Bush egen kyrka kritiserar kriget i Irak

Nu kommer kritiken mot kriget i Irak även från det håll som torde vara mest kännbart för Bush och Cheney, nämligen deras egen kyrka. Det är al-jazeera och the Nation som rapporterar att the United Methodist Church Board of Church and Society i en intern omröstning beslutat sig för att göra ett uttalande där man vädjar till de båda metodisterna att avsluta kriget i Irak snarast och ta hem trupperna.

Denna styrelses sammansättning verkar innehålla både konservativa och liberaler och den torde inte befinna sig längst ut till höger. Det är trots detta ganska anmärkningsvärt och ger en fingervisning om att Bush-regimen nu förlorar stöd bland de moderata religiösa krafterna i USA. Dessa krafter har hitintills hållit tillbaka sin kritik.

”As people of faith, we raise our voice in protest against the tragedy of the unjust war in Iraq,” said a statement issued last week by–the social action committee of the church that both President Bush and Vice President Cheney belong to, The Nation reported.

”Thousands of lives have been lost and hundreds of billions of dollars wasted in a war the United States initiated and should never have fought.”

”We grieve for all those whose lives have been lost or destroyed in this needless and avoidable tragedy. Military families have suffered undue hardship from prolonged troop rotations in Iraq and loss of loved ones. It is time to bring them home.”

It is my hope and prayer that our statement against the war in Iraq will be heard loud and clear by our fellow United Methodists, President Bush and Vice President Cheney,” said Jim Winkler, General Secretary of the UMC’s Board of Church and Society. ”Conservative and liberal board members worked together to craft a strong statement calling for the troops to come home and for those responsible for leading us into this disastrous war to be held accountable.”

Nattamat

Några intressanta artiklar uppsnappat i natten medan datorn står och tuggar fram nya avi-filer.

Raed Jarrar konstaterar med sedvanlig sarkasm att det nya initiativet från Iraks försvarsministerium att erbjuda Irakiska ex-militärer tjänster i den nya administrationen är en ny intressant taktik att komma tillrätta med upproret.

I think they should have announced it this way: ”Dear Ex-Iraqi Army officers, after trying to kill you for the last two years, we figured out that you are acctually winning the battle, so can you please come and join us, we don’t want to die. Please. We beg”

Raed har också synpunkter på vilka han vill se som ockupanter i landet.

At least the Israeli government evacuates Plestinians’ houses before demolishing them! Can we please have Sharon occupy Iraq instead? Now I think he is a humane man of peace.

Billmon får celebert besök av Juan Cole inte bara i Whiskeybaren utan hemma. Det händer tydligen att bloggare träffas på riktigt för att diskutera över en öl! Fascinerande.

Juan Cole börjar bli mer och mer övertygad om att motståndet i Irak till största delen drivs av Saddams tidigare trupper och att alla, d.v.s. USA, motståndet och Iraks regering gör allt för att peka ut Zarqawis ”Al-Quaeda i Irak” fastän det egentligen handlar om en fortsättning på kriget mellan Saddam och USA. Intressant läsning.

Observer online berättar att 607 bilar satts i brand i Frankrike under söndagen varav hälften utanför Paris.

De Villepin called the emergency cabinet meeting to attempt to regain the momentum and show a united front. He called on ministers to speed up plans for urban renewal and asked the influential imam of the Paris mosque, Dalil Boubakeur, to appeal for calm.
But it was Sarkozy who again came in for attack. After his meeting with De Villepin, Boubakeur launched a veiled attack on the minister’s outbursts, in which he called the disaffected young men on estates ’louts’.
Police trade union official Gilles Petit said the rioters would ’stop at nothing’ in their attacks.

Pariskravallerna ett släggslag mot fästning Europa

Jag är egentligen inte speciellt chockad över det som händer i Frankrike just nu. I mina ögon är det en obeveklig konsekvens av de senaste årtiondenas Europeiska invandringspolitk och globaliserade flyktingströmmar.

Precis som jinge, som skriver om upploppen i dag, tror jag att det vi ser nu är en del av en ökande globalisering. Medan Europeiska företag stirrar sig blinda på outsourcingmöjligheter och billiga förtjänster så blundar regeringarna för den oerhörda dragningskraft som Europa har på de som vill skaffa sig en drägligare tillvaro och hjälpa sina familjer. Politiken som syftat till att till varje pris behålla den Europeiska enheten är i längden ohållbar, fästning Europa kommer obönhörligen att nötas ner mot ett mer integrerad enhet med resten av världen. Om man ser pessimistiskt på saken är det enda alternativet konflikt. Att folk är beredda att ta oerhörda risker för att komma hit är bara bevis nog.

Jag undrar om vi inte kommer att få se en ny värld växa fram i gränsområdena kring europa bebodd av flyktingar som desperata försöker ta sig in i värmen. Ceutaenklaven, Gibraltar, Turkiet och andra länder i södra europa kan komma att få helt nya städer bebodda av flyktingar som lever under miserabla förhållanden. Det är inte acceptabelt om vi vill fortsätta kalla oss demokrater.

Vad är lösningen om vi inte vill ta den konflikt som nödvändigtvis kommer att komma? Naturligtvis att hjälpas åt för att skapa bättre förhållanden i de länder där flyktingarna kommer ifrån. Öka de civila insatserna i dessa länder, öka biståndet, öka bidragen till de organisationer som verkar i dessa länder, slopa subventioner, öka investeringarna. Jag kan inte se annat än att fästning Europa oundvikligen leder till konflikter som kommer att urholka det välstånd som vi nu har. Det är bättre att dela med sig av det välståndet medan det fortfarande finns.

Kanske ryste någon kolonisatör på 1800-talet inför tanken på att de folk han förslavade och mördade någon gång skulle slå tillbaks mot Europa. Det är nu det börjar hända.

Samarbeten med Iran i det fördolda

När man läser om Iran så glömmer man ofta att landet är en av regionens stormakter. När Afghanistan är dominerat av krigsherrar så till den grad att dess president knappast kan lämna huvudstaden, och Irak är en krigszon med allt vad det innebär, så framstår Iran som tämligen stabilt. Faktum är att väst vid flera tillfällen, om än motvilligt, bett Iran om favörer. Ibland har det skett på officiell väg, oftast i hemlighet.

USA bad Iran om hjälp inför kriget mot Afghanistan med både underrättelser och användande av territorium vilket de också fick. I vilken omfattning är oklart och jag måste kolla upp det ytterligare. Detta utbyte verkar ha lett till bitterhet bland många Iranier i det allt kyligare klimatet emellan USA och Iran, men man skulle ockå kunna ange Iraniernas tillmötesgående som ett skäl till att USA faktiskt inte pressat Irans regering så hårt som förväntat.

1993, under kriget i Bosnien, ”smugglade” Iran vapen till den Bosnisk-Kroatiska koalitionen med USAs godkännande. Ofta framförs åsikten att detta var en infiltration av Iranska Muhajeedin-krigare men enligt Jürgen Elsässer som i år kommit ut med boken Wie der Dschihad nach Europa kam. Gotteskrieger und Geheimdienste auf dem Balkan var koalitionen mellan Kroatien och Bosnien noga med att fråga USAs sändebud om det var acceptabelt att köpa vapen från Iran. De fick ett förbryllande icke-nej. När de ville ha ett förtydligande fick de svaret ”Lyssna inte bara på vad jag säger utan också vad jag inte säger”. Grönt ljus med andra ord. Iran flög in ungefär åtta plan i månaden med vapen, materiel och rådgivare till Bosnien under 1993.

När detta uppdagades blev det ramaskri i USAs kongress. Hade USA hjälpt till att få in jihadister i Europa? Saken verkar inte ha fått några större efterverkningar, kanske därför att det faktiskt aldrig fanns några ”jihadister” på Bosnisk mark.

Vi i väst tenderar att bli vettskrämda inför tanken på samarbeten med länder i mellanöstern. De är totalitära, islamistiska, terrorister och jihadister, och sällan något annat. Kanske är det tvärtom så att det enda sättet att sprida demokrati i mellanöstern är att i stället för att hota med bomber och underblåsa skräckpropagandan faktiskt närma sig länderna i fråga och visa respekt, och inte bara fråga efter hjälp när det kniper. Bosnien skulle faktiskt kunna bli ett land som skulle kunna öppna upp för ett sådant samarbete.

För den som gillar tyska finns ett utdrag ur Elsässers bok att läsa i det Tyska onlinemagasinet Freitag.
En intressant artikel om Bosnien som också tar upp Iran.
Iran Press Service Public Forum: vad iranier tycker om symbiosen med USA, på engelska

Det revolutionära USA

”Jag kommer alltså envetet att fortsätta att hävda att Bushregimen är det farligaste som drabbat vår kultursfär sedan – ja, faktiskt! – trettiotalet. Eftersom den kroniskt freudianskt felsägande George W Bush kan hävda att man måste upprepa saker många gånger för att ”få sanningen att sjunka in”, då gäller det motsvarande att man gång på gång måste upprepa fakta som avslöjar lögnerna och propagandan”, skriver Thomas Lindström i sin senaste post på ”Krigskrönikan”.

Är Bush så pass farlig som Thomas hävdar? Ja på sätt och vis. GWB har i den nykonservativa ideologins fotspår tagit väldigt stora risker. Man skulle med visst fog kunna hävda att han, och framför allt hans ministrar, försökt sig på att genomföra en palatsrevolution för att tillskansa sig extraordinära befogenheter. Jag pratar om Patriot Act, Powell- och Bushdoktrinerna, försöken att underminera CIA, söndertrasandet av förtroendet för de internationella rätten, unilateralismen och saboterandet av FN. Man skulle kunna hävda att de nykonservativa egentligen är revolutionära och som sådana egentligen inte konservativa i strikt mening, vilket Thomas också är inne på.

Om man skall jämföra Bush-admin med andra berömda revolutionärer så ligger Hitler närmre till hands än Stalin. En yttre, religiöst formerad, fiende finns där, den expansiva krigspolitiken finns där, den Göbbelsinspirerade nationalistiska retoriken likaså. Ok, ok, jag vet! Hitler dödade 6 miljoner Judar, Stalin tog kål på 20 miljoner bönder och meningsmotståndare. Detta är också den stora skillnaden. Vi lever i dag i en tid där folkmord av den magnituden svårligen kan äga rum ostraffat i någon del av världen, utom möjligen i Afrika. Efter andra världskriget har regelverken varit extremt tighta för att förhindra ett nytt världskrig och nya folkmord. Är dessa skyddsmekanismer på väg att brytas upp? Om så är fallet står vi i värsta fall inför en mörk tidsålder.

En utmärkt bok som handlar om dessa saker är Seymour Hershs ”Chain of Command” (På Given Order på svenska). Den handlar inte bara om kriget i Irak utan också om hela det skeende som ledde fram till kriget. Seymour Hersh förmedlar genom ett imponerande nätverk av anonyma och namngivna källor inom flertalet underättelsetjänster och regeringsadministrationer en bild av en administration som sett som sin uppgift att föra sitt totala krig på ett flertal samtidiga fronter med hjälp av bristfälliga och i bland falsifierade underrättelser och orealistisk planering.

Den Australiensiske författaren och journalisten John Pilger skrev angående en intervju ha gjorde med Bush-rådgivaren Richard Perle en gång:

”I interviewed Perle when he was advising Reagan, and when he spoke about ‘total war,’ I mistakenly dismissed him as mad. He recently used the term again in describing America’s ‘war on terror.’ ‘No stages,’ he said. ‘This is total war. We are fighting a variety of enemies. There are lots of them out there. All this talk about first we are going to do Afghanistan, then we will do Iraq … This is entirely the wrong way to go about it. If we just let our vision of the world go forth, and … just wage a total war … our children will sing great songs about us years from now.’”

Besattheten av totalt krig är inte ny. Den som vill hitta analogier kan gå till 1943. Nazisternas propagandaminister Joseph Göbbels håller tal i Berlins Sportpalats:

Engelsmännen tror att det tyska folket vänder sig mot sin regerings krigshandlingar. Att de inte vill ha ett totalt krig, utan kapitulation. Jag frågar er. Vill ni ha ett totalt krig? Vill ni ha det, om nödvändigt, totalt och radikalt på ett sätt som vi i dag inte kan föreställa oss?

Jag kommer ihåg att dokumentärfilmen sände en isande kylning längsmed min ryggrad när tusen välregisserade åhörare skriker ett rungande JA! på Goebbels fråga.

Dåligt informerat av Svensk media

WTF! Inte konstigt att Anonym postar sina långa uppmaningar till Svensk media att skärpa sig i mina kommentarer när det gäller rapporteringen om Bush-gängets skumraskaffärer. Klickade precis in på en sökning via min tracker och upptäcker att Mr Browns är den enda googleindexerade sidan på svenska som nämnt Brewster, Jennings and Associates. Det verkar som inte ens DN, SvD eller vänsterpressen har lyckats få ut namnet i sina onlineeditioner. Anmärkningsvärt.

Fråga: Vad är Brewster, Jennnings and Associates? Svar: det är den fejk-firma som CIA-agenten Valery Plame jobbade för när hon outades av NY Times. Företaget är en fasad skapad av CIA för att få tag på underrättelser om massförstörelsevapen m.m. Företaget har haft hundratals agenter anställda som verkat över hela världen. Officiellt har dessa agenter varit konsulter inom energisektorn vilket inneburit att de kunnat få tillgång till uppgifter om allt från oljeresurser till transaktioner med nukleärt material.

—

PS. När det gäller Anonyms anonyma postningar så kommer jag att ta bort dom framöver om de inte innehåller åtminstone ett nickname. DS.

Frågan om kalifatets eventuella återkomst

Jag måste säga att det blivit uppenbart för mig att mina kunskaper om den arabiska kultursfärens historia är bara alltför bristfälliga och skissartade. Vad säger jag till exempel om någon frågar mig vad jag anser om kalifatets eventuella återuppståndelse? Vad säger jag om någon hävdar att de islamistiska terroristerna är galna inte minst eftersom de vill återupprätta kalifatet? Tills för några dagar sedan skulle jag bara skaka på huvudet. Nu vet jag i alla fall lite mer.

Vad är då detta kalifat? Om jag förstått det hela rätt så skapades det som ett svar på frågan vem som skulle föra profeten Muhammeds lära vidare efter hans död. Profeten hade inte själv utnämnt någon efterträdare och den muslimska världen stod plötsligt utan ledning. Kalifatet instiftades för att föra Islams läror vidare och fungera som ett slags överhuvud för den mulimska världen eller gemenskapen: Ummah. Kalifen skulle därmed kunna jämföras med katolicismens påve.

Sedan den förste kalifen Abu Bakr tillsattes år 632 så har kalifatet fortsatt att bidra till att hålla ihop och utgöra ledningen för den muslimska världen. Kalifatets huvudstad har varierat beroende på kalifens hemvist och vilken region som haft störst politiskt och ekonomiskt inflytande vid varje specifik tidpunkt. Även om kalifatets makt minskade under Ottomanernas era så bevarades det i princip fram till det att det Ottomanska riket slutligen föll ihop 1924. Ottomanerna stred på axelmakternas sida i första världskriget och delades upp i intressesfärer efter 1918. Därav Britternas inflytande över Irak och Afghanistan, och därav dagens krig i Irak. Det är med andra ord inte länge sedan och även om kalifatet upphörde att existera så finns det uppenbarligen som en levande ide inom den radikala islamismen i dag.

Det är också därför som kalifatet dyker upp i den aktuella debatten. Vissa hävdar att Usama Bin Ladens yttersta mål är att återupprätta kalifatets makt och därigenom förena den muslimska världen igen till en ny stormakt. Det är också det yttersta mål som förenar hans anhängare världen över: i Tjejtjenien, Indonesien, Egypten, Iran och Irak. Inte nog med det. Även moderata muslimer torde vara medvetna om det enorma inflytande som kalifatet hade under en lång tidsperiod. Även om de inte är intresserade av att återinsätta ett kalifat av 1924 års modell så tycks det som om de intresserade av att behålla den muslimska sammanhållningen, Ummah. Den egyptiska ledaren Nassers pan-arabiska tanke skulle kanske kunna ses som ett försök att skapa ett slags moderniserat kalifat.

Att därför avfärda den muslimska världens drömmar om en enad arabisk nation under en stark ledare som galenskaper är att totalt underskatta Ummahs styrka. Att kräva att arabstaterna upprättar en typ av parlamentarisk demokrati som gör den helt kompatibel med europeisk standard är att be om motrörelser av den typ som skapade den Iranska revolutionen. Jag tror att underskattandet av Ummah är en stor del av USA och Storbritanniens felbedömning när det gäller motståndets kraft i Irak.

Om man är uppriktigt intresserad av att uppmuntra framväxandet av liberala, demokratiska instiutioner i mellanöstern bör man ta en helt annan väg än att använda brute force. Tvärtom är det uppenbart att den amerikanska politiken uppmuntrar antidemokratiska krafter i mellanöstern. USA:s problem är helt uppenbart att man inte vågar ta minsta lilla steg som skulle kunna uppfattas som en eftergift men i längden innebär det att USA faktiskt förlorar både ekonomiskt och maktmässigt även om det kortsiktigt verkar som motsatsen.

En annan syn på dagens situation i mellanöstern är att radikala krafter i den muslimska världen nu genomför det uppror mot segrarmakterna i första världskriget som nazisterna fann stort stöd för på 1930-talet. Här finns med andra ord en stor möjlighet att undvika att upprepa det misstag som ledde fram till andra världskriget. Jag förstår varför USA inte vågar ta steget och genomföra en ”Marshall-plan” för mellanöstern. Man såg hur snabbt Tyskland och Frankrike återhämtade sig efter andra världskriget och man är orolig för att förlora alltför mycket på en stark pan-arabisk nation. Det värsta av alternativen som skulle följa på att undvika en sådan återuppbyggnadspolitik är bara för svårt för mänskligheten att återigen uthärda: ett fullskaligt tredje världskrig.

Wikipediaartiklar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Ottoman_empire
http://en.wikipedia.org/wiki/Caliph
http://en.wikipedia.org/wiki/Abu_Bakr

Det blev I Lewis Libby

För tolv minuter sedan rapporterades det att det blev I Lewis ”Scooter” Libby som åklagare Fitzgerald valde att sätta åtala för en serie brott, bland annat mened. Libby är rådgivare till vicepresident Dick Cheney. Karl Rove nämndes inte men hans fall ligger säkert fortfarande och puttrar. Det här har varit en svart vecka för Bush. För alla oss som vill att lögnerna som ledde fram till Irak-kriget är det här ett mycket viktigt beslut. För Libby är det förstås en personlig katastrof. Han riskerar enligt BBC, 30 år i fängelse och 1,5 miljoner dollar i böter.


JOHN SOLOMON and PETE YOST på AP rapporterade på Washington Post:

Vice presidential adviser I. Lewis ”Scooter’ Libby Jr. was indicted Friday on charges of obstruction of justice, making a false statement and perjury in the CIA leak case.

Kar
l Rove, President Bush’s closest adviser, apparently escaped indictment Friday but remained under investigation, his legal status a looming political problem for the White House.

I. Lewis ’Scooter’ Libby, Vice President Dick Cheney’s chief of staff, walks out of the West Wing of the White House using crutches Thursday, Oct. 27, 2005, in Washington. Libby and Karl Rove, President Bush’s deputy chief of staff, await their fate in the CIA leak probe, after a prosecutor spent three hours before a grand jury that has the power to hand up indictments that could rock the Bush administration. (AP Photo/Pablo Martinez Monsivais)
I. Lewis ’Scooter’ Libby, Vice President Dick Cheney’s chief of staff, walks out of the West Wing of the White House using crutches Thursday, Oct. 27, 2005, in Washington. Libby and Karl Rove, President Bush’s deputy chief of staff, await their fate in the CIA leak probe, after a prosecutor spent three hours before a grand jury that has the power to hand up indictments that could rock the Bush administration. (AP Photo/Pablo Martinez Monsivais) (Pablo Monsivais – AP)
The indictments stem from a two-year investigation by special counsel Patrick Fitzgerald into whether Rove, Libby or any other administration officials knowingly revealed the identity of CIA agent Valerie Plame or lied about their involvement to investigators.

The five-count indictment accuses Libby of lying about how and when he learned about CIA official Valerie Plane’s identity in 2003 and then told reporters about it. The information was classified.

Any trial would shine a spotlight on the secret deliberations of Bush and his team as they built the case for war against Iraq.

UPPDATERING: Nu rapporteras det at Scooter har avgått. Jeesis, Cheney måste vara minst sagt nervös! Här är åtalet: USA vs I Lewis Libby

Bild wikipedia

Fitzmas-time-feber!

Jag kan bara inte låta bli att dras med av förväntningarna på en Happy Fitzmas på de amerikanska liberala bloggarna just nu. Klackarna är i taket, förväntningarna höga, firandet igång inför Halloween och alla laddar upp inför 2-slaget då Fitzgerald kallat till presskonferens för att avslöja vad han tänker ta sig till härnäst.

Vill du känna av stämningen, gå till den här tråden på Daily Kos! Höh, vad är klockan nu egentligen i Washington? Halv elva? Tre timmar kvar.

Några favoritkommentarer:

—
”Called in sick to work. Bought 3 cases of Grain Belt Premium Beer. Bought 6 quarts of tomato juice. Not just any tomato juice, but LIBBY’S tomato juice. Time to drink until I can imagine the dems controlling the senate and house and asking ole GW why they shouldn’t impeach him. I think that day will be Feb. 2007. I predict the Senator will be Sen. Schumer.”
—
If we find out who’s indicted at noon with a press conference at 2, does it mean I’ll finally be able to walk away from the tv and computer? Or should I just get a fridge and hunker down for the long haul?
—
I’m beginning to think of it not as Fitzmas, one big orgiastic blowout day, but rather Fitzmakkuh, where you get your gifts parcelled out over time. Speaking of which, does anyone else think Fitz is smoking hot? Cheers to him and his sexy secrecy.