Valsmälla dagen efter

Någon rejäl baksmälla efter gårdagens maktskifte blev det kanske ändå inte. Valresultatet var inte helt oväntat. Att moderaternas transformation till ”nytt” arbetarparti uppenbarligen lyckades kanske förvånar något. Att de dessutom lyckades vinna fler röster från arbetslösa än tidigare, vilket sades i gårdagens valvaka i P1, är däremot något att förvånas över. Vilka yrkes- eller åldersgrupper det handlar om förtäljer inte historien. Men vem kan klandra de arbetslösa vilka de nu än är? Vi har trots allt haft en högervandrande socialdemokrati vid makten i 12 år. Vem kan klandra en arbetarklass som blivit medelklass med villalån och aktieportföljer att försvara? Och nu räknar de alltså med att Reinfeldt och company skall kunna genomföra en politik som skapar nya arbeten? Tillåt mig att tvivla.

Tvärtom tror jag att vi kommer att få se mycket skarpare konflikter på arbetsmarknaden, och främst bland unga. Många ekonomer varnar för att USA:s ekonomi står inför en skarp nedgång, med större inflation som följd och risk för att fastighetsbubblan spricker (Danne Nordling har en bra postning om detta). Det bådar knappast gott för nya jobb i Sverige, snarare ökar risken att företagen förlägger ännu mer produktion till frihandelszoner i Asien, eller ”slimmar” sina organisationer ytterligare. Eventuella åtgärder för att minska företagens bördor kommer med andra ord knappast att innebära nya jobb, snarare mindre risker för företagen.

Så se fram emot fler protester, gott folk. Fler aktioner av ”osynliga partier”, mer våld, fler strejker och demonstrationer. Och det kommer att vara de unga som står för de aktionerna. Då kommer det ”nya arbetarpartiet” Moderaterna snabbt att få bekänna färg och visa vilken sida de egentligen står på.

Andra bloggar om: , , , ,

Usch, det här blir en rysare!

Alla verkade tro att alliansen ha vunnit och på P1:s valvaka pratade man för 20 minuter sedan om vad alliansens nya politik skall se ut, men siffrorna från valet visade att vänsterblocket faktiskt var i ledning med två procent! Om det håller i sig så kommer några att få äta upp sina mikrofoner.Hoppla! Där blev det 50-50. Usch, det här blir en rysare!

3284 av 5783 distrikt räknade: rödgrönt 51% och alliansen 49%
3575 av 5783 distrikt räknade. rödgrönt 50% och alliansen 50%

Uppdatering:

4977 av 5783 distrikt räknade. rödgrönt 46,9% och alliansen 47,3%
Och stockholm ser ut att gå mot blått…illa

Uppdatering:

Here we go. Man får väl bara säga grattis till moderaterna.

Andra bloggar om: , ,

32% av britterna vill förhandla med Al-Quaida enligt BBC-undersökning

En undersökning som gjorts för BBC visar att 32% av britterna tycker att västregeringar skall börja förhandla med Al-Quaida, jämfört med 59%, som tycker motsatsen. Jag måste säga att jag själv blev förvånad över siffrorna, men om man granskar alla frågor och resultaten så kommer ett starkt motstånd mot kriget mot terrorn till uttryck. Ungefär hälften av de tillfrågade anser att britterna omedelbart skall ta hem sina trupper från Afganistan och Irak jämfört med cirka 30% som vill att de skall stanna. Bara 25% anser att väst vinner kriget mot terrorismen och hela 53% att vi losar det.

Jag har precis hört en intervju med en brittisk terroristspecialist som arbetar för MI5 (om jag minns rätt). Alistair Crook, som menar att det är oundvikligen är så att vi måste börja inleda förhandlingar med Hamas och andra grupper som vi i dag betraktar som terrorister, och att väst inte kan vinna ett militärt krig mot terrorn. Krigsscenerna är helt enkelt för många. Metoderna felaktiga. Bilden för komplex. Crook refererar också till en Israelisk undersökning som visar på ett liknande resultat som BBC:s, men som jag ännu inte lyckats hitta någon information om.

Intressant nog tillfrågas Crook av intervjuaren om det i dag redan pågår sådana förhandlingar och Crook svarar att det bara tagits ett fåtal kontakter under de här fem åren. Väst har helt enkelt inga samtalspartners, och vägrar skaffa sig fler.

Det gläder mig att de som vill utöka kriget mot terrorn är i minoritet i väst. Det glädjer mig att folk i gemen inte låter sig påverkas av de extrema galningar som försöker piska upp opinionen för ett civilisationskrig (läs: den kristna evangelistiska högern). Minns att spanjorerna fick möjlighet att visa sitt stöd till kriget i det val som genomfördes efter Madrid-bombningarna och att man valde att hoppa av det. Sverige borde göra detsamma.

Andra bloggar om: , , , , ,

Alea jacta est!

Eller: ”tärningen är kastad” på redig svenska. Nu är i alla fall rösten kastad. Opinionsmätningarna pekar visserligen högerut, men mitt förtroende eller intresse för temo- och sifo-undersökningar, och allt vad de nu heter, är inte speciellt stor. Jag var för övrigt på föredrag med Åsa Lindeborg häromdagen om Socialdemokratins historia från ett vänsterperspektiv och förutom det faktum att jag lärde mig en hel del och att kvinnan faktiskt var väldigt underhållande så insåg jag en sak. Om S förlorar stort så skulle det kunna innebära drastiska omkastningar i det politiska landskapet och slutet på en era. Om dessutom USA:s fastighetsmarknad kraschar med en global ekonomisk kris som följd så blir den närmsta framtiden mycket svårförusägbar. Det skall bli en spännande valvaka. Tärningen är kastad men händerna inte synade. Ännu!

Andra bloggar om: , , ,

Ett riktigt unikt parti med Carl Toffel som draghjälp

Ett av mina favoritpartier får jag tyvärr inte rösta på eftersom jag inte bor i Vallentuna. Det är det internetdrivna direktdemokratipartiet Demoex som har en plats i Vallentuna kommunfullmäktige, och är det första parti i sitt slag i som tagit en plats i ett lokalt parlament i Europa. Jag har skrivit om Demoex tidigare för den som vill veta mer om partiets nyskapande politiska arbetssätt. Till min glädje ställer partiet upp igen i Vallentuna i år och deras valkampanj torde vara en av de mer udda i sverige. Tills sin hjälp har de nämligen ”Gycklaren Carl Toffel, dr Profet Sören och Appan”, skriver de på sin kampanjsida, som ”framför en sketch med jämna mellanrum på torget i Vallentuna under valrörelsen. I sketchen visar Carl Toffel doktorn en helt ny uppfinning, en cykel. Dr Profet Sören är mycket skeptisk och tror inte att den märkliga modellen kan fungera. Carl Toffel vågar inte riktigt pröva själv, men han har ju sin vän Appan. Carl Toffel övertalar Appan att försöka och det blir ett spännande experiment.”

Åk till Vallentuna och se, eller titta in på Demoex.net för att läsa allt om detta unika parti (bra mycket mer unikt än det s.k.unika partiet) som pekar med stadig hand mot framtidens medborgardrivna demokrati.

Andra bloggar om: , , , , ,

10% kan tänka sig att rösta på F! i riksdagsvalet

En väninna till mig berättade i går att hon tänker rösta på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet, vilket fick mig att börja undra vad som hänt med detta nya och mycket intressanta parti i denna bisarra valrörelse. Jag måste erkänna att jag inte följt valrörelsen i detalj eftersom jag sedan länge bestämt var min röst ska hamna, men allt det rabalder som F! drabbades av vid starten verkar nu ha vänts i total tystnad. I Synovate Temos väljarbarometer syns inte stödet för F! eftersom Temo bara redovisar partier som fått mer än 1,5% tre gånger i rad. Partiet verkar dock inte ha legat på latsidan och på sin hemsida presenterar man nu en undersökning som man själv beställt från SIFO som visar att 10% av de tillfrågade kan tänka sig att rösta på partiet i riksdagsvalet och hela 13% om man var säkra på att partiet skulle ta sig över 4-procentsspärren.

Nej, F! kommer inte att få min röst denna gång, men jag tycker ändå att det är det mest intressanta parti som kommit fram i Sverige sedan Miljöpartiet slog igenom med buller och bång 1988 och jag önskar Schyman och kompani lycka till. Världen behöver ett starkt feministiskt parti! Dessutom har dom ju den snyggaste ”valstugan” hittills. Bara det!

Andra bloggar om: , , , , ,

Syrien ytterligare ett steg in från kylan

Ni kommer kanske ihåg Buskens ”inofficiella” uttalanden om att Syrien är den stora skurken i Mellanöstern? Nu verkar i alla fall landet komma ytterligare ett litet steg in från kylan i och med att Vita Huset tackat för den insats som Syriska antiterrorstyrkor gjorde när de stoppade attentatet mot den amerikanska ambassaden i Damaskus i går. Syrierna å sin sida är inte överförtjusta utan påpekar att det är USA som har gjort regionen instabil.

En intressant artikel hittar man i dagens Haaretz som berättar om ett besök som tre arabiska ministrar i Knesset precis gjort i Damaskus:

Syrian President Bashar Assad on Tuesday told three Israeli Arab MKs visiting Damascus that Syria is ready to establish peace with Israel based on the Arab League’s 2002 plan, saying it was Israel who was not willing to accept the initiative.

The Arab League’s plan calls on Israel to retreat to 1967 borders and for a multi-lateral agreement on a solution for the refugee plan. In return, all Arab countries would be required to recognize Israel and maintain diplomatic ties with it.

Besöket är uppenbarligen inte okontroversiellt och andra som besökt Syrien utan tillstånd riskerar att få sina pass indragna (är inte Israel en demokrati?).

Interior Minister Roni Bar-On earlier this week called on Foreign Minister Tzipi Livni to recall the passports of the three Arabs lawmakers, who visited Syria without seeking permission from the government.

Västvärlden klagar ständigt på att den ena eller andra arabstaten eller organisationen (nu senast Hamas) inte erkänner Israel, men uppenbarligen saknas inte förslag från arabstaternas sida hur man skall gå tillväga för att få till stånd en kompromiss som alla kan godta. Men jag antar att många vill att hela mellanöstern skall lägga sig platt inför väst och buga sig djupt inför vår ”moraliskt överlägsna civilisation”? Det kommer förstås inte att hända. Arabstaterna slåss med näbbar och klor för sin existens och att Condi nu säger att hon hoppas att Syrien går med i kriget mot terrorn måste väl nästan uppfattas som en förolämpning av Damaskus.

Uppdatering: enligt DN:s Lotta Schüllerqvist baserar Hamas och Fatah sitt nya samarbetsprogram på det arabiska fredsinitiativ från 2002 som Assad nämner i artikeln ovan. Mer info om detta fredsförslag finns på Wikipedia. Intressant nog försökte Hamas uppenbarligen att stjälpa initiativet genom en självmordsbombning i Netanya. Om man ställer sig bakom planen nu så innebär det ett stort steg framåt för Hamas.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati tags: , , , , ,

Förlorar USA:s militär Al-Anbar provinsen?

Chefen för USA:s marinkårs underättelsetjänst i Irak släppte den 16 augusti en hemligstämplad rapport om läget i Iraks Al-Anbar-provins som uppenbarligen har diskuterats intensivt i militära kretsar. Col. Pete Devlins rapport målar en blek bild av USA:s möjligheter att vinna det politiska kriget i den Sunnidominerade Al-Anbar-provinsen som bland annat omfattar Fallujah och Ramadi, enligt militärer som sett dokumentet och pratat med Washington Post.

The officials described Col. Pete Devlin’s classified assessment of the dire state of Anbar as the first time that a senior U.S. military officer has filed so negative a report from Iraq. One Army officer summarized it as arguing that in Anbar province, ”We haven’t been defeated militarily but we have been defeated politically — and that’s where wars are won and lost.”

Den amerikanska bloggosfären har redan kastat sig över den här nyheten. Att militären vacklar är en skållhet potatis! Bland andra skriver Det Progressiva USA, Billmons Whiskey Bar och Mother Jones

Andra bloggar om: , , , ,

Erixon, Münkler och Peres: nya krig som kräver nya lösningar

När Dick Erixon ryar att ”När man läser dessa svenska journalister börjar man förstå varför fundamentalisterna hävdar att västvärlden är dekadent, sjuk och lätt att krossa. Om västerlandet inte hade mer stake än Expressen och Svenska Dagbladet skulle vår civilisations dagar vara räknade”, så vet jag inte om jag skall rulla runt på golvet i skratt eller bli förbannad. Jag lyckas på något sätt frammana en bild av honom iförd skotsk-rutig fluga, bärandes på en M16 och i astunga combatboots som han klampar fram i öknen med tillsammans med sina compadres i whichever-brigaden. Jag ser också det Skånska slättlandet fyllas med dödsföraktande islamister vevandes med kroksablar, kalasnikovs och dynamitbälten i full färd med att skapa en ny karbalamyt i kamp mot di svenskes blekfinniga bataljoner. Erixon är så otroligt rädd för den kommande invasionen, eller vad det nu kan vara han upplever som ett så stort hot, att han går i spinn över att ingen förstår i vilken omedelbar fara han och hans landsmän befinner sig i. Man häpnar över överdrifterna.

Jag kan liksom inte, hur mycket jag än försöker, frammana den där akuta skräck som krävs för att jag skall greppa närmsta japanska sushikniv med iskalla svettfloder rinnande längsmed ryggen. Jag är ledsen. Annat vore det om jag vore Libanes, Palestinier, Irakier, Israel eller Saudier. Fakta talar nämligen sitt tydliga språk. I västeuropa har det bara genomförts två attacker av islamister sedan 2001: i London och i Madrid. 254 människor dog, vilket är illa nog. Men det kan inte på långa vägar jämföras med de tiotusentals, ja kanske hundratusentals människor som dödats på grund av terrorism och antiterroristkampanjer i mellanöstern och sydostasien. Det är där kriget pågår. Vi känner bara av några små-konvulsioner.

Ursäkta mig Dick, men jag blir faktsikt mer rädd för dig och dina gelikar än för risken att jag nästa gång jag tar bussen till Slussen skall sprängas i bacontärningar, för det som bombattentaten i Madrid och London med all önskvärd tydlighet visar är hur USA och Storbritannien har ökat risken för attentat genom att invadera ett land som inte hade med kriget mot terrorn att göra. Libanon-Israelkrisen har fått upp ögonen på de inblandade att den här typen av krig inte kan vinnas med avgörande slag. Så frågan är bara hur mycket vi är beredde att låta Bush och Blair ödelägga, skövla och döda innan de inser att de inte kan vinna kriget mot terrorn (läs: innan utmattning tvingar dem att lägga av). Femhundratusen människor, en miljon människor, två miljoner, tio miljoner?

Därmed inte sagt att det inte finns en risk med hur läget i världen utvecklar sig. Jag återvänder till den tyske statsvetaren Herfried Münkler som i boken The New Wars menar att krigen i Afrika och 9/11 visar hur framtidens krigföring kan komma att ske även i Europa, om inte staten kan uprätthålla sitt monopol på våldsutövning. Det är en bild av ett Europa i krig som mer liknar trettioåriga krigets fasor, eller Kongos decennier av massakrerande, än första världskrigets skyttegravsdito. Fler soldater och bättre hi-techvapen för att möta hotet är att slänga pengar i sjön. Shimon Peres och många med honom har insett riskerna med detta avskräckande scenario och att nya strategier krävs för att närma sig problemet. Det är kanske dags att killar som Dick också gör det?

Läsning: Herfried Münkler, The New Wars, Polity press 2004 ISBN: 0745633374
Tidigare post om Münkler

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

911 – resultatet av fem års krig – åtminstone 59 990 dödade.

Den där höstdagen för precis fem år sedan när en väninna ringde och berättade att jag borde slå på TV:n har jag svårt att glömma. Båda tornen var träffade men byggnaderna hade ännu inte rasat. I min lägenhet i Berlin gick BBC World service omväxlande med CNN på hela dagen. Det var inte svårt att förstå att attacken skulle komma att förändra världen på något sätt, och det gjorde den med besked. Så nu är vi här med begrepp som det globala kriget mot terrorismen och kampen mellan civilisationerna. Ett globalt, assymetriskt mångfrontskrig som ingen kan vinna, och som ständigt skördar nya offer. Så det är på sin plats att hedra offren i detta krig, varav de flesta dött därför att de råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag har sammanställt en lista nedan med de senaste siffrorna från de mest framträdande händelserna i detta krig. De skall förstås tas med en stor nypa salt. I många fall finns inga uppgifter om dödade eller vilka som är kombattanter eller civila. Jag har i princip använt medianer där siffrorna är omtvistade eller bekräftade dödssiffror. Slutsumman är förmodligen mycket högre än 60 000. En annan viktig not är att jag har valt att ta den 11 september som utgångspunkt för detta krig, men det skulle lika gärna kunna ha varit 1918 eller 1993.

IN MEMORIAM
MINST 59 990 DÖDADE

2001:

* September 11, 2001 attacks: 2 973 döda
* War in Afghanistan (Oct 2001 – current): cirka 4 200 döda

2002:

* 1st Bali bombing (12 October 2002): 202 döda

2003:

* Iraq War (March 19, 2003 – current): cirka 45 000 döda
* Insurgency in Saudi Arabia (May 12, 2003 – current): minst 108 döda
* Marriott Hotel bombing (August 5, 2003): 12 döda

2004:

* Waziristan War (March 2004 – September 2006): 3950 bekräftade döda
* Madrid train bombings (March 11, 2004): 191 döda
* Jakarta embassy bombing (9 September 2004): 9 döda

2005:

* 1st London bombings (July 7, 2005): 52 döda
* Amman bombings (9 November 2005): 63 döda
* 2nd Bali bombings (1 October 2005): 23 döda

2006:

* Mumbai train bombings (July 11, 2006): 207 döda
* Operation Medusa (September 2, 2006): cirka 3000 döda

Källor: http://en.wikipedia.org/wiki/Gwot och andra artiklar på wikipedia

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat till: