kriget i libanon

Är Libanon på väg att ”kongoliseras”?

En ny artikel av Robert Fisk publicerades i går på brittiska Independents hemsida som handlar om hur de libanesiska miliserna just nu beväpnar sig till tänderna och hur risken varje dag ökar för en sammandrabbning som riskerar splittra Libanon utefter sekteristiska linjer. Det är lätt att glömma att Libanon är ett ”påhittat” land (liksom förstås Israel och Palestina) som uppstod när Britter, Fransmän och Ryssar delade ”Stor-syrien” mellan sig 1916, det s.k. Sykes-Picot avtalet. Libanon och Syrien tillföll Fransmännen. Syrien fick sin självständighet 1936 och Libanon blev en självständig stat 1943.

Kanske är det med andra ord inte konstigt att det pågår ett slags ”balkaniseringsprocess” från Medelhavet till Tvåflodslandet. Armenierna blev det sista land i delningen som fick sin självständighet. Irak är redan på väg att delas upp i ett Kurdistan, Shiastan och Sunnistan. Israel och Palestina kan knappast splittras mer än vad som är fallet just nu. Vad gäller Libanon kan man kanske se två vägar: antingen upphör landet att existera och inlemmas med Syrien igen (vilket väst knappast skulle tillåta) eller så splittras landet i flera autonoma enklaver utefter religiösa skiljelinjer (snarast att beskriva som en ”kongolisering”). Vilket alternativet än blir innebär det en konflikt som kan vara i årtionden.

Nedan en karta över delningen som blev frukten av Sykes-Picotavtalet.

Bilden är copyrightskyddad och får publiceras med credit åt upphovsmannen. Reproduced from http://www.passia.org. (Mahmoud Abu Rumieleh, Webmaster) Källa

Vad jag menar med ”kongolisering” är en situation som uppstår i ett land med fasta gränser där en rad väpnade grupper som ”representerar” olika folk inrättar ett slags inofficiella stater, eller para-stater. Ungefär så ser situationen ut i Demokratiska republiken Kongo, därav ”kongolisering”.

Andra bloggar om: politik, mellanöstern, libanon, syrien, storbritannien, frankrike, sykes-picot, kolonialism, hezbollah, hizbollah

Ytterligare en dag i det (o)heliga landet

…och ytterligare en dag i det meningslösa våldets tecken. En dag som sett femton civila döda i det libanesiska flyktinglägret Nahr el-Bared i Libanon, en i Sderot och en i Gaza city.

När jag trodde att jag fått ett någorlunda grepp om de konfliktyor som genomkorsar varandra på en plätt lika stor som två Småland så ramlar jag plötsligt över en artikel på yahoo-news/AFP som berättar att Israel har ett problem med judiska antisemitiska hatbrott. Ja, ni läste rätt.

Enligt artikeln begås uppskattningsvis 500 antisemitiska brott av judar mot judar inom Israels gränser varje år. Förövarna är i de flesta fall invandrade ryska nationalister som identifierar med antisemitiska ideologier. Kort och gott: nynazister.

Och jag som trodde att jag hade hört allt.

Andra bloggar om: politik, libanon, gaza, fatah, hamas, israel, antisemitism, nynazism

Intervju med Nawaf Moussawi, Hezbollah

För alla som vill ta sig bakom skinnet på Hezbollah så borde den här intervjun med rörelsens chef för internationella relationer vara intressant. Nawaf Moussawi är så långt ifrån nidbilden av en muslimsk kroksabelviftande terrorist som man kan komma. Hans relationer till väst visar sig vara utmärkt och han säger sig ha ett stort intresse för västlig filosofi och litteratur. Karl Popper är en av favoriterna. En höjdpunkt är när BBC:s intervjuare Carrie Gracie frågar om det stämmer att Moussawi läser New York Times varje morgon och mannen börjar räkna upp alla internationella nyhetskällor han försöker hålla sig a jour med. En annan är frågan om han har några Israeliska vänner, varpå Moussawi nekar men säger att flera av hans amerikanska vänner är judar: ”Ja, jag tror faktiskt att de är det allihop”.

Direkt länk till BBC:s intervju (Kräver Real Player och öppnas i nytt fönster)

Andra bloggar om: politik, libanon, hezbollah
technorati: politik, libanon, hezbollah

En möjlig och märklig allians i mellanöstern på väg att bildas?

Kriget mellan Israel och Libanon verkar inte bara ha skakat om Israel utan också andra länder i mellanöstern vilket kan leda till nya och tämligen oväntade allianser. Den Israeliska tidningen Yedioth Ahronoth rapporterade i måndags att Ehud Olmert skulle ha träffat en högt uppsatt Saudier i Jordanien den 13 september, kanske till och med Kung Abdullah, men Olmert förnekar det kategoriskt. Haaretz satsar på att någon nära rådgivare till Olmert skulle ha träffat Prins Bandar, den förre Saudiske USA-ambassadören, och högt uppsatta källor bekräftar tydligen att någon form av möte ägt rum. Att Saudierna och Israel håller ett hemligt möte är tämligen intressant och man kan undra vad som avhandlades på ett sådant?

Israel och Saudi-Arabien har för det första en gemensam sak och det är att minska det Shiitiska inflytandet i regionen. De sunnitiska Saudierna ser uppenbarligen med oro på Iran-backade Hezbollahs triumf i kriget mot Libanon nyligen och önskar minska det shiitiska Irans inflytande i regionen. Att Israel har samma målsättning behövs knappas nämnas. Men mötet kan också varit avsett att blåsa liv i Arab-Ligans fredsinitiativ från 2002, som fler och fler aktörer nu börjar snegla mot som en lösning på konflikten mellan Israel och Arabvärlden. Jag har tidigare skrivit om det förslaget som togs fram av just Saudierna. Utåt vägrar Israelerna dock att prata om sådana saker. Frågan är vad som sker i det fördolda.

Det verkar med andra ord som om den ytterst svaga fredsbrisen fortsätter att blåsa vidare. Både Shimon Peres och Syriens kung Assad har antytt att det är dags att gå till förhandlingsbordet. Det som är positivt är att fredstrevarna den här gången kommer från länderna i regionen och inte i form av ytterligare en ”vägkarta för fred” ihoprafsad av västpolitiker som vill ha en fredsmäklarfjäder i hatten. Det är bara att hoppas att Israelerna faktiskt tar sitt förnuft till fånga och börjar att förhandla om fred. Att vissa Israeler är ytterligt pessimistiska till att det kommer att ske är kanske inte konstigt.

Uppdatering 26/9: Nu har också Saudierna dementerat att man skulle ha haft ett toppmöte med företrädare för den Israeliska regeringen. Och Peres dödförklarar den Saudiska fredsplanen enligt en artikel i dagens The Guardian.

Bildcollage: Fr.v. Ehud Olmert (fair use), Crown Prince Abdullah of Saudi Arabia (public domain) och Bashar Al Assad (Creative Commons Attribution 2.5 Brazil License).

Andra bloggar om: politik, israel, saudiarabien, ohlmert, libanon, syrien, assad
technorati: politik, israel, saudiarabien, ohlmert, libanon, syrien, assad

Galloway i högform

Hittade nedanstående videoklipp från SKY news via Tennisspionen som beskriver Galloways mörsande av medias invanda synsätt som ”En sådan förtjusande våldtäkt på den tungblöta mediala propagandamaskinens vardagliga filter”. Jag kan inte annat än instämma.

Andra bloggar om: politik, libanon, hezbollah, israel, galloway, fox, sky

Konsekvenserna av kriget i Libanon och Israel

Väldigt många analytiker verkar vara ense om att Israels och Libanons krig förändrat spelreglerna i mellanöstern. Ohlmert är under stark kritik i Israel för arméns oförmåga att helt underkuva den bångstyriga Hezbollah-milisen, medan de senare framstår som hjältar i Palestina. Vissa anser att detta slag också kommer att förändra strategierna i USA:s globala krig mot terrorn, andra att det bara är en förövning inför ett ännu mer drastiskt krig mot Iran.

Den ständigt grävande Seymour Hersh undersöker den senare kopplingen i en artikel i the New Yorker, publicerad den 14 augusti. Han menar att mycket pekar på att kriget varit en förövning inför ett kommande krig mellan Iran och USA. Ett operativt och aktivt Hezbollah är ett stort aber i Pentagons krigsscenarier. Om Israel hade slagit ut Hezbollah hade det hotet varit undanröjt. Nu verkar det som man är tvungen att isolera Libanon för att hindra vapeninflödet för att komma åt milisen. Iran å sin sida är naturligtvis mycket medvetna om styrkan i Hezbolla-kortet och har uppenbarligen försett milisen med avancerade vapen under de senaste sex månaderna som Nasrallah nu fått möjlighet att testa i riktiga strider.

Den libanesiska tidningen Dar Al Hayat, har en rad intressanta artiklar på Engelska i sin onlineupplaga som försöker analysera konsekvenserna av kriget, och en av dessa är skriven av Patrick Seale (18/8) som bland annat påpekar att ett resultat av kriget är att Syrien nu kommit in från kylan trots alla försök från västmakterna att isolera landet från Libanons affärer. Seale menar att en uppgörelse i Libanon utan Syriens medverkan är omöjlig och att landet krav på säkra gränser är legitima.

The Guardian (26/8) berättar om stämningen i de Palestinska territorierna på Gaza och Västbanken, där man både är oroade för mer våld från de militanta palestinska fraktionerna, samtidigt som Hezbollahs framgångar gett andra hopp om en lösning på den pressade situationen.

Till sist Göran Rosenbergs krönika i DN 12/8 som pekar på att konflikten kan ha öppnat dörren för fredliga lösningar på konflikten. Han menar att det ”är mycket som talar för att kriget i Libanon blir det sista slaget i GWOT (the Global War on Terror)”. I första hand därför att slaget återigen är förlorat /…/ Det är förlorat därför att det slags fiende som libanesiska Hizbollah representerar, liksom det slags fiende som palestinska Hamas representerar, inte kan avskräckas med mindre än att hela den befolkning som de tillhör och rekryteras ur och ”gömmer” sig hos fördrivs eller utplånas.
/…/
Hög tid alltså för en helt annan strid i området, med politik och förhandlingar som huvudvapen och det internationella samfundet som medaktör. Om så krävs med några ”robusta” insatsstyrkor och ”ett starkt mandat” i bakfickan. Alternativet tål inte ens att tänka på.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Andra bloggar om: intressant?, politik, libanon, usa, israel, hezbollah, iran, terrorism, krig, progressivt

Kidnappning som effektivt vapen

Självmordsbombningar var inte speciellt vanligt i mellanöstern innan en jihadist-grupp (förmodligen Hezbollah) genomförde sin berömda attack mot den amerikanska marinkåren 1983 som dödade 241 soldater (1). Med de senaste händelserna i mellanöstern verkar det som om jihadisterna nu fokuserar på en ny taktik: kidnappningar.

New York Times rapporterar i dag att två journalister från Fox News kidnappats av en grupp som kallar sig för ”the Holy Jihad Brigades”. Kravet är att USA släpper alla muslimska fångar som finns i amerikanska fängelser. Kidnappningarna av israeliska soldater i Gaza och norra Israel, vilket utlöste Libanon-krisen, visar att motståndsrörelserna i Gaza nu börjar nyttja samma taktik som det sunnitiska motståndet i Irak använder sig av, där kidnappningar av västerlänningar mer eller mindre stängt Bagdad för andra än Irakier och koalitionssoldater. Israel lyckades bomba Libanon sönder och samman, men lyckades inte med målet att frita soldaterna.

Att Hezbollah red ut den Israeliska eldstormen, och kom stärkta ur konflikten, kommer att visa andra grupper att kidnappningar är ett effektivare sätt att förorsaka skada mot Israel än självmordsbomber. Det torde med andra ord bara vara en tidsfråga innan nya IDF-soldater blir bortförda. Vågar Israel då reagera med samma testosteronstinna övervåld som man gjorde i Libanon?

läsning: Cristoph Reuter: Med livet som vapen ISBN: 9185057274

Andra bloggar om: politik, libanon, israel, terrorism, hezbollah, krig, progressivt

Avväpning av Hezbollah?

Guardian har i dag en artikel om osannolikheten i att den Libanesiska armén skulle avväpna Hezbollah, vilket Washington enligt artikeln kräver. Det är ett krav som visar hur fastlåsta i nationalismens hörnstenar vi i väst är. Hezbollah är ju en del av den Libanesiska armén! Det är en motståndsorganisation med mandat att inneha vapen enligt Libanensisk lag.

”Reinforcing the fears of many in Israel that Hizbullah would continue to pose a threat, Amal Saad Ghorayeb, a Hizbullah specialist, said the arrival of the army and Hizbullah’s redeployment further north was a largely superficial transformation. ”The fact they have insisted on retaining their weapons in that area suggests that they intend to use them if and when the time comes.””

”Suggestions from Washington that the Lebanese army should forcibly disarm Hizbullah have been met with alarm by the army command. ”If the mission of the army is to defend the people then the whole country will be behind it, but if it is to act against the resistance, it puts a big question mark over the future of the country,” Gen Hoteit said.”

I övrigt rekommenderas den här podcast-intervjun med Juan Cole (informed comment) angående den brittiska terrorcell som sprängdes i förra veckan.

Andra bloggar om: politik, hezbollah, libanon, israel

Demonstration mot kriget i Libanon

Jag ramlade i går rakt in i en demonstration mot Israels krig i Libanon vid Potsdamer Platz i Berlin. Det är alltid vanskligt att försöka uppskatta antalet människor i en massa men jag skulle säga att ungefär tvåtusen människor gick i tåget. Intressant att notera är att väldigt få Hezbollah-flaggor förekom (mest Libanesiska och Palestinska) och att bara ett fåtal sympatidemonstrerande tyskar syntes i tåget. Några få bilder av Nasrallah syntes här och där, medan Bush nuna faktiskt var mer flitigt förekommande med den mindre smickrande titeln ”Terrorist No 1”. Här är några bilder från tåget och samlingen vid Potszdamer Platz. Och just det, glöm bilderna av rasande människohopar som vi är vana vid att se från mellanöstern. Det här var en mycket städad demo. Glöm KPML(r)-arnas fanor. Visst fanns det flaggor från solidariserande vänsterorganisationer i tåget och linksruck.de verkar ha varit en av organisatörerna, men de verkade för denna dag vara i marginalen. Berlin är förvisso beryktat för sina våldsamma demos, men det här var mer av en familjetillställning. Vilket tycks logiskt. Det är trots allt i första hand civila familjer som drabbas av kriget. De är de som borde protestera.

Andra bloggar om: politik, israel, libanon, tyskland

Tysklands känsliga position i mellanösternfrågan

Tillbaks i Berlin igen. Kvicksilvret dallrar omkring 35-strecket och i tidningarna diskuteras på allvar att införa siesta. Inte ens de få sjöar som stadsborna har tillgång till verkar kunna erbjuda svalka. Berlin är inte precis ett badparadis om man säger så. Jag plockade upp Berlintidningarna TAZ och Der Tagesspiegel (vänster resp. typ ob. lib.) samt framför allt den välmatade klassikern Der Spiegel, som utkommer en gång i veckan, för läsa om Tysklands perspektiv på mellanösternkonflikten. På tyska heter mellanöstern ”nära-östern” (Nahost), vilket visserligen kan förklaras av landets geografiska position, men Tyskland har traditionellt sett, sett Balkan som sin en del av sin intressesfär och därifrån är inte steget långt till Libanon.

Tyskland är uppenbarligen berett att skicka trupper till en eventuell FN styrka i Libanon men eftersom relationen till Israel är minst sagt komplicerad så är frågan en het potatis och Angela Merkel har klart deklarerat att man inte tänker gå i första ledet. Dessutom har Tyskland en motvillig hållning till militära insatser, som visserligen har luckrats upp betydligt under de senaste åren då Tyskland bidragt med trupp till FN-ledda styrkor, men som fortfarande präglar debatten.

Israel är inte heller speciellt suget på att ha Tyska soldater i sin närhet och enligt Spiegel har den Israeliske ambassadören i Berlin Shimon Stern höjt ett varnande finger att Israel knappast skulle tillåta Tysk trupp i mellanöstern så länge det fortfarande finns överlevare från förintelsen kvar i livet. Samtidigt är det en förtroendefråga för den tyska kanslern. Tyskland vill spela en stor roll i Europa och har visst fog för det samtidigt som man är ytterst känslig för nationella strömningar och sitt rykte. Själv måste jag säga att jag finner den Tyska positionen mycket intressant. Här är ett land som blivit så märkt av det våld som strömmat från dess nationella ledare och befolkning att de utvecklat en naturlig försiktighet i militära spörsmål och en diplomatisk ådra. Kanske är det dags att låta dessa egenskaper få komma till tals på riktigt snarare än att Tyskland faller in i en ”hökig” position som övriga västvärlden kommer att ha stora problem att tolerera?

Andra bloggar om: politik, israel, libanon, tyskland