Iranska riskkalkyler och amerikanskt atomvapentjatter

Billmons Whiskey Bar är en av mina amerikanska favoritbloggar som jag hela tiden återvänder till. När Billmon sätter full fart på hjärncellerna så är det bloggning när den är som bäst. Om ni frågar mig.

En av Billmons senaste postningar försöker besvara frågan varför iranierna tar det så coolt trots att de riskerar en attack från blå himmel, med vad för helvetesmissilier nu amerikanerna lyckas komma upp med. Och svaret är något förvånande: därför att Iranierna kanske räknar kallt med att gå starkare ur ett sådant krig. Om neo-konnarna nu så gärna vill attackera Iran och verkligen se till att göra det utan att stärka Mullorna, så måste man alltså ta i med hårdhandskarna, och då menar jag hård-handskarna. Billmon snappar upp en del tjatter i informationsflödet som spekulerar om huruvida USA:s arme är beredd att plocka fram sitt mest fruktade vapen ur garderoben: atombomben. Läs Billmons postning. Den vänder definitivt upp och ner på begreppen.

Tidigare postning om Iranska riskkalkyler.

Andra bloggar om: , , , , ,

1,7% röstade blankt i valet

Det är mig veterligen första gången som valmyndigheten har publicerat antalet blankröster (separat från andra ogilitga röster). Jag måste slänga in en liten disclaimer här: det kan vara så att jag inte letat tillräckligt noga efter informationen i tidigare val. Hursomhelst: av alla de 5 650 416 som röstade i årets val valde 96 922 personer att rösta blankt i riksdagsvalet, eller 1,7%. Jag har ingen aning om huruvida det är anmärkningsvärt eller inte eftersom jag inte jämfört med tidigare val, men jag antar att det skulle bli det om antalet blankröster gick över 4%. Då skulle man vara tvungen att börja diskutera även blankrösterna i förhållande till resten av valresultatet. Som det är nu har inte en spaltmillimeter tillägnats de blankröstande trots att antalet röster överskrider en del småpartier, som t.ex. Fi. Även blankröstningen har sin plats i en demokrati och det är bra att valmyndigheten uppmärksammar detta.

Andra bloggar om: , , ,

Visst kommer annat i skymundan av Irak

Nu börjar även de mer trogna anhängarna till kriget mot terrorn i den liberala pressen att backa från nyttan med USA:s Irakäventyr. Per Ahlins ledare i DN i går, i vilken han kritiserade det pågående kriget i Irak är ett bra exempel.

Och det problem som det hemligstämplade dokumentet tar fasta på blir knappast mindre av att Irak slukar tid, pengar, engagemang och trupper. Andra, kanske viktigare, frontlinjer riskerar att hamna i skymundan. Afghanistan är ett oroande exempel.

Rubriken på den signerade ledaren: ”Annat kommer i skymundan av Irak” är ändå en smula paradoxal, för visst har han rätt. Sedan den 11 september är det mycket som har kommit i skymundan, och definitivt inte bara kriget i Afghanistan.

Man kan fråga sig hur många spaltmil som publicerats om kriget i Irak bara i DN. Inte för att jag själv som bloggare har varit speciellt mycket mer ”bred” i min rapportering, det skall villigt erkännas. Irak har på något sätt varit hela västvärldens hotspot, den brännpunkt som vi visste inte skulle avgöra kriget mot terrorn, men som i stället blivit en symbol för allt det som gått snett med västvärldens dominans och USA:s imperiebygge.

Riktar man blickarna mot Afrika så är skeendena där just nu minst lika dramatiska. Miliser håller på att långsamt erövra hela Somalia och den ”legitima regeringen” med säte i Baidoa en bra bit från huvudstaden Mogadishu ropar nu på hjälp från det internationella samfundet samtidigt som Etiopiska styrkor sägs ha gått över gränsen.

I Sudan har Afrikanska Unionen, enligt Washington Post, bestämt sig för att skicka en truppförstärkning på ytterligare 4000 man till Darfurregionen. AU-trupperna lider brist på allt och skulle egentligen lämnat Sudan vid det här laget, men regimen i Karthoum har vägrat att ta in en välutrustad FN-styrka i landet. I stället hjälper nu FN till med materiel och utbildning och Arabländer med de nödvändiga pengarna.

Också dessa krig griper på sina sätt in i kriget mot terrorn, inte minst genom att skiljelinjerna i konflikterna har en religiös karaktär. Debatten om huruvida man bör agera humanitärt i Sudan har till exempel varit hård eftersom många anser att det är att ge ett orättfärdigt stöd till USA:s imperiepolitik. Tyvärr måste jag säga, har det gått så långt så att vi blivit tvungna att se på precis allt i termer av civilisationskrig om det så är en humanitär katastrof i Darfur eller ett moskebygge i Malmö. Det är en utveckling som är tragisk.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Isolera Landskrona en lösning?

Som utopist kan jag faktiskt förstå varför 22% av Landskrona-borna gick och valde Sverigedemokraterna, för någonstans under den främlingsfientliga retoriken så lyckas SD uppenbarligen förmedla att de står för drömmen om det obefläckade samhället. Sörgårdsidyllen där inga begår brott och där svenskeheten som ideal gör homogeniteten så stark så att alla till och med dricker samma kaffe (helst Gevalia). En plats där inga bruna ansikten sticker fram sina fula nunor och stör det rosenröda skrimret. Det är som om Landskrona vill vara som Disney-staden Celebration, en ”gated community” för likatänkande och likakännande.

Kanske är det ändå mest likakännande det handlar om, något som också Helen Lööw från Forum för Levande Historia tar upp i en intervju med DN:s webbtv den 20 september. Trots att statistiken inte visar att Landskrona är överdrivet mer brottsdrabbat än andra kommuner, så känner alla som bor där att det är så och det spelar ingen roll om man klistrar upp statistiken i pannan på dem, de känner vad de känner ändå. Helen Lööw pekar också på det intressanta faktum att de regioner som Sverigedemokraterna varit framgångsrika i, i princip är desamma som Nazisterna var populära i under trettiotalet. Varför det är just så har hon inget svar på men man kan ju tänka sig att även politiskt tänkande går i arv. Det är med andra ord ytterligare ett argument för att inte låta sig luras av Sverigedemokraternas folkhemsretorik.

Så hur skall vi tackla denna nya isolationism? Tja, varför inte isolera Landskrona om de nu så gärna vill stå utanför det övriga samhället och skapa sin perfekta idyll? Gör Landskronaborna statslösa och ge dem tillfälliga pass när de skall resa in i Sverige där det klart och tydligt står var de kommer ifrån. Sätt upp en skyddsmur omkring hela kommunen och skänk den ett tjugotal undermåliga motorbåtar som de kan använda för att ta sig därifrån. Det tar väl en fem sex dygn ner till kanarieöarna och därifrån kan de sedan enkelt ta sig ned till Senegal för att söka asyl.*

Andra bloggar om: , , , , ,

* Jag vet, man bör inte blanda seriösa inlägg med ironiska

En möjlig och märklig allians i mellanöstern på väg att bildas?

Kriget mellan Israel och Libanon verkar inte bara ha skakat om Israel utan också andra länder i mellanöstern vilket kan leda till nya och tämligen oväntade allianser. Den Israeliska tidningen Yedioth Ahronoth rapporterade i måndags att Ehud Olmert skulle ha träffat en högt uppsatt Saudier i Jordanien den 13 september, kanske till och med Kung Abdullah, men Olmert förnekar det kategoriskt. Haaretz satsar på att någon nära rådgivare till Olmert skulle ha träffat Prins Bandar, den förre Saudiske USA-ambassadören, och högt uppsatta källor bekräftar tydligen att någon form av möte ägt rum. Att Saudierna och Israel håller ett hemligt möte är tämligen intressant och man kan undra vad som avhandlades på ett sådant?

Israel och Saudi-Arabien har för det första en gemensam sak och det är att minska det Shiitiska inflytandet i regionen. De sunnitiska Saudierna ser uppenbarligen med oro på Iran-backade Hezbollahs triumf i kriget mot Libanon nyligen och önskar minska det shiitiska Irans inflytande i regionen. Att Israel har samma målsättning behövs knappas nämnas. Men mötet kan också varit avsett att blåsa liv i Arab-Ligans fredsinitiativ från 2002, som fler och fler aktörer nu börjar snegla mot som en lösning på konflikten mellan Israel och Arabvärlden. Jag har tidigare skrivit om det förslaget som togs fram av just Saudierna. Utåt vägrar Israelerna dock att prata om sådana saker. Frågan är vad som sker i det fördolda.

Det verkar med andra ord som om den ytterst svaga fredsbrisen fortsätter att blåsa vidare. Både Shimon Peres och Syriens kung Assad har antytt att det är dags att gå till förhandlingsbordet. Det som är positivt är att fredstrevarna den här gången kommer från länderna i regionen och inte i form av ytterligare en ”vägkarta för fred” ihoprafsad av västpolitiker som vill ha en fredsmäklarfjäder i hatten. Det är bara att hoppas att Israelerna faktiskt tar sitt förnuft till fånga och börjar att förhandla om fred. Att vissa Israeler är ytterligt pessimistiska till att det kommer att ske är kanske inte konstigt.

Uppdatering 26/9: Nu har också Saudierna dementerat att man skulle ha haft ett toppmöte med företrädare för den Israeliska regeringen. Och Peres dödförklarar den Saudiska fredsplanen enligt en artikel i dagens The Guardian.

Bildcollage: Fr.v. Ehud Olmert (fair use), Crown Prince Abdullah of Saudi Arabia (public domain) och Bashar Al Assad (Creative Commons Attribution 2.5 Brazil License).

Andra bloggar om: , , , , , ,
technorati: , , , , , ,

Israel accepterat som medlem i Europeiska Interpol

I Haaretz engelska onlineupplaga kan man i dag läsa att Israel efter fem års väntan blivit medlem av Interpols Europeiska gren, en väntan som delvis förklaras med att man inom Interpol inte velat uppröra Muslimska länder. Signalen är ändå tydlig: Interpol menar att Israel är en lojal vän som kommer att hjälpa dem att förhindra terrorattacker på ett effektivare sätt, och eftersom många anser att terrorister snudd på per definition är muslimer (Not all muslims… etc.) och Israel har stor erfarenhet av Islamistisk terror så förefaller det säkert helt logiskt för de flesta, utom just för…just det…de muslimska länderna. Nästa steg är väl att Israel begär inträde i EU. De skulle säkert få ett medlemsskap snabbare än Turkiet.

Police spokesman Micky Rosenfeld called the decision a ”breakthrough,” noting that 70 percent of Israel’s international police operations take place in Europe. The agreement came during Interpol’s general assembly over the weekend in Rio de Janeiro, Brazil.

Up to now, Israel has been part of the Asia region. The five-year wait reflected traditional European concern of angering Arab nations. Israeli efforts to join European sections in other international groups have met similar delays. Also, Israel was recently admitted to the International Committee of the Red Cross after a decades-long struggle.

Meir Rosenne, a former legal adviser to the Foreign Ministry and ambassador to Washington [said].

”After September 11 and the bombings in Madrid and London, Europeans became increasingly aware that there’s no fight against international terrorism without international cooperation,” he said. ”Israel has a large experience in the war against terrorism. Israel’s official cooperation with European polices will allow them to fight terrorism more efficiently.”

Andra bloggar om: , , , , ,

Technorati: , , , , ,

Underättelsetjänsterna dissar kriget mot terrorn

Dagens mest intressanta nyhet är väl att New York Times har fått läsa en hemligstämplad rapport från National Security Council (som DN beskriver som CIA:s tankesmedja) som är starkt kritiskt till hur Bush-administrationen har fört sitt ”krig mot terrorn” och bland annat bekräftar precis det som många redan framhållit, nämligen att kriget i Irak snarare ökat risken för terrorism i än tvärtom.

Reaktionen från Busken på den här rapporten lär väl bli något i stil med: ”the iraqi people are happy because they had free and fair elections and democracy and we will prevail in the war against whatever, yes we will prevail, we will prevail and now it is democracy in iraq” bladibladibla. Eller från Tony Blair: ”The London bombings on July 7 had nothing whatsoever, and I repeat: nothing whatsoever and just once more: aboslutely indeed nothing whatsoever, to do with the war in Iraq”.

Deprimerande!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Ahmadinejad i New York

Om man kan hålla sin fiende borta från sin egen innergård så blir det också så mycket lättare att demonisera denne. Om fienden får möjligheten att lägga fram sin sak inför ens folk finns alltid risken att denne vinner poäng på att framstå som kämpande för en rättvis sak. Detta är uppenbarligen fallet med Irans president Ahmadinejad som tycks ha gett sig den på att använda förra veckans New York besök till att framställa sig själv, Iran och dess regim i bästa möjliga dager. Jag är övertygad om att han har lyckats, om än i begränsad omfattning. Inte för att jag tror att det amerikanska folket i grunden kommer att ändra uppfattning om Irans regim som en ondskefull diktatur, men kan i alla fall så tvivel om regimens avsikter och förhandlingsvilja. Bara det att Ahmadinejad och Khatami besökt USA vid ungefär samma tidpunkt kan ses som en framgång för regimen i Teheran. Att den första Iranskan åkte upp i rymden samma vecka gör inte saken sämre.

Det verkar dessutom som om den Iranske presidenten har lärt sig den internationella diplomatins spelregler. I den intervju som Times Magazine gjort med Ahmadinejad så försöker han med sina säreget poetiska formuleringar och anspelningar framställa sig som en duva som strävar mot världsfred. Och när nu Iran fortsätter att förhandla med Javier Solana och EU så anlägger han delvis samma ton. Iran är beredda att förhandla, men under ”rättvisa förhållanden” (”We have said that under fair conditions and just conditions, we will negotiate about it — under fair and just conditions, I repeat.”) .

Så inte nog med att USA har en militärt avancerad fiende emot sig, man har också en fiende som kan konsten att förhandla och som vill uppnå speciella mål med denna förhandling, vilket USA och EU verkar ha mycket stora problem med att tackla. Man har erbjudit Iran det ena och det andra för att få dem att stoppa anrikningen, men vad Iran vill ha för att göra eftergifter är uppenbarligen en attitydförändring. ”I recommended to President Bush that he can change his behavior, then everything will change.” säger Ahmadinejad bland annat i intervjun med Times. Budskapet är tydligt. Respektera vår suveränitet och sluta spela översittare så kan vi börja snacka. Frågan är om Washington och Bryssel har förmåga att ens börja tänka i sådana banor.

Andra bloggar om: , , , , ,

Krigsrykten: en attack mot Iran nära förestående?

Just nu verkar USA surra av krigsrykten med anledning av att den andra flottan (the Eisenhower Strike Group) enligt militära källor fått order om att vara beredda att avgå till Persiska viken från och med den 1 oktober. Time magazine publicerade den 17 september en lång artikel om hur ett eventuellt krig med Iran skulle kunna se ut och enligt The Nation har höga militärer läckt nyheten till före detta militärer som är skarpa motståndare till Bushadministrationens krigshetsning, som till exempel Air Force Col. Sam Gardiner, eftersom de anser att kongressen borde informeras innan en sådan insats som kan innebära krigshandlingar med Iran. Samme Gardiner går till och med så långt att han menar att USA redan genomför markoperationer inne i Iran och att klarsignalen för ett krig redan gått. Hör hans resonemang på ThinkProgress.

Så är det verkligen så illa att vi skall få ett nytt krig på halsen? Att flottan får klartecken att avsegla till persiska viken kan antingen betyda att Bushco verkligen planerar en attack mot Iran innan kongressvalet, att han söker en konfrontation som kan ge en anledning till ”självförsvar” a la Tonkinbukten, eller att han försöker öka trycket på Iran inför förhandlingar om Irans urananrikning. Hur som helst verkar det vara ett illavarslande omen.

Efter det amerikanske kongressvalet den 7 september kan det bli politiskt omöjligt för Busken att göra något åt Iran och ett krig i sig kan ge republikanska politiker i kongressen de röster de behöver för att behålla majoriteten.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Blogistans vänstra utmarker analyserar valresultatet

Så här två dagar efter valet är det många i blogistans vänstra utmarker som försökt att förstå vad som gick åt peppran och framför allt vad som borde göras. Och många vill helt klart ha en förändring. Jag tog en titt i min bloggrulle för att se vad mina favoritbloggare hade att säga om saken och gör några axplock.

Ge oss ett val efterlyser en ny ideologidiskussion inom vänstern som kan resultera i ett nytt paradigm bortom det kända.

Nu startar – nu måste starta! – en ideologisk debatt. Socialdemokratin har under så lång tid rört sig ut mot höger att det blev enkelt för moderaterna att steppa ett halvt steg åt vänster för att vinna regeringsmakten. Ideologierna har ingen realpolitisk betydelse för tillfället, men politiken klarar sig inte i längden utan ideologi.

En annan orsak till att jag ser en ideologisk debatt segla upp, är att vi står inför den kraftigaste strukturomvandlingen sedan industrialismen. /…/ Som ett led i den här strukturomvandlingen har vi hittills sett en grön ideologi födas. Vilka kommer sedan? Förslag?

En mycket intressant och svårbesvarad fråga som kräver utopistik för att redas ut. Vad undertecknad tycker hittar ni i kommentarerna till ovanstående postning

Lennart Franzell skriver ett öppet brev till Sossarna och manar till nydaning om partiet skall överleva. Det är en dräpa som måste läsas.

Industriarbetarna utgjorde tidigare den stora majoriteten i samhället och ni representerade dom med stor skicklighet. Men idag är det kunskapsarbetarna som är dagens industriarbetare och det är till dom ni måste vända er om ni vill bli något annat än ett litet bittert nischparti.

Så pensionera alla som har tjänstgjort i regeringen och rekrytera den nye partiledaren, helst en välutbildad kvinna, från de mest lovande påläggskalvarna som är under 40. Obs under 40! Eller rekrytera utifrån. Och byt namn på partiet för att demonstrera att ni håller på att bygga upp en helt ny organisation.

Ali Esbati är också han fundersam över Sossarnas framtid och vad det kan innebära för vänstern:

Frågan är hur det blir med socialdemokratin. Det finns de som utgår från att den nu kommer att radikaliseras i opposition. Det vore förstås bra. Säkert är det inte. Detta är den stora risken för hela den svenska arbetarrörelsen. En socialdemokrati som snabbt imploderar är inget som vi till vänster om denna trots allt levande koloss ska gå och önska oss. Jag noterar att Johan Norberg förhoppningsfullt vill att Margot Wallström ”tar över och moderniserar partiet”. Det torde rimligen rätt klart utkristallisera ett slags worst case scenario.

Och det känslomässiga läget på Motvallsbloggen går inte att missförstå:

.

.

.

.

Andra bloggar om: , , , , ,