Israel accepterat som medlem i Europeiska Interpol

I Haaretz engelska onlineupplaga kan man i dag läsa att Israel efter fem års väntan blivit medlem av Interpols Europeiska gren, en väntan som delvis förklaras med att man inom Interpol inte velat uppröra Muslimska länder. Signalen är ändå tydlig: Interpol menar att Israel är en lojal vän som kommer att hjälpa dem att förhindra terrorattacker på ett effektivare sätt, och eftersom många anser att terrorister snudd på per definition är muslimer (Not all muslims… etc.) och Israel har stor erfarenhet av Islamistisk terror så förefaller det säkert helt logiskt för de flesta, utom just för…just det…de muslimska länderna. Nästa steg är väl att Israel begär inträde i EU. De skulle säkert få ett medlemsskap snabbare än Turkiet.

Police spokesman Micky Rosenfeld called the decision a ”breakthrough,” noting that 70 percent of Israel’s international police operations take place in Europe. The agreement came during Interpol’s general assembly over the weekend in Rio de Janeiro, Brazil.

Up to now, Israel has been part of the Asia region. The five-year wait reflected traditional European concern of angering Arab nations. Israeli efforts to join European sections in other international groups have met similar delays. Also, Israel was recently admitted to the International Committee of the Red Cross after a decades-long struggle.

Meir Rosenne, a former legal adviser to the Foreign Ministry and ambassador to Washington [said].

”After September 11 and the bombings in Madrid and London, Europeans became increasingly aware that there’s no fight against international terrorism without international cooperation,” he said. ”Israel has a large experience in the war against terrorism. Israel’s official cooperation with European polices will allow them to fight terrorism more efficiently.”

Andra bloggar om: , , , , ,

Technorati: , , , , ,

Tories ber om ursäkt för ANC:s terrorstämpel

Under 80-talet brännmärkte ”Järnladyn” Margaret Tatcher ANC som en terroristorganisation och vägrade dessutom att genomföra sanktioner mot den Sydafrikanska apartheidregimen. Nu tar partiets nye ledare David Cameron bladet från munnen och förklarar att hon hade fel och att mycket av den positiva utveckling som Sydafrika går igenom i dag är tack vare och inte trots ANC:s arbete. Tatchers gamla partikamrater protesterar förstås: ”Her former spokesman, Sir Bernard Ingham, said: ’I wonder whether David Cameron is a Conservative.'” rapporterar The Observer.

Det är rakryggat av Cameron att ta det här steget och man kunde bara önska att andra följde hans exempel. Visst kan det finnas någon underliggande agenda, och visst är det lätt att be om ursäkt för andras misstag, men det struntar jag i. Handlingen i sig förtjänar respekt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Technorati Tags:

Noterat om Israel, antisemitism och det tredje världskriget

Göran Rosenberg har skrivit en av de mest klarsynta kolumner som jag läst på länge i DN: ”Rapport från det tredje världskriget”, där han uttrycker en djup förvåning, och bestörtning, över det faktum att många i Israel ser det tredje världskriget som pågående, här och nu. Hans sammanfattar en känsla som nästan på pricken motsvarar den jag själv har inför föreställningen om ett pågående civilisationskrig.

”Vad som likväl förundrar mig är att så många runt konferensbordet tycks dela uppfattningen att Israels krig också har blivit hela västvärldens krig, eftersom den islamistiska fundamentalismen numera har blivit allas vår gemensamma fiende i ett ändlöst tredje världskrig som redan har börjat.

Jag förundrar mig, eftersom något sådant krig inte existerar i min värld. Vad som existerar i min värld är tills vidare ett huvudsakligen politiskt och socialt fenomen (religiös fundamentalism) och ett huvudsakligen polisiärt och legalt problem (terrorism). Ingetdera kan bekämpas med krig, bådadera tenderar att underblåsas av krig.

Av Israels föreställningar om ändlöst krig har västvärlden därvid ingenting att lära.”

I dag har också Forum för levande historia kommit ut med en rapport om antisemitism i Sverige. Rapporten visar att 41% av deltagarna i enkäten visar upp en negativ eller djupt negativ bild av judar, och att 5% visar upp en helt negativ bild. Det är förstås ett skrämmande resultat, som bekräftar min misstanke om att rasismen går djupare än vad man tror i det här landet. Under året kommer Forum för levande historia att genomföra två undersökningar om islamofobi respektive homofobi. Det skall bli mycket intressant att se vad resultatet blir.

Om argumentet för ett nytt Demokratiernas Förbund


”Man får aldrig förvänta sig något från FN. Och på det sättet vägrar FN tyvärr att förvåna. Ingen vet detta bättre än kanadensaren Romeo Dallaire, som var befälhavare över den lilla fn-styrkan i Rwanda 1994. Den som inte under några villkor fick ingripa och stoppa masslakten på en miljon tutsier. Kan någon känna sig mer maktlös?”

Citatet, som är hämtat från Jonny Nilssons blogg, är ytterligare en röst i kören av de som verkar tycka att det är trendigt att anklaga FN. Men vilka är det de egentligen anklagar? Om Jonny hade gjort lite research så hade han förstått att det j’accuse som Roméo Dallaire utslungar i sin bok om FN-uppdraget i Rwanda inte är riktad i första hand mot FN-systemet i sig. Han uttrycker visserligen stor frustration över DPKO:s (Department of Peace Keeping Operations) svårigheter att förmå FN:s medlemsnationer att ge honom det han behöver, men den stora anklagelsen är riktade mot folkmördarna, och inte långt efter kommer de nationer som vägrade att bidra med trupper och materiel, och de som satte in trupp för att flytta ut alla vita men lämnade de svarta att dö. Mest ovett får den forna kolonialmakten Belgien, men varken USA eller Frankrike skonas.

Det finns många just nu som vill att FN skall gå i sank, men innan man riktar in kanonen borde frågan vara: kommer världens nationer verkligen bli mer villliga att ingripa i konflikter och vid massmord och svältkatastrofer utan en vakthund som FN? Finns det något som talar för att ett nytt förbund av demokratiska stater skulle vara villiga att utan dröjsmål ingripa i länder där man inte har några ekonomiska intressen? De som pratar om ett nytt ”Demokratiernas Förbund”, menar att ett utträde ur FN skulle kunna bidra till att stoppa folkmord på ett mer effektivt sätt, men hur det skulle gå till i praktiken går man inte in på. Det är själva tillbakadragandet från FN som framhävs, inte hur man skulle bidra till en fredligare värld.

Visst behöver FN reformeras grundligen, men som jag ser det är kraven på en ny organisation, som utesluter fattiga, krigsdrabbade och diktaturtyngda länder bara ett sätt att slippa ha vakthunden gläfsande i nacken och samtidigt skapa ett legitimt försvar för att slippa ingripa i oroshärdar där man inte har ekonomiska intressen. Det är i så fall knappast ett bättre alternativ. Den som är av annan åsikt får gärna förklara för mig, på vilket sätt det skulle vara det.

Bild: Wikipedia, licens GNU FDL

Jag har skrivit om Rwanda och Romeo Dallaires bok ”Shaking Hands with the Devil” tidigare:
Folkmord och katolicism
Mänsklighetens misslyckande

Folkmord och katolicism

Flera i blogistan har uppmärksammat intervjun med Roméo Dallaire i DN härmodagen (se tidigare post) och via Claes Nordmarks blog hittade jag en del bra länkar, bland annat till en recension av Dallaires bok ”Shaking Hand with the Devil: The Failure of Humanity in Rwanda” och en sammanfattning av ett föredrag han hållit om boken.

Angående Peter och Maria Rinaldos film ”I Guds namn” skall det noteras att det pågår en diskussion om i vilken omfattning den katolska kyrkan i Rwanda var direkt involverade i massmorden, och om den Kristdemokratiska internationalen finansierade det, bland annat på Svenska Wikipedia. Enligt en BBC-artikel finns det många historier om hur flyktingar som sökt skydd i kyrkor massakrerades i kyrkbänkarna och hur de angavs av präster. I Rwanda var vid tiden för folkmordet 60% katoliker. Efteråt har fler och fler börjat konvertera till Islam, av flera olika skäl. Dels verkar muslimerna i landet ha varit mindre involverade i folkmordet och därmed anses det både som säkrare och mer moraliskt godtagbart att vara muslim.Men evangelistiska samfund har också strömmat in i Rwanda.

Apropå kristendom och islam så har Internationella Röda Korset och Röda Halvmånen äntligen kunnat enas om en neutral symbol som skall kunna fungera som ett komplement till de övriga symbolerna: den röda kristallen. Beslutet skall definitivt klubbas igenom under 2006. Så här ser symbolen ut:

Bilden är djuplänkad från röda korsets hemsida

Uppdatering: Romeo Dallaires bok ”Shake Hand with the Devil” har ISBN: 0099478935 och kan köpas hos adlibris

Den riktiga kärnvapenfaran finns i Pakistan

BBC World Service berättar i dag att FNs atominspektionsorgan IAEA fått tillgång till ett två sidor långt dokument som visar detaljerade planer på hur man kan bygga en viktig del av ett kärnvapen. Dokumentet har överlämnats av Iran som säger att de fått det genom den notoriske A Q Kahns nätverk men att de inte beställt det. BBC pratar om Kahn som spindeln i ett svartabörshandelsnätverk med kärnvapenteknologi, men frågan är om den bilden verkligen stämmer. Frågorna kring pakistanierns aktiviteter är visserligen många men det är ganska klarlagt att han i de flesta fall arbetat på den Pakistanska regeringens uppdrag. Det svartabörsnätverk som det pratas om skall i så fall ses som svart därför att det skett i hemlighet. Seymour Hersh berättar i sin bok Chain of Command om hur Pakistan försedde Nordkorea med kärnvapenkunskap och materiel i en omfattning som knappast kan utföras av ett privat nätverk. Pakistan hade handlat med Nordkorea i stor omfattning under nittiotalet men hamnade i en akut ekonomisk kris och var tvungen att ställa in betalningarna. I stället för pengar skall Pakistan ha erbjudit Nordkorea kunskap om hur man tillverkar en atombomb och försett Kim Jong Il med ritningar och ett stort antal anrikningscentrifuger. Förmodligen har Pakistan genom Kahn försett Iran med åtminstone fredlig kärnteknologi. Pakistan har visserligen offentligen hängt ut A Q Kahn men Hersh ifrågasätter trovärdigheten i den symbolhandlingen.


Pervez Musharraf, Pakistans president. Bild: Wikipedia. Licens: GNUFDL

Vad som är värre enligt Hersh att Pakistan är den verkligt stora riskfaktorn när det gäller kärnvapenspridning och inte minst till islamistiska terrorister. President Mussharrafs ställning i Pakistan är mycket bräcklig. Hans partnerskap med USA har väckt starkt motstånd i landet och det är tvivelaktigt om han har folket eller ens sin egen militärs stöd. Om Pervez Musharraf störtas av en islamistiskt inspirerad rörelse så kommer de också att förfoga över kärnvapen. Kärnvapen som är färdiga att avfyras, skall tilläggas. Vad kommer då USA att göra? Invadera Pakistan? Hur skulle Indien reagera? Israel? Det är naturligtvis ett mardrömsscenario.

Medans världens blickar är vända mot Nordkorea och Irans förmodade kärnvapenprogram så finns en krutdurk som är betydligt farligare mitt under näsan på oss.

Inte lika sexigt som att försöka sätta dit Kofi

Det är inte direkt någon huvudnyhet att de första företagen börjat trilla dit i Oil-for-Food programmet, men det är väl inte lika sexigt som att försöka sätta dit Kofi Annan. Faktum är att de som nu åtalas i USA riskerar långa fängelsestraff för att ha betalat stora summor till Saddam Hussein för att få köpa olja från honom. Och det är ändå bara de små fiskarna. Washington Post rapporterar:

U.S. prosecutors have charged a Texas oil tycoon and two Swiss executives and their companies with paying secret kickbacks to Iraq in the U.N. oil-for-food program. Tycoon Oscar Wyatt, the former Coastal Corp. chairman, was arrested in Houston, Texas, on Friday, prosecutors said, becoming one of the highest profile figures ensnared so far in the scandal. The two Swiss nationals are being sought for extradition. The U.S. Attorney for the Southern District of New York charged Wyatt along with Catalina del Socorro Miguel Fuentes, alias Cathy Miguel, and Mohammed Saidji. All three face up to 62 years in prison and heavy fines if convicted. … ”Wyatt, Miguel and Saidji obtained oil under the United Nations’ oil-for-food program by paying millions of dollars in secret kickbacks to Saddam Hussein’s regime in Iraq. These kickbacks were allegedly paid to the government of Irq for oil allocated by the Saddam Hussein regime to the Wyatt Foreign Companies and the Coastal Corporation,” prosecutors said.

Om jag vore som Kofi Annan så skulle jag pusta ut även om jag tror att han visste att dessa åtal skulle komma. FN har tagit otroligt mycket stryk för ett program som man inte ens själv initierat. Visst har man säkert misskött programmet men hela konceptet verkar ha uppmuntrat till korruption redan från början. BBC rapporterar att cirka 4000 företag handlade med Saddam Hussein och påstår att man beräknar att hälften av dem kan ha varit involverade i korruption. Det är en ganska omfattande härva om det stämmer!

Uppdatering: 22 oktober, 14.22. Varken SvD eller DN verkar ha skrivit någonting om den här historien. Anmärkningsvärt? 142 svenska företag har varit involverade i handeln med Irak. Ett Danskt företag, Grundfos, har redan erkänt mutbrott efter att Berlingske Tidene avslöjat affärerna, men Danska UD har enligt den här bloggen agerat som om företaget vore ett Tsunamioffer. Om alla mutar lika mycket, så har ju ingen mutat, eller hur?