Kategori: kriget mot terrorismen

Dagens citat: Om vänstern, men av vem?

Nedanstående citat har en intressant avslutning som jag kommer att ägna lite mer tid åt i en kommande bloggpost. Det intressanta är användandet av begreppet ”loser”. Om man vill såra någon i själ och hjärta: varför inte använda tillmälet ”din j****a loser”. Det brukar kunna ta hårdare än det mesta. När jag läste citatet nedan så kom jag direkt att tänka på ett svenskt tv-inslag om valrörelsen i USA för två år sedan där man försökte förklara varför så många fattiga röstade republikanskt. En av anledningarna skulle vara att det ”inte ville se sig själva som förlorare” (jag citerar från minnet: det kan ha varit ”att de inte ville inse att det var förlorare”, nå, ni förstår poängen). Jag tänkte inte analysera denna jämförelse utan gå till citatet:

”The leftist is antagonistic to the concept of competition because, deep inside, he feels like a loser.”

Och vem har skrivit ovanstående? Ett tips är att titta under rubriken ”läser just nu” i högermenyn.

Andra bloggar om: , ,

Visst kommer annat i skymundan av Irak

Nu börjar även de mer trogna anhängarna till kriget mot terrorn i den liberala pressen att backa från nyttan med USA:s Irakäventyr. Per Ahlins ledare i DN i går, i vilken han kritiserade det pågående kriget i Irak är ett bra exempel.

Och det problem som det hemligstämplade dokumentet tar fasta på blir knappast mindre av att Irak slukar tid, pengar, engagemang och trupper. Andra, kanske viktigare, frontlinjer riskerar att hamna i skymundan. Afghanistan är ett oroande exempel.

Rubriken på den signerade ledaren: ”Annat kommer i skymundan av Irak” är ändå en smula paradoxal, för visst har han rätt. Sedan den 11 september är det mycket som har kommit i skymundan, och definitivt inte bara kriget i Afghanistan.

Man kan fråga sig hur många spaltmil som publicerats om kriget i Irak bara i DN. Inte för att jag själv som bloggare har varit speciellt mycket mer ”bred” i min rapportering, det skall villigt erkännas. Irak har på något sätt varit hela västvärldens hotspot, den brännpunkt som vi visste inte skulle avgöra kriget mot terrorn, men som i stället blivit en symbol för allt det som gått snett med västvärldens dominans och USA:s imperiebygge.

Riktar man blickarna mot Afrika så är skeendena där just nu minst lika dramatiska. Miliser håller på att långsamt erövra hela Somalia och den ”legitima regeringen” med säte i Baidoa en bra bit från huvudstaden Mogadishu ropar nu på hjälp från det internationella samfundet samtidigt som Etiopiska styrkor sägs ha gått över gränsen.

I Sudan har Afrikanska Unionen, enligt Washington Post, bestämt sig för att skicka en truppförstärkning på ytterligare 4000 man till Darfurregionen. AU-trupperna lider brist på allt och skulle egentligen lämnat Sudan vid det här laget, men regimen i Karthoum har vägrat att ta in en välutrustad FN-styrka i landet. I stället hjälper nu FN till med materiel och utbildning och Arabländer med de nödvändiga pengarna.

Också dessa krig griper på sina sätt in i kriget mot terrorn, inte minst genom att skiljelinjerna i konflikterna har en religiös karaktär. Debatten om huruvida man bör agera humanitärt i Sudan har till exempel varit hård eftersom många anser att det är att ge ett orättfärdigt stöd till USA:s imperiepolitik. Tyvärr måste jag säga, har det gått så långt så att vi blivit tvungna att se på precis allt i termer av civilisationskrig om det så är en humanitär katastrof i Darfur eller ett moskebygge i Malmö. Det är en utveckling som är tragisk.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Underättelsetjänsterna dissar kriget mot terrorn

Dagens mest intressanta nyhet är väl att New York Times har fått läsa en hemligstämplad rapport från National Security Council (som DN beskriver som CIA:s tankesmedja) som är starkt kritiskt till hur Bush-administrationen har fört sitt ”krig mot terrorn” och bland annat bekräftar precis det som många redan framhållit, nämligen att kriget i Irak snarare ökat risken för terrorism i än tvärtom.

Reaktionen från Busken på den här rapporten lär väl bli något i stil med: ”the iraqi people are happy because they had free and fair elections and democracy and we will prevail in the war against whatever, yes we will prevail, we will prevail and now it is democracy in iraq” bladibladibla. Eller från Tony Blair: ”The London bombings on July 7 had nothing whatsoever, and I repeat: nothing whatsoever and just once more: aboslutely indeed nothing whatsoever, to do with the war in Iraq”.

Deprimerande!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

32% av britterna vill förhandla med Al-Quaida enligt BBC-undersökning

En undersökning som gjorts för BBC visar att 32% av britterna tycker att västregeringar skall börja förhandla med Al-Quaida, jämfört med 59%, som tycker motsatsen. Jag måste säga att jag själv blev förvånad över siffrorna, men om man granskar alla frågor och resultaten så kommer ett starkt motstånd mot kriget mot terrorn till uttryck. Ungefär hälften av de tillfrågade anser att britterna omedelbart skall ta hem sina trupper från Afganistan och Irak jämfört med cirka 30% som vill att de skall stanna. Bara 25% anser att väst vinner kriget mot terrorismen och hela 53% att vi losar det.

Jag har precis hört en intervju med en brittisk terroristspecialist som arbetar för MI5 (om jag minns rätt). Alistair Crook, som menar att det är oundvikligen är så att vi måste börja inleda förhandlingar med Hamas och andra grupper som vi i dag betraktar som terrorister, och att väst inte kan vinna ett militärt krig mot terrorn. Krigsscenerna är helt enkelt för många. Metoderna felaktiga. Bilden för komplex. Crook refererar också till en Israelisk undersökning som visar på ett liknande resultat som BBC:s, men som jag ännu inte lyckats hitta någon information om.

Intressant nog tillfrågas Crook av intervjuaren om det i dag redan pågår sådana förhandlingar och Crook svarar att det bara tagits ett fåtal kontakter under de här fem åren. Väst har helt enkelt inga samtalspartners, och vägrar skaffa sig fler.

Det gläder mig att de som vill utöka kriget mot terrorn är i minoritet i väst. Det glädjer mig att folk i gemen inte låter sig påverkas av de extrema galningar som försöker piska upp opinionen för ett civilisationskrig (läs: den kristna evangelistiska högern). Minns att spanjorerna fick möjlighet att visa sitt stöd till kriget i det val som genomfördes efter Madrid-bombningarna och att man valde att hoppa av det. Sverige borde göra detsamma.

Andra bloggar om: , , , , ,

Syrien ytterligare ett steg in från kylan

Ni kommer kanske ihåg Buskens ”inofficiella” uttalanden om att Syrien är den stora skurken i Mellanöstern? Nu verkar i alla fall landet komma ytterligare ett litet steg in från kylan i och med att Vita Huset tackat för den insats som Syriska antiterrorstyrkor gjorde när de stoppade attentatet mot den amerikanska ambassaden i Damaskus i går. Syrierna å sin sida är inte överförtjusta utan påpekar att det är USA som har gjort regionen instabil.

En intressant artikel hittar man i dagens Haaretz som berättar om ett besök som tre arabiska ministrar i Knesset precis gjort i Damaskus:

Syrian President Bashar Assad on Tuesday told three Israeli Arab MKs visiting Damascus that Syria is ready to establish peace with Israel based on the Arab League’s 2002 plan, saying it was Israel who was not willing to accept the initiative.

The Arab League’s plan calls on Israel to retreat to 1967 borders and for a multi-lateral agreement on a solution for the refugee plan. In return, all Arab countries would be required to recognize Israel and maintain diplomatic ties with it.

Besöket är uppenbarligen inte okontroversiellt och andra som besökt Syrien utan tillstånd riskerar att få sina pass indragna (är inte Israel en demokrati?).

Interior Minister Roni Bar-On earlier this week called on Foreign Minister Tzipi Livni to recall the passports of the three Arabs lawmakers, who visited Syria without seeking permission from the government.

Västvärlden klagar ständigt på att den ena eller andra arabstaten eller organisationen (nu senast Hamas) inte erkänner Israel, men uppenbarligen saknas inte förslag från arabstaternas sida hur man skall gå tillväga för att få till stånd en kompromiss som alla kan godta. Men jag antar att många vill att hela mellanöstern skall lägga sig platt inför väst och buga sig djupt inför vår ”moraliskt överlägsna civilisation”? Det kommer förstås inte att hända. Arabstaterna slåss med näbbar och klor för sin existens och att Condi nu säger att hon hoppas att Syrien går med i kriget mot terrorn måste väl nästan uppfattas som en förolämpning av Damaskus.

Uppdatering: enligt DN:s Lotta Schüllerqvist baserar Hamas och Fatah sitt nya samarbetsprogram på det arabiska fredsinitiativ från 2002 som Assad nämner i artikeln ovan. Mer info om detta fredsförslag finns på Wikipedia. Intressant nog försökte Hamas uppenbarligen att stjälpa initiativet genom en självmordsbombning i Netanya. Om man ställer sig bakom planen nu så innebär det ett stort steg framåt för Hamas.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati tags: , , , , ,

Erixon, Münkler och Peres: nya krig som kräver nya lösningar

När Dick Erixon ryar att ”När man läser dessa svenska journalister börjar man förstå varför fundamentalisterna hävdar att västvärlden är dekadent, sjuk och lätt att krossa. Om västerlandet inte hade mer stake än Expressen och Svenska Dagbladet skulle vår civilisations dagar vara räknade”, så vet jag inte om jag skall rulla runt på golvet i skratt eller bli förbannad. Jag lyckas på något sätt frammana en bild av honom iförd skotsk-rutig fluga, bärandes på en M16 och i astunga combatboots som han klampar fram i öknen med tillsammans med sina compadres i whichever-brigaden. Jag ser också det Skånska slättlandet fyllas med dödsföraktande islamister vevandes med kroksablar, kalasnikovs och dynamitbälten i full färd med att skapa en ny karbalamyt i kamp mot di svenskes blekfinniga bataljoner. Erixon är så otroligt rädd för den kommande invasionen, eller vad det nu kan vara han upplever som ett så stort hot, att han går i spinn över att ingen förstår i vilken omedelbar fara han och hans landsmän befinner sig i. Man häpnar över överdrifterna.

Jag kan liksom inte, hur mycket jag än försöker, frammana den där akuta skräck som krävs för att jag skall greppa närmsta japanska sushikniv med iskalla svettfloder rinnande längsmed ryggen. Jag är ledsen. Annat vore det om jag vore Libanes, Palestinier, Irakier, Israel eller Saudier. Fakta talar nämligen sitt tydliga språk. I västeuropa har det bara genomförts två attacker av islamister sedan 2001: i London och i Madrid. 254 människor dog, vilket är illa nog. Men det kan inte på långa vägar jämföras med de tiotusentals, ja kanske hundratusentals människor som dödats på grund av terrorism och antiterroristkampanjer i mellanöstern och sydostasien. Det är där kriget pågår. Vi känner bara av några små-konvulsioner.

Ursäkta mig Dick, men jag blir faktsikt mer rädd för dig och dina gelikar än för risken att jag nästa gång jag tar bussen till Slussen skall sprängas i bacontärningar, för det som bombattentaten i Madrid och London med all önskvärd tydlighet visar är hur USA och Storbritannien har ökat risken för attentat genom att invadera ett land som inte hade med kriget mot terrorn att göra. Libanon-Israelkrisen har fått upp ögonen på de inblandade att den här typen av krig inte kan vinnas med avgörande slag. Så frågan är bara hur mycket vi är beredde att låta Bush och Blair ödelägga, skövla och döda innan de inser att de inte kan vinna kriget mot terrorn (läs: innan utmattning tvingar dem att lägga av). Femhundratusen människor, en miljon människor, två miljoner, tio miljoner?

Därmed inte sagt att det inte finns en risk med hur läget i världen utvecklar sig. Jag återvänder till den tyske statsvetaren Herfried Münkler som i boken The New Wars menar att krigen i Afrika och 9/11 visar hur framtidens krigföring kan komma att ske även i Europa, om inte staten kan uprätthålla sitt monopol på våldsutövning. Det är en bild av ett Europa i krig som mer liknar trettioåriga krigets fasor, eller Kongos decennier av massakrerande, än första världskrigets skyttegravsdito. Fler soldater och bättre hi-techvapen för att möta hotet är att slänga pengar i sjön. Shimon Peres och många med honom har insett riskerna med detta avskräckande scenario och att nya strategier krävs för att närma sig problemet. Det är kanske dags att killar som Dick också gör det?

Läsning: Herfried Münkler, The New Wars, Polity press 2004 ISBN: 0745633374
Tidigare post om Münkler

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

911 – resultatet av fem års krig – åtminstone 59 990 dödade.

Den där höstdagen för precis fem år sedan när en väninna ringde och berättade att jag borde slå på TV:n har jag svårt att glömma. Båda tornen var träffade men byggnaderna hade ännu inte rasat. I min lägenhet i Berlin gick BBC World service omväxlande med CNN på hela dagen. Det var inte svårt att förstå att attacken skulle komma att förändra världen på något sätt, och det gjorde den med besked. Så nu är vi här med begrepp som det globala kriget mot terrorismen och kampen mellan civilisationerna. Ett globalt, assymetriskt mångfrontskrig som ingen kan vinna, och som ständigt skördar nya offer. Så det är på sin plats att hedra offren i detta krig, varav de flesta dött därför att de råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag har sammanställt en lista nedan med de senaste siffrorna från de mest framträdande händelserna i detta krig. De skall förstås tas med en stor nypa salt. I många fall finns inga uppgifter om dödade eller vilka som är kombattanter eller civila. Jag har i princip använt medianer där siffrorna är omtvistade eller bekräftade dödssiffror. Slutsumman är förmodligen mycket högre än 60 000. En annan viktig not är att jag har valt att ta den 11 september som utgångspunkt för detta krig, men det skulle lika gärna kunna ha varit 1918 eller 1993.

IN MEMORIAM
MINST 59 990 DÖDADE

2001:

* September 11, 2001 attacks: 2 973 döda
* War in Afghanistan (Oct 2001 – current): cirka 4 200 döda

2002:

* 1st Bali bombing (12 October 2002): 202 döda

2003:

* Iraq War (March 19, 2003 – current): cirka 45 000 döda
* Insurgency in Saudi Arabia (May 12, 2003 – current): minst 108 döda
* Marriott Hotel bombing (August 5, 2003): 12 döda

2004:

* Waziristan War (March 2004 – September 2006): 3950 bekräftade döda
* Madrid train bombings (March 11, 2004): 191 döda
* Jakarta embassy bombing (9 September 2004): 9 döda

2005:

* 1st London bombings (July 7, 2005): 52 döda
* Amman bombings (9 November 2005): 63 döda
* 2nd Bali bombings (1 October 2005): 23 döda

2006:

* Mumbai train bombings (July 11, 2006): 207 döda
* Operation Medusa (September 2, 2006): cirka 3000 döda

Källor: http://en.wikipedia.org/wiki/Gwot och andra artiklar på wikipedia

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat till:

Senaten bekräftar Bushisternas cyniska spel om Irak

Jag är verkligen inte överraskad över att den amerikanska senatens underrättelseutskotts senaste rapport om upptakten till USA:s krig i Irak visar att det inte finns några som helst bevis för att det skulle finnas en länk mellan Al-Quaida och Saddam Hussein, vilket Vita Huset ständigt implicerade i sin upptakt till kriget, och att man lade för stor vikt vid Chalabis exilorganisation Iraqi National Congress. Rapporten går inte in på frågan huruvida Bushisterna vilseledde allmänheten, men New York Times konstaterar att:

…one report did contradict the administration’s assertions, made before the war and since, that ties between Mr. Zarqawi and Mr. Hussein’s government provided evidence of a close relationship between Iraq and Al Qaeda. As recently as Aug. 21, President Bush said at a news conference that Mr. Hussein “had relations with Zarqawi.’’ But a C.I.A. report completed in October 2005 concluded instead that Mr. Hussein’s government “did not have a relationship, harbor or even turn a blind eye toward Zarqawi and his associates,” according to the new Senate findings.

Det är uppenbart att Vita Huset misslett det amerikanska folket för att få möjlighet att slå mot Irak. Med andra ord: ljugit sig mörkblå i ansiktet. Vilket vi alla visste redan från början. Och man har vilselett med en diabolisk teknik. Guilt-by-association: genom att hela tiden nämna olika namn, grupper och fenomen i samma andetag i tal och pressreleaser, har man bundit ihop Hussein med Zarkawi och Al-Quaida. Powell skall enligt NYT ha nämnt Zarkawis namn mer än tjugotal gånger under ett tal till FN:s säkerhetsråd.

Men Vita Huset rycker på axlarna och säger genom sina talesmän att det viktigaste är vad som händer i framtiden och krigtet mot terrorn måste vinnas. Vita Husets agerande för att nå dit visar på en anti-demokratisk cynism som redan har slagt tillbaka hårt mot USA i form av anti-amerikanska stämningar i hela världen. Det kommer att ta många år att reparera den förtroendekrisen.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , , , ,

Chomsky om kriget mot terrorn

Danska onlineupplagan av Information har i dag en intervju med Noam Chomsky som är värd att läsa, även om argumenten är bekanta om man har tagit del av Chomskys arbeten. Vad som aldrig upphör att fascinera mig med denne knotige och ettrige lingvist är hans kompromisslösa krav på politisk hederlighet, som han framför allt avkräver av sitt eget lands politiker.

”Når det handler om magt, arbejder vi ud fra rendyrket opportunisme og har altid gjort det. Det gælder i forhold til ekstrem islamisme, som det gælder i forhold til demokratier, forfærdelige diktaturer eller enhver anden form for regime eller indflydelsesrig gruppe.”

Vad Chomsky kräver av sina politiker är, som jag tolkar det, moralisk stamina. Att klara av att ställa sig upp och säga att vi gjorde fel. Att kunna ta på sig skulden. Att kunna avsäga sig makten. Och framför allt att kunna vägra att gynna det egna intresset om så krävs. Det är förstås oerhört höga krav att ställa på oss vanliga dödliga och våra rangliga organisationer, men jag är böjd att hålla med. De i maktposition som klarar av att inte gynna sitt eget intresse, eller sin nations intresse, förtjänar respekt.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , , , ,

Belgiska kuppmakare, rädda européer, irakisk demokratur och ilskna amerikaner

Några nyheter uppsnappade ur etern denna stilla septembernatt:

Nyheten att den Belgiska polisen i morse arresterade 17 personer i en terrorcell som planerade attacker för att ”destabilisera” det Belgiska samhället visar återigen att en av de riktigt stora terrorfarorna i Europa kommer från nynazister och högerextrema kretsar. Den här gången rörde det sig om en organisation som uppenbarligen var djupt förankrad i den belgiska militären. Att nyheten inte genererar mer än ett fåtal resultatposter på Yahoo News är kanske inte så förvånande. Vem fasen bryr sig om tränade kuppmakare med militära vapen när man kan titta på en ny Usama-video eller läsa spaltmetrar om ett gäng hembakade brittiska terroristaspiranter? Det är ju dessutom ”våra” pojkar och inga ”svartingar” det handlar om. A few rotten apples m.a.o. Många europeer kommer att få ett mycket bryskt uppvaknande endera dagen.

Om nyheten på BBC och AFP/Yahoo

Rgr med bloggen Om Utrikespolitik har jämfört en rad olika undersökningar som alla handlar om västvärldens rädsla för terrorism. Mycket intressant läsning. Mycket välresearchat. Folk är verkligen rädda. Så långt har det alltså gått.

Ilskan i USA över att den förre Iranske presidenten och reformvännen Khatami bjudits in för att föreläsa på Harvard i New York på sin resa i USA verkar vara så stor bland en del amerikaner att fartvinden känns ända hit och medierna är fulla av uttalanden som alla är varianter på ”vi-är-för-yttrandefrihet-men…(fyll på med haranger om kärnvapen, terrorsponsring, hezbollah eller liknande)”. Jag framhåller hellre en intervju som BBC gjort med en av de män som hölls fångna under ambassaddramat i Teheran 1979, som menade att Khatamis besök är en sällsynt möjlighet att bygga broar mellan den muslimska och kristna världen. Det behövs knappast påpekas att ingen i administrationen är intresserade av att träffa Khatami. Att bygga broar är ju obehagligt.

Och till sist stänger nu Iraks regering ned den arabiskspråkiga TV-kanalen Al-Arabiya av okänd anledning. Förmodligen har det att göra med att kanalen var öppet kritisk mot en minister i den Irakiska regeringen. Al-Jazeera är bannlysta i landet sedan 2004. Så mycket är den Irakiska ”demokratin” värd. Demokratur är ett nytt ord jag lärt mig som borde passa bättre i sammanhanget.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati: , , , , ,