Månad: november 2005

Den riktiga kärnvapenfaran finns i Pakistan

BBC World Service berättar i dag att FNs atominspektionsorgan IAEA fått tillgång till ett två sidor långt dokument som visar detaljerade planer på hur man kan bygga en viktig del av ett kärnvapen. Dokumentet har överlämnats av Iran som säger att de fått det genom den notoriske A Q Kahns nätverk men att de inte beställt det. BBC pratar om Kahn som spindeln i ett svartabörshandelsnätverk med kärnvapenteknologi, men frågan är om den bilden verkligen stämmer. Frågorna kring pakistanierns aktiviteter är visserligen många men det är ganska klarlagt att han i de flesta fall arbetat på den Pakistanska regeringens uppdrag. Det svartabörsnätverk som det pratas om skall i så fall ses som svart därför att det skett i hemlighet. Seymour Hersh berättar i sin bok Chain of Command om hur Pakistan försedde Nordkorea med kärnvapenkunskap och materiel i en omfattning som knappast kan utföras av ett privat nätverk. Pakistan hade handlat med Nordkorea i stor omfattning under nittiotalet men hamnade i en akut ekonomisk kris och var tvungen att ställa in betalningarna. I stället för pengar skall Pakistan ha erbjudit Nordkorea kunskap om hur man tillverkar en atombomb och försett Kim Jong Il med ritningar och ett stort antal anrikningscentrifuger. Förmodligen har Pakistan genom Kahn försett Iran med åtminstone fredlig kärnteknologi. Pakistan har visserligen offentligen hängt ut A Q Kahn men Hersh ifrågasätter trovärdigheten i den symbolhandlingen.


Pervez Musharraf, Pakistans president. Bild: Wikipedia. Licens: GNUFDL

Vad som är värre enligt Hersh att Pakistan är den verkligt stora riskfaktorn när det gäller kärnvapenspridning och inte minst till islamistiska terrorister. President Mussharrafs ställning i Pakistan är mycket bräcklig. Hans partnerskap med USA har väckt starkt motstånd i landet och det är tvivelaktigt om han har folket eller ens sin egen militärs stöd. Om Pervez Musharraf störtas av en islamistiskt inspirerad rörelse så kommer de också att förfoga över kärnvapen. Kärnvapen som är färdiga att avfyras, skall tilläggas. Vad kommer då USA att göra? Invadera Pakistan? Hur skulle Indien reagera? Israel? Det är naturligtvis ett mardrömsscenario.

Medans världens blickar är vända mot Nordkorea och Irans förmodade kärnvapenprogram så finns en krutdurk som är betydligt farligare mitt under näsan på oss.

”It was ugly, it was detestable, but it was also necessary”

Den krönika som William Arkin på Washington Post skrev i förrgår om användandet av vit fosfor som vapen i Fallujah innehåller några mycket intressanta kommentarer. Att använda fosforn för att lysa upp stridsplatser har använts länge, men uppenbarligen är det inte första gången man använder det som vapen heller. I kommentarerna till krönikan har flera ex-soldater skrivit inlägg där de berättar att fosforn användes som vapen mot fiendesoldater som grävt ned sig i bunkrar och grottor, framför allt under den amerikanska invasionen på Okinawa under andra världskriget men också i Koreakriget på femtiotalet. En väl beprövad metod med andra ord. Läs och lär.

If I had a problem with entrenched fighters who I was not getting effects on with HE rounds, it would be an obvious recourse to a field artilleryman to employ the ”shake and bake” fire mission as described in Field Artillery Magazine (though in this case it is ”bake and shake”) Doctrinally, one of the most effective uses of this particular fire order is on a petroleum depot, as the HE rounds will pierce the storage tanks or blivets, while the WP will ignite it. I also read that American takers used WP rounds as an integral part of a technique to reduce the Germans fortified positions in the hedgerows during the Battle of Normandy.

White Phosphorus is not an illegal weapon. Any reporter saying otherwise is flat wrong. Phosphorus munitions were used extensively during the Battle of Okinawa, along with flame throwers, as that was the only effective way to kill the ememy lodged in the caves on the island. Just in case nobody else remembers, a HELL of a lot of CIVILIANS were hiding in those caves and died from military action. It was ugly, it was detestable, but it was also necessary. There was no effective means of sorting the people dangerous to the military (Japanese soldiers, Okinawan soldiers, or civilian resisters mistakenly trying to protect their families), from the innocent civilian population. That said, white phosphorus is REALLY NASTY stuff. You have to smother it with something to prevent oxidation (water doesn’t work if I remember correctly) and SCRAPE it off.

During the Vietnam War, going through BCT/ AIT, our DI’s made a joke about calling in Fire-For-Effect with WP on ”LBE in the open.” See, it would have been a war crime to call in WP on personnel in the open, and besides, human bodies don’t burn that well. But to use WP to set their Load Bearing Equipment on fire, while they were wearing it, well, that would be OK

As a veteran of Vietnam and as a soldier who was a ”Forward Observer” I have seen up close the effects of the use of Willy Peter as we called it. We used it to mark a position so we could pinpoint the accuracy of conventional shells from cannon. I do not recall ever anyone thinking about WP as a weapon. To use this in Fallujah is a war crime and contrary to the Pentagon civilians were killed or should we say incinerated. Stay tuned folks as soon we will have to admit we used a napalm like product also in the ”shake and bake” strategy. God help us. JV President Vets for Peace Mpls.

För övrigt berättar Daily Kos att vit fosfor produceras på ett enda ställe i USA: Pine Bluffs Redstone Arsenal, in Arkansas. En liten uppmaning till antikrigsdemo åtföljer informationen. Vi får väl se vad som händer i Pine Buffs framöver. Mer om Arkins krönika finns också på Yabosid’s Log.

8 cilvila för varje soldat

Mer intressant info gällande vit fosfor (hädanefter kallad WP) från kommentarerna till Washington Posts blog som jag hänvisat till tidigare i dag. Rickster skriver följande:

In both WWII, Korea, and Vietnam WP was authorize for use when attacking enemy forces in trenches and fortifications routinely, Further, beginning in March of 1945 B-29s under General LeMay used WP bombs to ignite firestorms in Japanese cities, killing hundred of thousands civilians while destroying Japan’s military production capacity and to force Japan to surrender. In this context, the atomic bomb was not seen as a huge escalation. Under the circumstances described in the Washington Post article, and even in the Italian documentary, that the use of WP shells and grenades to attack entrenched troops, or troops hiding in tunnels, was legal. Nevertheless, there is the PR problem and that problem evolves from the nature of the Iraq war, which necessarily was going to be a guerrilla war in third world country. Such a war will always be a dirty, messy war, amongst civilians. This is War, its cruelty and suffering, and why it should never be entered into lightly. Unfortunately, the decision to enter this war, and to fight it, appears to have been made very lightly with very little thought about how to follow through. This administration has always viewed Iraq through the lens of its political agenda, and except when motivated by the politics, has shown little energy in its prosecution and management so it is always being caught by surprise.

WP som tydligen klassas på samma sätt som napalm har med andra ord använts i USAs tidigare krig när man sett sig nödgad att röka ut fienden ur utrymmen där man inte kunnat komma åt dem, eller som ren terror för att tvinga fram en kapitulation. Det är inte kemiska vapen på samma sätt som nervgas, senapsgas eller sarin men det är vapen som dödar urskillningslöst. På så sätt är USA en del av den rådande trenden inom dagens krig: att det är de civilia som i första hand dödas. I andra världskrigets kataklysm gick det två dödade civila för varje dödad soldat, i dag är förhållandet 8 dödade civila för varje soldat.

Tillägg om RAI-dokumentären

När jag är ute och letar efter mer info om RAI-dokumentären som säger sig visa attacker med vit fosfor så hittar jag ett par amerikanska bloggare på anti-krigssidan som presenterar ifrågasättanden av en del av de påståenden och antaganden som förs fram i filmen. Eftersom alla är betjänta av att saker och ting dras fram i ljuset så kan de vara bra att ta en titt på.

http://www.needlenose.com/node/view/2295
http://ancapistan.typepad.com/unfairwitness/2005/11/the_white_phosp.html

Spelar det någon roll om vit fosfor som massförstörelsevapen är illegalt?

Den Italienska dokumentären om Fallujah-kampanjen i Irak som inleddes dagarna efter presidentvalet i november förra året kan laddas ned från Information Clearinghouse, som som vanligt gör ett makalöst jobb. Efter att ha sett den undrar man om inte Fallujah riskerar att bli Irak-krigets Song My. Kroppar med helt deformerade ansikten som halvt smält av kranierna, brunsvarta, förvridna, förekommer också i den här filmen. Det är uppenbarligen den vita fosforns verk. Kläderna är ibland skrämmande intakta medan huden är uppfrätt. Jag förstår inte hur alla de som var tvugna att ta hand om dessa kroppar kunnat förbli vid sina sinnens fulla bruk. Det är helt enkelt bortom det mänskliga förnuftets domäner.

Filmen visar två helikoptrar som hovrar över en del av staden och avfyrar kaskader av glödande vit fosfor ned mot byggnaderna under dem. Enligt de marinkårssoldater som intervjuas i filmen undkommer ingen inom 15 meter från där en granat slår ned. Kommer fosforn i gasform i kontakt med huden så brinner den sig inåt mot skelettet. Andas man in det bränns luftvägarna upp. Här täcks hela bostadsområden med den dödsbringande kemikalien. Det är ett urskillningslöst dödande helt i enlighet med Powell-doktrinens användande av överväldigande eldkraft. Säkerligen dödades en massa motståndsmän i den attacken, men hur många instängda civilister, ”collateral damage”, strök med?

Vi pratar vitt och brett om nödvändigheten av demokrati och frihet och om vår förträffliga civilisation samtidigt som regeringar som står oss nära ägnar sig åt massdödande i en konfliktzon som hotar inte bara mellanöstern utan nu också Europa. George monbiot ställer en viktig fråga i dagens The Guardian: Varför har ingen av de hökar som anklagade motståndarna mot kriget för att inte bry sig om Irakiernas väl uttalat sig mot koalitionsstyrkornas användande av okonventionella vapen?

Om vi i väst nu lägger locket på, skakar på huvudet och sätter i gång förnekelseapparaten så visar vi också resten av världen att det är acceptabelt enligt internationell rätt att använda kemisk krigföring vilket i princip innebär att vi är tillbaka till tiden före första världskriget. USA har både skrivit på konventionen om kemiska vapen, och aviserat att man skall förstöra sina lager av kemiska vapen, samtidigt som man använder just sådana. Notera också att kemiska vapen per definition är massförstörelsevapen. Är Vit Fosfor då ett illegalt massförstörelsevapen om det används direkt mot motståndaren? Det är inte helt lätt att utläsa det om man snabbt försöker granska den information om konventionen som finns på t.ex. men jag är övertygad om att det snart kommer att visa sig, för debatten lär inte falna.

Washington Post frågar sig varför det är så viktigt att kalla användandet av vit fosfor ”illegalt”. Mitt svar på den frågan är helt enkelt att det enda sättet att få barbariet att upphöra är att ställa någon till svars för något ”illegalt”. När skall annars dödandet upphöra?

Storyn om den vita fosforn i Brittisk press

Sedan stormingen av Fallujah i november förra året har det förekommit diskussioner om huruvida Amerikansk militär använt fosforbomber och Napalm på ett otillåtet sätt i striderna. Den 7 november skrev Yabosid om detta och det går också att ladda ned en film från Information Clearinghouse via hans blog. Kanske är det delvis på grund av RAIs dokumentär som storyn, som hittills bara diskuterats på nätet, börjar nå det översta meiaskiktet. The Guardian har i dag en artikel skriven av aktivisten och författaren George Monbiot som berättar storyn bakom storyn vilket i sin tur fått BBC Radio att ta upp den i dag.

De fosforgranater som det handlar om används vanligtvis som lysgranater för att lysa upp stridszoner eller rökridåer. Som sådana är de inte illegala enligt internationella konventioner. Att använda dem mot människor är en annan sak. Fosforn skapar fruktansvärda brännskador för de som överlever, att överleva direktkontakt med vit fosfor verkar däremot inte vara helt enkelt eftersom fosforn brinner i kontakt med luft och sedan i princip kan förtära en människa in till bara benet. Amerikansk militär verkar ha använt den för att ”röka ut” gömda motståndsmän.

”White Phosphorous. WP proved to be an effective and versatile munition. We used it for screening missions at two breeches and, later in the fight, as a potent psychological weapon against the insurgents in trench lines and spider holes when we could not get effects on them with HE [high explosive]. We fired ’shake and bake’ missions at the insurgents, using WP to flush them out and HE to take them out.” skrev Field Artillery Magazine som var den första källa som berättade om den vita fosforn.

Det är naturligtvis bara ytterligare en historia om krigets smutsiga realiteter som ingen egentligen vill höra talas om. Vi har ju Saddam inför rätta! Det är enkelt att prata om fördelarna med krigföring i demokratins namn, men ingen vill egentligen prata om sönderbrända människor. Om ni verkligen, verkligen, vill se hur sådana offer ser ut, så besök den här sajten. Jag utfärdar dock en kraftig varning. Bilderna är fruktansvärda. http://www.uruknet.info/?p=12676.

Det är naturligtvis paradoxalt och skrämmande att USA använder kemiska vapen i Irak när man åkte dit för att avväpna saddam hussein från just sådana och att fångar torteras när man ville befria Irakierna från tyrrani, men den moraliska tit-for-tat diskussionen tänker jag låta vara därhän. Den är given. De som stödde kriget bör dock tänka på att aggressiv krigföring i kombination med lögner och ständiga förnekanden i förlängningen urholkar vår demokrati.

Amir Peretz ger nya förhoppningar om fred i mellanöstern


Amir Peretz otippade valvinst över Shimon Peres om ledarskapet i det israeliska arbetarpartiet (Labour eller Aavoda [1]) har skakat om det politiska etablissemanget i Israel. Jag måste säga att det inte är speciellt lätt att hänga med i den Isrealiska politiken, där alla ledare ständigt verkar hänga på en skör tråd. Ariel Sharons balansstycke verkar ha varit extraordinärt. Nu kan den tiden vara över.

Peretz är något så ovanligt som en arbetarledare av gammalt snitt. Som ledare för Histadrut, det Israeliska LO, i många år har han profilerat sig som en arbetarnas man. Som medlem i fredsorganisationer som en duva i konflikten med palestina och arabvärlden. Peretz framställs som en politiker som förmår att entusiasmera sina medarbetare och anhängare och det kan räcka långt i ett land där väljarsympatierna inte är helt förutsägbara.

Peretz viktigaste signal är att han har deklarerat att han vill bryta den koalition med Likud som gett Sharon relativt fria tyglar under det senaste åren, han har betonat att Osloavtalet måste lyftas upp på bordet igen och ges legitimitet. Det är stora anspråk som kan falla platt till marken när realpolitiken sätter in. Men den ger hopp för alla som vill se en varaktig fred i Israel och Palestina.

Arbetarpartiet är i minoritet i dag men i ett politiskt landskap som verkar genomgå stora ändringar framöver verkar det finnas förhoppningar om att Peretz skall kunna leda partiet till regeringsställning. För det krävs att han får med sig de fattigaste av den Israeliska väljarkåren som envist vänt sig till Likud.

Haaretz skriver: ”Ostensibly the poor, the unemployed, the pensioners, the single mothers and the new immigrants did not have and do not have a more suitable, more appropriate leader than Peretz. He comes from an immigrant transit camp, lives in a southern development town, looks like them and talks like them”. [2]

Men vad kan detta innebära för fredsprocessen? Med Benjamin Nethanyahu vid makten lär den förmodligen gå i stöpet. ”Bibi” är en hök av stora mått. Pragmatikern Sharon har kanske kommit till vägs ände. Jag måste säga att jag har slutat att hoppas på något sådant som en effektiv fredssprocess. Ändå finns det så oerhört många i Israel och Palestina som törstar desperat efter fred. Kanske, kanske kan Peretz bli en röst för de personerna och därmed komma att spela en större roll för en reell fred än någonsin Peres, Rabin eller Sharon.

Independent citerar en del av det tal som Peretz höll i Jerusalem för några dagar sedan till minne av den mördade premiärministern Yitzhak Rabin: ”We will not rest until we reach a permanent agreement [with the Palestinians] that would secure a safe future for our children and that would provide us with renewed hope to live in a region where people lead a life of co-operation and not, God forbid, where blood is shed.” [3]

Det är stora ord. Hur skall de kunna omsättas i praktiken?

Bild: knesset

Reaktioner på bombningarna i Amman

Gårdagens brutala attack mot flera hotell i Jordaniens huvudstad Amman är en stor tragedi, men kanske också en vändpunkt för regionen. Enligt Guardian och andra källor gick tusentalet upprörda jordanier ut på gatorna i en protest mot våldet vilket i sin tur ledde till en intressant respons från det som kallas Al-Quaida i Irak och som förutsätts vara Zarqawis terrornätverk. Uppenbarligen förstod man att risken fanns att man nu har gått för långt eftersom man gjort flera postningar till en webbsajt med motiveringar till varför detta mål valdes ut, något som anses ovanligt för att vara den här gruppen. Det kan tyda på flera saker. Dels att det verkligen var Zarqawis grupp som genomfört just det här dådet, dels att gruppen nu fruktar att komma under stort tryck från den arabiska världen att lägga ner sina vapen. Tidigare kanske Zarqawi kunnat hävda att man har haft ett visst folkligt stöd. Jordaniernas reaktioner visar på motsatsen. Enligt vissa källor finns det dessutom en spricka inom Al-Qaida, vars andreman Al-Zawahiri lär ha tagit avstånd från Zarqawi av okända anledningar.

Alla terrornätverk har en brytpunkt då risken att den splittras upp i fraktioner blir överhängande. Möjligtvis har Al-Quaidas kärntrupp nått dit.

Det som hänt i Jordanien kan få kraftiga återverkningar i landet. I dag efter fredagsbönen har oppositionspartier och fackföreningsgrupper arrangerat en demonstration för att manifestera sin avsky för våldet. Det är naturligtvis också en protest för ökad demokratisering även om det inte är uttalat. Al-Zarqawi kan ha satt i gång en motrörelse som kan förändra Joranien och regionen i grunden.

Listan på de dödade kan hittas här

En nytt liberaliseringsprojekt i vardande?


Så har jag äntligen tagit tag i en av de där betydelsefulla böckerna som man hoppas kommer att hjälpa en att få ett grepp om samtiden. Den är visserligen skriven 1995-1999 men ändå kusligt aktuell. Immanuel Wallerstein är berömd framför allt för sina böcker om världssystemet. Det här är en essäsamling, och som sådan en betydligt tunnare volym, som heter Liberalismens död: Slutet på den rådande världsordningen. Jag är bara i början på denna mycket intressanta skrift men kände att jag var tvungen att plocka ut ett citat som mycket väl förebådar de upplopp som just nu pågår i Europa. Wallerstein tror att de kommande åren kommer att bli betydligt mer våldsamt än kalla krigets epok. En bidragande faktor är migrantsituationen som Wallerstein menar skiljer sig från tidigare epokers.

”Det kommer att uppstå en statistiskt signifikant grupp migrantfamiljer som kommer att vara dåligt avlönade, socialt disintegrerade och nästan säkert utan politiska rättigheter. Dessa människor kommer att utgöra arbetarklassens bottenskikt i alla länder. Om detta är fallet så är vi tillbaks i situationen före 1848 i västeuropa – en urban underklass utan rättigheter och med mycket stora klagomål, och denna gång klart etniskt definierad.”

Med andra ord: det vore fel att tro att en klasskamp, som socialister brukar formulera det, har försvunnit. Den tycks bara ha förskjutits. Efter det kommunistiska ”spökets” två faser, den första 1848-1917 och den senare 1917-1991 så kan samtidens händelser tolkas som om att ett tredje folkligt liberaliseringsprojekt nu är i vardande, ett projekt som till en början kan få ett våldsamt förlopp, men så småningom kommer att anta en politisk form för att till sist etableras som en maktfaktor bland andra. Man skulle kunna gå så långt att man hävdar att den islamistiska rörelsen med dess terrorfraktioner är en del av denna utveckling. Man kan fördöma det urskillningslösa våldet och försöka att undertrycka den ilska som finns hos migrantgrupperna, man kan försöka stänga gränser och införa terrorlagar, men jag tror att bollen nu är i obeveklig rullning mot något som så småningom kommer att bli en ny värld.

Kommentarsregler

Jag kommer att införa hårdare kommentarsregler framöver för att främja debatten och jag använder mig av Jinges utmärkta system. Alla kommentarer skall ha en giltig e-post adress knuten till sig för att det skall bli en fair debatt. E-posten syns inte i kommentaren och sökspindlar kommer därmed inte åt den, men den skall vara giltig. Personangrepp, oförskämdheter eller länkar till olagliga sajter ryker direkt. Jag har inget emot långa inlägg, men spamma inte forumet och håll er gärna någorlunda till ämnet. Det blir intressantare så fär alla.