Ropen ska skalla: språktest för alla!

Jag måste bara få ta tillfället i akt och presentera några förslag till hur vi kan bli lite tuffare mot alla i det här landet, så att det inte blir så lätt för ”buset” att ta över vår stolta nation och framför allt för att anpassa oss som en nation i Europa och världen. Språktester är ju poppis och på tapeten så jag börjar väl där. Vi lever ju numera i en global värld där högre krav ställs på våra språkkunskaper. Jag föreslår att alla Svenskar, gamla som nya, språktestas på engelska, franska, spanska och tyska (eventuellt också arabiska, ryska och kinesiska) en så där vart femte år och att man ställer realistiska delmål för vilka kunskaper som skall förvärvas.

De som inte trots upprepade försök lyckas uppnå målen kan man till exempel ge tillfälliga pass som gäller för en resa utomlands i taget eller helt enkelt förvägra utresetillstånd. På den som vill arbeta utomlands ställs förstås extra höga krav på språkfärdighet. Undermåliga kunskaper i det svenska språket kan i sin tur leda till fråntaget medborgarskap och utvisning.

Det senare är också aktuellt för brottslingar. Utvisa alla som begått ett brott som ger längre straffsats än två år och frånta dem medborgarskapet. Då blir det minsann ordning och reda i samhället! Svenskar bosatta i utlandet kan förvägras inresetillstånd vid blotta misstanken på brott, speciellt om de inte betalar skatt i sverige.

Och till sist en efterlängtad favorit i repris: etnisk registrering! Toppenmetod för att få bukt med terrorism, mobbning, ficktjuverier och liknande elände. Jättepoppis just nu!

Andra bloggar om: ,

Jag skall bli rådgivare åt Lars Leijonborg

Ja, det är faktiskt så att jag skall bli rådgivare åt Lars Leijonborg, och jag är tacksam för att Lasse (vi är väl du med varandra nu Lasse?) låter mig komma till tals och ger mig en möjlighet att influera folkpartiets politik. Jag menar, det behövs ju verkligen! Jag kommer att göra mitt bästa för att få honom att inse att FP måste ändra radikalt på sin politik och sin framtoning om man vill nå sina mål och framstå som ett sansat parti. Det är också förvånansvärt enkelt att bli Lasses rådgivare ”Min nya hemsida är ett debattforum där jag kommenterar och reflekterar över aktuella politiska frågor och där du har en möjlighet att svara – direkt till mig. Meningen med hemsidan är att den skall utgöra åtminstone en av de kanaler som underlättar för dig att engagera dig i olika politiska frågor och kunna agera rådgivare direkt till mig”. Det är bara att signa upp på http://lars.leijonborg.se/.

Andra bloggar om: , ,

Krav på hårdare tag mot svenskar kanske kan öka FP:s förtroende i integrationsfrågor?

Maria Leissner går i dag i en artikel i Expressen till försvar för Folkpartiets integrationspolitik, eller vad man nu skall kalla den, som fått många att undra om blåklintarna nu blivit ett nationalistparti. Hon menar i princip att Folkpartiet är det enda parti som ”driver integrationsfrågan på ett ickesocialistiskt sätt”, och att det finns två linjer i integrationsfrågan: ”socialfallsmodellen (snällism om man så vill) respektive arbetslinjen”. Hon fortsätter att rada upp vad det är denna icke-socialistiska integrationspolitik handlar om: ”Integration genom att kunna prata språket. Genom att känna sig hemma med kulturarvet. Genom att få jobba. Genom att inte bli sedd som offer utan som en stark och klok individ som kan försörja sig själv.”

Maria, jag måste ändå säga att ni i FP har ett visst PR-problem. Varför? Det förfaller så uppenbart att det är svenskarnas röster som ni försöker värva, snarare än de som skall integreras: invandrarna. Lösningarna som presenteras verkar vara mest framtagna för att gagna de förra snarare än de senare. Du kan säga till mig att så inte är fallet, men hur skall jag kunna tro på det när din ledare, Lars Leijonborg går ut och säger att muslimska religiösa friskolor kan utgöra ett hot och att de därför skall begränsas. Att invandrarna måste genomgå språktester för att få medborgarskap. Att, som Rojas, framhålla invandrargrupper som brottslingar. Alla era åtgärder handlar om att ställa krav på invandrarna utan att för en sekund knysta om de svårigheter som svenskar utsätter invandrare för. Diskriminering, våld, vardagsrasism. Ni skulle få ett större mått av trovärdighet i mina ögon om ni tog ett helhetsgrepp på problematiken och lämnade förslag på vad Sverige och svenskarna kan göra för att minska konflikter och utslagning, men jag förstår att det är svårt eftersom ni riskerar att förlora stöd av de väljargrupper som är missnöjda med invandringspolitiken, som vill ha hårdare tag.

Varför inte lite hårdare tag mot oss svenskar också? Det kanske skulle öka trovärdigheten något. Att kräva att Svenskar bör genomgå språktest för att kunna hantera i alla fall engelska på ett någorlunda bra sätt. Att inte bara peka ut muslimska friskolor som ett hot utan också kristna religiösa friskolor. Att svenskar som begår brott kan riskera att förvisas och fråntas sitt medborgarskap. Men kanske framför allt att erkänna att det finns en diskriminering och rasism i det svenska samhället som är ett lika stort hinder, om inte större, mot en ”lyckad” integration som någonsin ”snällismen”. Då kanske ni också kan bli av med rasism-stämpeln.

Uppdatering: I hell-mans värld har en bra kommentar till den intervju med Lars Leijonborg i Sydsvenskan där han pratar om muslimska friskolor m.m.

Ett litet fel: Leissners debattartikel publicerades redan den 14 augusti. Rätt ska vara rätt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Folkpartiet och populismen

Såg dokument inifråns dokumentär om Folkpartiet i går på nätet och jag måste säga att det gav en mycket intressant bild av partiets dramatiska förändring. I dokumentären står det klart att man bestämt sig redan på ett tidigt stadium att driva ett populistiskt spel, bland annat genom att spela ”invandringskortet“ för att ta väljare från moderaterna och försöka bli det största borgerliga partiet. Leijonborg skruvar på sig obehagligt när frågan kommer upp. Frågan om den eventuella samverkan med Danska Venstre får både Lasse och hans partisekreterar Jan Björklund att tveka och mumla. Det intressanta är att Folkpartiet agerar precis som Brittiska Labour gjorde under nittiotalet, nämligen snarare som en PR-byrå eller ett företag än som ett traditionellt politiskt parti. I vanliga fall brukar man kalla det populism. Den underliggande frågan i dokumentären är: är Folkpartiet ett parti som inte har en ideologisk bas utan driver en politik som är baserad på att vinna väljarstöd i vissa frågor? Bör vi vara oroliga för en sådan utveckling eller är det bara ett steg på vägen mot en ny form av demokrati där paralmentarismen och de politiska partierna egentligen upplöses till förmån för en politik som baseras på väljarundersökningar och fokusgrupper? Jag har tidigare skrivit om hur Tony Blair tog hjälp av fokusgrupper för att vinna de osäkra väljarnas röster, utmärkt beskrivet av Adam Curtis i hans dokumentär ”the century of the self”. Folkpartiet verkar vara ute i samma grumliga vatten och fiska röster.

Detta sätt att närma sig väljarna visar visserligen hur komplext spelet mellan väljargrupper och partierna blivit och hur politiken närmar sig företagsvärldens sätt att se på konsumenter. Det är en insikt som kan hanteras på flera sätt. Problemet som jag ser det är att konsumentpolitik bryter ut vissa delar av politiken och behandlar dom som nyckelfrågor trots att de inte nödvändigtvis spelar en roll i längden. I dokumentären upprepas att folk i gemen är ”oroliga” för invandringen och brottsligheten och att folkpartiet vågar tala klarspråk om frågorna. Vad man egentligen gör är att leverera ytterst förenklade lösningar på komplexa globala problem och i längden riskerar man i stället en backlash som snarare förstärker problemen och ökar polariseringen.

Läs också motvallsbloggen om liberalism och fascism

Uppdatering: och läs Jinge om Jakobssons senaste utspel som kanske föranleder en ny slogan för folkpartiet: ”Främlingsfientlighet, men med förnuft!” för att travestera sossarnas kärnkraftsomröstningsslogan från 80-talet

Andra bloggar om: , , ,

Bilden av Tiina Rosenberg

Det slår mig hur speciellt en bild som media tidigare publicerat av den nu hårt ansatta Tiina Rosenberg från Feministiskt Initiativ bidrar till att demonisera deltagarna i Fi och därmed feminismen. Den bild jag tänker på har florerat i media i månader, speciellt tidigare under året. Bilden är tagen i starkt motljus vilket får Tiina att kisa och hårda skuggor att slå i hennes ansikte. Hon drar ihop ansiktet i en stenhård min. Som pressbild betraktat är den faktiskt usel, men som symbol förmedlar den utmärkt bilden av en amazonkvinna som är beredd att skövla för att nå sitt mål, d.v.s. att krossa patriarkatet. Bilden passar utmärkt in i föreställningen av Fi som företrädare för en monsterfeminism som folk älskar att hata.

Bilden här nedan har nu börjat dyka upp i media och den porträtterar en helt annan Tiina. Ljuset är balanserat och mjukt, ansiktet öppet, avslappnat och glatt. Fotot är en pressbild från Fi och att man väljer att publicera just den här bilden är kanske inte så konstigt, frågan är snarare varför media hållit fast vid bilden av den stenhårda Tiina så länge.