Varför får jag en kolonial smak i munnen när jag läser den här analysen av läget i Pakistan i Washington Post? Jag vet att artikeln handlar om hur Vita Huset förhåller sig till undantagstillståndet, men jag får ändå känslan av att journalisterna i grund och botten betraktar Pakistan som en femtiförsta amerikansk stat och General Musharraf som en guvernör som lyckats ställa till det för den federala regeringen. Vita Huset har ju till varje pris försökt att få Pakistan att framstå som en demokratisk stat så att man skall kunna legitimera sitt samarbete med generalen och hans armé och så går han och utlyser undantagstillstånd! Det verkar som varhelst USA försöker sprida demokratins ljus så går det rent åt peppran och resultatet blir snarare det motsatta. Så det är inte konstigt att WP anser att det är pinsamt för Bush-administrationen att den bångstyrige generalen har agerat tvärtemot vad USA föreskrivit och stängt av demokratin. Hans dagar är med andra ord räknade och det skulle inte förvåna mig om Benazir Bhutto omedelbart hamnar på Vita Husets sponsorlista och att hon sitter på hans post inom två år.
Jag tog mig en titt på några kartor för att försöka få redan på ungfär var Pashtunistan eller vad man nu skall kalla det, ligger rent geografiskt och var Pushtu är det dominerande språket. I väst talar vi gärna om al-Quaida eller Talibaner när det gäller den pågående konflikten i gränslandet mellan Afghanistan och Pakistan och jag undrar om man inte därmed i sin anglocentrism glömmer bort en dimension som har med etnicitet att göra. I princip drog Britterna upp Pakistans västra gräns rakt igenom Pusthunernas land och frågan är om vi inte har att göra med en självständighetskamp snarare än något annat. Ta en titt på kartan nedan som visar de dominerande språkområdena i Pakistan. det är inte helt svårt att föreställa sig att Pakistan som land inte existerar om tjugo år utan att vi i stället har fyra nya stater: Pusthustan, Punjab, Sindhi, Kashmir och Baluchistan (1).
1) Pakistan är ett namn som hittades på 1933 och som är en förkortning av de olika delarna: Punjab, Afghani, Kashmir, Baluchistan
Andra bloggar om: politik, pakistan, waziristan, pashtun, iran, usa, pervez musharrraf, musharraf, bhutto, benazir bhutto, afghanistan, bush, usa, kriget mot terrorismen, demokrati
Jag visste att Pakistan var konstruerat men inte SÅ draget ur hatten! Otroligt att det har hållit såhär länge… det kanske har behövts en general till det.
”Frihet” och ”demokrati” är ju inte synonymer, och man kanske bör påminna om att även om Musharraf inte är en demokratiskt vald ledare, så har man aldrig haft mer frihet i Pakistan än under hans tid vid makten. Att statsbildningen som så många andra är en avfallsprodukt som kan härledas ur den koloniala epoken är ett problem som Pakistan delar med många andra länder, men motsättningarna inom landet är så stora att ”demokratiska val” i sig knappast kan vara en lösning.
det har hållit, men varit på väg att tippa mer än en gång: punjab på åttiotalet och nu talibaner och andra pashtuhner. och militärkupper är inget nytt.
Carl, vad vet jag om pakistaniernas frihet och syn på demokrati? inte mycket. men jag tyckte att dokumentären ”middag med presidenten” i serien ”why democracy” som du kan se på svt:s webbtv var mycket intressant och belysande. Musharraf har i princip låtit de nordvästra provinserna vara självstyrande med egna mycket konservativa klan-baserade lagar. och belysande är också intervjun med chaffisarna som menar att vad spelar det för roll vem som styr så länge vi är fattiga. så du kan ställa frågan som så. vad har pakistan tjänat i frihet på att gå USA till mötes? ekonomiskt? min gissning är att den militära klassen i pakistan har fått större frihet. that’s it.
Nej, inte har Pakistan tjänat något på att gå USAs ärenden. Det enda konkreta resultatet är väl att de inre motsättningarna skärpts ytterligare, och Musharrafs politik med de facto autonomi för klanområdena vid gränsen till Afghanistan är ju bara ett försök att balansera ut det problemet. Men Bhutto? Jovisst, jag delar din uppfattning att hon troligen är en av USAs favoriter idag – trots att hon hade mer än en slev i grytan när talibanremien i Afghanistan kokades ihop – i Pakistan. Men som utvecklingen har varit mot islamistisk fanatism sedan några år, är nog kanske ändå inte en kvinna som ”figurehead” den bästa lösningen… Finns det över huvud taget en tänkbar lösning?
Kartan fick mig att tänka på en annan karta som ger en kolonial bismak. Den här. Har du sett den, Mr Brown?
Kul att du plockar fram den kartan. jo, jag har sett den tidigare men det var intressant att se den igen i det här sammanhanget. t.ex. behandlar ”din” karta baluchistan som en nation men inte ”pushtunistan” trots den bitterhet som måste finnas mellan nord och syd i afghanistan efter 2001.
de koloniala gränserna är förstås inte lätta att tampas med. afrikanska unionen har t.ex. beslutat att de koloniala gränserna måste behållas. jag antar att det är av rädsla för kaos, men i ett land som DR Kongo är det troligen omöjligt att i längden bevara belgarnas gränser. nationerna stämmer inte överens med ”nationskänslan”.
det har diskuterats en hel del om identitetspolitik på senaste tiden. gränsdragningarna i afrika och mellanöstern komplicerar den diskussionen.
Oavsett vilken pamp kommer i makten i dom muslimska länder – hon/han måste funka som USA säger, annars ska man hängas som Saddam eller terrorstämplas.
Största misstaget är att västvärlden med USA i spetsen fick stödja regimskurkar och även samarbete kunde man se, istället att göra tvärtom (om man verkligen vill ha demokratin och utveckling inom dom länderna).
Nej, det passar bäst att stödja regimer enbart för att ta del av naturresurser, att ta över territorium eller att få lov för att fritt bygga upp hemliga CIA fängelser eller militära bas!
Brown, mycket bra artikel.
Vi har länkat dig från våran blogg :o) Jag är en trogen läsare :o)
Du är välkommen hos oss också, där vi har fortfarande aktuell artikel av Gustav Fridolin och imorgon ska vi publicera artikel av Gösta Hulten.
mvh / Ida D.