäng – men Israeler och Israel vänner ska därför inte kunna ställas till ansvar för vad de åsamkat världssamhället i samband med 11 september och Irak kriget. Låt oss sluta särbehandla Israeler – låt dem inte gömma sig bakom de oförrätter – mord – som Hitler förövade mot dem. Hitler var ett svin, men Isrel ska inte kunna uppträda orättmätigt mot sina grannar för det. Det måste gå att förstå annars klarar vi aldrig upp världsfreden.
De mest djävulska är väl den regering som släppt kärnvapen – och det var USA – men amerikarner – de flesta är hyggliga människor inte onda. Så låt oss inte särbehandlöa mågon – låt oss skärskåda alla – även Sverige och dess regering – nyss neutrala – nu säger försvarsministern att svensk militär kan skickas till andra länder utan FN:s godkännande – försvarsministern är en ond människa – men de flesta svenskar är goda. Säkert går det här att diskutera… och många hårda ord kommer att fällas… men diskussionen måste ta sin början… vi kan inte fortsätta att sticka huvudet i sanden. Irak kriget och 11 september handlade om oljan och om Israe… det är inte svårt att förstå.
Tog bort posten eftersom det mer eller mindre var en dubblering.
Visst, Israels roll måste kunna diskuteras, absolut. Att en enda nation har blivit en sån hotspot i mänsklighetens historia som Israel är egentligen ett mysterium.