När man läser om Iran så glömmer man ofta att landet är en av regionens stormakter. När Afghanistan är dominerat av krigsherrar så till den grad att dess president knappast kan lämna huvudstaden, och Irak är en krigszon med allt vad det innebär, så framstår Iran som tämligen stabilt. Faktum är att väst vid flera tillfällen, om än motvilligt, bett Iran om favörer. Ibland har det skett på officiell väg, oftast i hemlighet.
USA bad Iran om hjälp inför kriget mot Afghanistan med både underrättelser och användande av territorium vilket de också fick. I vilken omfattning är oklart och jag måste kolla upp det ytterligare. Detta utbyte verkar ha lett till bitterhet bland många Iranier i det allt kyligare klimatet emellan USA och Iran, men man skulle ockå kunna ange Iraniernas tillmötesgående som ett skäl till att USA faktiskt inte pressat Irans regering så hårt som förväntat.
1993, under kriget i Bosnien, ”smugglade” Iran vapen till den Bosnisk-Kroatiska koalitionen med USAs godkännande. Ofta framförs åsikten att detta var en infiltration av Iranska Muhajeedin-krigare men enligt Jürgen Elsässer som i år kommit ut med boken Wie der Dschihad nach Europa kam. Gotteskrieger und Geheimdienste auf dem Balkan var koalitionen mellan Kroatien och Bosnien noga med att fråga USAs sändebud om det var acceptabelt att köpa vapen från Iran. De fick ett förbryllande icke-nej. När de ville ha ett förtydligande fick de svaret ”Lyssna inte bara på vad jag säger utan också vad jag inte säger”. Grönt ljus med andra ord. Iran flög in ungefär åtta plan i månaden med vapen, materiel och rådgivare till Bosnien under 1993.
När detta uppdagades blev det ramaskri i USAs kongress. Hade USA hjälpt till att få in jihadister i Europa? Saken verkar inte ha fått några större efterverkningar, kanske därför att det faktiskt aldrig fanns några ”jihadister” på Bosnisk mark.
Vi i väst tenderar att bli vettskrämda inför tanken på samarbeten med länder i mellanöstern. De är totalitära, islamistiska, terrorister och jihadister, och sällan något annat. Kanske är det tvärtom så att det enda sättet att sprida demokrati i mellanöstern är att i stället för att hota med bomber och underblåsa skräckpropagandan faktiskt närma sig länderna i fråga och visa respekt, och inte bara fråga efter hjälp när det kniper. Bosnien skulle faktiskt kunna bli ett land som skulle kunna öppna upp för ett sådant samarbete.
För den som gillar tyska finns ett utdrag ur Elsässers bok att läsa i det Tyska onlinemagasinet Freitag.
En intressant artikel om Bosnien som också tar upp Iran.
Iran Press Service Public Forum: vad iranier tycker om symbiosen med USA, på engelska
Här går det att läsa om Irans roll:
”I can tell you those Iranians were not exactly ’exiles.’ They came and went from Tehran with their passports with no difficulty whatsoever as if they were transparent to the eyes of the Pasdaran.”
While You Slept They lied us into war
Niger Uranium Forgery Mystery Solved?
Background to Betrayal
A veteran of the Iran-Contra scandal, Ledeen played an important role in the ”arms for hostages” scheme by setting up meetings between the American government and the Iranian arms dealer Manucher Ghorbanifar.
Ledeen has kept the neocon faith – and the same friends – for all these years. He’s still buddies with Ghorbanifar. In December 2001, he had a meeting in Rome with Ghorbanifar in the company of the Pentagon’s top Iran specialist, Larry Franklin, and Harold Rhode, assigned to the Office of Net Assessment, a Pentagon think tank. Also at the Rome conclave: a number of Ghorbanifar’s Iranian friends, including a former senior official of the Revolutionary Guard. Rounding out the distinguished guest list, we have the Italian delegation, consisting of SISMI head honcho Nicolo Pollari, the head of Italy’s military intelligence agency, and Italian Defense Minister Antonio Martino, a neocon favorite. Once again, Ledeen plays the middleman – but what kind of a deal was he trying to negotiate?
Michael Ledeen: The first president of the Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA), which describes its goal as ”to inform the American defense and foreign affairs community about the important role Israel can and does play in bolstering democratic interests in the Mediterranean and the Middle East.” Ledeen played a key role in the Iran-Contra affair, utilizing his Israeli and Iranian contacts. His allegiances have always been rather suspect, as journalist Stephen Green relates:
”In 1983, on the recommendation of Richard Perle, Ledeen was hired at the Department of Defense as a consultant on terrorism.
The Unknown Hawk – Neoconservative Guru Sets Sights on Iran
”From creative destruction to total war, the guiding beliefs of the most aggressive foreign policymakers in the George Walker Bush administration may originate in the works of an influential yet rarely seen neoconservative.
”Most Americans have never heard of Michael Ledeen, but if the United States ends up in an extended shooting war throughout the Middle East, it will be largely due to his inspiration.
”Ledeen’s ideas are repeated daily by such figures as Richard Cheney, Donald H. Rumsfeld and Paul Dundes Wolfowitz. His views virtually define the stark departure from American foreign policy philosophy that existed before the tragedy of Sept. 11, 2001. He basically believes that violence in the service of the spread of democracy is America’s manifest destiny. Consequently, he has become the philosophical legitimator of the American occupation of Iraq.
”Now Michael Ledeen is calling for regime change beyond Iraq. In an address entitled Time to Focus on Iran — The Mother of Modern Terrorism, for the policy forum of the Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA) on April 30, he declared, ’the time for diplomacy is at an end; it is time for a free Iran, free Syria and free Lebanon.’
”With a group of other conservatives, Ledeen recently set up the Coalition for Democracy in Iran (CDI), an action group focusing on producing regime change in Iran.