Intressant Efterlängtat tillskott i onlinemediefloran

I morse damp det första dagliga nyhetsbrevet från Dagens Arena ner i inboxen. Nisha Besara är Chefredaktör för publikationen som är tänkt att bli en progressiv, daglig ledarsida online och skribenter är bland andra Katerine Keilos, Per Wirten och Björn Elmbrant. Jag kan inte tycka annat än att det är ett strålande initiativ. Det är inte lätt att gå från att vara en tidskrift till en daglig publikation, och det är väl önsketänkande från min sida, men om allt fungerar väl undrar jag om vi inte ser embryot till en oberoende progressiv dagstidning i stil med brittiska The Guardian?

Uppdaterat: jag noterar att Per Gudmundson på SvD:s ledarblogg anser att Arenas politiska budskap är ”lögnaktigt”; ”Kort sagt försöker man göra gällande att man kan vara vänster utan att vara för den politik som reellt kommer ut av vänsterns organisationer … men på valdagen så röstar naturligtvis alla dessa fria vänstersjälar med Ohly eller Sahlin. Grundbudskapet är alltså lögnaktigt.” Men snälla Gudmundson! Har du aldrig hört talas om begreppet ”rösta taktiskt”? Anser du att det är ”lögn” om man inte hittar ett parti som fullständigt motsvarar ens politiska ståndpunkter men santidigt uttrycker de ståndpunkterna? I så fall är vi alla lögnare.

Andra bloggar om: , , , , ,

Mer insyn i lobbyisternas verksamhet med nytt EU-initiativ

För några månader sedan efterlyste jag en större insyn och transparens – eller glasnost – i lobbyisterna och pr-byråernas verksamhet på det politiska området. Då skrev jag: ”Min inställning är att pr-byråernas arbete med politiska frågor är ett hot mot demokratin och att deras verksamhet på det politiska området bör vara helt transparent. Deras kontrakt med politiker bör vara lika offentliga som alla andra offentliga handlingar och deras arbete med politiska frågor bör presenteras i detalj. De bör vara lika ansvariga inför oss väljare som någonsin politikerna. Det är vår demokrati och våra pengar som står på spel när politiken ‘reklamifieras’.” Jonas Morian kommenterade postningen på följande sätt: ”Om vi börjar med att pr-byråernas arbete med politiska frågor skulle vara ett hot mot demokratin, så kan man ställa sig frågan vad hotet skulle bestå i. Hotas demokratin om ett företag eller en organisation skulle ta professionell hjälp med att bättre förstå de politiska beslutsprocesserna, i vilket läge det är möjligt att påverka politiskt beslutsfattande och hur man lättast gör detta? Jag har svårt att se detta som hotfullt.”

Nu verkar det glädjande nog som om EU kommer att kräva en större insyn i lobbyisterna och pr-byråeras verksamhet som en del av ett öppenhetsinitiativ. Så här skriver Dagens Media om saken:

”När EU-kommissionen sjösätter sitt öppenhetsinitiativ för lobbyister 2008 blir pr-konsulternas rörelsefrihet starkt begränsad. Om inte den frivilliga registrering blir tillräckligt omfattande kommer kommissionen införa obligatorisk registrering. ”Jag tänker inte lämna ut mina kunder”, säger Francisca Herodes, ansvarig för public affairs på Hill & Knowlton.
EU-kommissionens öppenhetsinitiativ innebär att lobbyister ska registrera vilka intressen och klienter de företräder, vilka målsättningar och finansieringskällor de har. I EU-kommissionens definition av lobbyister innefattas förvaltningskonsulter, företagslobbyister, advokatbyråer, NGOs (non governmental organizations t.ex Greenpeace) och tankesmedjor. Registreringen ska också göra det möjligt att ställa lobbyister till svars för sina handlingar.”

Det här är ett utmärkt initiativ från EU:s sida och en signal om att Bryssel bryr sig om den demokratiska processen. Det borde inte vara annat än självklart att PR-byråerna skall vara ansvariga för sina handlingar om de vill vara med och leka i storpolitiken. I dag kan en reklambyrå ställas till svars för vilseledande marknadsföring eller rena lögner medan PR-byråerna går fria när man försöker att vilseleda eller lura politiker och allmänhet.

Tack till osynliga bloggen för länken till DM!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Politikens reklamifiering ett hot mot demokratin

Det finns en hel del att invända mot att Göran Persson nu skall agera konsult åt pr-byrån JKL, men det handlar för min del inte om hur mycket GP får i lön utan om demokratins framtid. Visst kan man hävda att det är så här det politiska rummet ser ut i dag, men jag är dock ytterst skeptisk till att låta pr-byråer hantera den politiska agendan och det finns verkligen anledning att vara en smula paranoid. Kommer ni ihåg kampanjen mot Robin Hood-skatten som Carl Cederschiöld anlitade Prime PR för att mota i grind 1999? Prime PR organiserade bland annat ett pr-stunt i form av ett upprop som valsade runt i media i veckor och fick en rad kändisar att skriva under. Och media hakade villigt på. Janne Dan Josefsson skriver på sin hemsida att:

Ett antal intet ont anande kändisar lurades att skriva på ett upprop mot skatten, vilket helt enligt Prime PR:s på förhand uppgjorda plan publicerades på DN:s debattsida. Undertecknarna hade själva ingen aning om att de ingick i en betald kampanj, och det fick inte heller läsarna veta. Samtidigt skrev framför allt Expressen och Svenska Dagbladet allt mer negativa artiklar om skatten, också detta sannolikt en effekt av kampanjen. Begreppet ”Robin Hood-skatt” ersattes snabbt med ”straffskatt” på löpen.

När det så småningom kom fram att det hela hade gått till på ett minst sagt dubiöst sätt ledde inte det till att några huvuden rullade utan bara till en pinsam tystnad från alla inblandade.

Min inställning är att pr-byråernas arbete med poltiska frågor är ett hot mot demokratin och att deras verksamhet på det politiska området bör vara helt transparent. Deras kontrakt med politiker bör vara lika offentliga som alla andra offentliga handlingar och deras arbete med politiska frågor bör presenteras i detalj. De bör vara lika ansvariga inför oss väljare som någonsin politikerna. Det är vår demokrati och våra pengar som står på spel när politiken ”reklamifieras”.

Jag har skrivit om pr-byråerna tidigare:

Isitts intressanta blå lista
Självets århundrade…

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Andra bloggar om:

En kamp mellan estetiska synsätt

Ett par dagar tog det för den frireligiösa sekten Fadershuset att sätta igång med rivningen av ungdomshuset på Jagtvej 69 som varit under strid i Köpenhamn de senaste dagarna. Fadershuset köpte uppenbarligen byggnaden bara för att visa ungdomarna som huserade i den att de är förtappade. Rivningen var ett slags offentlig reningsakt från efterlämningarna av ondskans femtonåringar. Enligt uppgift skall Fadershuset andlige ledare Ruth Evensen ha fått en ingivelse av Gud att köpa huset och uppenbarligen var anledningen inte enbart ekonomisk förtjänst utan en möjlighet att utdela ett guds straff till ungdomarna. Fadershuset tackade också nej till att sälja vidare fastigheten till en stiftelse med knytning till ungdomshuset trots att de fick ett fett anbud som vida överskred deras inköpspris.

Nu säger Evensen till Politiken att hon hoppas att ungdomarna skall få ”nya praktfulla hus där de kan spela musik och som har riktiga kök där de kan laga mat”. Det är knappast så att ungdomarna från Jagtvej vill ha den kristna, svalt avskalade och välputsade estetiken. De senaste dagarnas kamp har i mina ögon lika mycket varit en kamp mellan olika estetiska sysnsätt som mellan moraliska.

Artiklar från Politiken i dag:
Politiker reagerar på rivningen
Ungdomshuset rivs
Fadershusets ledare i intervju
Och i DN

Andra bloggar om: , , , ,

Hildebrandt tappar fattningen

”Jävla skitungar – engagera er i något vettigt!” är den minst sagt bombastiska rubriken på Johanne Hildebrandts kolumn i Aftonbladet. Hildebrandt är så arg att hon kokar och tappar på vägen bort all journalistisk skärpa. Det gäller förstås kravallerna kring det omtvistade ungdomshuset i Köpenhamn och de aktivister som är ”kåta som troll på att slåss med snuten”. Nu är det visserligen inte till Aftonbladet som jag går när jag skall ha information om saker och ting även om jag gillar Gillous krönikor, men kan inte tidningen producera bättre artiklar än så här så får man väl anta att den snart kommer att vara förpassad till den journalistiska bakgården.

En annan aspekt på artikeln är att den gör det tydligt hur accepterat det är att använda ett både nedvärderande och fult språk när det kommer till ungas kamp mot vad man anser vara ett orättfärdigt samhälle. För jag tror inte att Hildebrant skulle skriva något likande om andra frågor som rör konflikter. Föreställ er att Hidebrants kolumn handlat om konflikten mellan Hamas och Fatah i stället. Skulle hon då ha skrivit ”Jävla skitpalestinier – engagera er i något vettigt!”? Knappast. Ta ungdomarna på allvar jävla skitjournalister!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Axess television en intressant nykomling även för webbtv-tittaren

När nu debatten rasar som värst om public service så tänkte jag bara snabbt kolla in den nya kanalen Axess television för att få något slags hum om vad den innehåller, men eftersom jag inte äger en så kallad tv-mottagare så blir jag hänvisad till de program som finns utlagda på Axess webbtv. Det första som händer är att jag hittar en debatt med Ayaan Hirsi Ali och tariq Ramadan som jag glupskt kastar mig över och som faktiskt är väldigt intressant. Innehållet får mig att förlåta att produktionen haltar, för det syns att kanalen inte har samma resurser som de stora jättarna. Bilden och videoströmningen är däremot utan problem.

Länk till axess mediaspelare, skrolla ner för debatten mellan Ali och Ramadan

Nu är det här det enda program jag hittills sett av Axess så jag kanske skall hålla tillbaka kritiken något, men det verkar vara en smula tippning åt den högra sidan av det politiska spektrat om man granskar tablåerna. Att Göran Rosenberg finns med på ett hörn är lovande liksom att kvällens tablå är befriad från amerikanska CSI-deckare. Den enda tv-serie som erbjuds är den ryska filmatiseringen av Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”. Axess försöker uppenbarligen vara just det som många kritiserar SVT för att inte vara och jag måste säga att dess seriösa framtoning är övertygande.

Sedan är jag så glad så glad för att SVT äntligen fått ordning på sin videoströmning (om det inte nu är jag som har råkat uppdatera alla mina mediespelare ovetandes). Tidigare blev det så starka störningar i komprimeringen så att det då och då såg ut som om folks ansikten löstes upp vilket fick mig att undra om jag såg på en SF-skräckis eller rapport. Realplayer alternativet är fortfarande lite ruffigt men Windows media ser numera riktigt bra ut.

Andra bloggar om: , , , , Andra bloggar om: , ,

Brittiska celebrity big brother i blåsväder på grund av rasism

Jag bryr mig inte särdeles om Big Brother-fenomenet som sådant. Jag såg några avsnitt av den första svenska säsongen och fick en klaustrofobisk, fadd smak i munnen. Det som nu händer i årets upplaga av Brittska Celebrity Big Brother är däremot…ja vad? Intressant? Kanske. Illaluktande? Definitivt. Brittiska motsvarigheten till Radionämnden har tagit emot cirka trettiotre tusen (33000!) anmälningar mot programmet under kort tid, och Channel 4 har polisanmälts av minst 30 personer. Dockor av programmakarna har bränts på gatorna i Indien och debatten rasar. Varför allt detta hullabalå?

Jo, en indiskfödd aktris från Bollywood, Shilpa Shetty, har blivit utsatt för rasistiska påhopp från tre brittiska tjejer som bor tillsammans med henne i BB-huset. I princip pågår något slags utfrysning av den här tjejen, där rasistiskt färgade påhopp som ”åk hem din jävel” och liknande fått den indiska communityn och andra i Sorbritannien att se rött. En av huvudsponsorerna, Carphone Warehouse, har dragit sig ur med motiveringen att ”vissa personer i huset” står för helt motsatta värden än de själva, och den blivande premiärministern Gordon Brown, som är på resa i just Indien, har fått göra ett uttalande som går ut på att britterna minsann är toleranta, samtidigt som han noterar det oroväckande stora antalet anmälningar.

Vad gör då Channel 4, jo försvarar sin omhuldade såpa, som t.ex Direktören Andy Duncan: ”The debate has been heated, the viewing has at times been uncomfortable but, in my view, it is unquestionably a good thing that the programme has raised these issues and provoked such a debate. These attitudes, however distasteful, do persist – we need to confront that truth.” Man gömmer sig som brukligt är bakom den pseudo-sociologiska masken.

Kulturministern Tessa Jowell skräder däremot inte orden: ”I’m disgusted that it has got to this position at all. I think this is racism being presented as entertainment.”

Den här skandalen kommer i efterskalven av en rad uppslitande debatter i Storbritannien under förra året som rör muslimsk kultur och multikulturalism, där bland annat huvuddukar blivit till slagträn i debatten. CBB-skandalen visar att botten är nådd även när det gäller att tolerera att rasistiska påhopp används i underhållningssyfte. Att ett brittiskt TV-program väcker protester på andra sidan jordklotet på ett sätt som liknar muhammed-karikatyrerna gör att man kan börja prata om en rasismens och motrasismens globalisering på allvar. Rasism är inte med nödvändigtvis längre en intern, nationell historia utan protesterna mot den utanför landets gränser kan numera få digra återverkningar och orsaka diplomatiska fnurror. ”What goes around comes around”, som man säger.

Andra bloggar om: , , , ,

Amerikansk informationsteknik i jihadisternas tjänst


Sent i går natt så hittade jag till en ”blogg” på blogspot som används för att pumpa ut pressmeddelanden av Mujahedeen Shura (Motståndskämparnas råd), där numera det så kallade Al-Quaida i Irak ingår. Eftersom bloggen redan anmälts som olämplig fann jag det för gott att spara ner informationen. Pressmeddelandena listar bland annat de hundratals attacker som motståndsrådet genomfört bara under den senaste månaden och innehåller länkar till propagandavideos. Informationen visar helt klart på deras kapacitet. Informationens äkthet må vara svår att bevisa men det är inte heller min poäng. Snarare vill jag peka på det paradoxala i att det faktiskt är amerikansk (och från början militär) teknik som nu används av jihadisterna för att sprida deras budskap. Det handlar inte bara om blogspot utan om massvis av ”web2.0” tjänster. Ovanstående videostill, som visar ett attentat utfört av rådet, hittade jag till exempel på YouTube där man framför allt kan hitta massor med videosekvenser inspelade av amerikanska militärer. En sajt som publicerar jihadisternas videos för att balansera västmedias snuttifierade bild av kriget är Terroristmedia.com. Sedan har vi sajter som Ogrish.com som samlar de mest våldsamma videoklipp man kan hitta på nätet i en salig röra där bilolyckor samsas med filmade mord, halshuggningar och krigsscener, och jihadisternas egna hemsidor som för en ständig katt och råtta-lek med pro-amerikanska nätaktivister och myndigheter.

Baudrillard kunde hävda att det första Gulfkriget aldrig ägde rum eftersom medias tillgång till kriget var begränsat till skakiga IR-bilder. Så är inte längre fallet. Snarare är revolutionen i högsta grad televiserad och det är tjänster som blogspot, youtube och andra tjänster som används för att sprida det revolutionära budskapet rakt in i västvärldens sovrum. Det som gör informationen svårtolkad och fragmentiserad är bristen på ett kultrellt ramverk som kan förklara och tolka innehållet i dessa propagandavideos. Många sajter och videos är för det första på arabiska och uppenbarligen ämnade för att rekrytera nya soldater eller visa för hemmaopinionen. För det andra tar västs media inte i dessa dokument med tång trots att de skulle kunna visa hur kriget faktiskt ser ut på marken. Kanske gör man det inte därför att man inte kan kolla källorna, eller för att man av princip inte vill bli ett propagandaverktyg, men jag tror att det framför allt är därför att vi vill att den amerikanska bilden av kriget skall vara den förhärskande och att alla detaljer som rör jihadisterna därför måste vara oskarp och omfattningen av deras förstörelse okänd.

Andra bloggar om: , , , , ,

I dag NMI. I morgon NT?

Marknaden är fantastisk. På ett antal decennier har den nästan lyckats med att ta över den samhällsform som vi i flera hundra år associerat med nationalstaten. Undan för undan har den lyckats övertyga oss om att den är bäst på allt. Från att producera bilar till att sköta äldrevården till att kriga och skapa de utopier som vi omger oss med dagligdags i form om drömmen om en bättre materiell framtid för oss och våra nära och kära. Allt större konglomerat och monopol gör att vissa företag nästan kommit att likna statsbildningar av den gamla skolan. Det kan verka vara en smula hädiskt (och missvisande) att jämföra ett av världens största företag, Wal Mart, med Medici-familjen (bankirfamilj som dominerade Italiens politiska scen fram till 1600-talet), men man bör komma ihåg att ett företag som Wal Mart har politisk makt.

Det är i skenet av detta helt logiskt att Svenskt Näringsliv genom Timbro nu startar Näringslivets Medieinstitut (NMI), en händelse som varit enormt debatterad i bloggosfären (se länkar i slutet på postningen). Nu skall alltså näringslivet ge sig in i gråzonen mellan PR och publicism för att ”balansera” nyheterna i den traditionella pressen. Det är verkligen en smula skruvat eftersom näringslivet ju själv äger stora delar av medielandskapet! Det är egentligen ingen ny strategi eftersom pr- och kommunikationsbyråer, och tankesmedjor, ägnat sig åt liknande verksamhet länge och det är kanske inte heller säkert att strategin är speciellt effektiv. Man kan fråga sig om folk i allmänhet litar på företag som nyhetsgranskare. Är det inte mer ändamålsenligt av marknaden att försöka styra media i lönndom, vilket uppenbarligen är den vanliga strategin?

Sedan kan man fråga sig vad som är nästa steg på denna väg. Kanske måste marknaden arrangera om helt och hållet i mediebuketten för att få det att passa sina syften? Man har ju lyckats ganska bra med dagspressen även om den journalistiska friheten sätter vissa käppar i hjulet. Nästa steg borde vara att själva producera nyheter som är tillrättalagda ur ett marknadsperspektiv. Varför inte en ”Näringslivets Telegrambyrå” ?

LÄS OCKSÅ:
Vetenskap o Socialism, Bulten i Bo och LouiseP på detta tema

Andra bloggar om: , , , ,

Välkommen åter du älskade radio!

Ett av mina starkaste minnen från grundskolan (i sjuan kanske?) var ett besök av en journalist. Tuff, direkt och iförd den klassiska khakivästen krävde han och fick allas totala uppmärksamhet. Han frågade oss vilket medium vi trodde var det mest demokratiska, TV, tidningar eller radio (internet fanns faktiskt inte!). Han svarade själv: radio, eftersom ingen i klassen vågade yttra sig. Jag kan inte komma ihåg hans argumentation men det spelar ingen roll, det var förmodligen första gången jag verkligen började reflektera över vad ordet demokrati egentligen betydde. Ändå kan jag inte säga att jag varit en överdriven radiolyssnare (eller tv-tittare) heller för den delen tills dess att jag flyttade till en lägenhet utan TV samtidigt som USA invaderade Irak. BBC World Service gick på hela dagarna. Jag var inte ensam. En kollega som jag jobbade med under den perioden hade i princip en liten fickradio fastgaffad på örat med BBC på hela tiden.
När jag lät min TV gå apparatdöden till mötes i juni i år var jag enormt glad över att slippa den. Tänk att aldrig mer behöva ”råka” glutta på idiotprogrammen på TV4! Det var faktiskt Idioti 2004 som fick mig att ”ta steget”. Däremot fick jag nyhetsbrist och återvände till BBC worlds nätversion som ju funkar alldeles utmärkt. Men inte nog med detta. Nätet erbjuder som vanligt en massa globala godsaker och jag ramlade på den progressiva amerikanska nätradiostationen Radiopower.org häromdagen. Värdarna är visserligen flåshurtiga på det där amerikanska sättet men programmen är både insatta, analyserande, elaka och roliga. Väl värt ett besök! Kanske hade journalisten jag pratade om tidigare sagt att internet och medborgarjournalistik var den mest demokratiska massmedieformen om det hade varit i dag, men jag måste säga att jag tycker att radio i kombination med internet verkligen är värd en toppplacering.