Hittade nedanstående videoklipp från SKY news via Tennisspionen som beskriver Galloways mörsande av medias invanda synsätt som ”En sådan förtjusande våldtäkt på den tungblöta mediala propagandamaskinens vardagliga filter”. Jag kan inte annat än instämma.
Andra bloggar om: politik, libanon, hezbollah, israel, galloway, fox, sky
Hittade den här listan över diktatorer som USA vid någon tidpunkt stöttat på forums.bluelemur.com, vilket kanske kan vara intressant läsning för de som hävdar att vänsterdebattörer som Chomsky är ”vek” mot diktatorer, när det snarare är tvärtom. Ett alltför vanligt [sic] förekommande argument. Inte för att inte borde förekomma mer kritik mot diktaturregimer inom vänstern, det borde det. Frågan om Kuba har ju närmast blivit löjeväckande som symbol både för högern och vänstern. Och fråga mig inte var nedanstående lista är hämtad, jag har fått den från användare maheanuu. Jag ser dock att både Saddam Hussein och Pervez Musharraff saknas.
All of these Heads of State were at one time supported by the US Government…
Abacha, General Sani —————————-Nigeria
Amin, Idi ——————————————Uganda
Banzer, Colonel Hugo —————————Bolivia
Batista, Fulgencio ——————————–Cuba
Bolkiah, Sir Hassanal —————————-Brunei
Botha, P.W. —————————————South Africa
Branco, General Humberto ———————Brazil
Cedras, Raoul ————————————-Haiti
Cerezo, Vinicio ———————————–Guatemala
Chiang Kai-Shek ———————————Taiwan
Cordova, Roberto Suazo ————————Honduras
Christiani, Alfredo ——————————-El Salvador
Diem, Ngo Dihn ———————————Vietnam
Doe, General Samuel —————————-Liberia
Duvalier, Francois ——————————–Haiti
Duvalier, Jean Claude—————————–Haiti
Fahd bin’Abdul-’Aziz, King ———————Saudi Arabia
Franco, General Francisco ———————–Spain
Hitler, Adolf —————————————Germany
Hassan II——————————————-Morocco
Marcos, Ferdinand ——————————-Philippines
Martinez, General Maximiliano Hernandez —El Salvador
Mobutu Sese Seko ——————————-Zaire
Noriega, General Manuel ————————Panama
Ozal, Turgut ————————————–Turkey
Pahlevi, Shah Mohammed Reza —————Iran
Papadopoulos, George ————————–Greece
Park Chung Hee ———————————South Korea
Pinochet, General Augusto ———————Chile
Pol Pot———————————————Cambodia
Rabuka, General Sitiveni ————————Fiji
Montt, General Efrain Rios ———————Guatemala
Salassie, Halie ————————————Ethiopia
Salazar, Antonio de Oliveira ——————–Portugal
Somoza, Anastasio Jr. ————————–Nicaragua
Somoza, Anastasio, Sr. ————————-Nicaragua
Smith, Ian —————————————-Rhodesia
Stroessner, Alfredo —————————–Paraguay
Suharto, General ———————————Indonesia
Trujillo, Rafael Leonidas ———————–Dominican Republic
Videla, General Jorge Rafael ——————Argentina
Zia Ul-Haq, Mohammed ———————-Pakistan
Uppdatering: några nya namn till listan
Saddam Hussein —————————–Irak
Anwar Sadat ——————————–Egypten
Pervez Musharraff ————————–Pakistan
Andra bloggar om: politik, diktaturer, chomsky, diktatorer, usa
Jag är verkligen inte överraskad över att den amerikanska senatens underrättelseutskotts senaste rapport om upptakten till USA:s krig i Irak visar att det inte finns några som helst bevis för att det skulle finnas en länk mellan Al-Quaida och Saddam Hussein, vilket Vita Huset ständigt implicerade i sin upptakt till kriget, och att man lade för stor vikt vid Chalabis exilorganisation Iraqi National Congress. Rapporten går inte in på frågan huruvida Bushisterna vilseledde allmänheten, men New York Times konstaterar att:
…one report did contradict the administration’s assertions, made before the war and since, that ties between Mr. Zarqawi and Mr. Hussein’s government provided evidence of a close relationship between Iraq and Al Qaeda. As recently as Aug. 21, President Bush said at a news conference that Mr. Hussein “had relations with Zarqawi.’’ But a C.I.A. report completed in October 2005 concluded instead that Mr. Hussein’s government “did not have a relationship, harbor or even turn a blind eye toward Zarqawi and his associates,” according to the new Senate findings.
Det är uppenbart att Vita Huset misslett det amerikanska folket för att få möjlighet att slå mot Irak. Med andra ord: ljugit sig mörkblå i ansiktet. Vilket vi alla visste redan från början. Och man har vilselett med en diabolisk teknik. Guilt-by-association: genom att hela tiden nämna olika namn, grupper och fenomen i samma andetag i tal och pressreleaser, har man bundit ihop Hussein med Zarkawi och Al-Quaida. Powell skall enligt NYT ha nämnt Zarkawis namn mer än tjugotal gånger under ett tal till FN:s säkerhetsråd.
Men Vita Huset rycker på axlarna och säger genom sina talesmän att det viktigaste är vad som händer i framtiden och krigtet mot terrorn måste vinnas. Vita Husets agerande för att nå dit visar på en anti-demokratisk cynism som redan har slagt tillbaka hårt mot USA i form av anti-amerikanska stämningar i hela världen. Det kommer att ta många år att reparera den förtroendekrisen.
Andra bloggar om: politik, usa, irak, terrorism, al quaida
Technorati: politik, usa, irak, terrorism, al quaida
Ramlade på en blogg med den märkliga titeln ”17 Fish Invaded Estonia”, skrivet av en bloggare född i Israel, med mycket nyheter om Israel och Palestina från ett ”duvigt” perspektiv vilket man inte direkt är van vid när det gäller den här infekterade och polariserade konflikten.
Frågan är om det är jag som ser träd i öknen, men jag tycker mig också ana en ny ton i den Israeliska debatten. Det ser i alla fall ut som trevande försök av israeliska opinionsbildare att peka på att den palestinska saken har en viss legitimitet. Jag tänker bland annat på en artikel av Amira Hass som Ha’aretz publicerade den 30 augusti där artikelförfattarinnan ber den Israeliska befolkningen att öppna ögonen och se hur araber behandlas i Israel och Palestina. Hedrande för den svenska pro-Israeliska bloggen Al-Hamatzav som annars i mitt tycke intar en alltför hökig position för min smak så tog Anna Veeder upp en annan kritisk artikel av Amira Hass i en postning nyligen vilket hon också fick en del skäll för i kommentarerna.
Om den svaga doften av duva som jag förnimmer håller i sig så kanske det tyder på att Israel återigen är på väg in ett läge där man vill fred. Cynikern skulle kunna säga att det är enkelt att tänka på fred när man precis har gått besviken ur ett krig, men bättre incitament finns väl knappast om man skall vara pragmatisk. För den som vill veta något om konsekvenserna av fortsatt krig rekommenderas Lennarts alarmerande postning om Gaza.
Andra bloggar om: politik, israel, palestina, gaza, amira hass
Technorati: politik, israel, palestina, gaza, amira hass
Danska onlineupplagan av Information har i dag en intervju med Noam Chomsky som är värd att läsa, även om argumenten är bekanta om man har tagit del av Chomskys arbeten. Vad som aldrig upphör att fascinera mig med denne knotige och ettrige lingvist är hans kompromisslösa krav på politisk hederlighet, som han framför allt avkräver av sitt eget lands politiker.
”Når det handler om magt, arbejder vi ud fra rendyrket opportunisme og har altid gjort det. Det gælder i forhold til ekstrem islamisme, som det gælder i forhold til demokratier, forfærdelige diktaturer eller enhver anden form for regime eller indflydelsesrig gruppe.”
Vad Chomsky kräver av sina politiker är, som jag tolkar det, moralisk stamina. Att klara av att ställa sig upp och säga att vi gjorde fel. Att kunna ta på sig skulden. Att kunna avsäga sig makten. Och framför allt att kunna vägra att gynna det egna intresset om så krävs. Det är förstås oerhört höga krav att ställa på oss vanliga dödliga och våra rangliga organisationer, men jag är böjd att hålla med. De i maktposition som klarar av att inte gynna sitt eget intresse, eller sin nations intresse, förtjänar respekt.
Andra bloggar om: Politik, samhälle, chomsky, noam chomsky, terrorism
Technorati: Politik, samhälle, chomsky, noam chomsky, terrorism
Några nyheter uppsnappade ur etern denna stilla septembernatt:
Nyheten att den Belgiska polisen i morse arresterade 17 personer i en terrorcell som planerade attacker för att ”destabilisera” det Belgiska samhället visar återigen att en av de riktigt stora terrorfarorna i Europa kommer från nynazister och högerextrema kretsar. Den här gången rörde det sig om en organisation som uppenbarligen var djupt förankrad i den belgiska militären. Att nyheten inte genererar mer än ett fåtal resultatposter på Yahoo News är kanske inte så förvånande. Vem fasen bryr sig om tränade kuppmakare med militära vapen när man kan titta på en ny Usama-video eller läsa spaltmetrar om ett gäng hembakade brittiska terroristaspiranter? Det är ju dessutom ”våra” pojkar och inga ”svartingar” det handlar om. A few rotten apples m.a.o. Många europeer kommer att få ett mycket bryskt uppvaknande endera dagen.
Om nyheten på BBC och AFP/Yahoo
Rgr med bloggen Om Utrikespolitik har jämfört en rad olika undersökningar som alla handlar om västvärldens rädsla för terrorism. Mycket intressant läsning. Mycket välresearchat. Folk är verkligen rädda. Så långt har det alltså gått.
Ilskan i USA över att den förre Iranske presidenten och reformvännen Khatami bjudits in för att föreläsa på Harvard i New York på sin resa i USA verkar vara så stor bland en del amerikaner att fartvinden känns ända hit och medierna är fulla av uttalanden som alla är varianter på ”vi-är-för-yttrandefrihet-men…(fyll på med haranger om kärnvapen, terrorsponsring, hezbollah eller liknande)”. Jag framhåller hellre en intervju som BBC gjort med en av de män som hölls fångna under ambassaddramat i Teheran 1979, som menade att Khatamis besök är en sällsynt möjlighet att bygga broar mellan den muslimska och kristna världen. Det behövs knappast påpekas att ingen i administrationen är intresserade av att träffa Khatami. Att bygga broar är ju obehagligt.
Och till sist stänger nu Iraks regering ned den arabiskspråkiga TV-kanalen Al-Arabiya av okänd anledning. Förmodligen har det att göra med att kanalen var öppet kritisk mot en minister i den Irakiska regeringen. Al-Jazeera är bannlysta i landet sedan 2004. Så mycket är den Irakiska ”demokratin” värd. Demokratur är ett nytt ord jag lärt mig som borde passa bättre i sammanhanget.
Andra bloggar om: politik, usa, khatami, nynazism, terrorism, nazism, irak, hezbollah, iran
Technorati: politik, usa, khatami, nynazism, terrorism, nazism
Så har Bush-regimen återigen gjort ett utspel när det gäller det omhuldade kriget mot terrorn (eller vad det nu heter), den här gången i form av en ny handlingsplan mot global terrorism. Fokus ligger som vanligt på Al-Quaida, men gamle hederlige Usama har nu fått sällskap av Ahmadinejad och Nasrallah, vilket visas i det paper där vita huset försöker belysa vad det är ”terroristerna vill”. Det första som slår mig är dels att man i och med detta lämnar det klassiska terrorismbegreppet bakom sig. Iran är som vi vet en stat och Hezbollah en milis med mandat från en stat (Libanon) att inneha vapen. Därmed borde också annan stats-sponsrad terrorism, eller statsterrorism komma ifråga för Mr Bushs aktiviteter, men därom nämns inget. Det andra är att man mer och mer öppet fokuserar enbart på mellanöstern och islamism. Bush verkar inte ens längre anstränga sig för att ha en bra relation med muslimer eller att försäkra dem att islam inte är USA:s måltavla vilket uppmärksammats av bl.a. CAIR (Committee for American – Islamic Relations).
Nu erkänner han dessutom att CIA har haft ett nätverk med förhörscentraler runt om i världen, och låter meddela att de fjorton viktigaste fångarna har flyttats till Guantanamo Bay. Samtidigt föreslår han för kongressen att en speciell militärdomstol skall inrättas för att döma dessa. ”Nobody should fall for the latest gambit in Bush’s war on human rights. It is time to re-embrace the principle on which America was founded. Genuine respect for the rule of law will make everyone safer.” utbrister Clive Stafford Smith i en kolumn i The Guardian. Så sant! Ett rävspel är vad det är för att Busken skall kunna bita sig kvar i sitt krig mot terrorn, slippa lägga ned Guantanamo, och säkerligen kunna behålla sina utländska fångcentraler.
Andra, som forskaren Brigitte Nacos, menar i en intervju med San Francisco Chronicle att Bushy hjälper terroristerna genom att blåsa upp Usama och Al-Quaida till världsstjärnor och därmed åstadkommer en rädsla bland USA:s befolkning som tjänar terroristerna väl. Dom behöver inte längre bomba något för att väcka rädsla, det räcker med att Vita Huset fibblar med terrorvarningarna. För Vita Huset är det förstås utmärkt eftersom det höjer presidentens populäritetssiffror. Och det behövs inför höstens kongressval.
Det är ett cyniskt och farligt spel som vita huset bedriver med den amerikanska befolkningen och resten av världen.
Uppdatering: läs mer om nyheten hos Jinge och Lennart Franzell
Andra bloggar om: politik, usa, bush, guantanamo, terrorism, irak, kriget mot terrorn, progressivt
Allt har ett samband heter undertiteln till en utmärkta filmen Syriana, och så kan det ibland kännas när man nästan slumpartat plockar fram information omrking sig: ur böcker, filmer, tidskrifter och framför allt nätet. Det senaste ”sambandet” började väl i och med att jag såg den kanadensiska filmen The Corporation på video förra helgen samtidigt som jag började kolla närmre på begreppet Islamofascism som Mr GW Bush har börjat strö omkring sig. I ett kort avsnitt i fimen berättas om ett försök att genomföra en fascistisk statskupp i USA mot FD Roosevelts administration på 1930-talet, en händelse som jag aldrig tidigare hört talas om.
I dag plockade jag upp tråden och hittade en massa information om det som tydligen brukar kallas ”The Business Plot”. 1933 kontaktades den dekorerade generalen Smedley Butler av en man vid namn Gerald MacGuire som uppgav sig företräda en rad amerikanska storföretagare. Dessa ville enligt MacGuire genomföra en statskupp i USA och insätta en diktaturregim av fascistisk modell och ville att General Butler skulle leda en 500 000 man stark arme till Washington för att ta över Vita Huset. Butler blev inte alls glad över det förslaget och gick till kongressen med sin information, som tillsatte en kommission vilken sedemera bekräftade Butlers anklagelser, men utan att höra, eller vidta några åtgärder mot de utpekade konspirerande storföretagarna (Du Pont, Singer, J.P. Morgan et al). Historien föll sedemera i glömska.
Jag tenderar rent reflexmässigt att se transnationella, globala storföretag som något ont i sig (i The Corporation ställer filmmakarna diagnosen ”psykopati”). Den inverterade humanism som den representerar upplever jag som frånstötande och ociviliserad, ja faktiskt som en form av totalitarism som har likheter med fascism. Samtidigt är jag fullt medveten om att jag gör en orättvis generalisering med min kära ryggmärg. Alla storföretag agerar inte på samma sätt. Vissa kan säkert vara mer humana än andra. Jag har bara sett allt för många bevis på motsatsen.
Är nationalstaten då så mycket bättre? Förvisso inte! Det förtrycköverskott vi har i världen har väl i stort sett varje stat på denna jord någon gång bidragit till. Demokratin innebär dock ett visst tryck på våra regeringar att agera ansvarsfullt. Företaget å andra sidan är en ”familj”, en ”klan”, en sluten enhet med makt att påverka långt utanför sin familjs gränser. Och den makten är reell, och det är möjligen lärdomen av av ”the Business Plot”.
Så, ja. Jag tycker man bör vara vaksam när vissa företags ekonomier är större än de flesta länders, och när staten avvecklar sina monopol, ett efter ett. När våldsmonopolet tillslut faller, vilket det redan gjort på många ställen i världen, så kommer det att visa sig om den företagsstyrda staten är fascismens högsta stadium, eller inte.
Bild: Smedley Butler himself
Andra bloggar om: ekonomi, totalitarism, fascism, företagande, politik, usa
Pingat till: intressant
…att strö lite salt i de öppna såren. Kopiera gärna!
En utmärkt sammanfattning av nyheten som slår det mesta just nu hittar du hos Hell-man.
Andra bloggar om: politik, val2006, val 2006, folkpartiet, leijonborg, valaffischer
Så nu vill Busken återigen ändra på namnet på sitt älskade ”krig mot terrorismen”, och allvarligt talat var väl den benämningen aldrig någon höjdare, och det är svårt att tro att en PR-byrå skulle släppt igenom den (eller?). Att säga att man vill föra krig mot en taktik, som ju terrorism är, är ungefär som om en fotbollstränare inför en match skulle säga att ”vi ska gå in och spela för att slå 4-3-3 systemet”. Nå, kanske var det denna brist på logik som fick Busken att övergå till att försöka kalla kriget för ”kriget för frihet och demokrati” eller något liknande. Jag har faktiskt glömt exakt vad det var han ville kalla det, men det spelar i och för sig mindre roll eftersom Busken tydligen vill byta namn på sitt krig nu igen!
Plötsligt börjar begreppet ”islamistisk fascism” att dyka upp frekvent i Bush och andra republikaners tal. Är detta månde ett av de sista halmstrån som Bushevikerna försöker rycka åt sig på sin rodelfärd ned i populäritetsstatistikens undre regioner? Det ser sannerligen ut som ett försök att locka fram associationer till andra världskriget, och USA:s triumf mot nazismen, inför kongressvalet. Att Hezbollah gick stärkta ur libanonkrisen och USA förlorat kontrollen över en stor del av Irak får liknelsen att gnissla betänkligt. Men inte nog med det. Det väcker också ilska hos redan irriterade amerikanska muslimer. ”When the president uses ”Islamic fascists,” it conveys that fascism is rooted in or inspired by Islam. This is the way the Muslims see it, regardless of what Bush may claim he really means.” skriver den Muslimsk-Amerikanska lobby- och aktionsgruppen CAIR i en ledare.
Precis som Katha Pollitt skriver i the Nation är användandet av Islamofascism en ”hemsk historisk analogi”, förutom det faktum att Vita Huset i begreppet inkluderar allt från Al-Quaida till Iran och vad som helst som kan betecknas som muslimskt, extremt och våldsamt.
”Islamo-fascism” enrages to no purpose the dwindling number of Muslims who don’t already hate us. At the same time, it clouds with ideology a range of situations /…/ we need to see clearly and distinctly and deal with in a focused way. No wonder the people who brought us the disaster in Iraq are so fond of it.”
Detta senaste buzz-ord från Vita Huset må vara riktat mot en amerikansk allmänhet som tror att allt det här bara handlar om Al-Quaida, men det gör det inte mindre osmakligt. Varför inte också krig mot ”Bögfascism”, ”Kristofascism”, ”Judeofascism”, ”Taofascism” eller vad nu för fascism det kan finnas här i världen, kan man undra? Smaka några sekunder på följande mening: ”The Global War Against Christian Fascism.” Det låter rätt obehagligt i våra öron, eller hur?
Andra bloggar om: politik, progressivt, islamofascism, fascism, islam, usa, bush
