internationellt

Mer om den Egyptiska blogosfären

Jag märkte i går att jag fick massor av träffar på ett gammalt inlägg om Egyptens blogosfär från människor som uppenbarligen letat efter Wael Abbas blogg och insåg att någon svensk tidning äntligen måste ha tagit upp hans fall. Efter lite letande hittade jag en artikel i Svenskan från i går men som vanligt länkar inte gammalmedia till bloggar ens om man skriver om dom så låt mig stå till tjänst med adressen till Waels blogg än en gång. Och läs gärna mer om Abbas öde i den här postningen som också visar ett av de omtalade videoklippen från YouTube.

För er som vill veta mer om den Egyptiska blogosfären rekommenderas ett besök på den amerikanske mellanösternexperten Marc Lynch blogg Abu Aardvark men kanske framför allt hans långa artikel i Middle East Report om bloggexplosionen bland unga medlemmar av det Egyptiska Muslimska Brödraskapet och hur det har påverkat denna omdiskuterade rörelse.

Andra bloggar om: politik, muslimska brödraskapet, egypten, blogosfären, wael abbas, mänskliga rättigheter

Det som också hände under det EU-Afrikanska toppmötet.

Jag tänkte att det skulle kunna gå att få någon information från svensk media om vad som sades på det EU-afrikanska toppmötet i Lissabon och fann inget annat än rapporteringar om vad Mugabe sagt om Sverige och vad Reinfelt svarat. Inget annat. Nada. Nicht. Rien. Nothing. Varken Aftonbladet, Svenskan eller DN har bemödat sig om att nämna att en pakt undertecknades i dag av de närvarande länderna . Inte i någon mening som jag kan hitta i alla fall (uppdatering: Svenskan publicerade en artikel om avtalet kl 16.00). För att få sådan information måste man söka sig till andra nyhetskällor. Informationen i svensk media blir alltmer irrelevant ur ett globalt perspektiv. Så tillåt mig att presentera några andra pressröster:

Yahho News/reuters

Senegalese President Abdoulaye Wade bluntly dismissed Brussels’ pressure to impose new trade deals by December 31, when a waiver by the World Trade Organization on preferential trade arrangements for developing countries expires.

The EU wants to replace expiring trade accords with so-called Economic Partnership Agreements or temporary deals, which anti-poverty groups have criticized for failing to provide protection for Africa’s poor farmers and its fragile industry.

Bakgrund: Europeiska länder har haft speciella nationella avtal med sina forna kolonier vilket bland annat tillåtit Afrikanska länder att exportera varor tullfritt. Nu vill WTO bryta upp de avatalen och man har gett parterna fram till den sista december på sig att förhandla fram nya avtal, s.k. EPA-er. Afrikanska länder är skeptiska till dessa eftersom man menar att de är en sämre deal. EU menar å sin sida att EPA:erna är mer fördelaktiga än WTO:s förslag. Vissa afrikanska länder har redan skrivit på EPA-avtalen.

BBC

”What the Europeans are putting in place is aimed more or less at undermining the attempt by African economies to move away from the dependence on exporting raw materials towards industrial processing,” says Tetteh Homeku of the research and advocacy group Third World Network.

Tetteh Homeku says the Europeans are also interfering with the Ghanaian government’s attempts to nurture its industry, and sidelining other trade agreements which would serve poor countries like Ghana better.

Francisco Contreras skriver på sin blogg att

Fram till år 2006 hade 800 kinesiska företag investerat 1 miljarder dollar i Afrika och ca 480 joint ventures har etablerats mellan Kina och Afrikanska stater. Kina importerar 32 % av Afrikas olja och har investerat över 16 miljarder dollar inom oljabranschen de senaste åren. Dessutom har en kinesisk bank nyligen köpt upp 20 % av Standard Bank, som Afrikas störste långivare.

Yahoo News/AFP:

After two days of what hosts Portugal described as no-holds barred debate, leaders of the two continents put their names to an ”Africa-EU Strategic Partnership” agreement to take their relationship to ”a new, strategic level.”

The two continents will ”forge a new and stronger partnership that builds on their new identities and renewed institutions, capitalises on the lessons of the past and provides a solid framework for long-term systematic and well-integrated cooperation,” the joint declaration said.

In a post-summit address to his guests, Portugal’s Prime Minister Jose Socrates said the often troubled history between the two continents had entered a new era at the first such summit in seven years.

”What is important is that we met each other face-to-face, on an equal setting, in a new spirit,” said Socrates.

”I think I can say the idea that has been expressed most often is that this summit represents the turning of a page in history.”

Andra bloggar om: afrika, eu, politik, ekonomi, reinfelt, mugabe, zimbabwe, wto, handel, frihandel

Drömmen om ett eget land

DN rapporterar i dag att den nyvalde australiensiske premiärministern Kevin Rudd lovat att be Australiens Aboriginer om ursäkt för de övergrepp de utsattes för i samband med det som kallas för ”den förlorade generationen”. Det är förstås ett positivt besked till alla de människor som drabbades av den statlig kampanj som gick ut på att en gång för alla ”civilisera” och ”assimilera” urinnevånarna genom att splittra familjer och tvångsplacera barn i fosterhem och barnhem, en kampanj som pågick i decennier och skapade ett enormt lidande.

Historien om den förlorade generationen är bara ett exempel på hur den ”Europeiska Universalismen” i all sin missriktade ”välmening” fått fruktansvärda konsekvenser för de som drabbats av den och den visar hur västerlandets dröm om en civiliserad värld på ett påtagligt sätt visat på dess egna ocivliserade metoder.

Jag har däremot inga stora förhoppningar om att Rudds uttalanden kommer att innebära några reella förändringar för Aboriginerna i Australien. Vad många av dom önskar – ~~ett eget land~~ egna länder (1) – är nämligen inte förhandlingsbart.

Mer om aboriginies kamp för rättighet till liv och land
Gary Foleys Koori History webpage
Aboriginal Australia Links

Not 1: Australiensiska aboriginies är egentligen hundratals folk med olika språk vars ”nationer” bildar ett lapptäcke över hela den austaliensiska kontinenten. Många grupper har fört långdragna juridiska processer mot staten för att få rätt till sitt land i enlighet med Native Title Act från 1993 och i bland med viss framgång.

Andra bloggar om: politik, aboriginer, australien, kevin rudd, civilisation, kolonialism, samhälle

Ruddslide i Australien

Jag blev precis uppmärksammad på att Labor vunnit en fullkomlig jordskredsseger i det Australiensiska valet. Den sittande premiärministern John Howard (Liberal Party) lyckades inte ens vinna sitt eget valdistrikt. Även om historien med den falska pamfletten säkert haft en marginell betydelse för utgången så är jag övertygad om att det Liberala Partiets främlingsfientliga politik spelat en stor roll. Det skall i alla fall bli intressant att se vad analytikerna säger.

DN har pratat med en statsvetare som framför allt framhåller motståndet mot inskränkningar i sjukförsäkringar och arbetsrätt som främsta förklaring till förlusten för LP men tar också upp det australiensiska deltagandet i Irak-kriget och klimatfrågan. Jag tror också att andra orsaker spelar in. När jag var i Australien för några år sedan och pratade med folk om politik så fick jag bilden ett parti som präglats av både ignorans och arrogans, bl.a för sin djupt inhumana flyktingpolitik, ovilja att be om ursäkt för övergrepp mot aboriginals och sexism. Jag tror definitivt att sådana saker spelar en stor roll för vilket parti man väljer att lägga sin röst på.

LÄS MER: abcnews valbevakning
The Age: Farwell John
The Australian: Ruddslide, He’ll govern for all

DN1, DN2, DN3

Andra bloggar om: politik, australien, howard, john howard, liberalism, sexism, invandring, invandringspolitik

Är Libanon på väg att ”kongoliseras”?

En ny artikel av Robert Fisk publicerades i går på brittiska Independents hemsida som handlar om hur de libanesiska miliserna just nu beväpnar sig till tänderna och hur risken varje dag ökar för en sammandrabbning som riskerar splittra Libanon utefter sekteristiska linjer. Det är lätt att glömma att Libanon är ett ”påhittat” land (liksom förstås Israel och Palestina) som uppstod när Britter, Fransmän och Ryssar delade ”Stor-syrien” mellan sig 1916, det s.k. Sykes-Picot avtalet. Libanon och Syrien tillföll Fransmännen. Syrien fick sin självständighet 1936 och Libanon blev en självständig stat 1943.

Kanske är det med andra ord inte konstigt att det pågår ett slags ”balkaniseringsprocess” från Medelhavet till Tvåflodslandet. Armenierna blev det sista land i delningen som fick sin självständighet. Irak är redan på väg att delas upp i ett Kurdistan, Shiastan och Sunnistan. Israel och Palestina kan knappast splittras mer än vad som är fallet just nu. Vad gäller Libanon kan man kanske se två vägar: antingen upphör landet att existera och inlemmas med Syrien igen (vilket väst knappast skulle tillåta) eller så splittras landet i flera autonoma enklaver utefter religiösa skiljelinjer (snarast att beskriva som en ”kongolisering”). Vilket alternativet än blir innebär det en konflikt som kan vara i årtionden.

Nedan en karta över delningen som blev frukten av Sykes-Picotavtalet.

Bilden är copyrightskyddad och får publiceras med credit åt upphovsmannen. Reproduced from http://www.passia.org. (Mahmoud Abu Rumieleh, Webmaster) Källa

Vad jag menar med ”kongolisering” är en situation som uppstår i ett land med fasta gränser där en rad väpnade grupper som ”representerar” olika folk inrättar ett slags inofficiella stater, eller para-stater. Ungefär så ser situationen ut i Demokratiska republiken Kongo, därav ”kongolisering”.

Andra bloggar om: politik, mellanöstern, libanon, syrien, storbritannien, frankrike, sykes-picot, kolonialism, hezbollah, hizbollah

Lyckad operation i Heiligendamm

Blockaden av G8-mötet i tyska Heiligendamm utanför Rostock som tvingade deltagarna att anlända till mötet i båtar och helikoptrar verkar i mina ögon som den första riktigt lyckade insatsen av den globala rättviserörelsen (eller vad man nu skall kalla den) sedan Seattle 1999, inte minst därför att arrangörernas hot att avbryta blockaden om våld användes och tydliga avståndstagande från våldsmedel verkar ha brutit igenom i mediarapporteringen.

För den som vill följa blockadens utveckling ’inifrån’ så rekommenderas besök på motkraft.se eller zaramis.nu som bland annat har postat det här utmärkta inlägget. ”Rostock Anti-G8-Alliance” har också en hemsida med hela programmet för manifestationen mot G8-mötet.

Andra medier om blockaden:
Der Spiegel, DN, DN2

Andra bloggar om: politik, g8, heiligendamm, globalisering, ekonomi, motstånd

Huge bang for the buck

Ytterligare ett härligt bokpaket anlände för några dagar sedan och det är ett paket som lär hålla mig sysselsatt ett bra tag in i sommaren. Robert Fisks tegelsten om mellanöstern är ju nästan lika tjock som den är bred! A huge bang for the buck, eftersom den engelska paperbacken bara kostar en ynka hundring just nu på adlibris. Ännu större förväntningar har jag på Joseph Stiglitz nyutkomna bok Making Globalization Work (2006) som är en uppföljare till hans tidigare mycket uppmärksammade kritik mot globaliseringen i ”Globalization and its discontents”. Stiglitz är nobelpristagare i ekonomi och före detta rådgivare åt Clintonadministrationen och han var världsbankens chef mellan 1997 och 2000. Numera är han en av de mest namnkunniga kritikerna av de internationella ekonomiska institutionerna som Världsbanken, IMFoch WTO. Den här boken är i högsta grad relevant för min förra postning.

Joseph Stiglitz: Making Globalization Work, isbn: 978039306122
Robert Fisk: The great war for civilisation: the conquest of the middle east, isbn: 9781841150086

Andra bloggar om: politik, ekonomi, mellanöstern, fisk, stiglitz, globalisering

Karzai tappar tålamodet efter NATO och USA:s misstag

Man måste säga att Afghanerna är ett folk med cohones, och då pratar jag inte om eventuella Talibaner, utan om de vanliga bybor som bestämt sig för att själva slå tillbaka mot NATO:s och de amerikanska styrkorna. Jag antar att de är vana att sköta sitt eget försvar sedan lång tid tillbaka. Förutom alla inbördes strider mellan klaner och krigsherrar har Afghanerna haft jobb med att hålla Europeerna stången. Britterna invaderade första gången redan 1839 men gav upp efter det tredje Anglo-Afghanska kriget 1919. Sedan hade Afghanistan det tydligen relativt lugnt tills dess att Sovjet invaderade 1979 och sen dess har det gått i ett.

Trots den ständiga utländska närvaron tycks ingen få kontroll över landet. I dag säger till exempel en hög militär till New York Times att det kapital i form av goodwill som NATO-styrkorna trots allt haft är på väg att ”spenderas i en skrämmande snabb takt”. Anledningen är bland annat att NATO-styrkorna gjort en rad felbedömningar som lett till många civila dödsoffer: enligt officiella siffror 132 dödade civila i sex incidenter sedan i början på mars (siffrorna är troligen högre). Vad som tycks ha hänt i flera av dessa fall är att bybor som blivit utsatta för vad de ser som övergrepp av amerikanska styrkor på marken beslutat sig för att göra väpnat motstånd och därmed dragit på sig raketattacker från amerikanskt stridsflyg som trott att de haft med motståndsrörelsen att göra. I vissa fall har säkert Talibanerna vart inblandade, men i andra fall handlar det uppenbarligen om händelser av Asterix och Obelix-karaktär (ni vet, en liten by som gör uppror mot hela romarriket), med skillnaden att byborna inte har någon trolldryck att tillgå, bara gevär och enstaka raketgevär. Resultatet har blivit massakrer från luften av civila.

Nu börjar Hamid Karzais tålamod att tryta och det har höjts röster inom det Afghanistanska parlamentet för att inleda fredssamtal med olika grupperingar inklusive Talibanerna.

Från New York Times:

Afghan, American and other foreign officials say they worry about the political toll the civilian deaths are exacting on President Hamid Karzai, who last week issued another harsh condemnation of the American and NATO tactics, and even of the entire international effort here.

What angers Afghans are not just the bombings, but also the raids of homes, the shootings of civilians in the streets and at checkpoints, and the failure to address those issues over the five years of war. Afghan patience is wearing dangerously thin, officials warn.

The civilian deaths are also exposing tensions between American commanders and commanders from other NATO countries, who have never fully agreed on the strategy to fight the war here, in a country where there are no clear battle lines between civilians and Taliban insurgents.
…

This week Afghan’s upper house of Parliament recommended that the government start peace talks with the Taliban, and that foreign forces cease all offensive operations. While the chances of passage as worded are unlikely, the proposal was one measure of the rising popular anger.

Andra bloggar om: politik, afghanistan, nato, usa, talibanerna, karzai

Latinamerikas systemskifte ett exempel för mellanöstern

Magnus Linton försöker i senaste numret av Arena att sammanfatta det grundläggande systemskifte som latinamerika genomgått på bara några år. I land efter land har makten på demokratisk väg tagits över av vänsterinriktade partier och presidenter. I Bolivia har indianbefolkningen i Evo Morales för första gången fått en ”egen” president. När jag läser Lintons artikel slår det mig att systemskiftet egentligen är så anmärkningsvärt att det borde kunna jämföras med vad berlinmurens fall var för Europa 1989. En kontinent har befriats från tyrraniets ok, skulle man kunna säga om man vill uttrycka sig lite dramatiskt. Det är trots allt bara trettio år sedan som i princip alla latinamerikas nationer styrdes av despoter, diktatorer och militärjuntor med ekonomiskt och militärt stöd från USA. Det är bara tio år sedan IMF’s och Världsbankens vanvettiga politik fick Mexikos ekonomi att braka ihop och initiera en våldsam ekonomisk kris som kulminerade i de Argentinska upploppen år 2000.

Kort sagt: latinamerika har efter hundra blodiga år äntligen verkat ha nått fram till stabilitet, demokrati och ekonomisk återhämtning. Frågan jag vill ställa är om vi har något att lära från det latinamerikanska exemplet också när det gäller en region som mellanöstern? Om det nu är så att vi verkligen vill stödja en demokratisering av repressiva regimer, och inte bara tillsätta handelsvilliga ”puppet”-regimer, så anser jag att Latinamerikas exempel tydligt visar att en militarisering (i form av truppnärvaro, underrättelseoperationer, svarta aktioner) av mellanöstern är kontraproduktiv. Om vi verkligen ville att Iran (för att ta ett exempel) skulle förvandlas till en demokrati som håller en ”västlig standard” borde vi, i enlighet med det Latinamerikanska exemplet, släppa på kontrollen. Fredrik Malms bombastiska och groteska uttalande ”USA in Iran” härförleden är uttryck för ett givet recept för katastrof. Det latinamerikanska exemplet visar snarare att det är först när vi inte längre vill eller kan behålla kontollen över ett land som Iran, som nya demokratier kan ges tillfälle att spira.

Historien visar också att länder som utsatts för denna typ av ekonomisk och militär intervention riskerar att vända sig ifrån de länder som stått för den. The Economist konstaterade nyligen att den brittiska handeln med Indien varit en stor besvikelse för britterna. Trots att Indien har en kraftig tillväxt så lyckas inte Britterna sälja annat än metallskrot och pärlor till sin forna koloni. Indierna handlar helt enkelt mycket hellre med sina östasiatiska grannar än med Europa. Det paradoxala, som jag ser det är att Britterna uppenbarligen hade förväntat sig något annat, vilket jag finner oerhört svårt att förstå. En kanske något drastisk liknelse är att det vore som om en våldtäktsman förväntade sig att den kvinna han just förgripit sig på skulle bli förälskad i honom.

Andra bloggar om: politik, ekonomi, demokrati, latinamerika, indien, handel, arena, magnus linton, mellanöstern, iran, intressant

Anna Politkovskaya kom inte undan

I våras läste jag Anna Politkovskayas bok ”Tjetjenien, sanningen om kriget” (isbn: 9173249955) som är en av de två böcker av denna remarkabla ryska journalist som finns i Svensk översättning. Boken som är skriven på en karg och nykter journalistprosa är verkligen ett måste för alla som vill veta något om vad som händer i det lilla landet i Kaukasien som slitits sönder totalt av åratal av krig. Jag blev förvånad över att jag blev förvånad över meddelandet om hennes våldsamma död utanför porten till sitt hus. Det här var en kvinna som levde på utmätt tid efter att ha utmanat ett politiskt och militärt etablissemang i så många år att hennes fiender kunde ha gjort processen kort med henne flera gånger om. Jag blev förvånad, som man blir när man tror att den ensamma individen ändå på något sätt skall klara av att angripa den stora björnen och komma undan med det. Anna Politkovskaya fruktade för sitt liv. Hade trots detta inga livvakter. Hon kom inte heller undan, utan sköts i kallt blod utanför sitt hem. Och världen blev av med en av sina mest modiga maktgranskare. Må hon vila i frid.

Novaja Gazeta om mordet (babelfish översättning)
The Guardian obituary
DN
Ordfront förlag

Andra bloggar om: Anna Politkovskaya, Politkovskaya, Anna Politkovskaja, Politkovskaja, politik, ryssland, tjetjenien