Anar jag en svag doft av duva i den Israeliska debatten?

Ramlade på en blogg med den märkliga titeln ”17 Fish Invaded Estonia”, skrivet av en bloggare född i Israel, med mycket nyheter om Israel och Palestina från ett ”duvigt” perspektiv vilket man inte direkt är van vid när det gäller den här infekterade och polariserade konflikten.

Frågan är om det är jag som ser träd i öknen, men jag tycker mig också ana en ny ton i den Israeliska debatten. Det ser i alla fall ut som trevande försök av israeliska opinionsbildare att peka på att den palestinska saken har en viss legitimitet. Jag tänker bland annat på en artikel av Amira Hass som Ha’aretz publicerade den 30 augusti där artikelförfattarinnan ber den Israeliska befolkningen att öppna ögonen och se hur araber behandlas i Israel och Palestina. Hedrande för den svenska pro-Israeliska bloggen Al-Hamatzav som annars i mitt tycke intar en alltför hökig position för min smak så tog Anna Veeder upp en annan kritisk artikel av Amira Hass i en postning nyligen vilket hon också fick en del skäll för i kommentarerna.

Om den svaga doften av duva som jag förnimmer håller i sig så kanske det tyder på att Israel återigen är på väg in ett läge där man vill fred. Cynikern skulle kunna säga att det är enkelt att tänka på fred när man precis har gått besviken ur ett krig, men bättre incitament finns väl knappast om man skall vara pragmatisk. För den som vill veta något om konsekvenserna av fortsatt krig rekommenderas Lennarts alarmerande postning om Gaza.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , , , ,

4 reaktioner till “Anar jag en svag doft av duva i den Israeliska debatten?”

  1. Thanks for mentioning my blog. I just added a new post, a translation of an article by a wonderful Israeli writer called Benny Tziper, who write in Ha’aretz and doesn’t often get translated. This time he writes about the cult of personality surrounding the various kidnapped soldiers. Worth reading 🙂

  2. Mr. Brown, du anar duvor och det har alltid funnits duvor. Men du kan som många vara förblindad. (And how!) På Al-Hamatzav finns ju en del hökar som besöker men bloggledarna är inga hökar; det är en grupp med fristående åsikter och kunskap om situationen i Israel.

    Anna Veeder är en uppskattad skribent som ger den mänskliga aspekten på båda sidor. Hon har hjärtat i fredlig samexistens, vågar jag påstå, efter att ha läst hennes artiklar och inlägg. Under Hezbollahs folkrättsvidriga krigsaktion mot Israels folk i somras var hon och hennes familj i uppenbar fara men hade en långt planerad resa till Sverige som kom mycket lägligt. Hon tillbringade kriget mot Israels civila i en stuga med utedass i Sverige, enligt de då sporadiska inläggen. En annan skribent satt ofta i skyddsrum med sin treåring.

    Andra skribenter är uppskattade för att de ger annan insikt i situationen. Debatten kommer ofta av naturliga skäl att handla om det vidriga i de konstanta attackerna mot Israels folk och om många svenskars nonchalerande av deras situation. Det ensidiga fördömandet är inte lätt att ta.

    Pro-israeliska hökar dyker upp på A-H när gamar från anti-israel/anti-judiska lobbyn dyker upp med sina standardanklagelser. Från att ha ögnat igenom din blogg ser jag att du möjligen kan tillhöra den formidabla och välankrade anti-israellobbyn som format sin egen tro med egen katekes, innegrupp som hejar och allt vad det innebär.

    Och jag, jag är en som vill ha två stater i fred, sida vid sida. Jag önskar mina palestinska vänner ingenting annat än ett fredligt land. Det vill de allra flesta amerikanska judar också, även dem som agerar för att Israel ska överleva. Tal om judelobbyn är bara ett uttryck för fördomar.

  3. A-K, det är otroligt svårt att inte bli placerad i ett fack när man diskuterar Israel-Palestina konflikten, även om jag försöker undvika det. Att tillskriva mig en plats i en anti-israel/judisk lobby är däremot att ta i rejält, men jag antar att det är så du ser mig. En lobby är ju definitionsmässigt en påtryckargrupp, och jag är inte medlem av en sådan.

    Jag sticker inte under stol med att jag upprörs över det prekära tillståndet i de ockuperade områdena, men vad jag framför allt är intresserad av är frågan hur en varaktig fred kan uppnås i mellanöstern och vilka krafter som verkligen arbetar för en sådan på båda sidor.

  4. Blogger har inflytande;idéer sprids, folk uppviglas, även om det inte är direkt påtryck. Dem som för fram en enögd och falsk syn på arab-israeliska konflikten verkar inte för fred. Naturligtvis använder jag ”anti-israellobbyn” som benämning på dem som spenderar tid på att jiddra om den s.k. pro-israellobbyn eller för ensidiga demonisatörer som gör mer skada än nytta. Många av dessa har pga av kändisskap el.dy. en hel del inflytande.

    Mr. Brown: ”…Jag sticker inte under stol med att jag upprörs över det prekära tillståndet i de ockuperade områdena, men vad jag framför allt är intresserad av är frågan hur en varaktig fred kan uppnås i mellanöstern och vilka krafter som verkligen arbetar för en sådan på båda sidor…”

    Bra. Utmärkt. Alla borde uppröras av palestiniers och andra folks prekära situationer i
    ockuperade och icke ockuperade områden på alla kontinenter. Tyvärr har palestinska araber i stort av olika anledningar förbjudits att skapa fred och bygga framtid. Och tyvärr har många inom vänstern utvecklat ett vitrioliskt ensidigt syndabockstänkande om hela situationen. Ibland tar det bisarra uttryck.

    Om du verkligen är intresserad av vilka krafter som ivrar för en varaktig fred kan du ju börja med att förkasta de krafter som klart visat att de inte har fredlig samexistens på sina agendan.

Kommentarer är stängda.