Whaddayaknow? Nu går minister nummer två, Cecilia Stegö Chilo. Visst var det ganska väntat, men man kan inte låta bli att förundras över vilken soppa det här är! Till och med BBC World Service hade nyheten om Borelius avgång i sina återkommande nyhetssändningar i går.
Uppdatering: angående Charlottes kommentar nedan. Lundin-pengar
Andra bloggar om: politik, regeringen, svartjobb, cecilia stegö chilo
Rubrikerna skriker återigen ut siffror om dödade i Irak. Oftast handlar det om bilbomber som ger stora dödssiffror. Samtidigt pågår en blodig, sekteristisk utrensningskampanj som dödar tusentals civila irakier varja månad. Den Irakiska polisen och militären beskylls ofta för att delta i mordkampanjerna, men nu pekar det Irakiska inrikesministeriet ut en annan grupp, Facilities Protection Force (FPF), som skyddar offentliga byggnader, oljeinstallationer och liknande i Irak och som sägs uppgå till 150.000 man. Iraks inrikesministeriums påstående kan visserligen vara avsett att inte rubba förtroendet för polisen och militären genom att hänga ut den minst prestigefyllda organisationen, men FPF kan vara ytterligare en grupp att hålla reda på i den mångfacetterade stridszon som Irak utgör.
Washington post om Inrikesministeriets uttalande
GlobalSecurity.org om Facilities Protection Force
För alla som vill ta sig bakom skinnet på Hezbollah så borde den här intervjun med rörelsens chef för internationella relationer vara intressant. Nawaf Moussawi är så långt ifrån nidbilden av en muslimsk kroksabelviftande terrorist som man kan komma. Hans relationer till väst visar sig vara utmärkt och han säger sig ha ett stort intresse för västlig filosofi och litteratur. Karl Popper är en av favoriterna. En höjdpunkt är när BBC:s intervjuare Carrie Gracie frågar om det stämmer att Moussawi läser New York Times varje morgon och mannen börjar räkna upp alla internationella nyhetskällor han försöker hålla sig a jour med. En annan är frågan om han har några Israeliska vänner, varpå Moussawi nekar men säger att flera av hans amerikanska vänner är judar: ”Ja, jag tror faktiskt att de är det allihop”.
Direkt länk till BBC:s intervju (Kräver Real Player och öppnas i nytt fönster)
Andra bloggar om: politik, libanon, hezbollah
technorati: politik, libanon, hezbollah
Att Nobels fredspris i år går till Muhammad Yunus för hans vägvinnande koncept med mikrokrediter visar vilken vikt nobelkommitten lägger på fattigdomsbekämpning som en fredsskapande åtgärd. Det är ett val som förhoppningsvis kan få stor betydelse för det forsatta arbetet med att dra länder ur fattigdomsträsket.
Samtidigt vill jag passa på att slå ett slag för Jakob von Uxekulls ”alternativa fredspris”: Right Livelihood Award som i den 28 september i år delades ut till fyra mottagare, varav Daniel Ellsberg torde vara den mest kända. Daniel Ellsberg var den ”whistle-blower” som läckte de s.k. ”pentagon-pappren” till allmänheten 1969 och därmed avslöjade att Vita Huset misslett allmänheten när det gällde kriget i Vietnam. På stiftelsens webbplats finns en intervju med Ellsberg som är väl värd att läsa.
Mottagare av the right livelihood award 2006
Chico Whitaker Ferreira (Brazil) Honorary Award
“ … for a lifetime’s dedicated work for social justice that has strengthened democracy in Brazil and helped give birth to the World Social Forum, showing that ’another world is possible’ ”
Daniel Ellsberg (USA)
“ … for putting peace and truth first, at considerable personal risk, and dedicating his life to inspiring others to follow his example. ”
Ruth Manorama (India)
“ … for her commitment over decades to achieving equality for Dalit women, building effective and committed women’s organisations and working for their rights at national and international levels. ”
The Festival Internacional de Poesia de Medellin (Colombia)
“ … for showing how creativity, beauty, free expression and community can flourish amongst and overcome even deeply entrenched fear and violence. ”
NY Times och DN om valet av fredspristagare
Bilder från RLW:s hemsida:
Porträttfoto: Jock McDonald
Nedre bild: Ellsberg coming up for arrest, Boston Federal Building, June 28, 1971, foto: Cary Wolinsky
Andra bloggar om: politik, fredspriset, nobels fredspris, right livelihood award, ellsberg, mikrokrediter, ekonomi, graamen bank, muhammed yunus
technorati: politik, fredspriset, nobels fredspris, right livelihood award, ellsberg, mikrokrediter, ekonomi, graamen bank, muhammed yunus
I förrgår var jag på ett ganska intressant samtal om mänskliga rättigheter och terrorism som arrangerades av Amnesty. I panelen satt Tomas Ries från utrikespolitiska institutet, konfliktforskaren Elisabeth Abriri, och Martin Scheinin som arbetat med mänskliga rättigheter för FN. Jag säger att det var ett ganska intressant seminarium, för jag saknade en mer djuplodande anknytning till politiska och ekonomiska frågeställningar, och tyckte kanske att väl mycket energi lades på att reda ut definitioner på terrorism. Grundfrågeställningen för seminariet var ändock mycket intressant. Kan vi minska hotet från terrorism om vi stärker de mänskliga rättigheterna i de länder som är mest utsatta? Inga entydiga svar gavs, men Tomas Ries från UPI tyckte jag formulerade problemställningen på ett kristallklart sätt. Vi står inför ett nytt hot i väst som vi inte riktigt vet hur vi skall hantera, samtidigt som globaliseringen underlättat för terrororganisationerna. Att 60% av världens befolkning lever i fattigdom är en viktig bidragande orsak till att terrororganisationerna enkelt kan finna en rekryteringsbas.
Vad jag saknade i debatten var frågan om huruvida förändringarna i de liberla välfärdssamhällena i väst bidragit till att underlätta för terrornätverken och de para-statliga militära aktörerna. Det är förstås en fråga som hänger samman med globaliseringen, men vad finns under den? Är det kanske så att vi ser den slutgilitiga nedgången för västs dominans på den globala arenan? Att vår dominans nu är hotad på riktigt för första gången sedan kolonialiseringen?
Jag skulle vilja sätta detta påstående i ett riktigt långt historiskt perspektiv och tillåt mig presentera några punkter som skulle kunna visa på en sådan tendens:
1. Vi är inne i en ekonomisk lågkonjunktur som varat sedan slutet på 1950 talet. Detta enligt Kondratieffs lära om de långa kurvorna och hans ständige uttolkare Immanuel Wallerstein. Det bidrar till kapitalflykt, bubblor, outsourcing och massarbetslöshet, samt en uppluckring av statens inflytande och ekonomi.
2. Globaliseringen är delvis en följd av denna nedgång, men den skapar också en medvetenhet om och ett motstånd mot västs dominans i mindre bemedlade hörn av världen, samt infrastruktur (t.ex. internet) som terrorister kan använda sig av.
3. Motståndet kräver i sin tur att väst satsar astronomiska resurser för att försvara sin dominans i form av militära insatser och säkerhet för sina medborgare. I längden kan inte det vara en hållbar utveckling utan snarare en gigantiskt risk där väst riskerar att implodera under trycket av kostnaderna, i samma takt som öst och syd skapar sina egna marknader.
4. I och med att statens roll i väst sakta dräneras på sina traditionella funktioner så kommer också säkerhetssituationen att förändras. Vi kommer att få fler fria säkerhetskonsulter utan annan lojalitet än penningen, vilket urholkar statens våldsmonopol. Min favoritstatsvetare på detta område, Herfried Münkler, menar att krigen i det subsahariska Afrika och 911 skulle kunna vara en försmak till hur vår framtid ser ut. Det vill säga en återgång till ett Europa som det såg ut innan trettioåriga kriget och bildandet av de stora nationalstaterna.
5. Till sist en intressant tendens. Europa kunde bygga sin dominans på en biopolitisk faktor, nämligen att alla de kom i kontakt med dog som flugor i importerade sjukdomer, om de inte dog av förtrycket i sig. Sedan i början på nittonhundratalet har dessa befolkningsgrupper långsamt återhämtat sig rent demografiskt och börjar nu också närma sig makten i vissa delar av världen. I Bolivia är ett maktövertagande redan ett faktum.
Så vad kan man göra åt allt detta? Mitt svar är att man bör göra det bästa man kan för att lindra fallet så att det inte blir en kraschlandning. Vår dominans kommer att ta slut, men om vi inte gör det slutet så lindrigt som möjligt så riskerar vi en katastrof i form av en serie långvariga krig på vår egen hemmaplan. Ett sätt att lindra fallet är att hoppa av militärismtåget och tron på att man skall kunna bekämpa terrorism och annat motstånd med vapenmakt. Att sluta att försvara dominansen med näbbar och klor. Satsa i stället på t.ex. Human Security – fältet. Bygg förtroenden och skapa legitimitet. Freedom House undersökningar visar t.ex. att 75% av 67 länder som gått från diktatur till demokrati gjort det med fredliga medel, byggt på samarbete. Våld är med andra ord en del av problemet.
Till sist: stärk staten och förtroendet för det allmänna. Terrorismen är också nyliberalismens slutliga död eftersom den blottar en av de mest fundamentala principerna för en välfärdsstat: frågan om medborgarnas säkerhet. Svartjobbsskandalerna inom regeringen är bara ytterligare ett tecken på att förtroendet för staten minskar och att vi långsamt är på väg mot dominansens slut. Något överdrivet skulle man kunna påstå att sverige också snart kan bli en s.k. ”failed state”, där korruption och den informella sektorn till slut blir den dominerande (från 2% till 20% av BNP på fyrtio år enligt MUF). Det kommer inte att hända i morgon, men kanske redan om femtio år. Det kanske är dags att börja tänka lite på det innan det är försent?
PS. Det här blir en lång postning och jag kommer att lägga till länkar lite senare DS
Andra bloggar om: politik, samhälle, terrorism, mänskliga rättigheter, amnesty, svartjobb
Pingat till: intressant
Någon bloggare, kan tyvärr inte komma ihåg vem av alla de jag besökt den senaste tiden, påpekade det faktum att Riverbend inte har postat på sin blogg Bagdhad Burning sedan augusti och ett besök visar att det stämmer. Inte minst med tanke på vad hon skriver om gör att man får en lätt rysning. Riverbend har för mig varit en av de fåtaliga rösterna som förmedlat vardagen från det uppslitna Bagdad. En personlig vägvisare mellan vägspärrar, dödshot, kalasjnikovs, Humvees och elavbrott och jag hoppas bara att det inte har hänt henne eller hennes närmaste något. Förhoppningsvis har hon lyckats fly till en säkrare plats. Riverbend berättar i den senaste postningen om alla de som flytt Bagdad och Irak.
I’ve said goodbye this last month to more people than I can count. Some of the ‘goodbyes’ were hurried and furtive- the sort you say at night to the neighbor who got a death threat and is leaving at the break of dawn, quietly.
Some of the ‘goodbyes’ were emotional and long-drawn, to the relatives and friends who can no longer bear to live in a country coming apart at the seams.
Many of the ‘goodbyes’ were said stoically- almost casually- with a fake smile plastered on the face and the words, “See you soon”… Only to walk out the door and want to collapse with the burden of parting with yet another loved one.
During times like these I remember a speech Bush made in 2003: One of the big achievements he claimed was the return of jubilant ‘exiled’ Iraqis to their country after the fall of Saddam. I’d like to see some numbers about the Iraqis currently outside of the country you are occupying… Not to mention internally displaced Iraqis abandoning their homes and cities.
I sometimes wonder if we’ll ever know just how many hundreds of thousands of Iraqis left the country this bleak summer. I wonder how many of them will actually return. Where will they go? What will they do with themselves? Is it time to follow? Is it time to wash our hands of the country and try to find a stable life somewhere else?
Be safe, Riverbend.
Den kända medicinska tidskriften the Lancet kommer i dag med en uppföljningsstudie till den kontroversiella undersökning man presenterade 2004 som visade att upp till 100 000 människor kunde ha fått sätta livet till i Irak sedan invasionen inleddes 2003. Den nya studien som släpptes i dag visar ett Irak som sjunkit ner i ett ”blodtörstigt kaos”, och de nya siffrorna motsvarar verkligen den föreställningen. Medeltalet visar att nästan 655 000 människor dött till följd av kriget (excess deaths) och att 601 000 av dessa dött av våld i någon form.
Från rapporten:
We estimate that as of July, 2006, there have been 654 965 (392 979–942 636) excess Iraqi deaths as a consequence of the war, which corresponds to 2·5% of the population in the study area. Of post-invasion deaths, 601 027 (426 369–793 663) were due to violence, the most common cause being gun?re.
Det är naturligtvis horribla siffror som nu presenteras och invasionsländerna har redan reagerat mycket starkt på studien. Vita Huset reagerade redan efter en timme enligt The Guardian med att säga att rapporten inte var trovärdig och många andra kommer att göra sitt bästa för att sabla ned rapporten. Den här gången har dock Lancet-människorna garderat sig mot den storm av ifrågasättande som de vet kommer att komma. Dels är den lägre siffran mycket högre än tidigare: nästan 400 000 döda, dels har man konsulterat fyra experter som kommenterar studiens trovärdighet och metod.
Länk till Lancets hemsida
Direkt länk till PDF med rapporten
Direkt länk till PDF med kommentarer
UPPDATERING: Olydig har skrivit mycket bra om Lancet-rapporten och läs också i DN om studien
Andra bloggar om: politik, irak, the lancet, usa, intressant
Technorati: politik, irak, the lancet, usa,
Det tog ungefär en dag för det ”nya arbetarpartiet” att tappa masken och visa sig från sin mest kulturkonservativa och nyliberala sida. Nu kommer det ena efter det andra fram, och ministrarna krumbuktar sig för att försöka ta sig ur medias grepp. Cecilia Stegö hävdar för pressen att hon inte betalt licensavgiften på grund av slarv eller något logistiskt problem, medan det enligt Resumé snarare handlar om att hon gjort det av ideologiska skäl.
Det är just de ideologiska motsättningarna som det kommer att bli intressant att följa när det gäller Stegö, om hon nu kommer att få sitta kvar (alliansen riskerar ju att få ett alltför digert brottsregister). För räkna med att hon kommer att få rejält med mothugg. Kultursektorn är, som en kommentatör uttryckte det, ”starkare än kulturpolitiken”, d.v.s: oavsett hur politikerna försöker påverka och styra den så är det ”business as usual” i kulturvärlden. Dess producentgrupper är vana vid att leva på havregrynsgröt om det skulle krävas, eller gå under jorden. Men den ideologiska debatten kommer säkert att nå nya höjder, och jag tror att kulturvärlden snarare kommer att vitaliseras och politiseras i sitt motstånd mot nyliberalismen och homo-economicus-tänket. Så ”bring’er on” som Bush skulle ha sagt.
Bloggvärlden och media formligen kokar om de nya ministrarnas klavertramp och jag är själv involverad i diskussioner på Isobel Hadley Kamptz blogg just nu. En insiktsfull postning hittar man hos Charlotte och Jakobs välformulerade och poetiska kommentar till Isobels postning måste läsas. En eloge också till Magnus Ljungvist för hans journalistiska grävande.
Andra bloggar om: politik, kultur, cecilia stegö chilo, stegö
intressant ?
För första gången sedan Irak invaderades tycker jag i dag lite synd om hökarna i Washington som verkar vara på en riktig hell-ride ned i mörkret. Bush slår snart i botten i opinionsmätningarna. I den senaste får han bara 33% av det amerikanska folkets stöd. Rumsfeld verkar alltmer pressad av sina generaler. Rapporter om att al-anbarprovinsen är förlorad läcker ut, för att inte tala om CIA-tankesmedjans läckta rapport om det prekära läget för USA:s styrkor i Irak. Som om detta inte vore nog så rapporterade reuters för en dryg timme sedan att en brand brutit ut i en ammunitionsdepå i Bagdads gröna zon där den amerikanska armen är förskansad vilket i sin tur utlöst en serie våldsamma explosioner. Inga rapporter om skadade eller dödade finns ännu. Branden kan förstås vara ett misstag, men många analytiker har varnat för att motståndet i Irak kan börja använda sig av Hezbollahs strategi under kriget i Libanon och skicka in raketer in i den gröna zonen. Om det är något sådant som har hänt, så kommer oron i USA för en slakt av amerikanska soldater att bli enorm.
BAGHDAD (Reuters) – A fire broke out at an ammunition dump at a U.S. base in southern Baghdad on Tuesday night, causing a series of explosions that rocked the capital, the U.S. military said in a statement.
/…/
Reuters reporters in central Baghdad heard more than 30 explosions, which began at about 11 p.m. (4 p.m. EDT).
The Interior Ministry said the blasts had shaken three neighborhoods close to Forward Operating Base Falcon in the southern district of Doura
.
I våras läste jag Anna Politkovskayas bok ”Tjetjenien, sanningen om kriget” (isbn: 9173249955) som är en av de två böcker av denna remarkabla ryska journalist som finns i Svensk översättning. Boken som är skriven på en karg och nykter journalistprosa är verkligen ett måste för alla som vill veta något om vad som händer i det lilla landet i Kaukasien som slitits sönder totalt av åratal av krig. Jag blev förvånad över att jag blev förvånad över meddelandet om hennes våldsamma död utanför porten till sitt hus. Det här var en kvinna som levde på utmätt tid efter att ha utmanat ett politiskt och militärt etablissemang i så många år att hennes fiender kunde ha gjort processen kort med henne flera gånger om. Jag blev förvånad, som man blir när man tror att den ensamma individen ändå på något sätt skall klara av att angripa den stora björnen och komma undan med det. Anna Politkovskaya fruktade för sitt liv. Hade trots detta inga livvakter. Hon kom inte heller undan, utan sköts i kallt blod utanför sitt hem. Och världen blev av med en av sina mest modiga maktgranskare. Må hon vila i frid.
Novaja Gazeta om mordet (babelfish översättning)
The Guardian obituary
DN
Ordfront förlag
Andra bloggar om: Anna Politkovskaya, Politkovskaya, Anna Politkovskaja, Politkovskaja, politik, ryssland, tjetjenien
