Månad: november 2006

Det är mycket just nu så bloggandet kommer att bli lite ryckigt framöver. Här är i alla fall en kommentar om David Rose artikel om neokonnarna i Vanity Fair, som verkligen är högintressant läsning. Jag ser fram emot den ”riktiga” artikel(serien) när den kommer i början på nästa år. Richard Perle står förstås i centrum efter det att hans kritik mot Bush valsat runt i amerikansk media, men det finns många andra intressanta röster. GW Bush står uppenbarligen i fokus när den nykonservativa rörelsen diskuterar vad som gick fel i Irak och kritiken mot hans ledarskap är hård.

Varför är Irak så viktigt i det här sammanhanget? Genom invasionerna av Afghanistan och Irak skulle överlägsenheten i den neokonservativa visionen om en ny proaktiv utrikespolitik bekräftas, en utrikespolitik som varit så viktig för denna rörelse att den nästan blivit ett kännetecken. Ja, man skulle kunna säga att utrikespolitiken varit den hårda kärna som neocons byggt sin ideologi kring. De har sett sig själva som en garant för amerikansk hegemoni i världen, och ställt sig i spetsen för det demokratispridande som Busken gjort till sitt. Det är nästan paradoxalt att det är den amerikanska demokratin som nu har satt stopp för den politiken i och med att Bushisternas svängrum blir rejält kringskuret av den nya kongressen.

Av alla de röster som förekommer i Rose artikel så är det citaten av Kenneth Adelman jag fastnar för. Adelman skyller visserligen misslyckandet på inkompetens, men han förstår ändå var gränsen går någonstans, att den nykonservativa politiken är död och att det är dags för något annat att ta över:

Adelman believes that neoconservatism itself—what he defines as ”the idea of a tough foreign policy on behalf of morality, the idea of using our power for moral good in the world”—is dead, at least for a generation. After Iraq, he says, ”it’s not going to sell.” And if he, too, had his time over, Adelman says, ”I would write an article that would be skeptical over whether there would be a performance that would be good enough to implement our policy. The policy can be absolutely right, and noble, beneficial, but if you can’t execute it, it’s useless, just useless. I guess that’s what I would have said: that Bush’s arguments are absolutely right, but you know what, you just have to put them in the drawer marked can’t do. And that’s very different from let’s go.”

Andra bloggar om: USA, neokonservatism, neocons, nykonservatism, perle, pnac

Jag tror inte att det blir någon valvalka för mig i natt även om det vore intressant att höra vartåt det barkar i det pågående amerikanska kongressvalet innan det är dags att törna in. Trots allt förhandssnack om att Demokraterna kan komma att återta majoriteten i Representanthuset, så tvivlar jag tills jag sett resultatet. Det är nämligen inte helt lätt att norpa till sig platser om man är i opposition i USA. Men om nu det otroliga ändå skulle hända att demokraterna tog majoriteten både i senaten och representanthuset: hoo boy! Kommer Busken att brinna? Yessiree.

Nykonnarna som idogt jobbade på att få till stånd inte bara ett krig mot Irak, utan också ett multifrontskrig med syfte att erövra mellanöstern till den västliga demokratin, drar nu också öronen åt sig och jag har i dag på BBC World Service fått höra hur förre presidentrådgivaren och hök-höken Richard Perle försöker förklarar hur det han sade till Vanity Fair i den här omtalade artikeln, kom att uppfattas som en besk kritik mot Bushy, och hur det kan komma sig att det inte finns några neokonservativa. Hör vad the progressive har att säga om den saken.

Inom 24 timmar kanske det äntligen blir en vändning. Inom 24 timmar kan det vara början till slutet på nykonservatismen vid makten i USA. Jag håller både tummar och tår.

Andra bloggar om: Usa valet, kongressvalet, valet i usa, usa, politik, nykonservatism