Ett försök att förstå slaveri-debatten

Nu i efterhand har jag tittat tillbaka på slaveri-debatten som förts på DN:s kultursidor och försökt förstå vad den egentligen handlar om. Dick Harrison arbetar på en triologi om slaveriets historia som Kitimbwa Sabuni, samordnare på Afrosvenskarnas förbund, reagerat starkt på. I sin kritik har han fått visst eldunderstöd av Stefan Helgesson, Jan Lönn och Viveca Motsieloa varpå lundaprofessorn Harrison anklagat dessa för pajkastning och lögner. So what is the deal?

Jag har inte läst Harrisons böcker och det gör det naturligtvis svårt att gå in på en diskussion om sakfrågorna. Men som jag förstått det handlar debatten om något helt annat; om professorns ”tonläge”, dvs det sätt som han framställer historien på, snarare än sakfrågorna. Helgesson pratar om att Harrison fastnat i carte-blanche dogmen som ”…yttrar sig i att den humanistiske forskaren anser sig kunna vandra fritt mellan platser och epoker utan att behöva skärskåda sin egen position. Utan att fundera på hur historien återverkar på samtiden”.

Sabuni i sin tur skriver att professorns ”…resonemang faller i en mycket god rasistisk jordmån hos dem som är mot solidaritet och ansvarstagande och anser att historiska och nutida orättvisor som drabbar Afrika är ointressanta. Alla de som menar att Afrika ska skylla sig självt gottar sig nu åt Lundaprofessorns bidrag till deras sak”.

Sabuni verkar alltså anklaga Harrison för en alltför eurocentrisk historieskrivning men väcker också frågan om vem som hade makten och vad det får för konsekvenser för skuldfrågan. Det är en fråga som inte är helt olik den ständigt återkommande våldtäktsdebatten. Gjorde hon tillräckligt med motstånd? Var hon utmanande? Sade hon verkligen nej på ett sätt som inte kunde missförstås?

Sabuni verkar dessutom kräva en specifik förståelse av slaveriet som Harrison varken kan eller vill leverera. I stället för att bemöta den inte helt uttalade anklagelsen om eurocentrism drar han sig tillbaka bakom sina fakta (bokens alla källor, ”läs min bok”, etc. etc.) vilket är helt meninglöst. Igen: Debatten handlar om något annat.

Kanske kan jag belysa det hela med att ta ett exempel från en bok som jag just nu läser: Immanuel Wallersteins ”Europeisk Universalism” som kom ut på svenska 2006 på Tankekraft förlag. Det är en fantastisk liten skrift om man hoppar över en del wallersteiniana.

Wallerstein försöker förstå dynamiken bakom den påstådda universalism som ligger bakom den vurm för att sprida demokrati i världen, med våld om så krävs. Det är en universalism som menar att den liberala demokratin är den perfekta samhällsformen och om alla jordens länder anammade den skulle vi uppnå den eviga freden. Iden om att den liberala demokratin är bäst är universell. Wallerstein menar att vi egentligen talar om en ”europeisk universalism”. Om vi vill nå ett sådant tillstånd som de europeiska universalisterna förfäktar måste vi i stället skapa en universalistisk universalism.

Man skulle med andra ord kunna se Harrisons projekt som vilande i en eurocentrisk universalistisk tradition och att det är just det som Sabuni försöker att kritisera utan att helt lyckas med sitt uppsåt. Jag kan i alla fall rekommendera boken för de båda debattörerna.

Harrisons inlägg 1 och 2
Sabuni, Helgesson och Motsieloa

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

6 reaktioner till “Ett försök att förstå slaveri-debatten”

  1. Men snälla du, var det inte klokaste att först läsa boken?!!! Innan du försökar diskuterar den? Jag har läste Slaveri del 1 och del 2 och har sett några kapiteln av del 3 (i utkast) och känner inte igen bilden Sabuni m.m. målar om DH:s språkbruk, skuldlaggning o.s.v.

    Erin Winslow
    fil.kand. i historia och etnologi
    University of North Carolina at Charlotte, class of 1990

  2. Erin… Naturligtvis vore det klokaste att läsa boken, men eftersom det framgår med tydlighet i debatten att debattörerna är ganska eniga med varandra i faktahänseende så undrar jag vad som upprör.
    Så jag kanske i stället får fråga dig, som verkar högst insatt, vad du tror väcker denna ilska mot Harrisons verk? Jag antar att du också följt debatten?

  3. Jag tror Dagens Nyheter har kokat ihop det hela s.k. debatt som ett PR-jippo så de kan sälja flera tidningar. Det säkert handlar om ingen ren slump att ingen artikel (utan Dick Harrisons) är skriven av en historiker. Kanske Sabuni m.m. är upprörd över faktum att verkligheten var inte alls “good guys” versus “bad guys”. Om
    du vill, kan jag skicka dig en lång lista av nordamerikanska historia böcker (skrivna av
    yrkeshistoriker) som visar “en sådan här tendens”.

    Erin Winslow
    arkiv2001@yahoo.com

  4. Jag vet inte vad det är för ”tendenser” du pratar om. Men hursomhelst:
    så din förklarling till Sabunis upprördhet skulle vara (om jag tolkar dig rätt)

    1. den är inte äkta eftersom DN har ”kokat ihop” debatten
    2. Sabuni är upprörd över det faktum att ”att verkligheten var inte alls “good guys” versus “bad guys””

    menar du allvar? det var både ett misstänkliggörande och ett totalt förringande på en och samma gång.

    och menar du på allvar att det inte fanns några good guys och bad guys?

    jag skulle definitivt kalla slavköparna, slavhandlarna och slavjägarna, om de så var britter, senegaleser eller araber för the ”bad guys”.

    saubnis poäng är att vi inte bör skuldbelägga offren. jag håller med.

  5. Det är Kitimbwa Sabuni som skrev i DN (2007-10-21):
    Det är svårt att föreställa sig att en forskare skulle kunna publicera ett arbete med en sådan här tendens i Amerika eller Karibien med bibehållet anseende.

    Där Sabuni använder frasen “en sådan här tendens” i sin artikel tror jag att han menar DH:s påstående att det är historieförfalskning när man målar en förenklad bild av transatlantic slavhandel. Faktum är att forskare i nordamerika under slutet av 1900talet/början av 2000-talet som skriver om slaveri inkluderar (men är inte begränsad till) AFRO-AMERIKANSKA forskare. De helt säkert skulle bli mäktig förvånad att få veta att deras arbete är uppfattat som ett slaveriförsvar! Tydligen kan inte Sabuni mycket om slaveriforskning i nordamerika eftersom t.ex. Dr. Daniel C. Littlefield är väldig väl respekterad inom sitt fackområde. http://www.cas.sc.edu/HIST/Faculty/littlefield_d.html

    Jag känner till INGEN (DH inkluderad) som skyllar på offren. Men jag kan inte uppfatta Afrikanska hövdingar och kungar som sålt andra Afrikaner som offren! De var förtryckare som VALD att sälja sina medmänniskor.

    Erin Winslow
    arkiv2001@yahoo.com

  6. ”Jag känner till INGEN (DH inkluderad) som skyllar på offren. Men jag kan inte uppfatta Afrikanska hövdingar och kungar som sålt andra Afrikaner som offren!”

    Okej, så långt är vi väl överens? Jag tror jag måste läsa Harrisons böcker för att kunna gå in i en detaljerad kritik, men uppenbarligen verkar det vara en känsligare fråga än vad han själv förväntade sig.

    samtidigt tror jag att jag förstår Sabuni. När europeerna lämnade afrika var det en helt förändrad kontinent. hela folk hade utrotats och miljoner skeppats iväg. jag pratar med andra ord inte BARA om slavhandeln utan om kolonialväldet i stort. det är bara cirka trettio år sedan det sista landet i afrika avkolonialiserades. det var med andra ord en massiv förändring, och det kanske inte alltid är lätt för någon som på ena eller andra sättet står nära Afrika att acceptera en viss typ av historieskrivning.

    kanske är det som om en tysk skulle skriva om förintelsen (det har säkert något tysk gjort och det har säkert väckt debatt, det gör förintelsen och nazitiden alltid i tyskland)

    som sagt. jag spekulerar bara.

Kommentarer är stängda.