kriget i irak – Sida 3

Visst kommer annat i skymundan av Irak

Nu börjar även de mer trogna anhängarna till kriget mot terrorn i den liberala pressen att backa från nyttan med USA:s Irakäventyr. Per Ahlins ledare i DN i går, i vilken han kritiserade det pågående kriget i Irak är ett bra exempel.

Och det problem som det hemligstämplade dokumentet tar fasta på blir knappast mindre av att Irak slukar tid, pengar, engagemang och trupper. Andra, kanske viktigare, frontlinjer riskerar att hamna i skymundan. Afghanistan är ett oroande exempel.

Rubriken på den signerade ledaren: ”Annat kommer i skymundan av Irak” är ändå en smula paradoxal, för visst har han rätt. Sedan den 11 september är det mycket som har kommit i skymundan, och definitivt inte bara kriget i Afghanistan.

Man kan fråga sig hur många spaltmil som publicerats om kriget i Irak bara i DN. Inte för att jag själv som bloggare har varit speciellt mycket mer ”bred” i min rapportering, det skall villigt erkännas. Irak har på något sätt varit hela västvärldens hotspot, den brännpunkt som vi visste inte skulle avgöra kriget mot terrorn, men som i stället blivit en symbol för allt det som gått snett med västvärldens dominans och USA:s imperiebygge.

Riktar man blickarna mot Afrika så är skeendena där just nu minst lika dramatiska. Miliser håller på att långsamt erövra hela Somalia och den ”legitima regeringen” med säte i Baidoa en bra bit från huvudstaden Mogadishu ropar nu på hjälp från det internationella samfundet samtidigt som Etiopiska styrkor sägs ha gått över gränsen.

I Sudan har Afrikanska Unionen, enligt Washington Post, bestämt sig för att skicka en truppförstärkning på ytterligare 4000 man till Darfurregionen. AU-trupperna lider brist på allt och skulle egentligen lämnat Sudan vid det här laget, men regimen i Karthoum har vägrat att ta in en välutrustad FN-styrka i landet. I stället hjälper nu FN till med materiel och utbildning och Arabländer med de nödvändiga pengarna.

Också dessa krig griper på sina sätt in i kriget mot terrorn, inte minst genom att skiljelinjerna i konflikterna har en religiös karaktär. Debatten om huruvida man bör agera humanitärt i Sudan har till exempel varit hård eftersom många anser att det är att ge ett orättfärdigt stöd till USA:s imperiepolitik. Tyvärr måste jag säga, har det gått så långt så att vi blivit tvungna att se på precis allt i termer av civilisationskrig om det så är en humanitär katastrof i Darfur eller ett moskebygge i Malmö. Det är en utveckling som är tragisk.

Andra bloggar om: politik, kriget mot terrorn, afrika, irak, usa, somalia, sudan, darfur

Underättelsetjänsterna dissar kriget mot terrorn

Dagens mest intressanta nyhet är väl att New York Times har fått läsa en hemligstämplad rapport från National Security Council (som DN beskriver som CIA:s tankesmedja) som är starkt kritiskt till hur Bush-administrationen har fört sitt ”krig mot terrorn” och bland annat bekräftar precis det som många redan framhållit, nämligen att kriget i Irak snarare ökat risken för terrorism i än tvärtom.

Reaktionen från Busken på den här rapporten lär väl bli något i stil med: ”the iraqi people are happy because they had free and fair elections and democracy and we will prevail in the war against whatever, yes we will prevail, we will prevail and now it is democracy in iraq” bladibladibla. Eller från Tony Blair: ”The London bombings on July 7 had nothing whatsoever, and I repeat: nothing whatsoever and just once more: aboslutely indeed nothing whatsoever, to do with the war in Iraq”.

Deprimerande!

Andra bloggar om: politik, usa, cia, bush, blair, irak, terrorism, kriget mot terrorn

Förlorar USA:s militär Al-Anbar provinsen?

Chefen för USA:s marinkårs underättelsetjänst i Irak släppte den 16 augusti en hemligstämplad rapport om läget i Iraks Al-Anbar-provins som uppenbarligen har diskuterats intensivt i militära kretsar. Col. Pete Devlins rapport målar en blek bild av USA:s möjligheter att vinna det politiska kriget i den Sunnidominerade Al-Anbar-provinsen som bland annat omfattar Fallujah och Ramadi, enligt militärer som sett dokumentet och pratat med Washington Post.

The officials described Col. Pete Devlin’s classified assessment of the dire state of Anbar as the first time that a senior U.S. military officer has filed so negative a report from Iraq. One Army officer summarized it as arguing that in Anbar province, ”We haven’t been defeated militarily but we have been defeated politically — and that’s where wars are won and lost.”

Den amerikanska bloggosfären har redan kastat sig över den här nyheten. Att militären vacklar är en skållhet potatis! Bland andra skriver Det Progressiva USA, Billmons Whiskey Bar och Mother Jones

Andra bloggar om: politik, usa, irak, al anbar, al quaida

Senaten bekräftar Bushisternas cyniska spel om Irak

Jag är verkligen inte överraskad över att den amerikanska senatens underrättelseutskotts senaste rapport om upptakten till USA:s krig i Irak visar att det inte finns några som helst bevis för att det skulle finnas en länk mellan Al-Quaida och Saddam Hussein, vilket Vita Huset ständigt implicerade i sin upptakt till kriget, och att man lade för stor vikt vid Chalabis exilorganisation Iraqi National Congress. Rapporten går inte in på frågan huruvida Bushisterna vilseledde allmänheten, men New York Times konstaterar att:

…one report did contradict the administration’s assertions, made before the war and since, that ties between Mr. Zarqawi and Mr. Hussein’s government provided evidence of a close relationship between Iraq and Al Qaeda. As recently as Aug. 21, President Bush said at a news conference that Mr. Hussein “had relations with Zarqawi.’’ But a C.I.A. report completed in October 2005 concluded instead that Mr. Hussein’s government “did not have a relationship, harbor or even turn a blind eye toward Zarqawi and his associates,” according to the new Senate findings.

Det är uppenbart att Vita Huset misslett det amerikanska folket för att få möjlighet att slå mot Irak. Med andra ord: ljugit sig mörkblå i ansiktet. Vilket vi alla visste redan från början. Och man har vilselett med en diabolisk teknik. Guilt-by-association: genom att hela tiden nämna olika namn, grupper och fenomen i samma andetag i tal och pressreleaser, har man bundit ihop Hussein med Zarkawi och Al-Quaida. Powell skall enligt NYT ha nämnt Zarkawis namn mer än tjugotal gånger under ett tal till FN:s säkerhetsråd.

Men Vita Huset rycker på axlarna och säger genom sina talesmän att det viktigaste är vad som händer i framtiden och krigtet mot terrorn måste vinnas. Vita Husets agerande för att nå dit visar på en anti-demokratisk cynism som redan har slagt tillbaka hårt mot USA i form av anti-amerikanska stämningar i hela världen. Det kommer att ta många år att reparera den förtroendekrisen.

Andra bloggar om: politik, usa, irak, terrorism, al quaida
Technorati: politik, usa, irak, terrorism, al quaida

Belgiska kuppmakare, rädda européer, irakisk demokratur och ilskna amerikaner

Några nyheter uppsnappade ur etern denna stilla septembernatt:

Nyheten att den Belgiska polisen i morse arresterade 17 personer i en terrorcell som planerade attacker för att ”destabilisera” det Belgiska samhället visar återigen att en av de riktigt stora terrorfarorna i Europa kommer från nynazister och högerextrema kretsar. Den här gången rörde det sig om en organisation som uppenbarligen var djupt förankrad i den belgiska militären. Att nyheten inte genererar mer än ett fåtal resultatposter på Yahoo News är kanske inte så förvånande. Vem fasen bryr sig om tränade kuppmakare med militära vapen när man kan titta på en ny Usama-video eller läsa spaltmetrar om ett gäng hembakade brittiska terroristaspiranter? Det är ju dessutom ”våra” pojkar och inga ”svartingar” det handlar om. A few rotten apples m.a.o. Många europeer kommer att få ett mycket bryskt uppvaknande endera dagen.

Om nyheten på BBC och AFP/Yahoo

Rgr med bloggen Om Utrikespolitik har jämfört en rad olika undersökningar som alla handlar om västvärldens rädsla för terrorism. Mycket intressant läsning. Mycket välresearchat. Folk är verkligen rädda. Så långt har det alltså gått.

Ilskan i USA över att den förre Iranske presidenten och reformvännen Khatami bjudits in för att föreläsa på Harvard i New York på sin resa i USA verkar vara så stor bland en del amerikaner att fartvinden känns ända hit och medierna är fulla av uttalanden som alla är varianter på ”vi-är-för-yttrandefrihet-men…(fyll på med haranger om kärnvapen, terrorsponsring, hezbollah eller liknande)”. Jag framhåller hellre en intervju som BBC gjort med en av de män som hölls fångna under ambassaddramat i Teheran 1979, som menade att Khatamis besök är en sällsynt möjlighet att bygga broar mellan den muslimska och kristna världen. Det behövs knappast påpekas att ingen i administrationen är intresserade av att träffa Khatami. Att bygga broar är ju obehagligt.

Och till sist stänger nu Iraks regering ned den arabiskspråkiga TV-kanalen Al-Arabiya av okänd anledning. Förmodligen har det att göra med att kanalen var öppet kritisk mot en minister i den Irakiska regeringen. Al-Jazeera är bannlysta i landet sedan 2004. Så mycket är den Irakiska ”demokratin” värd. Demokratur är ett nytt ord jag lärt mig som borde passa bättre i sammanhanget.

Andra bloggar om: politik, usa, khatami, nynazism, terrorism, nazism, irak, hezbollah, iran
Technorati: politik, usa, khatami, nynazism, terrorism, nazism

Är Irak på väg att bryta samman?

Pentagon lämnade den 29 augusti in en kvartalsrapport rörande ekonomin och säkerhetsläget i det krigshärjade Irak till USA:s kongress. Det är bitvis intressant men djupt deprimerande läsning. Även om man (som brukligt är) lägger i mitt tycke alldeles för stor vikt vid den organisation som brukar kallas Al-Quaida i Irak och som numera ingår i paraplyorganisationen Mujahedeen Shura så försöker Pentagon ändå ta ett helhetsgrepp när man beskriver säkerhetssituationen och antyder för första gången öppet att stridigheterna skulle kunna benämnas inbördeskrig. Det är i sanning avskräckande läsning som visar på en färd rakt ner i helskottat för ett Irak som numera visserligen har en vald regering men där ett komplicerat krig mellan en rad olika kontrahenter rasar för fullt och där våldet ständigt ökar.

15% fler attacker mot koalitionsstyrkor och civilia har genomförts under den senaste tremånadersperioden, 51% fler civila har fått sätta livet till under samma period. Antalet sekteristiska incidenter har femdubblats sedan i januari och antalet dödade i dessa incidenter mer än fördubblats. De undersökningar som gjorts bland Irakier visar att framtidstron är i dalande. Markant fler är rädda för sekteristiskt våld och inbördeskrig. Bara 1% av de tillfrågade anser att det ekonomiska läget är ”utmärkt”. Cirka 2% anser att säkerheten blivit bättre under de senaste tre månaderna i Bagdad jämfört med 20% i februari i år.

Kort sagt: Irak tycks hålla på och bryta samman, eller splittras upp i tre delar, och varken koalitionsstyrkorna eller den irakiska armen tycks kunna göra så mycket åt det. För trots att de olika grupperna fightas inbördes och konkurrerar om makten så är koalitionsstyrkorna det främsta målet för deras attacker, sunni som shia (90% av attackerna är riktade mot Koalitionsstyrkorna och den Irakiska Armén).

Tittar man lite närmre på de miliser som verkar i landet, så kan man ana framväxten av nästa stora muslimska para-statliga rörelse i mellanöstern, liknande Hezbollah eller Hamas, i form av den så kallade Mehdi-armén som tar sina order från huset Sadr och dess ledare Muqtada Al-Sadr, som lär ha mellan 2 och 5 miljoner anhängare i det Shiitiska Irak. Precis som Hezbollah har Sadr-rörelsen sina anhängare i de fattigare delarna av landet, i Bagdad framför allt i Sadr City. Mehdi-armen har varit i strid med koalitionsstyrkorna tidigare, men avhållit sig från att attackera efter det att den inflytelserike och moderate religiöse ledaren Al-Sistani mäklade fred 2004. Nu läser jag i Brittiska the Telegraph att Sistani givit upp sina försök att få gehör för sin moderata linje, eftersom ingen längre tycks lyssna på honom. Det är extremt dåliga nyheter för de som vill se ett fredligt Irak.

Det är hög tid för amerikaner och britter att plocka hem sina styrkor från Irak.

Washington Post om Pentagons rapport.
Rapporten som PDF

Andra bloggar om: Politik, irak, usa, shia, sunni, krig, hamas, hezbollah, mehdi, sadr
Technorati Tags: Politik, irak, usa, shia, sunni, krig, hamas, hezbollah, mehdi, sadr

intressant?

Ovärdigt återtåg för ockupationsstyrkorna utan fred

I går var den första gången på flera månader som jag besökte bloggen Today in Iraq. För bara två år sedan var bloggen, som skrivs av fem personer varav några är veteraner, en av mina främsta nyhetskällor när det gäller kriget. Bloggen fungerar i princip som en telegrambyrå som varje dag sammanställer information om det pågående kriget från etablerade och alternativa källor. Ofta ur ett anti-krigsperspektiv skall tilläggas.

Diagram djuplänkade från BBC

Irak-kriget har blivit ansiktslöst igen, var min första reaktion vid besöket. När fokus förflyttats till Libanon, Syrien och Iran glider nyheterna från Irak in i samma formlösa dimma som den gjort tidigare. När Zarkawi dödades försvann västmedias fixpunkt i kriget från scenen. Den storm av sekteristiskt våld som oförminskat fortsätter att skörda massor av människoliv i Irak leder till utmattande rubriker där man till slut bara ser numret på antalet döda. Jaha, skulle man kunna utbrista, bara 25 döda i dag! Som vanligt rapporterar medierna sällan några detaljer om illdåden. Vem som utfört den senaste attacken och varför. Om man vill få en lite mer nyanserad bild av läget får man gå till den brittiska pressen, till the Guardian eller the Independent.

Fortfarande hävdar försvare av kriget att den amerikanska och brittiska armen måste vara kvar för att ”avsluta jobbet”, men vad som skall avslutas är oklart. Militära mål kan det väl knappast handla om längre när inte ens 140.000 soldater ur världens starkaste armé kan hålla bagdad säkert? Nej det enda realistiska ”avslut” av sådana här ”jobb” som samtidshistorien lär oss är möjlig, är att skapa en fredsuppgörelse mellan alla stridande parter och sekteristiska grupper.

Ur det perspektivet måste USA och Storbritannien först medge att ett inbördeskrig pågår och den Irakiska regeringen börja föra förhandlingar direkt med de stridande. Innan en sådan process kommer igång kommer de blodiga rubrikerna att fortsätta stirra oss i ansiktet. Det kommer dessutom inte att bli något speciellt hedervärdigt återtåg för de utländska styrkorna.

Andra bloggar om: politik, irak, usa, krig, progressivt, Pingat till: intressant

Busken under tryck: ”a moronic press conference”

GW Bush lär uppenbarligen ha gjort en särdeles dålig presskonferens i måndags eftersom journalister från både höger och vänster nu öppet ifrågasätter mannens förstånd. Eugene Robinson skriver i en kolumn i Washington Post, ”President on Another Planet” att:

Even conservatives have begun openly assessing the president’s intellect, especially its impermeability to new information. Cable television pundit Joe Scarborough, a former Republican congressman, devoted a segment of his MSNBC show to ”George Bush’s mental weakness,” with a legend at the bottom of the screen that impertinently asked: ”IS BUSH AN ’IDIOT’?”

Rubriken på Slates artikel om samma evenemang lyder: ”What a Moronic Presidential Press Conference!”

Själv tycker jag att Busken mest verkar haspla ur sig samma saker som man tidigare har hört: Hamas och Hezbollah är terrorister som hindrar demokratins avancemang (trots att båda partierna är demokratiskt valda i sina hemländer efter alla konstens regler), att Irak inte alls plågas av inbördeskrig trots att nästan 4000 civila dödades i sekteristiskt våld bara under juli månad. Bush konstaterar kyligt att:

”I hear a lot of talk about civil war [in Iraq] but all that talk doesn’t seem to penetrate very far.”

Hur tänker egentligen karln? Har han helt förlorat kontakten med verkligheten?

Andra bloggar om: bush, politik, usa, irak

Ned Lamonts seger i Connecticut en nagel i ögat på hökarna

Jag märker att jag har missat en del intressanta nyheter på grund av min brist på nät under Berlinvistelsen. Bland annat att Ned Lamont, som betecknas som motståndare till kriget i Irak, slog den betydligt mer hökiga Joe Lieberman i de demokratiska primärvalen i Connecticut i början på Augusti, och att Dick Cheney efteråt gjorde ett uppmärksammat uttalande på en presskonferens där han bland annat sade att: ”The thing that’s partly disturbing about it is the fact that /…/ the al Qaeda types, they clearly are betting on the proposition that ultimately they can break the will of the American people in terms of our ability to stay in the fight and complete the task”. Kort sagt: genom att välja bort Lieberman så skickar USA fel signaler till sina motståndare i kriget mot terrorn att USA är vekt. Att Lieberman inte är någon amatör utan tvärtom en välkänd politiker gör inte saken bättre … för hökarna i Washington. Lamont själv går till motangrepp genom att anklaga Cheney och Lieberman för att göra partipolitik av den nationella säkerheten. Helt klart är att Lamonts seger väckt en hel del uppmärksamhet i USA och att många frågar sig om resultatet skall ses som en fingervisning att höstens kongressval kommer att bli en folkomröstning om irak-kriget. ABC news skriver: ”Lamont’s upset victory last week, fueled in part by liberal bloggers, was viewed by many as a referendum on Iraq and President Bush’s handling of the war. The debate has put his candidacy in the national spotlight”.

Själv tycker jag bara att diskussionen bevisar hur Vita Huset målat in sig i garderoben när det gäller kriget mot terrorn. Inte en millimeter får ges upp, inte en spricka i fasaden visas upp. Svaghet är inte tillåtet. Retoriken blir allt mer Mussolinisk, om uttrycket tillåts mig. Vad kriget mot terrorn beträffar så kan det ju pågå i några hundra år tills dess att den civilisation den ville försvara med näbbar och klor har gått under eftersom dess globala multifrontskrigföring käkat upp alla tillgängliga resurser.

Inofficiell Lamont-blogg
Officiell Lamont-blogg

Andra bloggar om: politik, usa, irakkriget, progressivt, kongressvalet

Så de fick Zarkawi till slut. Vem skall nu utses till superskurk?

Så dom fick Zarkawi till slut i ett litet hus i Baquba norr om Bagdad. Inte helt oväntat. En man med 25 miljoner dollar i pris på sitt huvud kan inte hålla sig undan hur länge som helst. Jag tvivlar inte heller på att det är just Zarkawi man tagit livet av. Däremot tvivlar jag på att det har någon större betydelse för det inbördeskrig som nu rasar i Irak. The Guardian rapporterar att 15 dödats av två bomber i Bagdad i dag. Det har däremot betydelse för oss i väst. Först av allt har vi förlorat ett känt ansikte, vårt omhuldade varumärke för terrorn i Irak. Sen har vi förlorat den påstådda kopplingen till Al-Quaida och Bin Ladin, vilket för oss längre från 911, vilket i sin tur torde försvaga USA:s position i Irak. Vem skall vi nu utse till att vara ”den Sunnitiske superskurken”, som vi kan höja upp till att vara ”ledare” för motståndet? Jag har tidigare skrivit om Al-Bagdhadi och det skulle inte förvåna mig om hans namn börjar dyka upp i media härnäst som ”the great thug”. Problemet är att hans koppling till Al-Quaida inte är lika tydlig.
Västerländsk media har ägnat allt för stor tid att prata om Zarkawi men mindre att försöka förstå och förklara hur de irakiska klanstrukturerna fungerar, speciellt i Al-Anbarprovinsen där motståndet mot ockupationen är som störst. Är det inte dags att ge oss lite värdefull information i stället för att arbeta på att ge oss nya kändisprofiler?

Mer om detta i: The guardian, DN och BBC

Andra bloggar om: politik, zarkawi, usa, irak, nyheter, progressivt