Angående slaveri-debatten är jag involverad i en diskussion på Jacob Lundbergs blogg som kan vara värd att ta en titt på, inte minst därför att den innehåller en nyttig historielektion om ett ämne som inte är alltför vanligt i den svenska blogosfären: Afrikas historia.
Andra bloggar om: politik, historia, afrika, samhälle, ekonomi, slaveri, slaveri-debatten
Nu i efterhand har jag tittat tillbaka på slaveri-debatten som förts på DN:s kultursidor och försökt förstå vad den egentligen handlar om. Dick Harrison arbetar på en triologi om slaveriets historia som Kitimbwa Sabuni, samordnare på Afrosvenskarnas förbund, reagerat starkt på. I sin kritik har han fått visst eldunderstöd av Stefan Helgesson, Jan Lönn och Viveca Motsieloa varpå lundaprofessorn Harrison anklagat dessa för pajkastning och lögner. So what is the deal?
Jag har inte läst Harrisons böcker och det gör det naturligtvis svårt att gå in på en diskussion om sakfrågorna. Men som jag förstått det handlar debatten om något helt annat; om professorns ”tonläge”, dvs det sätt som han framställer historien på, snarare än sakfrågorna. Helgesson pratar om att Harrison fastnat i carte-blanche dogmen som ”…yttrar sig i att den humanistiske forskaren anser sig kunna vandra fritt mellan platser och epoker utan att behöva skärskåda sin egen position. Utan att fundera på hur historien återverkar på samtiden”.
Sabuni i sin tur skriver att professorns ”…resonemang faller i en mycket god rasistisk jordmån hos dem som är mot solidaritet och ansvarstagande och anser att historiska och nutida orättvisor som drabbar Afrika är ointressanta. Alla de som menar att Afrika ska skylla sig självt gottar sig nu åt Lundaprofessorns bidrag till deras sak”.
Sabuni verkar alltså anklaga Harrison för en alltför eurocentrisk historieskrivning men väcker också frågan om vem som hade makten och vad det får för konsekvenser för skuldfrågan. Det är en fråga som inte är helt olik den ständigt återkommande våldtäktsdebatten. Gjorde hon tillräckligt med motstånd? Var hon utmanande? Sade hon verkligen nej på ett sätt som inte kunde missförstås?
Sabuni verkar dessutom kräva en specifik förståelse av slaveriet som Harrison varken kan eller vill leverera. I stället för att bemöta den inte helt uttalade anklagelsen om eurocentrism drar han sig tillbaka bakom sina fakta (bokens alla källor, ”läs min bok”, etc. etc.) vilket är helt meninglöst. Igen: Debatten handlar om något annat.
Kanske kan jag belysa det hela med att ta ett exempel från en bok som jag just nu läser: Immanuel Wallersteins ”Europeisk Universalism” som kom ut på svenska 2006 på Tankekraft förlag. Det är en fantastisk liten skrift om man hoppar över en del wallersteiniana.
Wallerstein försöker förstå dynamiken bakom den påstådda universalism som ligger bakom den vurm för att sprida demokrati i världen, med våld om så krävs. Det är en universalism som menar att den liberala demokratin är den perfekta samhällsformen och om alla jordens länder anammade den skulle vi uppnå den eviga freden. Iden om att den liberala demokratin är bäst är universell. Wallerstein menar att vi egentligen talar om en ”europeisk universalism”. Om vi vill nå ett sådant tillstånd som de europeiska universalisterna förfäktar måste vi i stället skapa en universalistisk universalism.
Man skulle med andra ord kunna se Harrisons projekt som vilande i en eurocentrisk universalistisk tradition och att det är just det som Sabuni försöker att kritisera utan att helt lyckas med sitt uppsåt. Jag kan i alla fall rekommendera boken för de båda debattörerna.
Harrisons inlägg 1 och 2
Sabuni, Helgesson och Motsieloa
Andra bloggar om: politik, slaveriet, kolonialism, harrison, sabuni, dn, slaveri, afrika, samhälle, ekonomi, wallerstein, demokrati
Det blev inte mycket till bloggande i dag, men här är i alla fall några notiser och bloggplock.
Surfningens vägar äro outgrundliga: Via Pierre Gilly hittar jag till en artikel i vanity Fair av den förre världsbankschefen och globaliseringskritikern Joseph Stiglitz, i vilken han riktar bitande kritik mot Bush’s ekonomiska politik som förutom det faktum att kriget i Irak slukat enorma summor med pengar som kunde ha använts bättre också sett till att ytterligare ge åt de rika. Under läsningen blev jag lite nyfiken på att vet mer om hur utvecklingen av de amerikanska reallönerna sett ut sedan femtiotalet, och på Workinglife.org får jag veta att reallönen för alla privatanställda (jordbruket undantaget, fråga mig inte varför) i USA i princip är oförändrad mellan 1964 och 2004. Än mer intressant är det att få veta att realvärdet av minimilönen i USA i princip också den är oförändrad sedan 1960. Amerikanska löntagare har med andra ord inte fått det ett dugg bättre på 40 år! Det är inte vad jag kallar framsteg.
Guardian rapporterar att fastighetsmäklaren Anglo-Saxon Real Estate säljer fastigheter under byggnation i Israel på den brittiska marknaden och det skulle väl inte alls vara märkvärdigt om det inte vore så att tomterna ligger på västbanken, på den palestinska sidan av 1967 år gräns i anslutning till olika bosättningar och därmed kan betraktas som illegala enligt alla herrans färdplaner och resolutioner som Israel struntar fullkomligt i. Försäljningsdriven är ett led i den Israeliska politiken att i princip dela västbanken i en nordlig och en sydlig del. Här finns kanske en möjlighet för fredsaktivister på båda sidor av muren. Varför inte köpa ett hus på västbanken och göra till högkvarter? Nedan en lista på några objekt från Anglo Saxons hemsida.
Till sist vill jag uppmärksamma Jimpans utmärkta genomgång av begreppet ”ekofascism” och hur den förhåller sig till den gröna ideologin. Från ljus- till djupaste mörkgrönt för att inte säga grönbrunt skulle man kunna säga. Detta med anledning av debatten omkring Eric-Pekka Auvinens massmord nyligen.
Med detta önskar jag en god natt!
Andra bloggar om: politik, israel, palestina, ekofascism, jimpan, gilly, stiglitz, västbanken, reallön, ekonomi, minimilön
Eftersom propagandamaskineriet är i full gång när det gäller Iran, vilket bland annat innebär att man om och om igen försöker utmåla Iranierna som antisemiter på grund av Ahmadinejads infamösa uttalanden, så är det rätt befriande att se ett avsnitt av den populära Iranska såpan Zero Degree Turn som är en kärlekshistoria mellan en iranier och en judinna i Paris under Andra Världskriget. Judinnan och hennes familj räddas i nedanstående avsnitt från koncentrationslägren av den unge iraniern. Visst är såpan rätt usel, som såpor skall vara, men poängen är att det är den statliga TV-kanalen (vad jag förstått av diskussionerna på YouTube) som sänder den och att det är en av de mer populära serierna på dagtid. Det ger en lite annan bild än vad propagandan vill förmedla. Som en av kommentatörerna på youtube säger:
I’m not normally a fan of Iran, but I have to say this. I’m impressed. This goes beyond the normal political rhetoric and shows a more balanced view.
Uppdatering: jag ser att Lennart också skrivit om tv-serien, att wikipedia har en artikel om den, att Haaretz är kritiska till den, och att the wall street journal också skrivit om den. Israeliska YNet är mer positiva. Det kan vara värt att nämna att tv-serien är baserad på en verklig historia. Den Iranske diplomaten Abdol Husseini Sardari lär nämligen ha räddat många judar genom att förfalska Iranska pass åt dem. Det är också intressant att Ayatolla Khamenei är ansvarig för Irans television och att regissören inte hade några problem att få finansiering för sin serie. Ett försök av Khamenei att tona ner Ahmadinejads stolligheter måntro?
Andra bloggar om: politik, tv, iran, antisemitism, usa
Det framstår som så fullständigt ociviliserat när en politiker i det tjugoförsta århundradet känner sig manad att gå ut och försöka sätta stopp för homosexuella äktenskap som Charlie Weimers på politikerbloggen. Nog för att ärkereaktionärernas utrymme har blivit nog så kringskuret på senare år. Weimers argumenterar nämligen inte mot en könsneutral äktenskapsbalk på biologiska grunder, vilket alla vet vore ohållbart i dag, utan menar av någon outgrundlig anledning att äktenskapet skulle upphöra som institution om man införde en könsneutral lagstiftning. ”Att avskaffa äktenskapet vore att underminera den framgångssaga som familjen varit under tusentals år…”. Och sedan följer en lovsång till äktenskapet över flera stycken. Under denna lovsång tycks det nästan som att han börjar motsäga sig själv för om det nu är så fantastiskt att gifta sig så borde väl homosexuella utan vidare också få göra det? Blir inte äktenskapets ”framgångssaga” bara bättre av det?
”Att medlemmar av en borgerlig regering väljer att ignorera familjens avgörande roll för människors välfärd och det allmänna bäst är för mig obegripligt.” skriver Weimers. Tvärtom skulle jag säga. Om familjens roll nu är så avgörande borde de borgerliga verkligen satsa på en könsneutral familjelag. Om Weimers skall kunna argumentera för sin sak måste han ta upp det biologistiska argumentet: att homosexualitet inte är naturligt. Så långt vågar han inte gå. Däremot menar han att ”Om en borgerlig regering sviker i äktenskapsfrågan är det inte bara ett slag emot den svenska familjen, det betyder också att denna regering blir den första borgerliga regeringen som aktivt fjärmar sig ifrån den borgerliga samhällsmodellen.”
Ach so! Regeringen fjärmar sig alltså från den borgerliga samhällsmodellen? Låt mig se. Rätta mig (inte)om jag har fel, men är inte det den modellen som bland annat förslavat människor, startat otaliga krig, genomfört folkmord och förtryckt minoriteter och avvikande? Det är kanske inte så konstigt att de fjärmar sig.
Emil Adén och Fredrik Pettersson går i svaromål
Andra bloggar om: politik, borgerligheten, kdu, charlie weimers, könsneutral, äktenskapsbalken, alliansen, borgerligheten, hbt, homosexualitet, äktenskap
Det är ytterst imponerande att se hur open source utvecklats under de senaste åren. numera går det att hitta programvaror för de flesta applikationer som är både gratis och bra, i bland till och med bättre än de kommersiella motsvarigheterna. Jag är ingen Linux-användare, vilket i bland är en nackdel i OS-världen, men numera går det att få tag på bra mjukvaror även för windows och mac. Det började med att jag installerade OpenOffice för några år sedan och sedan dess är jag såld. Inga fler besök på porr- och virusinfekterade ryska warez-sajter. Inga fler krånglande torrenter eller trials! Nu senast behövde jag ett layoutprogram och hittade ett alldeles utmärkt tyskutvecklat proffs-program som heter Scribus som jag gärna gör reklam för.
Nu har också organisationer runt om i världen börjat att intressera sig för OS-applikationer. För utvecklingsländer finns förstås enorma summor att spara på att installera Linux eller OpenOffice i förvaltningens datorer snarare än att köpa tusentals Microsoft-licenser, men det finns också en annan anledning. I och med att mer och mer information lagras i digital form av myndigheter runt om i världen så frågar man sig om det verkligen är lämpligt att informationen bara kan läsas genom att man använder upphovsrättskyddad mjukvara (läs: Microsofts mjukvaror). Företaget Microsoft skulle med andra ord kunna stänga ner hela statsförvaltningar om man så ville. Lösningen stavas Open Document Format (ODF) som är det dokumentformat som används av OpenOffice och det är ett format som delvis har utvecklats av SUN microsystems. SUN har dock avsagt sig upphovsrätten till det man skapat för all framtid.
Förra månaden beslutade Sydafrika att göra ODF till standardformat för förvaltningens kommunikation. Liknande initiativ kommer från bland annat Ryssland, Holland, Malaysia och Norge. Den amerikanska delstaten Massachusetts är också på väg att satsa på ODF. Det som är intressant med dessa exempel är att idén att den gemensamma information som är till för oss alla anses vara för viktig för att kontrolleras av ett enda företag. För mig är det ett tecken på att idén om en offentlig sektor till allas nytta fortfarande är en stark och levande idé trots alla år av nyliberalt attackerande. När kommer Sverige att gå över till ODF?
Andra bloggar om: politik, ekonomi, samhälle, offentlig sektor, sydafrika, open document, openoffice, upphovsrätt
Det Danska valet verkar bli stenhårt mellan höger och vänsterblocken. Det visar den första vallokalsundersökningen. Anders Fogh Rasmussens Venstre har en klar ledning och Naser Khaders ”Ny alliance” verkar få en vågmästarroll. Information.dk har ersatt sin vanliga onlinetidning med en valblogg. Se också Politiken.dk för mer info. DN rapporterar också om detta.
Uppdatering 23.55: Så det blev de borgeliga som till slut vann valet i Danmark även om marginalen minskade. Den stora vinnaren på vänstersidan blev Socialistisk Folkeparti som fördubblade sina mandat och med sina 13% är fjärde största parti bara ynka en procent från Dansk Folkeparti medan Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1906. Vänsterväljarna valde med andra ord ett lite mer progressivt alternativ. Jag tycker att det är intressant att det finns hela fyra vänsterpartier i riksdagen. Skulle inte vi också ha plats för ytterligare ett vänsterparti? Jag tror det.
Andra bloggar om: politik, danmark, danska valet, information, val, venstre, dansk folkeprati, ny alliance
Jag har ännu inte bestämt vilken av de demokratiska presidentkandidaterna jag skall ge mitt stöd till (varför finns det inte någon bra motsvarighet till det engelska ordet ”endorse” i svenskan?). Inte för att mitt stöd kommer att betyda något, men det känns ändå viktigt att ta ställning för någon av kandidaterna. Med tanke på hur värdspolitiken ser ut så är det amerikanska presidentvalet fortfarande ett av de viktigaste val vi har i världen och egentligen borde alla få rösta i det.
Nu är det svårt att hitta någon riktigt progressiv kandidat bland de demokratiska kombattanterna men jag tror faktiskt att jag börjar luta åt Obama. Japp. Så är det. Det är framför allt hans tydliga uttalanden mot Irak-kriget som gör att jag nu dras djupare in i Obama-lägret. Obama är tydlig med att USA inte borde ha satt sina combat-boots i Irak till att börja med medan Clinton nu gör allt för att bortförklara varför hon röstade för kriget i kongressen.
Men Obama har en hel del att kämpa emot och högermedias ”smear”-maskin är nu i full gång. På senare tid försöker till exempel Fox News att behäfta Obama med dålig karma genom att påpeka att hans mellannamn är Hussein och ständigt ta upp hans muslimska bakgrund. Man använder till exempel nyckelord som ”madrassa” för att associera Obama med islamistisk extremism. se nedanstående video.
ABC om Obamas tal i Iowa
DN rapporterar att Clintons försprång minskar
Andra bloggar om: politik, demokraterna, obama, clinton, primärvalen, fox news, presidentvalet, usas presidentval, usa
I morse damp det första dagliga nyhetsbrevet från Dagens Arena ner i inboxen. Nisha Besara är Chefredaktör för publikationen som är tänkt att bli en progressiv, daglig ledarsida online och skribenter är bland andra Katerine Keilos, Per Wirten och Björn Elmbrant. Jag kan inte tycka annat än att det är ett strålande initiativ. Det är inte lätt att gå från att vara en tidskrift till en daglig publikation, och det är väl önsketänkande från min sida, men om allt fungerar väl undrar jag om vi inte ser embryot till en oberoende progressiv dagstidning i stil med brittiska The Guardian?
Uppdaterat: jag noterar att Per Gudmundson på SvD:s ledarblogg anser att Arenas politiska budskap är ”lögnaktigt”; ”Kort sagt försöker man göra gällande att man kan vara vänster utan att vara för den politik som reellt kommer ut av vänsterns organisationer … men på valdagen så röstar naturligtvis alla dessa fria vänstersjälar med Ohly eller Sahlin. Grundbudskapet är alltså lögnaktigt.” Men snälla Gudmundson! Har du aldrig hört talas om begreppet ”rösta taktiskt”? Anser du att det är ”lögn” om man inte hittar ett parti som fullständigt motsvarar ens politiska ståndpunkter men santidigt uttrycker de ståndpunkterna? I så fall är vi alla lögnare.
Andra bloggar om: politik, media, arena, dagens arena, tidskrifter, arena
Jag vet inte om jag tycker att det är speciellt lämpligt att försöka vinna politiska ideologiska poänger på en så fruktansvärd händelse som skolmassakern i Jokela, men å andra sidan är det just sådana poänger vi är vana vid att göra när det gäller liknande händelser långt borta. Nå, anden är redan ur flaskan och nu tävlar alla om att peka finger mot vad man anser vara den ideologiska avart som kan ha drivit Pekka-Eric Auvinen att avrätta nio människor. Anden släpptes ut av Leif Cyrillus på tidningen Dagen som skriver om geovetaren och biologen Mats Molén som menar att Auvinen var influerad av evolutionsteorin. Henrik Alexanderson anklagar i sin tur den unge finländaren för att ha varit en ekofascist-terrorist.
Själv tänker jag nu sälla mig till denna kör genom att i min tur vända min anklagelse åt ett helt annat håll: mot den extrema individualism – vi skulle kunna kalla den för ”ego-fascismen” – som medger rätt för var och en att ta livet av vem som helst baserat på idén om den egna individens överhöghet.
också läsvärt om detta: Svensson och Utsikt från höjden
Länkar till bloggen (technorati)
Andra bloggar om: politik, samhälle, ideologi, skolmassaker, skolmassakern i finland, jokela, auvinen
