Det som också hände under det EU-Afrikanska toppmötet.

Jag tänkte att det skulle kunna gå att få någon information från svensk media om vad som sades på det EU-afrikanska toppmötet i Lissabon och fann inget annat än rapporteringar om vad Mugabe sagt om Sverige och vad Reinfelt svarat. Inget annat. Nada. Nicht. Rien. Nothing. Varken Aftonbladet, Svenskan eller DN har bemödat sig om att nämna att en pakt undertecknades i dag av de närvarande länderna . Inte i någon mening som jag kan hitta i alla fall (uppdatering: Svenskan publicerade en artikel om avtalet kl 16.00). För att få sådan information måste man söka sig till andra nyhetskällor. Informationen i svensk media blir alltmer irrelevant ur ett globalt perspektiv. Så tillåt mig att presentera några andra pressröster:

Yahho News/reuters

Senegalese President Abdoulaye Wade bluntly dismissed Brussels’ pressure to impose new trade deals by December 31, when a waiver by the World Trade Organization on preferential trade arrangements for developing countries expires.

The EU wants to replace expiring trade accords with so-called Economic Partnership Agreements or temporary deals, which anti-poverty groups have criticized for failing to provide protection for Africa’s poor farmers and its fragile industry.

Bakgrund: Europeiska länder har haft speciella nationella avtal med sina forna kolonier vilket bland annat tillåtit Afrikanska länder att exportera varor tullfritt. Nu vill WTO bryta upp de avatalen och man har gett parterna fram till den sista december på sig att förhandla fram nya avtal, s.k. EPA-er. Afrikanska länder är skeptiska till dessa eftersom man menar att de är en sämre deal. EU menar å sin sida att EPA:erna är mer fördelaktiga än WTO:s förslag. Vissa afrikanska länder har redan skrivit på EPA-avtalen.

BBC

”What the Europeans are putting in place is aimed more or less at undermining the attempt by African economies to move away from the dependence on exporting raw materials towards industrial processing,” says Tetteh Homeku of the research and advocacy group Third World Network.

Tetteh Homeku says the Europeans are also interfering with the Ghanaian government’s attempts to nurture its industry, and sidelining other trade agreements which would serve poor countries like Ghana better.

Francisco Contreras skriver på sin blogg att

Fram till år 2006 hade 800 kinesiska företag investerat 1 miljarder dollar i Afrika och ca 480 joint ventures har etablerats mellan Kina och Afrikanska stater. Kina importerar 32 % av Afrikas olja och har investerat över 16 miljarder dollar inom oljabranschen de senaste åren. Dessutom har en kinesisk bank nyligen köpt upp 20 % av Standard Bank, som Afrikas störste långivare.

Yahoo News/AFP:

After two days of what hosts Portugal described as no-holds barred debate, leaders of the two continents put their names to an ”Africa-EU Strategic Partnership” agreement to take their relationship to ”a new, strategic level.”

The two continents will ”forge a new and stronger partnership that builds on their new identities and renewed institutions, capitalises on the lessons of the past and provides a solid framework for long-term systematic and well-integrated cooperation,” the joint declaration said.

In a post-summit address to his guests, Portugal’s Prime Minister Jose Socrates said the often troubled history between the two continents had entered a new era at the first such summit in seven years.

”What is important is that we met each other face-to-face, on an equal setting, in a new spirit,” said Socrates.

”I think I can say the idea that has been expressed most often is that this summit represents the turning of a page in history.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Ljusår sedan Berlinkonferensen

Det är 123 år sedan de europeiska staterna bestämde sig för att rita om Afrikas karta och gjorde det mycket handgripligen genom att lägga under sig land för land på den enorma kontinenten. Det är däremot bara 27 år sedan den sista afrikanska kolonin blev de jure självständig: Zimbabwe. Det är också detta lands ledare Robert Mugabe som står i fokus i västmedia när EU och AU skall hålla toppmöte i Lissabon och allt som detta toppmöte eventuellt kan åstadkomma kommer att drunkna i denna fråga, samt frågan om hur massmordet i Sudan skall kunna stoppas. Det är med andra ord ganska ointressant att stämma in i den kören även om kritiken är berättigad.

Bakgrunden till mötet är komplex i ordets rätta bemärkelse. Här har vi ett antal nationer som nu skall mötas ”på lika villkor”, men som tidigare kunde delas upp i grupperna ”kolonisatörer” och ”koloniserade”, det vill säga ett slags herre-slav förhållande. Kolonisatörerna har gjort allt för att sopa sina tidigare illdåd under mattan medan de koloniserade aldrig kunnat glömma, fast de möjligen ibland skulle tjäna på att göra det. 1884 bestämde sig kolonisatörerna för att ta de koloniserades rikedomar med våld, nu vill man i stället ”närma sig” de folk man tidigare såg som underlägsna. Det som kunde tas med vapenmakt för hundra år sedan vill man nu i stället köpslå om. De tidigare koloniserade är å sin sida beredda att svälja stoltheten, även om frågan om kompensation uppenbarligen finns i luften och uttrycktes av Mohammar Qaddafi (Gaddafi, Khaddafi, Kadaffi eller hur man nu vill stava hans namn) i ett tal på Lissabons universitet.

Att EU accepterat Mugabes närvaro som tidigare satt käppar i hjulet för eventuella toppmöten, visar hur angelägna man är att förhandla och faktum är att Afrika har mycket att förhandla med. För det första de enorma naturresurserna. Västvärlden är ytterst oroligt för det ökande oljepriset som nu närmar sig 1975 års toppnivå (justerat för inflationen). Afrika kan ha den olja man behöver. Kinas utfästelser gentemot afrikanska länder har väckt en oro för att afrikas resurser skall försvinna österut och Kina stärkas på Europas bekostnad. De ständiga flyktingströmmarna från östafrika, kolonialismens ”blowback”, kan på sikt kan kasta in Europeiska länder i interna konflikter när de dominerade skikten i samhället ser sina rättigheter hotade. Därför har EU allt att vinna på att lägga konflikten med Mugabe och Bashir åt sidan för några dagar. Det fanns en tid då Europa kunde och ville tvinga svagare länder till underkastelse. Den tiden är sedan länge borta. Det är egentligen inte 123 år sedan Berlinkonferensen. Det är ljusår.

DN, SVD, KBC, UU, BBC, Guardian, SAN

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Pingat till

Är manlighetsideologin en akut samhällsfara? Eller är det värre än så?

En av de skarpaste artiklar jag läst på senare tid står Per Wirtén för i senaste Arena (finns som smakprov i dagens Dagens Arena). Wirtén radar upp en rad fall från skottdramat i Rödeby och dödsmisshandeln på Kungsholmen till fotbollshuliganer och våldsamma extremister och drar slutsatsen att ”manlighetsideologin är en akut samhällsfara och måste bemötas som en sådan”. En sådan slutsats kan man lyfta från mikroplanet och hittar då våldsbenägna män i maktposition världen över. Män som fingrar på sina avfyrningskoder, säljer vapen till andra män. Män som beslutar om tortyr och som torterar. Män som bildar sekter, celler, plutoner och garden. Kort sagt: genererar en sjuhelsikes massa våld. Tänk till exempel på följande: hur många kvinnliga statschefer är just nu ledare för länder som är involverade i krig?

Förr i tiden när jag var ung och dum(mare) så brukade jag hävda att manlighetsideologin inte bara var en akut samhällsfara utan att manligheten i sig själv var något moraliskt förkastligt på grund av allt det elände den skapat. Jag förnekade med andra ord mitt eget kön (ja, jag är man). Inte för att inte kvinnor vid makten inte tenderar att bli några duvungar (minns Tatcher). Möjligtvis kan de vara förlåtna för att de verkade inom en manlig maktsfär. Hur ett äkta matriarkat skulle kunna fungera i praktiken är med andra ord en öppen fråga. Det dröjer troligen mycket länge tills vi får se kvinnor dominera världspolitiken, men jag skulle gärna vilja leva längre för att få vara med om det. Om inte bara för att bli tvungen att erkänna mig överbevisad om kvinnlighetens moraliska suveränitet.

Uppdatering 6 dec: Så har ytterligare en ”ung bedrövad man” massakrerat ett antal oskyldiga och sedan tagit livet av sig. Denna gång var platsen en galleria i Omaha, Nebraska. Just när vi hade glömt Jokela!

Plock från Agenda 2010+ just nu: Jimpan om frihetsbegreppet och Vänstra Stranden om fotboll och nationalism

PS: Postningsfrekvensen kommer att bli lite ryckig framöver p.g.a att det där vi kallar jul alltid gör att allt måste bli klart innan den börjar. DS

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Drömmen om ett eget land

DN rapporterar i dag att den nyvalde australiensiske premiärministern Kevin Rudd lovat att be Australiens Aboriginer om ursäkt för de övergrepp de utsattes för i samband med det som kallas för ”den förlorade generationen”. Det är förstås ett positivt besked till alla de människor som drabbades av den statlig kampanj som gick ut på att en gång för alla ”civilisera” och ”assimilera” urinnevånarna genom att splittra familjer och tvångsplacera barn i fosterhem och barnhem, en kampanj som pågick i decennier och skapade ett enormt lidande.

Historien om den förlorade generationen är bara ett exempel på hur den ”Europeiska Universalismen” i all sin missriktade ”välmening” fått fruktansvärda konsekvenser för de som drabbats av den och den visar hur västerlandets dröm om en civiliserad värld på ett påtagligt sätt visat på dess egna ocivliserade metoder.

Jag har däremot inga stora förhoppningar om att Rudds uttalanden kommer att innebära några reella förändringar för Aboriginerna i Australien. Vad många av dom önskar – ett eget land egna länder (1) – är nämligen inte förhandlingsbart.

Mer om aboriginies kamp för rättighet till liv och land
Gary Foleys Koori History webpage
Aboriginal Australia Links

Not 1: Australiensiska aboriginies är egentligen hundratals folk med olika språk vars ”nationer” bildar ett lapptäcke över hela den austaliensiska kontinenten. Många grupper har fört långdragna juridiska processer mot staten för att få rätt till sitt land i enlighet med Native Title Act från 1993 och i bland med viss framgång.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ruddslide i Australien

Jag blev precis uppmärksammad på att Labor vunnit en fullkomlig jordskredsseger i det Australiensiska valet. Den sittande premiärministern John Howard (Liberal Party) lyckades inte ens vinna sitt eget valdistrikt. Även om historien med den falska pamfletten säkert haft en marginell betydelse för utgången så är jag övertygad om att det Liberala Partiets främlingsfientliga politik spelat en stor roll. Det skall i alla fall bli intressant att se vad analytikerna säger.

DN har pratat med en statsvetare som framför allt framhåller motståndet mot inskränkningar i sjukförsäkringar och arbetsrätt som främsta förklaring till förlusten för LP men tar också upp det australiensiska deltagandet i Irak-kriget och klimatfrågan. Jag tror också att andra orsaker spelar in. När jag var i Australien för några år sedan och pratade med folk om politik så fick jag bilden ett parti som präglats av både ignorans och arrogans, bl.a för sin djupt inhumana flyktingpolitik, ovilja att be om ursäkt för övergrepp mot aboriginals och sexism. Jag tror definitivt att sådana saker spelar en stor roll för vilket parti man väljer att lägga sin röst på.

LÄS MER: abcnews valbevakning
The Age: Farwell John
The Australian: Ruddslide, He’ll govern for all

DN1, DN2, DN3

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Fria icke-konsumenter och marknadsliberala förbudshysteriker

Buynothingday – den köpfria dagen – har precis börjat och jag skall verkligen försöka att hedra den även om jag misstänker att jag kommer att få svårt att hålla löftet att inte köpa något på hela dagen med tanke på hur tomt det ekar i kylen.

Denna mycket stillsamma köpbojkott får ofta ”liberala” debattörer, den här gången anförda av Magnus Andersson på Politikerbloggen, att tävla i förbudshysteri. Inget tycks vara så provocerande och väcka en sådan ilska som köpbojkotter, rättvis handel och etiskt konsumerande och det enda man egentligen kan säga för att lugna ”liberalerna” är att etisk konsumtion ju faktiskt sker som ett utbyte mellan fria individer och marknaden. Kunderna skapar en efterfrågan som marknaden möter. Jag menar, hur klassiskt kan det bli?

Nu kan ju vän av ordning påpeka det orimliga i att marknaden möter en icke-efterfrågan som Buynothingday skapar, men jag är övertygad att den med sin oändliga flexibilitet även kan klara av ett sådant konststycke. Jag har under de senaste dagarna återvänt till de första tre avsnitten av Adam Curtis dokumentärserie The century of the Self (se videos här) som beskriver hur den amerikanska marknaden med hjälp av psykologin lyckats nå grupper som man inte har haft en aning om hur man skall nå fram till: nämligen de individualister som Curtis menar kom ur 1968-års sociala rörelser och förvandlades genom ”känn-dig-själv” kulturen till superindividualister.

Paradoxalt nog misstänker jag att många av dagens nyliberaler är sprungna ur den kulturen fast de lämnat den sociala biten helt bakom sig. Deras avsky mot vänstern är ett fadersmord, ett slutgiltigt avklippande av den politiska navelsträngen (jag måste nog stoppa psykologiserandet här, det blir lätt för mycket annars). Och för att vrida klockan 360 grader vill man nu i stället förbjuda alla försök till intrång från vänsterns sida i det som har kommit att bli deras egen domän: marknaden. Därför avskyr man CSR och Fairtrade. Därför är buynothingday den största förolämpningen av dem alla.

***
Jag vill passa på att göra reklam för Agenda 2010 som är ett nätverk av progressiva bloggar. Listan växer!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Andra bloggar om: , ,

Pamfletten som skakar det Australiensiska valet

Det australiensiska Liberal Party (som i realiteten snarare är konservativa) skakas nu två dagar innan valet av en bisarr skandal som säger en hel del hur långt man är beredda att gå för att utnyttja islamistisk fundamentalism i politiska syften. Man har hittat på en muslimsk organisation, tryckt upp flygblad som insinuerar att denna organisation stöttar Labor-partiet och delat ut sådana flygblad i en förort till Sydney. Man har till och med lagt till Laborpartiets logo på flygbladet. Oturligt nog togs man på med brallorna nere mitt i akten. Det intressanta är att de som genomfört den här smutskastningskampanjen inte är några unga ”hotheads” utan maken till en minister och hennes ersättare.


Den falska pamfletten. Kan laddas ned här som PDF.

Nedanstående stycke är citerat från bloggen Hoyden about town (sajten har ett jobbigt skript som fick min firefox att hacka) där jag också hittade bilden. Bloggen har dessutom en massa presslänkar:

Senior party official Jeff Egan was allegedly involved in creating and distributing this, though he strenuously denies distributing it. Confirmed as involved are the husbands of an outgoing MP (Jackie Kelly) and her would-be replacement Karen Chijoff. There have also been allegations that an actual MP was directly involved, but this is unconfirmed.

Jag undrar i bland om inte partipolitiken helt förlorat sin moraliska ryggrad och att det reella hotet mot demokratin är vissa politikers fullständiga ihålighet och vissa medarbetares totala avsaknad av hederlighet och värdighet. Ge oss en partipolitik värd namnet eller en ny form av demokrati!

Eller som The Age skriver: Australien har förlorat sin moraliska kompass. Jag undrar om inte det också gäller resten av den ”civiliserade” världen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Mer om slaveriet och en obekväm debatt om skuld

Jag vill bara göra er uppmärksamma på att Kitimbwa Sabuni har levererat sin slutreplik i debatten med Harrison om slaveriet i DN som finns att läsa här. Kolla också in debatten mellan Harrison och Sabuni på axess-tv. Den är ganska belysande för de bådas ståndpunkter. Det är helt tydligt att Sabuni har ett samtidsperspektiv på sin kritik och han refererar också till vår älskade blogosfär och menar att här ser man exempel på hur debattörer som tenderar att skuldbelägga andra underkuvade folk också tar till sig Harrisons argument. Jag kan instämma. Jag har själv läst sådana inlägg där Harrisons bok används i en politisk debatt som egentligen inte har så mycket med slaveriet att göra.

Jag frågar mig däremot varför det är så otroligt svårt för en del debattörer att överhuvudtaget ta till sig det faktum att människor dödar och förslavar varandra på en industriell skala och detta dödande har en moralisk dimension. Kanske är problemet det att vänstern så länge har haft ett problemformuleringspriviligium omkring de här frågorna. Här har högern som jag ser det ett mycket stort moraliskt dilemma framför sig där man tvingas välja mellan att acceptera vänsterns historieskrivning eller att drivas ännu längre in i ett förnekande. Vänstern har förstås ett liknande dilemma när det gäller Stalinismen och Maoismens offer, men det tycks mig som om man hanterat den debatten mycket på ett mycket öppnare sätt. Kanske för att man förstår hur sådana frågor skall debatteras.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Pojkrumsfantasier i den neokonservativa galaxen

Skall då de neokonservativa aldrig upphöra med sina krigsfantasier? Förstår man inte att mellanöstern är som ett JAS-plan över Långholmen; ju mer man försöker korrigera styrningen desto snabbare går man mot undergången och tillslut återstår det bara att skjuta ut sig. Om man hinner d.v.s.

Nu är det Frederick Kagan från American Enterprise Institute och Michael O’Hanlon på Brookings Institution som i en debattartikel i New York Times anser att USA måste förbereda sig för att snabbt gå in i Pakistan med en militär styrka för att säkra de pakistanska kärnvapnen om Pakistan står inför en delning eller riskerar att tas över av islamistiska rörelser.

Inte för att jag är förvånad. Faktum är att jag nästan på dagen för två år sedan skrev följande om det här scenariot efter att ha läst en artikel av Seymour Hersh: ”Om Pervez Musharraf störtas av en islamistiskt inspirerad rörelse så kommer de också att förfoga över kärnvapen. Kärnvapen som är färdiga att avfyras, skall tilläggas. Vad kommer då USA att göra? Invadera Pakistan? Hur skulle Indien reagera? Israel? Det är naturligtvis ett mardrömsscenario.”

Den stora skillnaden jämfört med för två år sedan är att Kagans och O´Hanlons förslag nästan skulle framstå som komiska i ljuset av det det som hänt sedan dess, om det hela egentligen inte var så förbannat tragiskt. De båda pratar om insatsstyrkor, avskärmnning av Islamabad och att frakta Pakistans kärnvapen till New Mexico (!) som om det vore något slags pojkboksromantik det handlade om. Man kan undra i vilket universum de egentligen befinner sig? Läs detta:

One possible plan would be a Special Forces operation with the limited goal of preventing Pakistan’s nuclear materials and warheads from getting into the wrong hands. Given the degree to which Pakistani nationalists cherish these assets, it is unlikely the United States would get permission to destroy them. Somehow, American forces would have to team with Pakistanis to secure critical sites and possibly to move the material to a safer place. For the United States, the safest bet would be shipping the material to someplace like New Mexico; but even pro-American Pakistanis would be unlikely to cooperate.

No kidding? Enligt CNN har Bush i en mätning gjord av organisationen ”Terror Free Tomorrow” (bara det!) en ”approval-rate” på 9% i Pakistan. Usama Bin Laden har 46%. Jag undrar varfrör. Kan det ha något att göra med neokonservativ utrikespolitik?

Think Progress om Kagan och O´Hanlon

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Andra bloggar om:

Vad vi är skyldiga slavarna: frågan om kompensation

Björn Johannesson postade nyligen ett intressant inlägg i polemik mot ett annat inlägg (som det ju ofta brukar vara här i blogosfaeren) i slaveri-debatten, där den icke nämnde bloggaren syrligt konstaterade att han minsann inte var sklyldig Afrika någonting. En ganska vanlig ryggradsreaktion från isolationister som helst inte vill ge en krona i bistånd (eller helst till någon alls) men gärna sippar sydafrikanska viner därför att det är så ”exuoootischt” medan de är klistrade vid sina daytradingsiter för att se hur börserna går i Asien (ah, det kan vara så skönt med en rant då och då).

I USA är situationen en helt annan. Där finns en så kallad ”reparations”-rörelse som har gett sig den på att kräva kompensation för det tvångsarbete som de svarta slavarna genomled på de vitas plantager. För hör och häpna: de har i princip inte fått någon kompensation alls! Det ödet delar de visserligen med andra plågade folk, men vi talar här om USA: landet där stämningarna flödar som champagne. Efter inbördeskriget skulle de ha fått kompensation i form av ett stort landområde i södern där alla fria slavar skulle kunna bosätta sig, men det beslutet togs förstås tillbaks.

Reparations-rörelsen har räknat ut att USA har tjänat 1.5 triljoner av dolares på slaveriet, pengar som nu slavättlingarna kräver tillbaks. Skulle man få ut de pengarna skulle förstås den amerikanska ekonomin kollapsa, så därför duckar alla politiker för frågan så fort den dyker upp. Sedan några år tillbaka är reparations-rörelsen involverad i en juridisk process efter att ha stämt ett antal bolag som de menar kunde etablera sig och växa på grund av slavhandeln och det skall bli intressant att se vad domslutet blir om det nu blir något.

Att även demokraterna är livrädda för frågan visas med all tydlighet i den här videon. Notera hur alla presidentkandidaterna duckar. Alla utom en skall sägas, för den progressiva kandidaten Dennis Kucinich begär ordet och tvekar inte att säga sin åsikt: ”Yes! I am for reparations”. Starkt. I like.

Mer om reparations-rörelsen
millions for reparations

marendas blogg (tack för videon!)

wikipedia

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,