Attack mot Glasgows Flygplats

Nu på eftermiddagen har minst två personer gripts efter att ha försökt att köra en brinnande Cherokee-Jeep rakt in i Glasgow Flygplats huvudterminal. Ingen lär ha skadats utom en av gärningsmännen som fattade eld innan han greps. Vittnen pratar om att en av männen hällde bensin över sig själv och bilen vilket tyder på en självmordsattack. Terminalen har tydligen fått svåra skador även om det kunde varit mycket värre eftersom bilen fastnade i en av ingångarna. Jag får anledning att återkomma.

Mer på BBC

Uppdatering 18:55: DN om händelsen

uppdatering: 00:51: På BBC pratar en säkerhetsexpert nu om ”en attackvåg” och att ”bilbomberna i London måste vara länkade till attacken i Glasgow” och att bilen i Glasgow innehöll tuber med propangas som, om de hade exploderat i terminalen, hade orsakat ofattbara skador och tagit många människoliv. En annan sak som slår mig är hur snabbt man på till exempel BBC tar kontakt med muslimska föreningar eller församlingar som alltid uttrycker sin oro och förskräckelse. Myndigheterna är också rädda för att folk skall ge sig på oskyldiga muslimer som ”hämd”, en farhåga som också uttrycktes på en presskonferens med den skotska polisen alldeles nyss. Den muslimska communityn är de riktigt stora förlorarna i det här vansinniga spelet.

Andra bloggar om: , ,

Bilbomb i London och Blairs eftermäle

Brittisk polis forslade i natt bort en ”massiv bomb” bestående av stora mängder bensin, gastuber och spikar som kunde ha orsakat stor skada Haymarket i centrala London om den hade detonerat, trots att den beskrivs av polisen som amatörmässigt gjord. Polisen kan förstås ännu inte säga om detta är verk av jihadister eller kriminella nätverk eller om fler bomber är att vänta.

På the Guardian misstänker man att detta är en indikation på att den taktik som spritt så mycket förödelse i Bagdad nu nått Europa. Jag pratar då om bilbomber som riktas i första hand mot civila mål. Snarare kan man säga att bilbomben nu återvänder till London efter tio år av frånvaro. Bilbomben var ett av IRA:s favoritverktyg och sista gången man använde det i London var 1998 då affärsdistrikten i Canary Wharf skakades av flera bomber.

Så det är detta som är frukten av det sorgliga krg som Tony Blair kastade in sitt land i när han insisterade på att få följa med Bush på dennes Irak-äventyr (Ja, mannen insisterade faktiskt enligt uppgifter trots att USA menade att Britternas insatser kunde ske på annat sätt än militärt)? Vi vet resultatet: ett blodigt kaos som skördar offer varje dag i ett land långt borta.

Man bör inte ta lätt på risken att denna typ av krigföring också kommer att drabba Europa i större omfattning än tdigare. Det är en helt annan värld vi lever i idag jämfört med 1920 då Britterna invaderade Irak senast. Då kunde man i lugn och ro invadera och kriga på andra kontinenter utan oro för att hemlandet skulle attackeras. I dag måste man tvärtom räkna med att hemmafronten riskerar att drabbas av motattacker och att alternativen för att undvika det är en polisstat, en isolationstisk nationalism och slutet för den ekonomiska globaliseringen. Jag undrar om Tony Blair förstod detta redan när han beslöt att skicka trupper till Irak?

Det ser sannerligen ut som om Tony Blair nu försöker reparera skadan genom att bli ”kvartettens” speciella sändebud i mellanöstern. Det ser sannerligen ut som om Tony Blair nu försöker reparera skadan genom att bli ”kvartettens” speciella sändebud i mellanöstern. För mig fråmstår det som lika absurt som att att låta Hells Angels ta hand om en brottsofferjour. Skall vi någon gång få se fredsförhandlare i mellanöstern som verkligen är intresserade av fred?

Robert Fisk har en del att säga om saken:

”Not once has he said he was sorry for what he did in our name. Yet Lord Blair actually believes – in what must be a record act of self-indulgence for a man who cooked up the fake evidence of Iraq’s ”weapons of mass destruction” – that he can do good in the Middle East.

For here is a man who is totally discredited in the region – a politician who has signally failed in everything he ever tried to do in the Middle East – now believing that he is the right man to lead the Quartet to patch up ”Palestine”.

In the hunt for quislings to do our bidding – ie accept even less of Mandate Palestine than Arafat would stomach – I suppose Blair has his uses. His unique blend of ruthlessness and dishonesty will no doubt go down quite well with our local Arab dictators.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Kontrasternas obscenitet


I the Guardian läser jag i dag att kvinnliga israeliska ministrar reagerat med upprördhet över att det isralelska konsulatet uppmuntrat Israeliska kvinnliga soldater att vika ut sig i herrtdningen Maxim för att ”förbättra blden av Israel utomlands”. Tidningens målgrupp, som man kan anta är män i 20-35 års åldern, bryr sig nämligen för lite om Israel enligt konsulatet. I de mer vapentokiga delarna av USA är sex och vapen uppenbarligen en oslagbar kombination, men för alla oss andra som snarare ser kombinationen av våld och sex som svårsmält är det knappast någon vidare reklam. Och då skall man inte prata om hur eventuella islamister med sin nästan paranoida inställning tll sex i det offentliga rummet reagerar.

Nu behöver man inte gå så långt för att se det obscena i den överväldgande kontrasten mellan bilden av Israel som ett partytokigt, frisksportande, sexigt och romantiskt lyckans land och den tragedi som utspelar sig Gaza. Det räcker med några snabba knapptryckningar på youtube. Jag erkänner att det är en alltför enkel poäng att ställa upp nedanstående videoklipp mot varandra och jag kan förstå att Israelerna så gärna vill se sitt land som det moderna land det ändå är, men är det inte dags att ta bort skygglapparna och förstå att obsceniteten är uppenbar för de flesta? Det bör påpekas att det egentligen inte på något sätt är ett specifikt problem för Israel och Palestina. Situationen kan utan problem jämföras med Rios favelas och Nairobis gigantiska slumoråden.

Man kan prata i evigheter om händelsekedjor. Vem som gjorde vad mot vem och när. Det gör inte obsceniteten mindre tydlig. För den som tycker att denna postning är moralistisk vill jag säga att det inte är så svårt att bli moralist. Pröva!

Andra bloggar om: , , , , ,
Andra bloggar om:

Hoppfullt om enstatslösningen

Trots att det förefaller som om striderna i Gaza producerat tre statsbildningar i Palestina så finns det fortfarande de som förespråkar en stat, en lösning som jag personligen tror är den enda som kan bringa fred åt regionen i längden. Jag blev därför väldigt glad när jag i dag läste Ilan Pappes essä om Gaza ur ett historiskt perspektiv på Electronicintifada. Äntligen en hoppfull röst! Kanske är det kärleken som till slut blir det som får judar och araber att komma samman? Eller för att citera Morrisey: ”If it’s not love then it’s the bomb that will bring us together”

”There are quite a few Jewish mothers and wives in the Gaza Strip — some sources within Gaza say up to 2000 — married to local Palestinians and parents to their children. There are many more Jewish women who married Palestinians in the Palestine countryside. An act of desegregation that both political elites find difficult to admit, digest or acknowledge. If despite the colonization, occupation, genocidal policies and dispossession such harmonies of love and affection were possible, imagine what could happen if these criminal policies and ideologies would disappear. When the Wall of Apartheid is removed and the electric fences of Zionism dismantled — Gaza will become once more a symbol of Fernand Braudel’s coastal society, able to fuse different cultural horizons and offer a space for new life instead of the war zone it has become in the last sixty years.”

Ilan Pappe: ”Towards a Geography of Peace: Whither Gaza?”

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Från två till trestatslösning på 72 timmar?

”Hello Condoleezza Rice. You have to deal with me now, there is no Abu Mazen anymore.”

När nu Hamas tagit kontroll över Gaza-remsan så hänger spekulationerna om vad som kommer att hända härnäst som en våt filt i luften. Det kanske inte finns någon som på allvar dskuterar en trestatslösnng: ett islamistskt ”Hamastan” i Gaza och ett sekulärt ”Fatahstan” på Västbanken (för att använda Cordelia Edvardsssons ord) plus Israel), men det verkar som om det faktskt är det som håller på att hända i praktken.
EU och USA har snabbt förklarat sig stödja Abu Mazen (Abbas) och i Israel uttrycker man en ide som är ett paradoxalt resultat av Hamas seger över Fatah i Gaza: att man nu i realiteten anser att koalitionen mellan Fatah och Hamas är upplöst och att man nu kan öppna upp för att överösa Fatah med militärt och finansiellt stöd. Andra varnar för att denna strategi bara kommer att göra Hamas ännu starkare eftersom vapnen riskerar att hamna i Hamas händer så småningom (jag har läst att så många som 40% av Fatahs säkjerhetsstyrkor som nyligen tränades och rustades av USA gick över till Hamas under konflikten och tog med sig sina vapen).

Jinge pekar på
att Israel faktiskt stödde Hamas ekonomiskt och militärt för att försöka balansera Fatahs makt, så i princip har man själv fött den islamistiska rörelse som nu tagit makten också militärt.

Strategin att ständigt försöka hitta lokala krigsherrar och militärer att stötta för att försöka behålla en dominant position eller få inflytande i ett land är ngen ny strategi, men det har bevisats så många gånger att den är kontraproduktiv att man undrar varför den ständgt återupprepas. Afghanistan, Rwanda, Palestina och Algeriet är alla exempel på hur tidigare vänner snabbt blivit fiender. Blowback, som det också kallas, för att använda underrättelsetjänst-språk.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Pomovänster? Tja, varför inte?

Jag är just nu involverad i en diskussion med Anders Svensson, som har postat några intressanta artiklar om varför postmodernismen inte har något att lära vänstern. Anders har lite försiktigt placerat vissa av mina postningar i det s.k. pomovänster-facket (pomo=postmodern), vilket ju inte är helt grundlöst, trots att man kan ifrågasätta själva epitetet. Jag rekommenderar också ett besök hos Jimpan som dissikerar begreppet pomo-vänster i en utmärkt postning.

Andra bloggar om: , , , , ,

Hårdare ord i läckt rapport om Palestina-krisen

När nu strider mellan Hamas och Fatah-stödda miliser skördar dödsoffer igen så publicerar the Guardian en hemligt rapport som FN:s sändebud till mellanöstern Alvaro de Soto skrev för internt bruk för FN i maj. I rapporten, som speglar de Sotos egna åsikter snarare än FN:s går Peruanen helt klart hårdare åt alla parter än vad FN skulle göra i vanliga fall. Här är några axplock ur de Sotos rapport som behandlar Palestina-krisen:

· The international boycott of the Palestinians, introduced after Hamas won elections last year, was ”at best extremely short-sighted” and had ”devastating consequences” for the Palestinian people

· Israel has adopted an ”essentially rejectionist” stance towards the Palestinians

· The Quartet of Middle East negotiators – the US, the EU, Russia and the UN – has become a ”side-show”

·The Palestinian record of stopping violence against Israel is ”patchy at best, reprehensible at worst”

The Guardian om rapporten

Rapporten som PDF

UPPDATERING 00:35 : På BBC pratar man just nu om att Hamas och Fatah har förhandlat fram en vapenvila. Ett av de krav som tydligen varit på bordet är att Hamas skall få kontroll över säkerhetsstyrkorna (där har vi kanske en förklaring till striderna). Samtidigt pratar nu FN om att sända in styrkor i Gaza. Vågar man gissa att frågan kommer att bli allt hetare för det ”internationella samfundet” om Hamas skulle ta kontroll över Gaza (vilket verkar hålla på att hända)?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Global glasnost: JAS, BAE och korruptionsskandalen

Den nya korruptionsskandalen kring Saab/BAE:s affärer med JAS Gripen som DN började gräva i för ett tag sedan verkar ha smält bort i sommarvärmen. I alla fall i svensk media. I Storbritannien är det däremot fullt medialt pådrag kring storkoncernen BAE:s korrupta vapenaffärer som också involverar Saab eftersom BAE varit Saabs partner i marknadsföringen av JAS i bland annat Sydafrika. The Guardian har en uppsjö artiklar och presentationer för den som vill sätta sig in affärerna.

Det är en svårforcerad härva med miljardbelopp i rullning. Bara Saab har enligt anklagelserna betalat 19 miljarder kronor (!) till agenter och mellanhänder som inte specat sina utgifter varför man kan anta att det delvis rör sig om mutor för att smörja affären. Nu synar åklagare i Storbritannien vapenaffärer med bland annat Tjeckien, Quatar,Sydafrika, Saudiarabien och Rumänien m.fl. länder och skandalen verkar bara växa.

Så bör vi bry oss om detta? ”Det är så här det går till i den internationella vapehandeln” får man ju hela tiden höra. Föreställer att ett statligt verk hade betalat ut 19 miljarder i oredovisade belopp till ”konsulter”. Det skulle leda till både hudflängnngar, åtal och avgångar en masse. Nu handlar det ju förstås om ”rikets säkerhet” (även om man kanske i stället borde prata om ”Saabs säkerhet”), och då vill man kanske argumentera för att det är befogat med sekretess och skumraskaffärer. Jag skulle i stället vilja påstå att det är befogat med större transparens, eller glasnost för att använda Gorbatschovs utmärkta term. För vår säkerhets skull (och för andras säkerhets skull med för den delen) bör vi väl ändå få veta vilka vi lierar oss med, vilka som får våra vapen, hur de används och hur mycket de kostar?

Tycker vi då i detta avlånga land vi har problem med korruption? Jag har tagit en snabb titt på Transparency Internationals globala korruptions-barometer och fann till min förvåning att det inte alls bara är medborgare i tredje världen som upplever korruption som ett problem. Till exempel upplever afrikaner att deras regeringar är mycket mer effektiva i sitt arbete med att få bukt med korruption än t.ex europeer. Och svenskarna är riktgt pessimistiska. Däremot betalar europeen väldigt lite mutor på vardagsnivå i jämförelse med afrikanen och upplever att korruption är ett problem i politiken och i näringslivet där afrikaner och sydamerikaner t.ex. anger korruption inom polisväsendet som ett stort problem.

Statistik säger förstås inte allt, och jag har inte gjort någon djupdyknng i materialet för att få en förklaring till olikheterna. Men en sak är klar, vi behöver glasnost och motåtgärder för korruption också i sverige och en bra början vore att verkligen gå till botten i JAS-träsket.

LÄS MER!
Transparency Internationals globala korruptionsbarometer
Rapporten som PDF
DN om JAS-affären: översikt, kritik, kostnader, fackstöd

Guardians BAE Files

Guardian Flash-presentation
Tidskriften Analys & Kritik, flera artiklar

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

G8:s storslagna löften till Afrika

Det har blivit en hel del diskussioner om vad G8-ländernas utfästelser om ytterligare bistånd på 60 miljarder dollar för att bekämpa AIDS, TB och Malaria i Afrika egentligen innebär. Den brittiska hjälporganisationen Oxfam menar att det egentligen bara är ett litet tillskott på 3 miljarder i förhållanden till de löften som gavs vid G8-mötet i Gleneagles 2005 eftersom G8 länderna inte verkar kunna leva upp till sina utfästelser att dubbla biståndet till 2010. Dessutom menar Oxfam att G8-ländernas intentioner att stärka immaterialrätten kommer att strypa tillförseln av generiska mediciner till de länder som mest behöver dem och därmed bli kontraproduktivt i förhållandet till utfästelserna att bekämpa AIDS.

Andra åtgärder som är inbakade i de här pengarna är dessutom minst sagt kontroversiella: USA står för den största delen av den ”nygamla” kakan vilket kan tyckas vara gott och bra, men man bör veta att 7% av de pengar som kongressen nyligen beviljade för aidsbekämpning i världen skall gå till undervisning i avhållsamhet. 7% av 40 miljarder är en hel del pengar och man kan lätt föreställa sig att en del av sedelbuntarna kommer att gå till att betala resor till amerikanska ”avhållsamhetslärare” (läs: missionärer), glassiga broschyrer om hur man undviker att ha sex och dylikt, som smittade afrikaner måste stå ut med för att få sina livsuppehållande mediciner.

Så hur skall vi kunna veta att de länder som avgett dessa storstilade löften verkligen håller vad de lovat? Det verkar inte vara det lättaste, i alla fall om man får tro värdsbankens chefsekonom för afrika, John Page, som i en intervju för AllAfrica menar att det visserligen finns offentliga dataset som visar hur mycket varje land ger i bistånd i förhållande till vad som utlovats, men att definitionerna som styr dessa dataset gör att det krävs en noggrann granskning för att få fram korrekta siffror ur materialet.

”What the advocacy groups need to do – and what some of them are already doing – is use… data available in the public domain… [to] apply stricter accounting standards that you would think of as being sensible definitions of development assistance, and then try to help the ministries of finance and development in the creditor countries more accountable for what’s going on. I don’t think we necessarily need a monitoring system; we simply need more intelligent use of the data that the DAC puts out.”

Risken finns med andra ord att utfästelserna blir ytterligare ett i raden av tomma löften och att resultatet inte blir det förväntade därför att problemet ligger på ett annat plan och så står vi där 2015 och undrar hur katten det kunde komma sig att inte AIDS är utrotat.

Bild: de minst utvecklade länderna i världen enligt FN

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Fortsatt glest till midsommar

Som ni som ofta kommer hit märker så har det återigen blivit lite glest mellan postningarna. Jag har helt enkelt haft för mycket annat att stå i på sistone, men jag hoppas snart kunna komma tillbaks med mer frekventa postningar när det lugnar ner sig efter midsommar.